Etikett: Miljömålen

Nollvision med mjuka kanter

Skanskan publicerade den 27 oktober artikeln ”Nollvision med mjuka kanter”.

Nollvision, men utan vass egg. Länsstyrelsens omdiskuterade åtgärdsförslag med nolltolerans för exploatering av åkermark blev i slutändan mer mångordigt, och mjukare.

Det handlar om de regionala miljömålen för de kommande åren och förslagen om hur de faktiskt ska uppnås.
Ett av förslagen väckte kraftig debatt när det lanserades i våras. Länsstyrelsen föreslog en nollvision för ytterligare exploatering av skånsk åkermark.

Sex sydvästskånska kommuner attackerade Länsstyrelsen och menade att de ägande sig åt Sörgårdsromantik och framhöll att det finns ett stort markbehov för fortsatt bostadsutbyggnad.
I veckan presenterade Länsstyrelsen de slutgiltiga formuleringarna, och länsarkitekt Elisabeth Weber framhåller att de står fast vid nollvisionen.
– Jag menar att den ska tillämpas i den takt som kommunerna aktualiserar sina översiktsplaner.

Länsstyrelsen landar i en mjukare formulering i synen på nollvisionen:
”På lång sikt måste huvuddelen av exploateringen i Skåne ske inom tätortsområden genom hållbar förtätning av befintliga städer och tätorter. Det finns en stor potential till förtätning och exploateringen av åkermark kan därför begränsas.”
Elisabet Weber efterlyser samverkan öer kommungränserna i exploateringsfrågor, och där skulle Länsstyrelsen kunna agera skarpare eftersom man har juridisk möjlighet att ingripa mot detaljplaner.
– Vi kan gå in och kräva mera samverkan över kommungränserna i detaljplanerna, det är en sak vi kan utveckla.

Till vad ska marken brukas?

Skånska Dagbladets chefredaktör Jan A Johansson skrev följande ledare ”Till vad ska marken brukas?” den 26 okotber.

Det regionala åtgärdsprogram, ”Skånska åtgärder för miljömålen”, som länsstyrelsen i Skåne presenterade i går, har väckt livlig debatt redan innan det blivit offentligt. En grupp M-märkta kommunalråd från kommuner i sydvästra Skåne har protesterat mot den ”nollvision” för byggande på jordbruksmark, som man anser att programmet innehåller. Andra politiska företrädare liksom LRF i Skåne har däremot applåderat länsstyrelsens restriktiva syn på bostadsbyggande på produktiv åkermark.
Markkonflikterna är starka i sydvästra Skåne och de kommer att öka vad det lider. Här finns Skånes största befolkningskoncentration, men också en del av landets bästa jordbruksmark. Förutom bostäder ska marken också utnyttjas för omfattande infrastruktur i form av vägar, järnvägar, kraftledningar osv. Till det kommer invånarnas behov av rekreationsområden i storstadsområdets närhet. Det är naturligt att det uppstår konflikter när så många intressen ska samsas inom ett geografiskt rätt begränsat område.
Samtidigt strävar varje enskild kommun efter att ta tillvara sina egna intressen. De sydvästskånska kommunernas bostadsplaner är ambitiösa och sammantagna bygger de på befolkningsprognoser som vida överstiger den faktiska verkligheten. Men även avskalade sina förhoppningar står det klart att det finns en ständig konflikt mellan jordbruket och bostadsbehovet.

Hur löser man den? Vi måste bygga bostäder där folk vill bo, säger de moderata kommunalråden och gör det genant enkelt för sig. Men som länsstyrelsen markerar är bostadsbyggande inte något sådant väsentligt samhällsintresse, som miljöbalken anger som undantag för exploatering av jordbruksmark. Den skånska jordbruksmarken är ett nationellt intresse, av stor vikt för livsmedelsförsörjningen i hela landet. Därav länsstyrelsens samordnande funktion i hela befolkningens intresse.
Det är ju inte heller så att byggande av glesa villaområden på förstklassig jordbruksmark tillgodoser någon överväldigande majoritet av skåningarnas bostadsdrömmar. Den typen av boende tillgodoser dem som vill bo så – och som har råd att betala för det. Men det finns många andra samhällsgrupper som vill bo på annat sätt, men vars behov inte alls tillgodoses. Därför att det kommersiellt inte är lönsamt. Det är ett bostadspolitiskt bekymmer, som växer för varje år.
Länsstyrelsen pekar på att tätortsbebyggelsen måste förtätas, övergivna industriområden bebyggas och hela bostadsplaneringen styras bort från beroendet av biltrafik. Det är helt riktigt. I många kommuner finns det goda möjligheter att förtäta och bebygga andra områden är jordbruksmarken.

