Vår styrelseledamot Arne Joelsson har gjort en genomgång av det rådande rättsläget när det gäller domar i Mark- och miljödomstolen och Mark- och miljööverdomstolen.

Sä här sammanfattar han rättsläget:

Med ledning av de rättsfall som prövats i högsta instans kan konstateras att 3 kap. 4 § miljöbalken närmast är att betraktas som en förbudsregel med få undantag och att rättsläget har klarnat betydligt under de senaste åren och kan sammanfattas i följande punkter:

    • De ärenden som prövats i högsta instans ligger inte bara i södra Sverige utan fördelar sig från Skåne till Norrland.
    • ”Brukningsvärd jordbruksmark” omfattar inte endast de bördiga jordarna utan gäller i stort sett all jordbruksmark och även om den inte brukas just för tillfället. Brukningsvärd jordbruksmark är inte bara åkermark utan också betesmark.
    • I stort sett alla bygglov för enstaka bostadshus på jordbruksmark har upphävts med motiveringen att en enstaka bostad inte är ett väsentligt samhällsintresse och/eller att lokaliseringsalternativ säkerligen finns.
    • Detaljplaner för bostäder på jordbruksmark har upphävts med motiveringen att det saknats en godtagbar utredning av möjliga lokaliseringsalternativ.
    • En detaljplan för ridskoleverksamhet på jordbruksmark har godtagits med motiveringen att det har gjorts flera utredningar av möjliga lokaliseringsalternativ och att rasthagar m.m. kan återställas till jordbruksmark.
    • Byggnadslov till vindkraftverk, som anses vara ett ”väsentligt samhällsintresse”, har upphävts då domstolen bedömt att annan mark skulle kunna användas i stället.
    • Om den fastighet som exploateringen avser är en jordbruksfastighet eller annan fastighet ska inte ha någon betydelse.
    • 3 kap. 4 § miljöbalken är inget hinder för ekonomibyggnader för jordbrukets behov.
    • Mark- och miljööverdomstolen anser slutligen att det kan ifrågasättas om ägandet av marken ska ges betydelse vid avvägningen enligt 3 kap. 4 § miljöbalken.

Det är anmärkningsvärt att många kommuner gör markinköp och planlägger på jordbruksmark som om stoppregeln i 3 kap. 4§ miljöbalken inte fanns. Det borde finnas någon form av ingripandeskyldighet i planprocessen för t.ex. länsstyrelsen så att vi får en likvärdig lagtillämpning i alla kommuner. I dagsläget tycks det vara kommunen som får avgöra om gällande lag ska följas eller ej.

Läs hela dokumentet ”Tillämpningen av 3 kap. 4 § miljöbalken vid planläggning” här.