Etikett: Mellansverige

Bygglov kan bli normbildande

Dalarnas tidning publicerade den 19 oktober artikeln ”Bygglov kan bli normbildande”.

Leksands kommun tvingas ge bygglov till bostadsbyggande på åkermark i Hjortnäs.

Detta efter att ärendet har dragits till högsta instans.

– Det här känns inte alls bra för inför framtiden, säger Anne-Lie Stenberg (M) ordförande i samhällsbyggnadsutskottet.

 Leksands kommun har under åren haft en tydlig policy att inte ge bygglov på åkermark.

Så när en privatperson ville bygga på åkermark i Hjortnäs var var det inget konstigt att kommunen sa nej till bygglov.

Ärendet överklagades till länsstyrelsen som var av samma uppfattning som Leksands kommun – att åkermarken skulle förbli åkermark och inget annat.

– Vi har en mycket bra dialog med LRF i den här frågan, säger Anne-Lie Stenberg.

– Vi menar att vi kan avgöra när det är lämpligt att bygga på åkermark och när det inte är det.

Men ärendet överklagades ytterligare en gång och mark- och miljödomstolen var av en helt motsatt åsikt – det vill säga att det mycket väl skulle kunna gå att bygga på åkermarken i Hjortnäs.

Och i och med att mark- och miljlööverdomstolen som högsta instans nu har meddelat att man inte tar upp ärendet så är det alltså bygglov som gäller.

– Det här känns inte alls bra inför framtiden. Som vi ser det kan det här beslutet sätta oss i kniviga situationer i framtiden, fortsätter en orolig Stenberg.

Vad kan kommunen göra?

– Vi kommer att fortsätta att behandla varje bygglovsärende för sig. Men man ska ha klart för sig att Hjortnäsfallet finns med i en sammanställning över prejudicerande fall i Sverige, så det kommer helt klart att påverka framtida bebyggelse i Leksands kommun.

Skulle Värmdö klara sig på egen hand?

Nacka Värmdö Posten publicerade den  25 september artikeln ”Skulle Värmdö klara sig på egen hand?”:

Närproducerade grödor blir allt mer populära. Men om nöden krävde – skulle Värmdös mark räcka till för att föda alla invånare?

I Grekland har frågan om självförsörjning redan blivit akut, eftersom staten inte kan garantera människors försörjning längre. Många flyttar nu från städerna till landet för att försörja sig. Man odlar sina egna livsmedel.

– De återgår till byteshandel, så det är inte en helt inaktuell fråga, det skulle kunna hända här också, säger Megha Huber, miljösamordnare i Värmdö.

En kvadratkilometer mat
Göran Bergkvist, forskare i agrara odlingssystem vid institutionen för växtproduktionsekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, säger att en grov uppskattning är att varje person i Värmdö skulle behöva omkring 1 000 kvadratmeter odlad mark för att producera sina livsmedel.

– Man behöver inte så mycket mark om man odlar den intensivt och ger den trädgårdskaraktär. Då utnyttjar man växters olika nischer och höjd, och att de växer under olika delar av en säsong. Då kan man få ut mycket föda per kvadratmeter.

Det innebär att man lägger ner en del mer arbete på odlingen och att man väljer att odla sådant som fungerar i klimatet, och väljer bort sådant som vi idag äter, men som odlas på andra håll i världen.

– Näringsmässigt skulle det vara möjligt att producera allt i Värmdö. Om man ska hålla djur kräver det mer betesmark, säger Göran Bergkvist.

Men om marken i praktiken skulle räcka till för att göra Värmdö självförsörjande – det kan ingen i kommunen svara på i dag.

– Det skulle krävas en enorm utredning för att få fram det. Men det vore fantastiskt, säger Sebastian Bolander, kommunekolog.

Åkermarken krymper
I dag exploateras mycket jordbruksmark. Hagmarker och betesmarker växer igen. Åkermark som tidigare använts för bete eller odling har lämnats eller planterats skog på. Eller så blir jordbruksmark naturskyddskområden, som på Björnö.
I dagsläget skulle det lokala skafferiet inte räcka till.

– Mycket vi odlar går till djurfoder. Vi har ett stort underskott på odlingsmark, i alla fall om vi ska mätta Värmdöborna, säger Mikael Windahl, bonde på Säby och ordförande i Värmdö LRF.