Då skulle man slippa se den bostadsbebyggelse i form av fula, glest bebyggda, trädlösa och vindpinade villaområden som exempelvis Svedala kommun uppfört söder om tätorten under senare år, på förstklassig jordbruksmark.
Kommunernas bostadsplanerare måste helt enkelt tänka längre än näsan räcker. Att jordbruksmarken bevaras och förblir produktiv är något vi alla måste ta ansvar för. En villa på en leråker är faktiskt ingen mänsklig rättighet.

Bygg inte på Skånes åkrar

I Sydsvenskan skrev Peter Cavala och Elisabeth Weber, samhällsbyggnadschef respektive länsarkitekt vid länsstyrelsen i Skåne en debattartikel ”Bygg inte på Skånes åkrar” den 25 oktober.

Kommunerna planerar i många fall för större behov än de har, och därmed finns det risk för att nya bostäder sprids ut över en större yta än vad som behövs.

Den bästa jordbruksmarken i Skåne finns i länets västra och södra delar. Det är också där som befolkningen ökar som mest och konkurrensen om marken är som störst eftersom den används till bostäder, industrier och vägar. Men det är inte hållbart i längden.

Hushållning med Skånes mark- och vattenresurser är kärnan i det regionala åtgärdsprogrammet, Skånska åtgärder för miljömålen, som länsstyrelsen presenterar i morgon.

För att nå de mål som sätts upp måste exploateringen av åkermark begränsas. Men den nollvision för byggande på åkermark som vi lagt fast betyder inte att länsstyrelsen vill stoppa utvecklingen i Skåne.

Vi är väl medvetna om att befolkningen växer i 30 av Skånes 33 kommuner och att efterfrågan på bostäder ökar. Kommunerna ska också utgå ifrån förväntad befolkningstillväxt när de planerar för sin markanvändning liksom en rad nationella och regionala mål.

Den regionala bostadsmarknadsanalys som länsstyrelsen tagit fram för i år visar att de flesta skånska kommuner utgår från att deras befolkning ska växa rejält. För att snabbt göra något åt det väljer många kommuner att planera för nya bostäder på åkermark.

Men kommunerna planerar i många fall för större behov än de har, och därmed finns det risk för att nya bostäder sprids ut över en större yta än vad som behövs.

Resultatet blir en utglesad bebyggelse, något som ofta medför sämre tillgång till kollektivtrafik och kommunal service än vad som är nödvändigt. Dessutom blir effekterna på miljö och klimat negativa när transportsträckorna ökar.

Dagens samhälle är till stor del uppbyggt kring bilar. Men det är dags att tänka nytt och istället utgå från kollektivtrafikens starka stråk.

En gemensam utredning från länsstyrelsen, Kommunförbundet och Region Skåne visar att Skåne kan dubbla sin befolkning genom att exploatera outnyttjade områden i stationsnära lägen. Lägger man till outnyttjade områden i starka kollektivtrafikstråk är möjligheterna till bebyggelseutveckling genom förtätning ännu större.

Hur den skånska marken används styrs av 33 kommunala översiktsplaner. Men planeringen måste ta hänsyn till statliga intressen. Statens roll är se plan- och markanvändningsfrågorna som en helhet, som inte enbart styrs av kommunala intressen och kommungränser, att samordna statliga intressen.

Enligt miljöbalken får jordbruksmark bara använda för bebyggelse som tillgodoser väsentliga samhällsintressen Ett exempel på väsentliga samhällsintressen är anläggningen ESS Max IV i Lund. Länsstyrelsen, som är statens företrädare i länet, anser inte att byggande av bostäder är ett väsentligt samhällsintresse. Den skånska jordbruksmarken är en nationell angelägenhet, den skånska myllan behövs för den svenska livsmedelsproduktionen.

