Etikett: Mellansverige

Värna landets åkermark

VästerviksTidningen publicerade den 30 oktober debattartikeln ”Värna landets åkermark” skriven av Edvard Hollertz, studerande till agronom, MUF Söderköping/Valdemarsvik.

Han avslutar debattartikeln med:
Om inte kommunerna kan ta sitt ansvar i frågan bör det kommunala planmonopolet regleras eller tas ifrån dem. Bygg högre och på skogsmark, om det måste byggas. Logistik- och köpcentrum på bästa åkermark ska inte vara ett alternativ till att odla mat.

Bevara jordbruksmarken – vi behöver den!

Dalarnas tidning publicerade den 29 oktober debattartikeln ”Bevara jordbruksmarken – vi behöver den!” skriven av Kristina Homman, Naturskyddsföreningen i Borlänge och Bernt Lindberg, Omställning Falun.

De avslutar debattartikeln med:
Vi är en grupp från flera organisationer i Borlänge och Falun som engagerat oss i planförslaget eftersom vi ser stora brister i det och vi hoppas att det nya förslag som ska komma i höst är radikalt omarbetat. Där måste klart framgå att jordbruksmark inte ska exploateras.

Naturskyddsföreningen kritiska till ÖP i Falun Borlänge

På Naturskyddsföreningens hemsida publicerades den 13 april ett inlägg ”Översiktsplanen kan bli mycket bättre” om översiktsplaneringen i Falun Borlänge.

Falun och Borlänge kommuner jobbar just nu med att ta fram en ny gemensam översiktsplan. Planen är ett viktigt dokument då den anger riktningen för kommunernas framtida planering och beslut. Under perioden 2 mars till 6 maj är ett förslag ute på så kallat samråd. Då har både organisationer och enskilda möjlighet att komma med synpunkter.

Via länken ovan finns Naturskyddsföreningens synpunkter på förslaget sammanfattade. Där kan du hitta inspiration till egna yttranden om översiktplaneringen i din kommun. Du hittar även mer material här.

De skriver bland annat:

Naturskyddsföreningen är förvånad över:

·      Att man fortfarande tycker det är OK att exploatera jordbruksmark.

Åkermarken måste få ett bättre skydd

Corren.se publicerade den 27 mars debattartikeln ”Åkermarken måste få ett bättre skydd”.

Nils Hillerbrand Gruppledare Miljöpartiet de gröna i Linköping och Gunilla Wetterling Vice ordförande bygg- och miljönämnden (MP) skriver bland annat att:

Åkerarealen i Sverige och i världen minskar och trycket ökar på att använda all åkermark för matproduktion. Få områden på jorden har så goda möjligheter att odla mat som norra Europa och få områden i Europa har så god jordburksmark som Linköpings kommun. Vi måste därför ta ett lokalt ansvar för att skydda åkermarken. Strategin ger inte detta skydd från exploatering utan tillåter ett antal undantag. Vi anser därför att kommunen ska ta tydlig ställning för jordbruksmarkens bevarande.

Villaområde på åkermark i Nyköping stoppas

­Kommunekologen Christine Guillet i Nyköping satte ned foten när en omfatt­ande exploatering skulle ske på bekostad av tätortsnära åkermark. En vallåker som stoppar näring från bebyggelse som annars skulle ha runnit ut i ån och vidare ut till ett övergött innanhav har ett givet värde.
Det kan förstås tyckas att en åker mer eller mindre inte gör någon skillnad, men det gör det. Då inte bara för dess miljö- och naturvärdens skull, utan också för dess produkt­ionskraft.

Detta rapporterar Södermanlands Nyheter på ledarplats den 11 februari ”Om åkern åker”.

Läs även ”Villaområde på åker stoppades

Bevara värdefull åkermark

För Miljöpartiet de gröna i Linköping har Margareta Ossbahr, Vikarierande gruppledare Gunilla Wetterling, vikarierande vice ordförande Bygg- och miljönämnden (MP) Gustav Knutsson, ledamot Samhällsbyggnadsnämnden (MP) skrivit följande insändare publicerad i Corren den 11 december.