LRF har länge velat öka skyddet för åkermark eftersom det är en begränsad naturresurs. Mark som exploateras kan inte återskapas. Till exempel har man framfört krav på att åkermark ska kunna utpekas som riksintresse och därmed bli svårare att exploatera.

– Jordbruksmarken har fått stryka på foten eftersom den är billig och platt, säger Åsa Hill, jurist på LRF som specialiserat sig på äganderättsfrågor.

LRF vill att kommunerna skaffar kunskap om sin jordbruksmark och tar större hänsyn i sin planering. Åsa Hill tycker också att kommuner och markägare i dag har för stor frihet för att använda mark till annat än att odla.

Fredade zoner i Danmark 
Anders Wågberg, bonde på Malma gård, säger att kommunen måste upprätta en plan för de gröna näringarna, så att graden av självförsörjning ökar.

– Det är väldigt mycket mark som försvunnit. Därför är det så viktigt att bromsa utvecklingen. Hela Hemmesta centrum var åkermark tidigare och här på Malma har det byggts sommarstugeområden.

I Danmark har man sedan länge infört olika zoner på landet och i staden. Det finns till exempel ett förbud mot externa köpcentrum på landet.

– Man har tagit ställning mot sådana etableringar för att bevara livet i stadskärnorna, säger Åsa Hill.

Svensk åkermark försvinner

P1-morgon publicerade den 29 augusti ett inslag med rubriken ”Svensk åkermark försvinner

Potatisåkrar och vetefält blir asfalt och bostadsområden när städer och tätorter växer. Inom EU förvandlas närmare 300 hektar från jordbruksmark till vägar eller stadsbebyggelse varje dag. Vår reporter Sven Börjesson har besökt en bördig åker utanför Linköping där kommunen vill bygga bostäder. Ska utvecklingen ses som ett hot mot framtidens matförsörjning eller är det en förutsättning för att städer ska kunna växa?  Kew Nordqvist, (MP), och Lars-Ingvar Ljungman, (M), kommunalråd i Vellinge debatterar frågan.

Sveriges åkermark, reportage av Sven Börjesson

Åkermarks-debatt

Från dröm till handling

Uppsala Ny Tidning publicerade den 13 juli artikeln ”Från dröm till handling”.

Man ska akta sig för klyschor, men Uppsala växer verkligen så att det knakar. Något som skapar angenäma bekymmer för kommunen. Inget parti i kommunfullmäktige motsätter sig en fortsatt tillväxt, alla talar om den nya storstaden. Däremot uppstår genast konflikter när visionerna ska omsättas i praktisk handling, när lite luftigare löften ska bli högst handfasta detaljplaner.

I gårdagens UNT öppnar plan- och byggnadsnämndens ordförande Liv Hahne (M) för att planlägga ett nytt handelsområde öster om E 4. I översiktsplanen pekas området ut som möjlig expansionsmark – dock först efter år 2030. Men i takt med att området på andra sidan motorvägen, fylls upp, ökar behoven av ny mark. All mark i östra Fyrislund söder om Almungevägen är såld och planläggningen för områdena norr om vägen är redan i gång.

Det borde alltså vara öppet mål för Hahne, men redan nu, när man bara har ”börjat diskutera frågan”, kommer de första protesterna. För om något ska byggas, måste någon alltid flytta på sig. Håkan Fredriksson, ordförande för Lantbrukarnas Riksförbund i Uppsala, är kritisk till planerna på att ersätta åkermark med industritomter och bostäder. Även Hahnes allianskollega, kommunalrådet Stefan Hanna (C), är skeptisk till planerna. Enligt honom är det inte självklart att Centern kommer ställa sig bakom exploatering av bra åkermark.

Så mycket för allt vackert tal om storstaden Uppsala. Ska kommunen växa är det i centralorten det kommer att ske. Ju närmare den nuvarande stadskärnan, desto större blir efterfrågan på nya bostäder. Att då som redan gjorts omvandla äldre, centralt belägna industriområden är fullt logiskt. Men konsekvensen av det blir att gammal och ny handels- och industriverksamhet måste förläggas någon annanstans. Som nu i östra Fyrislund, och i framtiden, kanske, öster om E 4.