Det regionala åtgärdsprogrammetSkånska åtgärder för miljömål visar hur Skåne kan bidra till de nationella miljökvalitetsmål som riksdagen slagit fast. I analysen beskrivs 76 åtgärder för att mötade fem utmaningar som länsstyrelsen anser är särskilt viktiga för miljöarbetet i Skåne.

Vad som behövs är:
Hållbara, miljövänliga transporter
Hänsyn till hav, sjöar och vattendrag,
Hushållning med mark- och vattenresurser
Skydd av natur- och kulturvärden
Hållbar, miljövänlig konsumtion

Genom att kraftsamla kring dessa åtgärder kan vi lämna över ett samhälle till nästa generation där dagens stora miljöproblem är lösta.

Traditionellt har städer och tätorter byggts utåt, inte uppåt. Det kan inte fortsätta om vi vill ha städer som ska kunna fungera i framtiden.

Städerna måste bli mer yteffektiva. Merparten av byggandet i Skåne måste ske genom förtätning av städer och tätorter.
Många av länets kommuner, till exempel Helsingborg, Eslöv och Malmö, planerar redan för en omvandling från industrier till bostäder i stadens centrala delar. I Ängelholm är Sockerbruksområdet ett gott exempel på hur det går att bygga på höjden i stationsnära läge. Det är alltså fullt möjligt att klara efterfrågan på bostäder och samtidigt hushålla med Skånes mark- och vattenresurser.

Skånes befolkning ska kunna fortsätta växa och ha tillgång till bra och tillräckliga bostäder. Genom att i huvudsak bygga i stationsnära lägen och förtäta i gles stadsbebyggelse kan vi tillgodose det faktiska behovet av nya bostäder. Smart byggande gynnar både miljö och tillväxt.

Länsstyrelsen Skåne backar inte från nollvision

Följande pressmeddelande publicerade Länsstyrelsen i Skåne på sin hemsida den 25 oktober.

Nollvisonen för byggande på skånska åkermark förtydligas i åtgärdsprogrammet för de skånska miljömålen som presenteras i morgon.
– Med den nya skrivningen tydliggör vi att Länsstyrelsen Skånes vision bottnar i miljöbalken, säger Elisabet Weber, länsarkitekt på Länsstyrelsen Skåne.

Nollvisionen för byggande på skånsk åkermark var ett av det mest omdiskuterade förslagen i remissversionen i våras. I det färdiga programmet, Skånska åtgärder för miljömålen, har vissa formuleringar ändrats.
I remissversionen av åtgärdsprogrammet står det så här: ”Kommunerna ska i sin beskrivning till översiktsplanen beskriva vilka särskilda skäl kommunen har till att exploatera på åkermark”.
Den löpande texten avslutas med: ” All bostadsutbyggnad i Skåne bör istället ske inom tätortsområdena genom hållbar förtätning”.
Den beslutade åtgärden är formulerad så här:Begränsad exploatering av åkermark: ”Kommunerna ska i sin beskrivning till översiktsplanen redovisa vilka ´väsentliga samhällsintressen som skall tillgodoses´ när kommunen föreslår exploatering på åkermark”.
Bakgrundstexten avslutas med: ” På lång sikt måste huvuddelen av exploateringen i Skåne ske inom tätortsområdena genom hållbar förtätning av befintliga städer och tätorter. Det finns en stor potential till förtätning och exploateringen av åkermark kan därför begränsas”.
– Vi backar inte från nollvisionen, men kopplar den tydligare till lagtexten i miljöbalken, 3 kap 4 §. Värnandet om åkermarken är ett nationellt intresse. Det går att förena en nollvision för den värdefullaste åkermarken med en stark skånsk utveckling, om merparten av byggandet sker genom förtätning av städer och tätorter. Det är fullt möjligt att klara efterfrågan på bostäder, och samtidigt hushålla med Skånes mark- och vattenresurser, säger Elisabet Weber.

Bostadsbrist mot miljöintressen i Skåne

Sveriges Radio PI sände idag i Studio Ett ett inslag om Länsstyrelsen i Skånes nollvision mot att bygga på åkermark.

