Månad: juni 2012

Ystad vill bygga ut – men får inte

Ystad Allehanda publicerade den 8 juni artikeln Ystad vill bygga ut – men får inte.

Ystadsborna behöver bli fler, men att bygga ut staden har visat sig svårt. Den goda jorden, landskapet och kulturhistoriska hänsyn är några skäl till varför länsstyrelsen sågar Ystads utbyggnadsplaner.

– Det är ett stort bekymmer, säger kommunalrådet Kristina Jönsson (M) som vill bjuda in nya landshövdingen Margareta Pålsson, eller länsöverdirektören Göran Enander till en dialog.

I veckan sågade länsstyrelsen planerna på att bygga hus på Lilla Tvären 1:4 och delar av 5:1. Det är en bit mark norr om E 65:an, väster om statarlängan, som fastighetsägaren Johannes Lembke vill förvandla från åkermark till bostadsområde. Men länsstyrelsen är negativ och pekar på att man tar högvärdig jordbruksmark i anspråk, att området inte är försörjt med kollektivtrafik och därför bidrar till att öka bilberoendet, att planerna påverkar riskintresset för kustzonen och kulturmiljövården, samt landskapsbilden på ett negativt sätt.

Tidigare har länsstyrelsen haft liknande synpunkter på kommunens planer för Öja. Förslaget att förtäta regementsområdet fick också kalla handen av länsstyrelsen eftersom området har ett kulturhistoriskt värde och därför inte bör förtätas. Inte heller tanken på ett flerbostadshus på Bellevue föll i helt god jord, eftersom huset anses hamna för nära en bilverkstad.

– Men det är ett mindre påpekande som vi ska komma tillrätta med, säger Ystads planchef Anna Möller.

Ystads kommun har som mål att växa en procent om året.

– Det behövs för att skapa tillräckliga skatteintäkter, men på senare år har vi haft svårt att nå det målet, säger Kristina Jönsson. Länsstyrelsens inställning gör det inte lättare.

Kristina Jönsson tycker det är fel att länsstyrelsen bara säger nej, utan att peka på lösningar.

– Det är inte vår sak att göra det, förklarar Karin Kallioniemi på länsstyrelsens enhet för samhällsplanering. Kommunen presenterar sina idéer och vi lämnar synpunkter på dem.

Men hon är öppen för en dialog med kommunen.

– Ystad ska ta fram en ny översiktsplan och i den pekas tänkbara utbyggnadsområden ut. Då tar vi en diskussion, förklarar hon.

Såväl det utpekade området väster om Källesjö, som Öja finns med i den nu gällande översiktsplanen. Ändå säger länsstyrelsen nej.

– Jag är övertygad om att det vi Ystad hittar områden som kan byggas ut, säger Karin Kallioniemi.

Kristina Jönsson är mer skeptisk.

– Jag är bekymrad, inte bara över att länsstyrelsen säger nej, utan även över långa handläggningstider och över att länsstyrelsen verkar göra en bedömning i västra Skåne och en annan här. Det leder till en obalans i länet. Men vår nya kommundirektör får ta en diskussion med landshövdingen eller länsöverdirektören.

Underskott på mat i Europa

Bloggaren Cornucopia? Evig tillväxt i en ändlig värld? skriver idag följande inlägg:

The Economist har en intressant graf som visar utvecklingen över tillgången till mat världen över, uppdelat främst i kontinenter, men även i Öst- och Västeuropa.

Man kan konstatera att Västeuropa har ett underskott och måste importera mat redan idag, men att Östeuropa har vänt till ett överskott, främst pga Sovjetunionens fall och med det en avsevärt effektivare jordbruksproduktion på de stora slätterna i fd Sovjet, men även effektivare bruk övriga Östeuropa.

Annars är det Nordamerika och Sydamerika som står för det stora överskottet av mat, och till viss del Australien, medan Europa, Asien och Afrika har ett underskott. Framför allt i Sydamerika har tillgången till mat ökat kraftigt, trots befolkningsutvecklingen, och det kan i mycket härledas till skövlingen av brasiliansk regnskog.

Dessutom är det ju så att både Syd- och Nordamerika mer än väl kan försörja sitt jordbruk med fossila bränslen i många decennier till, trots peak oil. Och man kommer alltså exportera mat till resten av världen. För (Väst)europas del handlar det om att ha råd med maten och möjligheten att betala mer för den än t ex Kina.

