Etikett: Miljömålen

Rättsläget när det gäller exploatering av jordbruksmark

Jordbruksverket har i sitt regeringsuppdrag att redovisa miljömålsprojekt om exploatering av jordbruksmark, gjort en studie av det befintliga rättsläget och en sammanställning av de domar som Mark- och miljööverdomstolen fattat de senaste åren.

Här nedan du läsa ett utdrag ur deras rapport ”Jordbruksmarkens värden, ett miljömålsrådsprojekt”.

Utdraget: Rättsläge och domar rörande jordbruksmark

Hela rapporten ”Jordbruksmarkens värden, ett miljömålsrådsprojekt”

Jordbruksverket vill ha bättre skydd av jordbruksmark

Jordbruksverket har redovisat det arbete som bedrivits för att underlätta kommunernas arbete med hantering av jordbruksmark i planprocessen, med målet att jordbruksmark inte ska användas för byggnation, hus och vägar i strid med miljöbalken.

Sammanfattning:
För fortsatt livsmedelsproduktion är det viktigt att jordbruksmarken inte exploateras i strid med miljöbalkens regler. I Sverige exploateras årligen cirka 600 hektar jordbruksmark, något som skett konstant under de senaste 20 åren. På senare tid har Mark- och miljööverdomstolen genom ett antal domar förtydligat praxis när det gäller möjligheterna att bygga på jordbruksmark. Både länsstyrelse och kommuner tycker att det saknas kunskap och vägledning om jordbruksmarken i planprocessen. Utifrån erfarenhet från ett genomfört miljömålsprojekt föreslår Jordbruksverket följande åtgärder:

1. Jordbruksverket avser att fortsätta sin dialog med kommunerna om exploatering av jordbruksmark.
2. Plan- och bygglagen bör ändras enligt SOU 2014:50 och då ge länsstyrelserna rätt att ingripa mot en plan som strider mot reglerna i miljöbalken om jordbruksmark.
3. Den 10-gradiga skalan från 1970-talet som används idag är inte aktuell och dessutom för grov för att användas vid kommunal planering. Denna bör tas bort.
4. Istället föreslår Jordbruksverket att Boverket bör få ett tydligare uppdrag att, i samråd med Jordbruksverket, ta fram ett vägledningsmaterial till länsstyrelserna om hur de ska vägleda kommunerna i arbetet med 3 kap 4 § miljöbalken. Parallellt med detta bör länsstyrelserna få i uppdrag att genomföra en inventering av jordbruksmarken med avseende på olika kvalitets- och kvantitetsparametrar och utifrån detta skapa ett regionalt kunskapsunderlag när det gäller jordbruksmarken i det egna länet.

I rapporten finns även en sammanfattning av rättsläget efter domar i Mark- och miljööverdomsolen, en presentation av aktuella domar och vad dessa leder till.

Läs hela rapporten här.

Bebyggelseutveckling och ianspråktagande av jordbruksmark.

Malin Karlsson, student vid Blekinge Tekniska Högskola, Fysisk Planering har skrivit en kandidatuppsats ”Bebyggelseutveckling och ianspråktagande av jordbruksmark. En fallstudie av Tomelilla i Skåne”.

Sammanfattning:
Syftet med denna uppsats är att undersöka relationen mellan de två nationella miljökvalitetsmålen, Ett rikt odlingslandskap och God bebyggd miljö.

Sveriges mest högproduktiva jordbruksmark finns till stor del i Skåne. Skåne har sedan 1960-talet haft en positiv befolkningstillväxt större än resten av landet. Kombinationen mellan stor andel jordbruksmark och positiv befolkningsutveckling gör Skåneregionen intressant att undersöka.

Uppsatsen görs i form av en forskningsöversikt och en fallstudie av Tomelilla tätort. Fallstudien består av planeringsförutsättningar där kommunala och regionala dokument samt lagstiftning med mera behandlas. Vidare görs en scenarioanalys genom scenariokors, en utvärdering av Tomelilla kommuns översiktsplans utbyggnadsförslag för Tomelilla tätort och en realistisk byanalys.

Uppsatsen visar att det finns en vision att kombinera de två miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap och God bebyggd miljö men att det finns en skillnad mellan vision och handling när det gäller bevarande av jordbruksmark vid
bebyggelseutveckling. Tät fysisk struktur identifieras som en struktur som tar hänsyn till jordbruksmark vid bebyggelseutveckling.

Uppsatsen avslutas med en avslutande diskussion av mer fri karaktär, diskussionen tar upp behovet av verktyg för förtätning och frågan om en större arena för planering av hushållning med jordbruksmark behövs.