Skåne är först i landet med att införa en nollvision mot att bygga på åkermark. I dag presenterar Länsstyrelsen i Skåne sitt åtgärdsprogram för hur det ska gå till – en vision om att inte exploatera mer åkermark. Regeringen har beslutat om 16 miljömål, bl.a. att det ska finnas ett rikt odlingslandskap. Skåne har gått längst med att tolka det målet så här strikt. Reportage avSvjetlana Pastuhovic.
Samtal med Elisabeth Weber, länsarkitekt vid Länsstyrelsen i Skåne och Mats Helmfrid, ordförande i Lunds kommunstyrelse (M).

http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8

Blandade känslor om byggstopp på åkrar

Sydsvenskan publicerade den 26 juni artikeln ”Blandade känslor om byggstopp på åkrar”.

Länsstyrelsens planer på att spara på Skånes åkrar väcker blandade känslor.

Flera miljögrupper välkomnar en nollvision för all utbyggnad på jordbruksmark, men kommunerna anser att ett exploateringsstopp hotar det kommunala självstyret.

Det framgår av ett nittiotal remissvar som strömmat in till länsstyrelsen i Malmö med synpunkter på ett föreslaget åtgärdsprogram för att nå Skånes miljömål.

I programmet listas fjorton åtgärder som beskrivs som särskilt viktiga för att skapa hållbara transporter, hänsyn till havet och hushållning av mark- och vattenresurser.

– Många ställer sig bakom de förslag vi lagt fram, men det framförs en hel del protester från kommunalt håll mot att förslagen kan innebära ett ingrepp i kommunernas självstyre och planmonopol, säger Tommy Persson på länsstyrelsens miljöavdelning.

Det är främst Kävlinge och Staffanstorp, men också Sydsvenska handelskammaren, som ställer sig skeptiska till länsstyrelsens tankar om att skapa en nollvision för exploateringen av värdefull åkermark. Deras invändningar går ut på att en sådan nollvision kan hämma Skånes ekonomiska tillväxt och att den kan bli en bromskloss för en nödvändig utbyggnad av bostadsbeståndet i sydligaste Sverige.

De får mothugg från en rad miljöorganisationer, bland annat Svenska naturskyddsföreningen och Den goda jorden, som vill gå längre än att bara beakta värdet av värdefull åkermark i samband med bostadsbyggen, handelsetableringar och utbyggnad av logistikcentrum.

Länsstyrelsen ska nu behandla remissvaren för att ha ett samlat åtgärdsprogram klart i slutet av september. Det färdiga miljöpaketet offentliggörs av Skånes nya landshövding Margareta Pålsson på en konferens på Malmö högskola den 26 oktober.

Plan för framtagandet av en strategi för långsiktigt hållbar markanvändning

Miljömålsberedningen har fått i uppdrag att ta fram en strategi för långsiktigt hållbar markanvändning – med syfte att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen (dir. 2011:91). I denna delrapport redovisar Miljömålsberedningen en problemanalys som grund för det fortsatta arbetet. Analysen inkluderar prioriteringar och avgränsningar för det fortsatta arbetet. Delrapporten innehåller även en tidplan för kommande rapporteringar.

Miljömålsberedningens uppgift är att föreslå strategier för hur generationsmålet och miljökvalitetsmålen ska nås. Fokus ska läggas på särskilt svåra områden som kräver långsiktiga politiska avvägningar. Avvägningar kan behöva göras både mellan miljömål och mellan miljömål och andra viktiga samhällsmål. Strategierna ska innehålla etappmål, åtgärder och styrmedel. Det innebär att både målen och vägarna fram till målen – åtgärderna och styrmedlen – ska finnas med i strategierna.På så sätt åstadkoms handlingsorienterade strategier.

En långsiktigt hållbar markanvändning är avgörande för att vi ska kunna nå många av miljökvalitetsmålen. Markanvändning är också av stor betydelse för många viktiga samhällsintressen och näringar exempelvis jord- och skogsbruk, infrastruktur och energiproduktion. Hur marken används påverkar även många kulturmiljövärden och har även betydelse för turism, friluftsliv och rekreation. För att åstadkomma en långsiktigt hållbar markanvändning måste därför många olika intressen och anspråk beaktas.

15 juni 2013 lämnas delrapportering med inriktning på skydd och skötsel av landområden och hur miljöhänsynen i skogsbruket kan utvecklas.

Uppdraget ska slutredovisas den 15 juni 2014.

Läs hela delrapporten här.

