Etikett: Insändare

Miljöbalken gäller

I Trelleborgs Allehanda den 5 juni publiceras en insändare av Gunnar Eriksson, Miljösamordnare. Ett svar på de sex kommunalrådens debattartikel (den 30 maj).

Okunnigheten hos de sex moderata kommunalråden verkar formidabel vad gäller kommunala självstyret vs Länsstyrelsens uppdrag.

Länsstyrelsens uppdrag är att verka för att, som i detta fallet, Miljöbalkens av Riksdagens beslutade miljömål efterlevs. Detta har resulterat till Länsstyrelsens förslag på prioriterade åtgärder som kan genomföras för att hushålla med åkermark. Där står också i förslaget att kommunerna i sin beskrivning till översiktsplanen även ska beskriva vilka särskilda skäl kommunen har till att exploatera åkermark. Där står också att man ska göra en Miljökonsekvensbeskrivning för att synliggöra markanvändningskonflikter och att konsekvensbeskriva bebyggelselokaliseringar.

Nu påstår de sex moderaterna felaktigt att Länsstyrelsen gör intrång på det kommunala planmonopolet, att detta är en fråga för kommunerna och inte för Länsstyrelsen, att Länsstyrelsen arbetar mot sitt mandat och att Länsstyrelsen försöker vingklippa det kommunala självstyret!

Det vore bättre om de sex moderata kommunalråden läser in vad Riksdagen beslutat i Miljöbalken och rättar sig efter detta.

Vad gäller Trelleborg så finns både potential och behov att bygga och förtäta inom tätorten. Självklart ska tillgänglig mark inom tätorten användas och lika självklart så ska det byggas på höjden så att den tillgängliga marken används på bästa sätt.

Påståendet att man har bekymmer med överklaganden på byggplaner talar bara om att det råder stor flathet och brist på ledarskap för att genomdriva beslut. De som bor i en tätort får ta fördelarna med närhet till all service som erbjuds men att de då också måste inse att ett samhälle med tiden förändras och att det inte alla gånger går att tillmötesgå deras mer eller mindre egoistiska intressen.

Bygg inte bort Sättunas åkermark

Östgöta Correspondenten publicerade den 31 maj en insändare skriven av Bengt Olsson.

Världens befolkning beräknas i dag uppgå till sju miljarder människor. Även med en positiv tilltro till människans möjligheter att genom förbättrade produktionsmetoder inom jordbruket mätta en växande befolkning finns en ändå växande insikt om behovet av att värna den viktiga natursresurs som åkermarken är. I Sverige har åkermarken minskat från 3,7 miljoner hektar då den var som störst på 1930-talet till 2,6 miljoner 2007.

Linköpings styrande allians uttrycker också betydelsen att detta i sitt Visions- och samverkansprogram genom formuleringen: ”Kommunen inte har råd att som tidigare bre ut sig över en allt större geografisk yta. Vi måste bli bättre på att hushålla med den markresurs som vi har. I detta är det då viktigt att befintlig jordbruksmark används klokt och att byggnation på sådan mark undviks så långt det är möjligt.”

Två moderater från länet, Betty Malmberg och Stefan Eriksson, var inne på samma linje i en artikel i Corren i början året, där de bland annat ansåg att: ”Skyddet är svagt för jordbruksmark och mark som exploateras är för evigt förlorad.”

Nu har emellertid Linköpings kommunstyrelse beslutat att gå fram till kommunfullmäktige med ett förslag till översiktsplan för Sättuna, som innebär att 43 hektar jordbruksmark på östgötaslätten kommer att exploateras för bostadsbebyggelse. I handlingen uttrycks ianspråktagandet av jordbruksmark lite förskönande som en ”irreversibel” process.

Vi får se vad kommunfullmäktige fattar för beslut i frågan, men enligt min mening borde fullmäktige säga nej till exploatering av åkermarken vid Sättuna. Då får vi dessutom behålla den fina utsikten över östgötaslätten vid E4, som den ännu finns kvar väster om Stångån, och som bidrar till Linköpings karaktär, som ”staden vid slätten”.