Kommunens ambition att bli en klimatsmart stad rimmar illa med viljan att bygga i Sättuna, skriver tre miljöpartister. En av Sveriges finaste jordbruksmarker riskerar att försvinna och miljöbelastningen att öka.

I dag avgör ledamöterna i Linköpings kommunfullmäktige Sättunas och den värdefulla åkermarkens öde. Miljöpartiet är starkt emot utbyggnadsplanerna och menar att Linköpings kommun bör bevara de möjligheter som finns för vår matförsörjning.

Det har inte kunnat undgå någon att kommunen med Allianspartierna i spetsen har planer att bygga bostäder på värdefull jordbruksmark i Sättuna. Planerna har gått framåt trots starkt motstånd från bland annat de boende, länsstyrelsen samt Försvarsmakten. De ursprungliga planerna för området omfattade 700 bostäder men efter hård kritik minskades antalet till 360. Kritiken minskade dock inte.

Miljöpartiet finner flera skäl till att motsätta sig en exploatering.

Den nya planen hamnar väldigt nära den kritiska gränsen där en utbyggnad inte motiverar de infrastrukturkostnader som uppstår för kommunen.

Det begränsade antalet bostäder som kan byggas är alldeles för få för att garantera välfungerande service som närbutiker och liknande. En framtida expansion av området är inte heller att tänka på då möjligheterna är begränsade i norr av Svartåmynningens naturreserverat och Sättunahögen, i söder finns den värdefulla åkermarken och i öster och väster avgränsas området av Roxen respektive Bergsvägen.

Vidare möjliggörs inte kollektivtrafik inom området då det helt enkelt inte finns underlag för det. Enligt planen kommer ett stort antal boende få en kilometer eller mer till närmsta busshållplats, varför kollektivresande knappast kommer att bli ett attraktivt alternativ. En kilometer är för långt att gå för de flesta, särskilt om man ska göra det med tunga matkassar och trötta barn. Det blir svårt för kollektivtrafiken att konkurrera med den egna bilen. Om man ska bo i Sättuna förutsätter det att familjen har åtminstone en bil men i många fall kommer det att säkert behövas två bilar för att klara av vardagen. Kommunens ambition att bli en klimatsmart stad rimmar illa med viljan att bygga i Sättuna. Området skulle generera mer biltrafik!

Man kan tycka att den värdefulla åkermarken som försvinner vid exploateringen av Sättuna inte gör så mycket, men just den åkermark som finns strax utanför Linköpings tätort är en av Sveriges finaste och bördigaste åkermarker. De matförsörjningsmöjligheter som för gott slås ut av att man bygger på åkermark går inte att överskatta. I en tid då viktiga områden förstörs på grund av exploatering, miljöförstöring och klimatförändringar måste vi värna om de resurser som vi har kvar.

Det är en självklarhet för oss, som lokalpolitiker, att stå upp för vår kommun, våra medborgare och vår värdefulla miljö. Bevarandet av miljön med den goda åkermarken för framtida generationer, borde vara centralt för alla partier som företräder Linköpings medborgare.

Riv upp förslaget, bevara den goda åkermarken!

Fatta inte förhastat beslut om Sättuna

Mats Tobiasson, agronom har skrivit följande insändare publicerad i Corren den 10 december.

På tisdag, 11/12, beslutar kommunfullmäktige i Linköping om översiktsplan för Sättuna. Ska det byggas hus på bra åkermark eller inte? Bostäder behövs. Tyvärr blundar kommunen för vårt behov av att kunna handla mat, och prioriterar byggbranschens hunger efter lättschaktad jord.

De senaste fem åren har spannmålspriserna rusat två gånger på ett sätt som inte inträffat på många decennier. Det handlar om att antalet invånare i världen ökar snabbare än skördarna. Detta händer trots att vi har fred, ett bra klimat, och de ändliga tillgångarna diesel och konstgödsel. Utan dessa faktorer blir skördarna lägre, och då krävs större arealer. Eftersom lant- och trädgårdsbruk står för minst 95 procent av vår livsmedelsproduktion, är du och jag fullständigt beroende av bra åkerjord för vår överlevnad.