Miljöbalken gäller

I Trelleborgs Allehanda den 5 juni publiceras en insändare av Gunnar Eriksson, Miljösamordnare. Ett svar på de sex kommunalrådens debattartikel (den 30 maj).

Okunnigheten hos de sex moderata kommunalråden verkar formidabel vad gäller kommunala självstyret vs Länsstyrelsens uppdrag.

Länsstyrelsens uppdrag är att verka för att, som i detta fallet, Miljöbalkens av Riksdagens beslutade miljömål efterlevs. Detta har resulterat till Länsstyrelsens förslag på prioriterade åtgärder som kan genomföras för att hushålla med åkermark. Där står också i förslaget att kommunerna i sin beskrivning till översiktsplanen även ska beskriva vilka särskilda skäl kommunen har till att exploatera åkermark. Där står också att man ska göra en Miljökonsekvensbeskrivning för att synliggöra markanvändningskonflikter och att konsekvensbeskriva bebyggelselokaliseringar.

Nu påstår de sex moderaterna felaktigt att Länsstyrelsen gör intrång på det kommunala planmonopolet, att detta är en fråga för kommunerna och inte för Länsstyrelsen, att Länsstyrelsen arbetar mot sitt mandat och att Länsstyrelsen försöker vingklippa det kommunala självstyret!

Det vore bättre om de sex moderata kommunalråden läser in vad Riksdagen beslutat i Miljöbalken och rättar sig efter detta.

Vad gäller Trelleborg så finns både potential och behov att bygga och förtäta inom tätorten. Självklart ska tillgänglig mark inom tätorten användas och lika självklart så ska det byggas på höjden så att den tillgängliga marken används på bästa sätt.

Påståendet att man har bekymmer med överklaganden på byggplaner talar bara om att det råder stor flathet och brist på ledarskap för att genomdriva beslut. De som bor i en tätort får ta fördelarna med närhet till all service som erbjuds men att de då också måste inse att ett samhälle med tiden förändras och att det inte alla gånger går att tillmötesgå deras mer eller mindre egoistiska intressen.

En inblick i en nyliberal hjärna om miljön

Miljöpartiet i Staffanstorp publicerade på sin blogg ”Oppositionens röst i Staffanstorp” den 6 maj ett inlägg med anledning av Staffanstorp kommuns svar till Länsstyrelsen utifrån deras förslag till åtgärder för att nå miljömålen under 2012 – 2016.

I bloggen skriver de att huvudpunkten är att man ska få bo hur och var man vill. Man ska inte ta någon hänsyn till om det finns någon kollektivtrafik. Det känns ungefär som om man vill skruva upp de gamla skyltarna ”Här är friheten större”, som Vellinge just plockat ner. Och den godajorden tar man noll hänsyn till. Skrämmande.

Därefter följer kommunens inlaga som bland annat innehåller följande:

Hushållning med mark- och vattenresurser.
Länsstyrelsens förslag till åtgärder (sammanfattat urval):
Länsstyrelsen föreslår en så kallad ”nollvision för konsumtion av åkermark för bostadsutbyggnad ”.
Kravet ställs därför på att ”all bostadsutbyggnad i Skåne skall ske inom tätortsområdena genom för-
tätning”. Kommunerna ska i sin översiktsplan beskriva vilka särskilda skäl kommunen har för att bygga på åkermark och i en miljökonsekvensbeskrivning, MKB, konsekvensbeskriva minst två alternativa bebyggelselokaliseringar förutom nollalternativet.

Vår kommentar:
Vi i Staffanstorp strävar efter att vara en attraktiv boendekommun. Vi vill vara ett förstahandsval för de som söker ett hem som har nära till städer, en mångfald av arbetsplatser samt god infrastruktur i form av flygplatser, tåg och bilvägar, men som ändå är lugnt, tryggt och vackert. Att bo i Staffanstorp ska ge hembygdskänsla i den egna livsoasen samtidigt som det ger möjligheter till en aktiv livsstil med nära till allt. Vi bygger, med den lilla kommunens skala, en närhet mellan kommunen och individen som är grunden för människors möjlighet till påverkan och demokrati. I själva friheten att kunna välja att bo i 5taffanstorp vill vi att det ligger en positiv innebörd – en del av det vi kallar attraktivitet.