Det handlar om att prioritera och att våga fatta obekväma beslut. Det förra har inte alltid varit kommunpolitikerna starka sida. Planerandet av nya bostäder är ett talande exempel. Å ena sidan hävdas att det är nödvändigt att bygga bort riksintresset i kvarteret Seminariet, eftersom det är så ont tillgänglig mark. Å andra sidan går det bra att reservera hela Stabbyslätten, ett högst citynära område, för en golfbana.

Översiktsplanen talar om ”en stad med mer innerstadskaraktär och med hög kvalitet i och i närhet till parker och grönområden”. Det går knappast att uppnå, utan att ny industrimark planläggs längre ut i staden och att det byggs fler bostäder i centrala lägen. Detta kan ske i en rad områden, men oavsett var, kommer det att innebära att tidigare brukare av marken måste flytta på sig.

Fler industriområden och något färre åkrar är inte ett hot mot en grön storstad. Inte heller är det en klyscha. Däremot är det en förutsättning.

Cykelväg med aptit på åkermark

Land Lantbruk publicerade den 22 juni artikeln ”Cykelväg med aptit på åkermark”.

Strax utanför Uppsala delar en planerad cykelväg just nu bokstavligen lantbrukets och stadens behov av mark mitt itu. En strid där även ett av de politiska partierna valt sida.

Kampen om åkermarken tar sig konkreta uttryck utanför Uppsala. Där vill kommunen och företagare ha en ny cykelväg – men inte lantbrukarna, som då får sin åkermark delad mitt itu.

Sedan många år har Uppsala kommun planer på en sammanhängande cykelväg längs med Fyrisån mellan Uppsala och byn Ulva Kvarn drygt 15 kilometer norrut. Två etapper av cykelvägen är redan byggda från varsin ändpunkt. Men nu är det stopp i bygget sedan ett tiotal markägare överklagat.

– Vi förstår att de vill ha tillgång till stränderna och Fyrisåns vattenspegel. Men får vi en cykelväg här så innebär det dödsstöten för vårt jordbruk. Vi har 120 djur, 40 av dem är mjölkkor som går och betar på vallarna efter ån. De måste kunna ha fritt tillträde dit, säger Solveig och Bengt Andersson som tillsammans med sonen driver ett jordbruk vid Prästängens gård till Upsala Nya Tidning (UNT).

Den planerade cykelvägen kommer dessutom att dela familjen Anderssons jordbruksmark i två delar.

Men det är många, både i Uppsala och företagare i andra änden av den planerade cykelvägen, som vill se byggplanerna förverkligas. Företagare i och runt byn Ulva Kvarn ser möjligheter att locka fler besökare med en ny cykelväg, och inne i Uppsala uppmanar en aktionsgrupp fler att ansluta sig till ett upprop för att cykelvägsbygget ska fullföljas.

Men nu är det bara en tidsfråga innan cykelvägen är färdigbyggd. I februari gav Uppsala kommun slutgiltigt klartecken för bygget:

– Bygget ska fullföljas så snart det är löst med markägarna, säger, kommunalrådet Stefan Hanna (c) till UNT.

Bygga på åkermark splittrar C

DT.se publicerade den 9 juni artikeln Bygga på åkermark splittrar C.

Frågan ifall hus ska få byggas på åkermark splittrade det gamla bondepartiet på fullmäktigemötet. I votering valde flera att gå emot kommunstyrelsen. De önskade hårdare reglering i kommunens Miljöpolicy.