Kommunens beslutsunderlag utgörs av översiktsplan för Sättuna, översiktsplan för Linköping och Norrköping samt bilagor, bland annat miljökonsekvensbeskrivning (MKB). I den konstaterar konsulterna att riksintressena jord- och skogsbruksmark av nationell betydelse inte alls är utrett. Hotet mot åkermarken är knapphändigt belyst. Klimathotet bemöts med lokaltrafik. Är detta ett skämt?

Att återställa förstörd åkerjord kräver minst ett tusen år, troligen en ny istid. Att alls få svar från kommunen om beslutsunderlaget för åkerjord tog cirka tio veckor. Vilka ledamöter kan rösta ja till ett så samhällsfarligt beslut på så dåligt underlag?

Rovdrift på åkermark i Uppsala

Uppsala Nya Tidning publicerade den 17 november debattartikeln ”Rovdrift på åkermark i Uppsala” skriven av Ingmar Messing, professor i markvetenskap SLU och Per Hedfors, forskarassistent i landskapsarkitektur, SLU.

Bygg inget industriområde öster om E 4! Varje hektar som bebyggs på Uppsalaslätten leder till att sämre jordar på annat håll i världen, t ex regnskog, måste odlas upp för de globala matbehovens skull, skriver Ingmar ­Messing och Per Hedfors.

Medan världen desperat skriar efter mer mark att odla mat på så accelererar Uppsala planerna på att bygga sönder Uppsala­slätten. Redan nu vill man ändra intentionerna i översiktsplanen som bara är två år gammal. En artikel i UNT 12/7 handlade om att alliansen i plan- och byggnadsnämnden vill öppna ett nytt industriområde på åkermarkerna öster om motorvägen.

Det är viktigt att förstå att jordbruksverksamhet är en långsiktigt hållbar verksamhet som upprätthåller och förbättrar betingelserna att varje år producera mat och bioenergi.

Hushållning med jordbruksmark är ett allmänintresse – oavsett bakgrund behöver vi alla mat för dagen. Anläggning av industriområden däremot, förstör betingelserna för denna typ av produktion.

En del aktörer menar att denna förstöring av åkermarkerna inte är rovdrift utan resursfördelning – Sverige behöver inte skydda sin åkermark eftersom andra områden i världen kan producera livsmedel billigare. Detta argument faller dock platt om vi ser oss omkring i världen – vad som just nu håller på att ske.

”Redan i dag är efterfrågan på odlingsbar mark på väg att överträffa tillgången”, menar forskaren Kenneth Hermele i sin färska avhandling Land Matters vid Lunds universitet. ”Det sätter en stor press på den befintliga åkermarken som ska räcka till för odling av livsmedel, foder, textilfiber och bränsle”.

Denna utveckling, där tillgången på jord minskar, har i den internationella miljödebatten fått namnet Peak Soil, för att anknyta till det redan kända begreppet Peak Oil, och den avspeglas bland annat i de kraftigt ökande livsmedelspriserna från början av 2000-talet och framåt samt i form av de stora köpen av odlingsbar mark i Afrika av kapitalstarka aktörer.

Hermele menar att vi troligen går in i en ny fas med ständigt ökande konflikter om markbundna resurser. Likaså skriver den säkerhetspolitiske experten Bo Pellnäs i UNT Perspektiv 22/9 att ”Innehav av odlingsbar mark och tillgång på vatten blir snart av samma strategiska betydelse som oljan har haft det sekel som gått”.

Detta innebär att Sverige återigen kan hamna i situationer då vi är mer beroende av vår inhemska produktion av livsmedel.

Siffror på tillgänglig åkermark understryker dilemmat. 1960 var den genomsnittliga åkerarealen i världen 0,46 hektar (ha) per person. I dag finns endast cirka 0,21 ha åkermark per person.

Förändringen är drastisk – och jordens befolkning fortsätter att öka. Enligt FAO kommer tillgången på mat i utvecklingsländerna att behöva öka med nästan 60 procent till år 2030 och fördubblas till år 2050.