Allt detta finns väl beskrivet i kommunfullmäktiges framtidsdokument ”Framtidens kommun – perspektiv 2038″ från föregående mandatperiod och som också aktualitetsförklarats för innevarande mandatperiod. Av framtidsdokumentet framgår också att 5taffanstorp ser sig som en dei av den växande Öresundsregionen och vill axla det ansvar det innebär, bland annat för att nya bostäder skapas i den takt människor önskar. Efterfrågan på bostäder är stor. Boverket noterade i somras att bostadsbyggandet är för iågt för att möta behoven för en växande befolkning och köerna till hyresrätter är lång. Regeringen har uppmärksammat situationen och gett Boverket i uppdrag att förtydliga det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen. Att då, som Länsstyrelsen gör, begränsa bostadsbyggande enbart till förtätningar går inte. Förtätning är bra, men är inte det enda människor efterfrågar och duger därmed inte som enda lösning på bostadsbristen. Vi måste ha möjlighet att erbjuda olika alternativ, bland annat de som vi erbjuder i 5taffanstorp. Vi vill förtäta, men vi vill också bygga en andel av våra nya bostäder på mark som tidigare använts till odling.

Vi får av åtgärdsförslagen ett samlat intryck av att Länsstyrelsen inte finner några belägg för att människor kan uppleva positiva sociala effekter med att bo utanför storstädernas kärnor; en uppfattning vi inte delar.
Att i översiktsplanen ange särskilda skäl till att bebygga jordbruksmark blir inadekvat i kommuner där i stort sett all obebyggd mark utgörs av justjordbruksmark. Av översiktsplanen skall naturligtvis alltid framgå de överväganden som gjorts när det gäller markens framtida användning och skälen därtill. Om några av dessa av kommunen betraktas som särskilda kan detta naturligtvis också anges. Att ange ännu fler alternativa bebyggelselokaliseringar i konsekvensbeskrivningen är förstås möjligt, men försvårar troligen förståelsen för vad som föreslås i dokumentet och därmed också dialogen med kommunens invånare under samråd och utställning.

Läs hela blogginlägget här.

Plöj upp asfalten!

Gunnar Rundgren skriver följande inlägg på sin blogg ”Trädgården Jorden – det civiliserade Eden” den 19 april.

Runt våra städer så tas mer och mer jordbruksmark i anspråk, inte minst för att bygga vägar och externa köpcentra. Inte nog med att de är ett utslag av en ohållbar förbrukning av energi i form av fossila bränslen, de förstör också en av de absolut viktigaste resurser vi har, matjorden. Om vi fortsätter asfaltering och bebyggning i samma takt så kommer vi att inom 100 år ha täckt över ett område motsvarande Frankrike och Spanien tillsammans. En internationell konvention för skydd av matjorden behövs.

Växande städer och en ständigt utvidgande infrastruktur äter upp Europas mark. Mellan 2000 och 2006 bebyggdes 920 kvadratkilometer mark om året. I vissa regioner växer andelen anlagd eller artificiell mark, det vill säga mark som inte är ren natur och inte används för jord- eller skogsbruk, snabbt. Nederländerna, Danmark och Spanien tillhör de länder där trycket på mark är hårt. I Danmark uppges mänsklig infrastruktur nu täcka nästan 20 procent av arealen (Danmarks miljöministerium 2005). I hela EU är andelen anlagd mark 4,4 procent.

I Sverige är tre procent av arealen är bebyggd på ett eller annat sätt. Det motsvarar 1,29 miljoner hektar. Därav upptog mark för permanentbostäder 29 procent, vilket är något mindre än mark för transporter, som upptog 31 procent av den bebyggda arealen. Mark för industri, handel, offentlig service m.m. utgjorde 11 procent av bebyggd mark. I Stockholms län är 15 procent av marken bebyggd, lägst andel bebyggd mark har Norrbottens län med endast 0,6 procent bebyggd mark. Det fanns 55 000 mil vägar på 345 000 hektar. (SCB 2004). I Sverige har 345 000 hektar täckts med vägar. Det är ironiskt att folk är upprörda över att jordbruksmark tas i bruk för produktion av biobränsle medan de gladeligen kör sin bil – med bensin – på asfalterad åkermark.