Skyddet av åkermark ses över

Supermiljöbloggen uppmärksammar att regeringen givit jordbruksverket i uppdrag att se över hur det lagliga skyddet för åkermark fungerar i inlägget ”Skyddet av åkermark ses över” den 22 februari.

De avslutar inlägget:
Trots att många kommuner alltså tar frågan på allvar så byggs det fortfarande på värdefull åkermark, vi hoppas att jordbruksverkets utredning ger upphov till konstruktiva och konkreta förslag på hur förlusten av jordbruksmark ska kunna stoppas.

Miljömålsnytt

Länsstyrelsen i Skåne ger ut ett nyhetsbrev Miljömålsnytt vars senaste nummer är ett specialnummer med anledning av att de i slutet av förra året lanserade ett nytt åtgärdsprogram: Skånska åtgärder för miljömålen 2012-2016.

Miljömålsnytt hittar du här.

Bottenbetyg till skånskt miljöarbete

Helsingborgs dagblad publicerade den 14 december artikeln ”Bottenbetyg till skånskt miljöarbete”.

Länsstyrelsen är mer pessimistisk än tidigare: Skånes miljömål kommer inte att nås till 2020.

– Vi gör uppföljningar varje år och nu ser det mer dystert ut än tidigare. Insatserna är helt enkelt inte tillräckliga. Ju närmare vi kommer 2020, desto tydligare blir det att det är så, säger länsstyrelsens miljöstrateg Susanne Dahlberg.

Skånes miljömål bygger på de 16 nationella målen som i sin tur är kopplade till internationella överenskommelser. ”Ingen övergödning”, ”Frisk luft” och ”Bara naturlig försurning” är några exempel. Vilket av dem som är längst ifrån att förverkligas går inte att säga.

– Alla är allvarliga. Vi har också bedömt trenden – om det ser ut som att utvecklingen går åt rätt håll. Sex miljömål av tolv som bedöms regionalt har fått pil ner, vilket är negativt, konstaterar Susanne Dahlberg.
Vems fel är det att miljömålen inte uppnås?

– Det görs jättemånga insatser på olika plan. Problemet är att det på många områden inte finns tillräckliga styrmedel. Antingen att lagen inte är tillräckligt stark eller att det inte satsas tillräckligt mycket pengar.

Den dåliga luften, som bland annat Helsingborg har problem med, lyfts fram som ett exempel på när lagen inte räcker till. Bristen på jordbruksmark är ett annat.

Det sistnämnda problemet ingår i miljömålet ”God bebyggd miljö”. I åtgärdsprogrammet som länsstyrelsen sjösatte i höstas slogs det fast att ingen jordbruksmark alls i Skåne ska få användas till annat än jordbruk. Något som många kommuner är kritiska till eftersom man vill använda marken till bebyggelse.

– Och eftersom det finns ett kommunalt planmonopol kan länsstyrelsen inte stoppa sådana planer, vi kan bara avråda från bebyggelse i yttrandet. Samtidigt vet vi att det kommer bli brist på jordbruksmark, i framtiden kommer vi att behöva den för att odla även annat än mat, säger Susanne Dahlberg.

Även på riksplanet ser det dystert ut. Bara två miljömål bedöms vara nära att nås till 2020: ”Skyddande ozonskikt” och ”Säker strålmiljö”.

Exploatering, igenväxning och marginalmarker

Christel Gustafsson, landsbygdsstrateg på Jordbruksverket, skriver på Jordbruksverkets blogg ”Se landet” blogginlägget ”Exploatering, igenväxning och marginalmarker”.

Häromdagen fick jag en fråga. Du som är från Jordbruksverket, vad tycker ni om länsstyrelsen i Skånes vision om nollexploatering av åkermark? Det måste väl ni gilla?

Mitt svar, -vi har ingen annan åsikt i den frågan än politiken och politiken har ingen åsikt i frågan om det är ett problem att svensk åkermark försvinner. Så lade jag till att i Sverige är igenväxning en betydligt vanligare orsak till att åkermark försvinner än exploatering. Igenväxning eftersom vi föredrar att odla mer och mer av våra livsmedel på andra länders åkermark.

Enligt en rapport från KSLA, Jorden vi ärvde -åkermarken i ett hållbarhetsperspektiv http://www.ksla.se/publikationer/kslat/kslat-nr-6-2012/ , använder vi i Sverige 0,4 ha jordbruksmark per person till livsmedel men har numera bara 0,3 ha per person i Sverige. Globalt finns 0,2 ha per person.

Sedan bör man ju i denna fråga påpeka att det är skillnad på jordbruksmark och jordbruksmark. Mycket av det som exploateras är den mest högavkastande och ”bästa” åkermarken.