Viktigt att planera för framtiden

Tommy Bengtsson Beddingestrand har skrivit en insändare i Trelleborgs Allehanda den 22 maj.

Tack till fritidspolitikern Nils Svensson för Ditt svar angående åkermarken.
Du har på ett mycket bra sätt utvecklat hela frågeställningen kring vår åkermark i sydvästra Skåne. Konflikten i denna del av vårt land är uppenbar. Marken i detta område är landets bästa jordbruksmark för livsmedelproduktion. Att Länsstyrelsen presenterar ett förslag till vår åkermarks användning i framtiden och som Du skriver i Ditt inlägg ”det saknas en gemensam strategi i hela regionen angående utbyggnad av bostäder och industrier. Det går inte att fortsätta att alla kommuner skall tävla mot varandra.”

Varför är det då så upprörande för de sex kommunalråden att Länsstyrelsen har tagit fram en nollvision för åkermark? Det känns som Du har förstått och begripit frågeställningen på ett mycket bättre sätt och därför känns det bra att läsa Ditt inlägg. Du nämner att det finns stora utvecklingsmöjligheter i Trelleborg och Du ifrågasätter inte att byggande kan ske på god åkermark, dock bör den sämre avkastande markerna användas i första hand. Stadsmiljöer med förtätade bostäder uppskattas idag av människorna och utbyggnaderna av bostäderna i hamnarna i Malmö och Helsingborg har varit lyckosamma. Skulle det inte vara tid för våra politiker i Trelleborg att öka takten med hamnen och utbyggnaden av bostäder i området? Skulle det inte vara mer innehållsrikt än att skriva debattartiklar om att det inte är möjligt att bygga mer förtätat i stadsområden? De sex kommunalråden visar också som Du omtalar i Ditt inlägg en brist på förståelse för vad jordbruksmark användes till och det är oroande att läsa deras inlägg ”år efter år produceras mer livsmedel än vad som efterfrågas”. Är dessa kommunalråd inte medvetna om att i vår värld så lever många på svältgränsen? Oavsett politisk uppfattning så måste vi planera för framtiden. Länsstyrelsens förslag till en övergripande reglering för att avväga de olika intressen som slåss om marken i Skåne bör mötas med en framtidsdiskussion istället för att nedvärdera hela frågan som de sex kommunalråden gör.

Vi behöver politiker med lite pondus

Ekonomen Erik R har skrivit en insändare i Trelleborgs Allehanda den 22 maj angående debatten om åkermarken.

Självklart skall vi vara rädda om lantbruksmarken. Några personer har skrivit artiklar i tidningen som om att all lantbruksmark skall bebyggas vilket inte är troligt. Det är en förvånande tanke att så många lantbrukare värnar om att lantbrukets dåliga lönsamhet skall fortsätta i all evighet. Överskottet av lantbruksprodukter håller priserna nere. Sveriges bönder har ingen inkomst alls om inga EU-stöd betalas ut. Därför har merparten av lantbrukarna på slätten ett annat jobb också. Trots detta har lantbrukarna i genomsnitt lånat 14 miljarder om året de senaste nio åren. Totala låneskulden är nu uppe i 240 miljarder kronor. Ett bra företag investerar vinsten varje år i stället för att låna.

Om tolv år är genomsnittsåldern på lantbrukare närmare 70 år. Skall då börsbolagen ta över driften? Väldigt många lantbrukarsöner vill ha lön för sitt arbete, och väljer därför ett annat yrke. Vad odlas då på marken här på Söderslätt? Jo maltkorn odlas på cirka 20 procent av arealen vilket går till öltillverkning. Höstvete cirka 20 procent används till vodkaframställning. Sockerbetor på cirka 15 procent går till mycket onödigt fett på kroppen. En del mark trädas av olika anledningar. Alltså odlas halva arealen till annat än mat. Vilket lätt kan ändras på om behovet av mat ökas. Vi importerar närmare 50 procent av köttet vi äter därav dålig lönsamhet i den branschen för bönder och slakterier. Vi kan ej föda upp djur om ingen köper dem. Då får vi exportera spannmål till dåliga priser.

