Fastighetstaxeringen ska inte vara avgörande vid bedömningen av om mark är brukningsvärd jordbruksmark eller inte. Det har MÖD slagit fast i tre avgöranden och ändrar därmed tidigare praxis. Det är i stället markens läge, dess beskaffenhet och övriga omständigheter, varav fastighetstaxeringen är en sådan omständighet, som avgör om mark ska ses som brukningsvärd jordbruksmark. JP Infonets jurist Sara Löfqvist diskuterar avgörandena.

MÖD:s tidigare ställningstagande, att en fastighets taxering är avgörande för om den omfattas av 3 kap. 4 § MB, erbjöd ett förhållandevis enkelt sätt att bedöma fastigheter som inte är taxerade som lantbruksenheter. Var fastigheten inte taxerad lantbruksenhet var den inte heller brukningsvärd jordbruksmark och 3 kap. 4 § MB hindrade därför inte byggnation. MÖD nyanserar nu detta – möjligen för att den ansett att tidigare praxis lett till alltför hårdragna slutsatser – och konstaterar att fastighetstaxeringen endast är en av många omständigheter som kan vägas in i bedömningen av om mark är brukningsvärd jordbruksmark.

I de nu aktuella fallen är huvudsakligen två punkter avgörande: 

1. Har marken brukats i närtid? 
2. Vilket läge har marken och hur ser dess omgivning ut – ingår den i ett sammanhängande jordbrukslandskap som är brukat?