Frågan togs till en början upp av Börje Nahlbom (MP), som tyckte att formuleringen i punkt fyra på policyn skulle skärpas. Den nuvarande lydelsen är att kommunen ska i möjligaste mån inte bygga eller asfaltera på åkermark.
Curt Svärd (C) som har var ordförande i att ta fram policyn menade på att Länsstyrelsen inte gick hela vägen ut.
– Jag föreslår i stället att vi tar lydelsen i Miljöbalkens tredje kapitel fjärde paragrafen, säger Curt Svärd.
Den lyder: Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhälls-intressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Börje Nahlbom tyckte att den lydelsen var bra och gav sitt bifall.
– Antar vi en så sträng skrivelse så kommer Länsstyrelsen att pröva det här. Förtätningen i byarna blir svårare när folk lättare kan överklaga. Ska vi bygga uppe på bergen? sa Jaak Kerstell (C) i en replik och menade på att Länsstyrelsen kan fortsätta hålla koll på byggloven.
– Vi har planer på att bygga vid Kyrkbyn, vilket är förmodligen kommunens bästa jordbruksmark. ”Länsstyrelsen har nog sina ögon på oss”, det hoppas jag att de har, svarade Curt Svärd.
Efter votering stod det klart fullmäktige antagit kommunstyrelsens förslag 22-11. För Curt Svärds förslag röstade sju ledamöter från C, samt MP och två från S.
Anki Enevoldsen (C) föreslog att namnet på Miljöpolicy 2012-2014 skulle ändras så att enbart namnet var kvar. Anledningen är att 2014 är ett valår och Anki Enevoldsen önskar att policyn ska bestå till nästa mandatperiod. Vilket fullmäktige biföll.

Bygg inte bort Sättunas åkermark

Östgöta Correspondenten publicerade den 31 maj en insändare skriven av Bengt Olsson.

Världens befolkning beräknas i dag uppgå till sju miljarder människor. Även med en positiv tilltro till människans möjligheter att genom förbättrade produktionsmetoder inom jordbruket mätta en växande befolkning finns en ändå växande insikt om behovet av att värna den viktiga natursresurs som åkermarken är. I Sverige har åkermarken minskat från 3,7 miljoner hektar då den var som störst på 1930-talet till 2,6 miljoner 2007.

Linköpings styrande allians uttrycker också betydelsen att detta i sitt Visions- och samverkansprogram genom formuleringen: ”Kommunen inte har råd att som tidigare bre ut sig över en allt större geografisk yta. Vi måste bli bättre på att hushålla med den markresurs som vi har. I detta är det då viktigt att befintlig jordbruksmark används klokt och att byggnation på sådan mark undviks så långt det är möjligt.”

Två moderater från länet, Betty Malmberg och Stefan Eriksson, var inne på samma linje i en artikel i Corren i början året, där de bland annat ansåg att: ”Skyddet är svagt för jordbruksmark och mark som exploateras är för evigt förlorad.”

Nu har emellertid Linköpings kommunstyrelse beslutat att gå fram till kommunfullmäktige med ett förslag till översiktsplan för Sättuna, som innebär att 43 hektar jordbruksmark på östgötaslätten kommer att exploateras för bostadsbebyggelse. I handlingen uttrycks ianspråktagandet av jordbruksmark lite förskönande som en ”irreversibel” process.

Vi får se vad kommunfullmäktige fattar för beslut i frågan, men enligt min mening borde fullmäktige säga nej till exploatering av åkermarken vid Sättuna. Då får vi dessutom behålla den fina utsikten över östgötaslätten vid E4, som den ännu finns kvar väster om Stångån, och som bidrar till Linköpings karaktär, som ”staden vid slätten”.

Land grabbing – vem gör vinsten på fattigas mark?

Seminariet Land grabbing – vem gör vinsten på fattigas mark? arrangeras i Stockholm torsdagen den 14 juni, 18-20.

Det pågår en kapplöpning om billig jordbruksmark i fattiga länder. Mellan år 2000 och 2010 köpte eller hyrde utländska investerare över 200 miljoner hektar jordbruksmark i utvecklingsländer. Det motsvarar en yta mer än åtta gånger större än Storbritannien. Den största delen av denna mark används för produktion av biobränslen.

Denna ’land grabbing’ drabbar lokalbefolkningen i fattiga länder hårt. Fattiga bönder berövas sin mark och står utan försörjning. Ofta är det den bördigaste marken som säljs eller hyrs ut billigt för produktion av mat och biobränslen åt konsumenter i den rika delen av världen. Ser vi en ny form av kolonial exploatering? Sker en omställning till en grönare ekonomi i rika länder på bekostnad av fattiga människors försörjning och rätten till sin mark?

Vi kommer att diskutera fenomenet ’land grabbing’ och konsekvenserna för de länder och människor som drabbas under ett kvällsseminarium med inbjudna gäster, som ger konkreta exempel från sina länder och sitt dagliga arbete.