Detta är en orsak till att jag inte tror på ”svält” i Västvärlden när konsekvenserna av peak oil blir allvarliga. Vi kan fortfarande importera mat från de självförsörjande Nord- och Sydamerika. Däremot blir det dyrare, vilket gör att det kan börja kännas ekonomiskt för allt fler, och enda sättet att komma runt det är att i någon mån själv producera mat. Man skall komma ihåg att t ex Argentina försörjde Sverige med mat under Andra världskriget. Inte för att man kan göra det idag, men även med den tidens minimala tillgång till fossila bränslen gick det att frakta mat till Sverige tvärs över halva jordklotet. Det kommer också gå i framtiden.

Frågan blir istället hur svenskt jordbruk utan tillgång till billigt inhemskt bränsle skall kunna konkurrera med brasilianska eller nordamerikanska bönder framöver? Speciellt som vi har något som kallas kall vinter, vilket sänker årsproduktionen och höjer kostnaderna, i jämförelse med t ex fritt betande djur året runt i Australien, Brasilien och Argentina mfl länder med varmare klimat?

Nyckeln till mat i framtiden handlar om att vi skall ha ett ekonomiskt välstånd som är tillräckligt för matimport. Och det är just de ekonomiska konsekvenserna av peak oil som kan ställa till problem på den punkten, inte själva fossiljordbruket.

Protester mot bostäder på åkermark

Skånska Dagbladet publicerade den 31 maj följande artikel:

I översiktsplanen fanns planer på att bygga 230 bostäder i Kyrkheddinge. Men i detaljplanen som nyligen blev klar har antalet bostäder minskat till drygt 70. Det är ändå för mycket, tycker de boende. – Vi vill inte se några bostäder alls på åkermarken, säger Sirpa Bystedt.

I översiktsplanen, som togs fram 200, fanns en skiss med cirka 500 bostäder i Kyrkheddinge.
Det fick i stort sett alla boende i byn att skriva under en protestlista som lämnades till kommunen. Översiktsplanen reviderades då och antalet bostäder sjönk till 230.
– Sedan dess har det varit tyst, fram till två veckor sedan då det plötsligt damp ner ny information i brevlådan, säger Sirpa Bystedt.

Kommunen har nu tagit fram en detaljplan som föreslår omkring 70 småhus på åkermarken vid Bjällerupsvägen.
– Det är en för stor exploatering för en sådan här liten by som Kyrkheddinge som i dag har cirka 80 hushåll. Vi som bor här har flyttat hit för att få det lugn som inte finns inne i tätorten. Bykänslan kommer att försvinna när man utökar med dubbelt så många bostäder, säger Eva Lissborg.
För egen del kommer hennes hus att byggas in till vad som blir nya centrum och vyn av landskapet försvinner.
– Det blir 18 hus per hektar. Ljuset från alla hus kommer att göra så att kvällsmörkret här ute försvinner.

Sirpa Bystedt och Eva Lissborg är också kritiska till att kommunen vill bygga på åkermark nu när länsstyrelsen lagt fram förslaget om nollvision om nya bostäder på åkermark.
– Här finns den bästa jordbruksmarken i landet. Man kan tycka att kommunen borde tänka ur ett riksintresse och eftersom mycket av den skånska åkermarken har bebyggts under de senaste tio åren kan kommunen på så sätt ta sitt ansvar, säger Eva Lissborg.
Sirpa Bystedt tillägger:
– Det finns inget sug efter bostäder i Kyrkheddinge. Det var ett hus som det tog ett år innan det såldes och i Staffanstorp finns flera villor till salu. Och på Sockerbruksområdet planeras 1 000 nya bostäder.

De ser också negativt på den ökande biltrafiken som utbyggnaden medför.
– Antalet bilar kommer att öka med cirka 140 om varje hushåll har två bilar. Och man behöver ha bil för att kunna ta sig någonstans då närmsta mataffär ligger inne i Staffanstorp. Det kommer dessutom bli trafikstockning på vägen när alla ska hämta och lämna på skola och förskola, säger Eva Lissborg.
Moderaternas Christian Sonesson, ordförande i miljö- och samhällsbyggnadsnämnden, har tidigare sagt att skolan och förskolan visar att det finns underlag för fler bostäder i Kyrkheddinge.
– Men eftersom ingen järnvägshållplats är aktuell i byn så blir det nog inte så mycket mer än 70 bostäder.

Torbjörn Lövendal (S) har tidigare sagt till Skånskan att det inte går att undvika att bygga på åkermark då kommunen till stor del består av det.
– Vi är inte emot att det byggs i Kyrkheddinge. I Vallby ville vi få ner antalet eftersom det är en orörd by. Kyrkheddinge är ett större samhälle där det finns ett behov att utveckla.