Vår tunna hud
Hela vår existens på jorden är beroende av den tunna hud som 20-50 cm matjord utgör på jordens yta. Matjorden är en av de mest betydelsefulla resurser mänskligheten har, och en resurs som är under ständigt hot. Det tar mycket lång tid (mellan 60 och 1500 år enligt Montgomery (2007)) att skapa en centimeter av produktiv jord. Stenar som bryts ned av väder, vind och växter bidrar med mineraler, döda organismer skapar den livsmiljö där matjordens speciella aktörer, t.ex. maskar trivs. De i sin tur hjälper till med nedbrytningen och skapar näringsämnen för ny växtlighet. Det är ett exempel på en självförstärkande process, men den är mycket långsam. I kontrast till denna långsamma process så kan jorden förstöras på bara några få år. Och ett av det allra mest drastiska sätt vi kan förstöra en jord på är att bebygga den. Att återkapa mark som varit bebyggd är mycket kostsamt, till på köpet så är den ofta förgiftad.

Köpa sig rätt
EU kommissionen har utfärdat en vägledning för att begränsa hårdgörning av mark (finns bara på engelska, Guidelines on best practice to limit, mitigate or compensate soil sealing). Hårdgörning av marken kan begränsas genom smart fysisk planering och åtgärder mot stadsutbredning. Bland annat kan utvecklingspotentialen inom stadsområdena utnyttjas, t.ex. genom att man sanerar övergiven industrimark och använder den för nya ändamål. Andra exempel på åtgärder är användning av genomsläppliga material i stället för betong och asfalt, stöd för grön infrastruktur och mer omfattande användning av naturliga vattenuppsamlingssystem. När olika lokala åtgärder inte är tillräckliga kan man överväga kompensationsåtgärder som förbättrar markfunktionerna på andra ställen. Det skulle kunna betyda att om åkermark skall tas i anspråk för exploatering så måste motsvarande yta av förstörd mark återställas någon annan stans, eller nyodling ske (men det finns ingen bra jord inom EU som inte är uppodlad om den inte är skyddad). Vissa tyska kommuner har ”exploateringscertifikat” som kan handlas, ungefär som utsläppsrätter. I Dresden får exploatörer kompensera markanvändning genom att återställa annan mark och cirka 4 hektar har återerövrats varje år. Kommissionen betonar att sådant skall vara den absolut sista åtgärden.

Kommissionens riktlinjer betonar att det är viktigt med en integrerad strategi för fysisk planering. Specifikt regional strategier och mobilisering av oanvända resurser på lokal nivå har också visat sig effektivt. I Tjeckien och Slovakien har man satt ett pris på att bygga på värdefull jordbruksmark. Marken är graderad och de finaste jordarna måste man betala extra för om man vill använda dem till något annat än jordbruk.

För att säkerställa en god livsmedelsförsörjning även för kommande generationer bör den bördigaste åkermarken inte bara vara av nationell betydelse utan även tillmätas riksintresse. Absurt nog så handlar inget av våra miljömål om matjordens kvalitet, trots att den är grunden för vår existens. Och trots att det finns hundratals internationella miljööverenskommelser, så saknar matjorden någon som helst form av internationellts skydd. Jag skrev ett längre inlägg om det för några år sedan: Dags att Skydda Matjorden Ett antal forskare vid SLU pläderade för en tid sedan också för ett skydd av åkerjorden: “Ett miljökvalitetsmål för mark skulle kunna bli ett viktigt instrument för uppföljning av marktillståndet i Sverige samt förhoppningsvis en garant för att inte markförsämringen fortsätter och urbaniseringen lägger under sig vår värdefullaste produktionsmark.“

Jag har också skrivit en rad inlägg på min engelska blogg om hur det är ökad konkurrens marken och andra resurser, se t.ex.
Increasing shortages and growing inequality – a lethal mix,
The fight over resources
Shortages of resources will be a permanent feature of our lives

EUs riktlinjer kommer att presenteras och diskuteras vid den konferens om marksanering och hårdgörning av mark som kommissionen arrangerar den 10–11 maj 2012 i Bryssel. De kommer också att bli tillgängliga på flera språk under året. Riktlinjerna är avsedda för behöriga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå och för branschfolk som arbetar med fysisk planering och markförvaltning. De är också tänkta att öka allmänhetens medvetenheten om den pågående markförstörelsen.