Medverkande:
Camila Montecinos, GRAIN Chile – agronom med omfattande erfarenhet av arbete med småbrukare, rådgivare till Via Campesinas biodiversitets-kommission
Altair Lavratti, MST, De jordlösas rörelse, Brasilien – koordinatör för arbetet i södra Brasilien och representant i MST:s nationella styrelse
Tony Clarke, Polaris Institute, Kanada – har nyligen publicerat rapporten Landgrabs in Africa – Fueling water and climate crises
Moderator: Kenneth Hermele, utvecklingsekonom och medarbetare på Forum Syd

Tid och datum: Torsdagen den 14 juni kl. 18-20

Plats: Brygghuset Norrtullsgatan 12N, i korsningen Frejgatan, T-bana Odenplan, Stockholm

Arrangörer: Afrikagrupperna, FIAN Sverige, Forum Syd, Framtidsjorden, Kooperation Utan Gränser, Latinamerikagrupperna, MST:s Vänner, Right Livelihood Award Foundation, Svenska Kyrkans internationella arbete

Anmälan: senast 12 juni på formuläret här

Frågor: Kontakta Karin Gregow på karin.gregow@forumsyd.org eller 08-506 371 62

Seminariet är gratis och hålls på engelska. Vi bjuder på fika med macka.

Värna miljö och ekologiskt jordbruk

Länstidningen Södertälje publicerade den 30 april denna debattartikel:

Byggplanerna i Ytterjärna av hotell- och kulturcentrum engagerar många och särskilt Centerpartiet. Tvärtemot Vidarstiftelsen utan anser vi att ett nytt kulturcentrum som byggs, enligt detaljplan 2011-00312-214, hotar det ekologiska jordbruket i Ytterjärna.

Även befintlig kulturmiljö med arkitekt Asmussens ”blå hus” och nationalmålaren Bruno Liljefors ateljé Wigwam förbleknar och försvinner in på en bakgård. Övriga byggplaner – visar att Vidarstiftelsen har annan mark att bygga på.
Centerpartiet vill att hotell- och kulturcentrum förverkligas i Ytterjärna, vi var det första partiet som på allvar lyfte möjligheterna med ett konstcentrum kopplat till Hilma af Klints konstskatt.

Men vi är förvånade över att Vidarstiftelsen är så okänslig och inte vill slå vakt om vår miljö i Ytterjärna. Det ekologiska jordbruket i Ytterjärna borde vara av intresse för och ligga Vidarstiftelsen och antroposofin nära. I ett vidare perspektiv så har människan det senaste 100 åren våldfört sig på åkermark och lagt betong och asfalt på 10 000-tals hektar, och nu slår även torkan till och flyttar odlingsförutsättningarna norrut på jordklotet – de globala utmaningarna närmar sig snabbt och det är nu viktigare än någonsin att värna åkermark och god matproduktion.

Då är det rimligt att även i smått och lokalt ta ansvar för att det inte läggs betong och asfalt på åkermark eller skapa restriktioner för god och ekologisk matproduktion så att det även i framtiden går att odla ekologiskt i Ytterjärna och inte chansa och i dag ödelägga möjligheten.

Centerpartiet står fast vid sin uppfattning att värna det ekologiska jordbruket i Ytterjärna, det största i länet, att värna kulturmiljön i Ytterjärna, att nationalmålaren Bruno Liljefors ateljé Wigwam och Asmussens blå hus inte hamnar på en bakgård. Det finns mark som ger möjlighet att genomföra byggandet av hotell, konferenscenter, utställningshall m.m. på annan plats som inte försvårar och i förlängningen kan omöjliggöra ekologiskt jordbruk på Säby gård och som bevarar kulturmiljön till eftervärlden.

Det är trevligt att det dykt upp fler politiska aktörer i den här för Järna viktiga miljöfrågan om än bara en enskild socialdemokrat, men alltid något. Frågan är bara hur högt det är i taket inom socialdemokratin i den här frågan. Men det är klart står man redan på knä så blir det förhållandevis högt i tak.

Det som fortsätter att förvåna är att Hans Neideman, ordförande och miljöpartist i Järna kommundelsnämnd inte tar den närodlade och ekologiska matproduktionen på större allvar.

Per-Anders Fritshammar
ordförande (C) Järna-Vårdinge
Tage Gripenstam
gruppledare (C)
AB