Kampen om jordbruksmark inget ämne vid Riomötet

Fria Tidningen publicerade den 26 maj följande artikel.

På senare år har mäktiga finansiella intressen tagit över många miljoner hektar jordbruksmark i Afrika, Latinamerika och Asien. Men fenomenet ”land grabbing” kommer inte att bli ett stort ämne vid den stora globala konferensen om hållbar utveckling i Rio de Janeiro nästa månad.

På senare år har investeringsbanker, pensionsfonder och andra starka finansiella intressen tagit kontrollen över många miljoner hektar mark från fattiga jordbrukare i utvecklingsländer. Investerarna känner väl till att jordbruksmarkerna utgör grunden för tre av livets nödvändigheter – mat, vatten och energi. Men trots det finns inte frågan om markrättigheter med på dagordningen inför FN-toppmötet Rio+20 som går av stapeln den 20–22 juni.

– Landsortsbefolkningarna håller på att förlora kontrollen över jordar och vatten på grund av denna globala ”land grab”, säger den honduranske bondeledaren Rafael Alegria, som tillhör den internationella rörelsen La via campesina.

Enligt en färsk rapport från miljöorganisationen Friends of the earth international har minst 80 miljoner – och kanske hela 227 miljoner – hektar mark tagits över av privata intressen på senare år.

Många av Centralamerikas småbönder har tvingats flytta från sina jordar och i Honduras lever upp emot 40 procent av landets småbönder i extrem fattigdom, enligt FN. Rafael Alegria menar att handelsavtal har gjort det möjligt för USA att dumpa hårt subventionerade grödor som majs och ris på den honduranska marknaden, vilket gjort det omöjligt för lokala odlare att hävda sig i konkurrensen.

Fattiga småbönder har tvingats sälja eller överge sina jordar och motstånd har bemötts med våld. Enligt Alegria har människor vräkts, gripits och till och med dödats av poliser i Honduras och i andra länder.

– Jordbruksföretag tar över stora områden av marker för att odla socker och palmolja för export, säger Alegria.

Jeffrey Hatcher, vid Rights and resources initiative, RRI, en brittisk koalition av ickestatliga organisationer, säger att kontroversiella inköp av jordbruksmarker var en utlösande faktor vid inbördeskrigen i Sudan, Liberia och Sierra Leone.

– Lokala markrättigheter ignoreras på ett tragiskt sätt under den häpnadsväckande köpfrossa som pågår över hela Afrika, säger Hatcher.

RRI har dokumenterat hundratals affärer där stater sålt jordbruksmarker som egentligen tillhör lokalbefolkningarna till investerare. Enligt RRI konsulteras sällan lokalbefolkningarna i samband med att dessa affärer görs upp, och det gäller även i de länder där lagarna slår fast att jordarna är att betrakta som privata egendomar. Ofta känner inte befolkningen till att odlingsmarken har sålts förrän schaktmaskinerna anländer.

Enligt en ny rapport från Friends of the earth Uganda har närmare tio tusen hektar mark vid kusten av Victoriasjön i Kalangala förvandlats till oljepalmsplantager. Världsbanken ska ha satsat flera miljontals kronor i det projektet.

– Folkets jordrättigheter åsidosätts trots att de är skyddade i enlighet med den ugandiska konstitutionen, säger David Kureeba vid Friends of the Earth Uganda.

Devlin Kuyek vid organisationen Grain, som förra året fick det alternativa Nobelpriset Right livelihoods award, menar att många av dessa projekt beskrivs som en del av en utveckling mot en grönare ekonomi som ska öka tillgången på mat och minska fattigdomen.

– Men hur ska fattigdom och hunger kunna bekämpas genom att man tar ifrån människor det vatten och de jordar de behöver för att kunna överleva? undrar Kuyek.

Han menar att bland andra Världsbanken och WTO främjar land grabbing eftersom de menar att dessa projekt kommer att främja utvecklingen och minska fattigdomen.

– Visst, en del människor får arbeten. Men fråga plantage¿ arbetarna vad de tycker om sina jobb, säger Kuyek.

Inför Rio+20 har det slagits fast att världens livsmedelssystem måste förändras i grunden, eftersom fler än en miljard människor på jorden fortfarande går hungriga. Men enligt Kuyek tycks inte världens ledare vara beredda att på allvar se över alternativen.