Idag ska jag vara med på ett seminarium om marginalmarker. Marginalmarker brukar man kalla potentiella jordbruksmarker som idag inte används till någon avsiktlig produktion. Mark med begränsad konkurrensförmåga – ekonomiskt eller biogeofysiskt under dagens förutsättningar. Exempelvis träda eller igenvuxen åkermark.

Kan det vara så att dessa marker kan bidra både till en energiomställning och en landsbygdsutveckling?

För ett år sedan gav regeringen Miljömålsberedningen i uppdrag att ta fram ett förslag till strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning. Så kanske det blir en politisk vilja kring bevarande av jordbruksmark i framtiden, eller inte.

Vi måste få bygga på åkrarna

Sydsvenskan publicerade den 1 november en debattartikel ”Vi måste få bygga på åkrarna” skriven av kommunstyrelsenordförandena i Staffanstorp, Kävlinge, Trelleborg, Vellinge, Lomma och Svedala.

Nollvision kan vara en bra strategi när det gäller antalet dödsfall i trafiken eller kanske kring bekämpning av kriminalitet. Men när det gäller så positiva skeenden som att människor söker sig till vår region för att de vill leva och verka här, blir det besynnerligt att tala om nollvision.
Det skriver kommunstyrelsenordförandena i Staffanstorp, Kävlinge, Trelleborg, Vellinge, Lomma och Svedala.

På Aktuella frågor den 25 oktober kunde vi läsa om hur länsstyrelsens samhällsbyggnadschef Peter Cavala och länsarkitekt Elisabeth Weber resonerar kring Skånes åkrar.

De är rädda för att det ska byggas bostäder på mark som kan användas för odling och att det i sin tur leder till en utglesad bebyggelse, det vill säga bostäder som inte är lägenheter, mitt i städerna. De tror också att det kan leda till att människor kör bil, något de ogillar skarpt.

Enligt Peter Cavala och Elisabeth Weber bör bostadsbebyggelse enbart ske genom så kallad förtätning inne i städerna. De använder begreppet nollvision och oroas över att vi som styr kommunerna inte har tillräcklig kompetens för att planera för den förväntade befolkningstillväxten.

Peter Cavala och Elisabeth Weber understryker också att det kommunala planmonopolet måste ta hänsyn till statliga intressen.

Om länsstyrelsens tjänstemän är oroade över att det finns människor som väljer att flytta till Skåne och bo i villa med trädgård, så är vi bekymrade över att länsstyrelsen resonerar kring utveckling i termer av nollvision.

Nollvision kan vara en bra strategi när det gäller antalet dödsfall i trafiken eller kanske kring bekämpning av kriminalitet. Men när det gäller så positiva skeenden som att människor söker sig till vår region för att de vill leva och verka här, blir det besynnerligt att tala om nollvision.

Vi, som leder sex kommuner i sydvästra Skåne vet hur verkligheten ser ut hos oss. Det råder stor bostadsbrist, hus och lägenheter i våra kommuner är eftersökta och populära på marknaden.

Hade människor inte velat bo i de miljöer som finns hos oss, hade de inte sökt sig till våra kommuner.

Vi jobbar självklart med både förtätning och med att planera nya bostadsområden på mark som idag används till annat.

Även om länsstyrelsen anser att vi saknar både förståelse för statliga intressen och förmåga att kunna planera för inflyttning, något som för övrigt är en smula förolämpande, vore det kapitalförstöring att inte se till kommunens bästa.

Och varför skulle vi vilja förstöra för våra kommuninvånares framtid?

Glöm inte att vi är folkvalda och därför har till ansvar att företräda invånarna, till skillnad från länsstyrelsens personal som företräder vissa statliga intressen.

Vi befinner oss i en miljö där mycket av marken är jordbruksmark. En del av marken används för odling, annan gör det inte.

För att kunna möta efterfrågan på bostäder måste vi i vissa fall få planera för byggnader på delar av jordbruksmarken. Det har vi också rätt till enligt det kommunala planmonopolet.

Vi är självklart både restriktiva och försiktiga med markanvändningen, även vi vill ha ett levande landskap som innehåller allt från bostäder och företag till naturområden och lantbruk. Det är denna blandning som gör våra kommuner så attraktiva.

Men vi förstår också att människor är olika och vill bo på olika sätt och på olika ställen – en insikt som länsstyrelsen verkar sakna. En del trivs i lägenheter i city, andra gillar att bo i hus och kunna ha en trädgård.

Länsstyrelsen anser att i en ideal värld ska alla bo i stan, bredvid tågstationen eller busshållplatsen. Det är i detta vår största meningsskillnad ligger.

Vi menar att i en ideal värld finns det plats för allas önskemål om det goda boendet. Och hur det goda boendet ser ut ska människor själva kunna välja – utan statlig inblandning.