Det finns i Sverige i dag cirka 0,29 ha åkermark per person. Det går åt cirka 0,41 ha för att ge mat åt varje svensk med den levnadsstandard vi har. Vi kan alltså föda knappt tre fjärdedelar av vår befolkning från våra svenska jordar. Resten måste vi importera från övriga världen.

Om en global utjämning av levnadsvillkoren ska ske så kan vi inte fortsätta att importera mat i nuvarande utsträckning – från en värld som alltså har mindre åkermark per person än vi. Vi ska naturligtvis fortsätta att importera livsmedel som inte kan produceras i Sverige, men samtidigt måste vi odla mer av våra inhemska grödor för att bidra till vår och övriga världens försörjning. Sverige borde vara nettoexportör av livsmedel!

Varje hektar åkermark som exploateras på den bördiga Uppsalaslätten medför alltså att flera hektar på sämre jordar i andra delar av världen – till exempel regnskogsområdena – måste odlas upp för att de globala behoven av livsmedel ska kunna tillfredsställas. Det är med andra ord en rovdrift som bedrivs när vi förstör åkerjordarna i den omfattning som nu sker.

Vad finns det för alternativ? När det gäller bostadsbyggande så sker redan i dag en viss förtätning av Uppsala. Men industriområdena fortsätter att växa ut med låga ytkrävande huskroppar. Detaljplaner för industri och handel i städernas ytterområden måste skärpas vad gäller hushållningen med mark. Enplanshangarer omgivna av vidsträckta asfaltytor för korttidsparkering är inte en hållbar strategi. Verksamheter kan inrymmas i byggnader med flera plan. Mellan husen skapas då en mänsklig skala och intressanta rumsbildningar. Man bör även utreda möjligheten att komplettera befintliga lokaler på höjden för industri och handel.

Vidare är det dags att se Uppsalas expansion i regionalt perspektiv. När förslag väcks om utbyggnad på den värdefulla åkermark som omger Uppsala är det uttryck för en lokal hemmablindhet.

I stället föreslår vi en attraktiv infrastruktur och kollektivtrafik som gör kransorterna tillgängliga och omvandlar dem från sovsamhällen till regelrätta avknoppningar från Uppsala med arbete, bostäder och centrum mixat med grönstruktur på modernt sätt.

På så vis kan vi zooma ut från centralorten Uppsala och betrakta ett ”Storuppsala”, där vi lyckas kanalisera initiativkraft från förtätnande centrumbildning till nyvaknande samhällen som står sig allt bättre på egna ben.

I den inledningsvis nämnda UNT-artikeln från 12/7 säger nämndordföranden att ”Kommer det ett större företag som vill bygga i öst vill vi kunna säga ja till det”. Det nämns inte att detta innebär att ett annat stort företag – som bedriver jordbruk – vräks ifrån sin mark.

Uppsalaslätten kan ha en stor betydelse för framtiden om dess långsiktigt viktigaste kvalitet, den goda jorden, används för det den passar bäst för – att försörja oss med mat. Därför kan vi inte bygga igen den med ny ytkrävande industriverksamhet.

Bygg alltså inget nytt industriområde öster om motorvägen! Detta skulle innebära startskottet till att den sista resten av det öppna landskapsrummet öster om Uppsala muras igen. Nya kreativa lösningar för stadsbyggande måste utvecklas såsom förbättrad infrastruktur till kransorterna och flervåningsbyggnader i befintliga miljöer för industri och handel för att svara upp mot behoven av mer effektivt, mer etiskt, mer estetiskt och mer hållbart markutnyttjande.

Järfällas nya översiktsplan och vårt globala ansvar – några tankar om maten vi äter och resurserna vi använder

På Folkpartiet i Järfällas blogg skriver Inge Gerremo, sekreterare i kommittén för internationella lantbruksfrågor vid Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, ett blogginlägg med rubriken ”Järfällas nya översiktsplan och vårt globala ansvar – några tankar om maten vi äter och resurserna vi använder”.

Läs blogginlägget här.