De regeringsföreträdare som kommer till Rio kommer med största sannolikhet inte heller att ta tag i frågan om markrättigheter på allvar. I bästa fall kan man komma överens om att stödja införandet av en frivillig form av uppförandekod i samband med jordbruksinvesteringar. Men enligt Kuyek har sådana frivilliga uppförandekoder bevisligen aldrig fungerat i stor skala.

– Land grabbing är en fundamental orättvisa. Det handlar om att världens rikaste tar från världens fattigaste, säger han.

Stephen Leahy • Uxbridge (IPS

Bygg inte bort Sättunas åkermark

Östgöta Correspondenten publicerade den 31 maj en insändare skriven av Bengt Olsson.

Världens befolkning beräknas i dag uppgå till sju miljarder människor. Även med en positiv tilltro till människans möjligheter att genom förbättrade produktionsmetoder inom jordbruket mätta en växande befolkning finns en ändå växande insikt om behovet av att värna den viktiga natursresurs som åkermarken är. I Sverige har åkermarken minskat från 3,7 miljoner hektar då den var som störst på 1930-talet till 2,6 miljoner 2007.

Linköpings styrande allians uttrycker också betydelsen att detta i sitt Visions- och samverkansprogram genom formuleringen: ”Kommunen inte har råd att som tidigare bre ut sig över en allt större geografisk yta. Vi måste bli bättre på att hushålla med den markresurs som vi har. I detta är det då viktigt att befintlig jordbruksmark används klokt och att byggnation på sådan mark undviks så långt det är möjligt.”

Två moderater från länet, Betty Malmberg och Stefan Eriksson, var inne på samma linje i en artikel i Corren i början året, där de bland annat ansåg att: ”Skyddet är svagt för jordbruksmark och mark som exploateras är för evigt förlorad.”

Nu har emellertid Linköpings kommunstyrelse beslutat att gå fram till kommunfullmäktige med ett förslag till översiktsplan för Sättuna, som innebär att 43 hektar jordbruksmark på östgötaslätten kommer att exploateras för bostadsbebyggelse. I handlingen uttrycks ianspråktagandet av jordbruksmark lite förskönande som en ”irreversibel” process.

Vi får se vad kommunfullmäktige fattar för beslut i frågan, men enligt min mening borde fullmäktige säga nej till exploatering av åkermarken vid Sättuna. Då får vi dessutom behålla den fina utsikten över östgötaslätten vid E4, som den ännu finns kvar väster om Stångån, och som bidrar till Linköpings karaktär, som ”staden vid slätten”.

Hungerbekämpning – nödvändigt för en hållbar utveckling

FAO Nordic publicerade ett pressmeddelande den 31 maj där det bland annat står följande:

Rapporten Towards the future we want: end hunger and make the transition to sustainable agricultural and food systems, uppmanar regeringar att etablera och skydda rättigheter till resurser, särskilt för de fattiga, skapa incitament för en hållbar konsumtion och produktion, förespråka rättvisa och välfungerande jordbruks- och livsmedelsmarknader, reducera risker och öka motståndskraften för de mest utsatta samt investera offentliga medel i varor som är nödvändiga för allmänheten, främst innovationer och infrastruktur.

En länk mellan hunger och miljö

Rapporten betonar att en minskad hunger och en hållbar utveckling hör ihop och att bättre styrning av jordbruks- och livsmedelssystemen är nyckeln för att nå båda målen.

Jordbruks- och livsmedelssystemen tar redan idag en betydande mängd resurser i anspråk. Livsmedelssektorn står exempelvis för omkring 30 procent av världens energiförbrukning och jordbruks- och boskapssektorn står för 70 procent av all vattenanvändning.

Tre fjärdedelar av världens fattiga och hungrande lever på landsbygden och de flesta av dem är beroende av jordbruk och relaterade aktivteter för att kunna försörja sig. 40 procent av världens utarmade marker finns i områden med höga nivåer av fattigdom. ”Hunger sätter igång en ond spiral av minskad produktivitet, ökad fattigdom, trög ekonomisk utveckling och resursförstörelse”, står det i rapporten.

Enligt rapporten så är också tillgången till naturresurser – såsom mark, vatten eller skogar – livsnödvändig för de 2,5 miljarder människor som producerar mat för egen konsumtion och inkomst.

Bönderna som driver de 500 miljoner småskaliga lantbruken i låginkomstländer står inför en rad resursbegränsningar, vilket resulterar i en otillräcklig tillgång till mat och näringsämnen. De behöver tydliga besittningsrätter för att kunna främja en rättvis tillgång till mark och vatten samt en hållbar hantering av resurser som dessa.

Läs hela pressmeddelandet här.