Då vi nu måste bygga på lantbruksmark skall det planeras för lite tätare bebyggelse och även på höjden och inte för stora ytor som ingen vill sköta för det kostar pengar. Våra nya svenskar vill inte bo i Norrland. Där rivs hela hyreshus med bra standard. Vi skall väl inte behöva ha uteliggare? Var vill då folk bo? Jo vid kusterna, vilket Sverige har väldigt gott om. Jämför gärna med andra länder. Förtäta i samhällena är svårt då alla tror sig äga allting runt egna bostaden men är fullt möjligt om behov finns. Förslag på utbyggnad av bostäder i hamnen lede till ett nytt protestparti bildades. Sorry. Vi behöver politiker med lite pondus. Ingen tror väl på allvar att energin skall odlas på åkrarna i framtiden. Energin har vi runt om oss och den blir inte bättre för den går genom växterna. Problemet är att lagra energi, det går men är dåligt utvecklat och än så länge dyrt. Lantbrukare sitt inte bara och ruva på marken. Politiker fortsätt att planera på med sans och vett och bygg där det behövs.

Sörgårdsromantik – eller långsiktighet

Ulla Mårtensson, ej lantbrukare, har skrivit en insändare i Ystads Allehanda den 24 maj.

Länsstyrelsens i Skåne läns förslag till nollvision för exploatering av åkermark i Skåne har inte fallit ett antal M-politiker på läppen utan de tror sig veta (som vanligt) bäst.

Att ledande politiska företrädare för sex sydvästskånska kommuner anser det orimligt att bevara Europas kanske bästa åkermark för exploatering är mer än beklämmande, rentav korkat.

Uttalandet visar på stor egoism, cynism och kortsynthet. De påstår att mer livsmedel produceras än vad som efterfrågas. Varje dag dör miljontals människor av svält så problemet med eventuellt överskott lär inte vara det stora dilemmat.

Tänker dessa politiker bara så långt som deras mandatperiod sträcker sig?

Hur kommer situationen att se ut för kommande generationer om odlingsbar mark på Sveriges bästa åkermark är bebyggd? Tänk efter!

Politikerna talar om stor inflyttning till tätort. Varför vill folk flytta, jo, för att skolor, banker, postkontor, tandkliniker med mera på mindre orter läggs ner med en svindlande hastighet och detta på förslag och genomförande av just dessa M-politiker. Hur vore det att arbeta efter mottot: ”hela Sverige ska leva” och göra det attraktivt att leva på landsbygden, till exempel genom att ge extra service till företag och organisationer som vill etablera sig på landsbygden. Att uppge attraktiv arbetsmarknad för inflyttning till exempel Malmö med omnejd med dagens höga arbetslöshet är knappast ett argument. Försök att tänka i nya banor.

Varför måste man till exempel bygga ut hamnen i Trelleborg då ett antal båtar istället kunde angöra hamnar på öst- eller västsidan, då merparten av godset ändå ska vidare upp i Sverige och man kunde då undvika den hårda belastningen med tunga fordon på vägarna och därmed försämrad luft. Detta var endast ett exempel på omtänk. Det finns otroligt mycket som kan göras om viljan och tanken finns.

Jag hoppas att länsstyrelsen står fast vid sin nollvision för exploatering av åkermark.

Den goda jorden, en förstörbar tillgång

Trelleborgs Allehanda publicerar den 22 maj en insändare skriven av Gunnar Eriksson.

Rubriken är hämtad från Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens tidskrift och artikeln refererar ett seminarium om hur vi hanterar vår jordbruksjord.

Ur materialet kan man utläsa att åkerarealen i Sverige idag är cirka 2,7 miljoner ha. Vi har runt 0,3 ha åkerareal per person här i Sverige medan man i världen har runt 0,24 ha. 0,3 ha räcker för tillfället för matproduktion men då ska man också ha klart för sig att de odlingsbara ytorna minskar med åren. (I princip fanns det 3 miljoner ha under 1980-talet och minskade till 2,8 miljoner ha på 1990-talet).

På Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala (SLU) har drivits demonstrationsanläggningar för att reda ut hur mycket mat vi får på vår mark och där kom man fram till att på 0,25 ha kan svensken överleva på vettig husmanskost men fann att vi måste minska vår köttkonsumtion från 70 kg/person/år till 20 kg/person/år och att detta nog går.

I större sammanhang kan man också konstatera att vi i I-världen mer eller mindre snyltar på övriga världens resurser, vi köper billigt odlad mat från U-länder som lokalbefolkningen där sedan inte har råd att köpa. Idag är mer än 800 miljoner människor kroniskt undernärda och då huvudsakligen beroende på fattigdom som närmast beror på I-ländernas utnyttjande av U-ländernas råvaruresurser (”kolonialekonomi”).

För Skånes del med sin absolut världsledande tillgång på bra jordbruksmark har drygt 7 procent försvunnit sedan mitten på 1990-talet och mer kommer att försvinna med vissa politikers synsätt. Sveriges och framför allt Skånes åkermark tillhör Europas och världens absolut bästa, här finns bra jordar och det finns gott om sötvatten och här är även ett lämpligt klimat.

Med ovanstående i minnet är det närmast ansvarslöst på gränsen till kriminellt att kalla Länsstyrelsens program för att nå Skånes miljömål med bland annat att uppnå en nollvision för konsumtion av åkermark till bostadsutbyggnad för ”Orealistiskt, dumt och fel” som kommunalrådet i Staffanstorp säger.

Av egen erfarenhet vet jag att miljöfrågor och moderater inte går ihop men när sex moderata kommunalråd går ut med en gemensam skrivelse och påstår bland annat att nollvision för åkermarksexploatering är feltänk, att kalla miljömålen sörgårdsromantik, att bevara åkermark är ett orimligt synsätt, att kalla miljömålens inriktning för skrivbordsprodukt med mera, med mera så är det ännu en moderat bottennivå som passerats!

Trelleborg har både potential och behov för att bygga och förtäta inom tätorten. Byggverksamheten verkar ha gått i stå, alla initiativ förefaller bli stoppade av överklaganden . Vad är detta för trams, är det bara NIMBY och flathet som ska styra kommunen?

Bygg och bygg högt inom tätorten så behöver inte ännu mer av den värdefulla åkermarken förstöras!

Var rädd om åkermarken

Insändare i Nerikes Allehanda den 26 april

Med anledning av järnvägsetableringen i Hallsberg, säger kommunalrådet Thomas Doxryd i NA den 14/4 att man bygger på ett sådant sätt att åkermarken skyddas och att man vid ”hungersnöd” kan odla upp den igen.

Vilket snack! Åkermark är inget man ”skapar” över en natt.

Oavsett läget i Hallsberg så kan man generellt undra varför vi under de senaste 50 åren släppt alla gamla kunskaper om att vara rädda om åkermarken. Det är så enkelt att schakta bort matjordslagret och börja bygga, eftersom åkrar i allmänhet är jämnare än andra omkringliggande skogar och övrig mark. Att åkrarna producerar den mat vi äter, den kunskapen har vi tappat. Var kommer maten ifrån? Från affären såklart! Alla vet att jordens befolkning ökar, i dag sju miljarder och snart tio miljarder. Vad ska alla äta? Mat förstås, men varifrån?

En kommun, som exempelvis Hallsberg, vet detta men tycker som så många andra att det är så lite mark i det stora hela – det stora globala problemet får någon annan ta ansvar för. Hur fungerar det om alla resonerar så? Inget händer!
Precis som Anna Redner på Hushållningssällskapet säger i samma artikel som ovan citerats, vi är snara att fördöma skövling av regnskogar i exempelvis Indonesien och Amazonas. Vi skänker pengar för att plantera träd i Afrika, för att rädda odlingsmark. Men vi ser inte värdet av vår egen åkermark!

Synsättet hos många kommuner är att utanför stadsgränsen så är det ”obruten mark”, ofta benämnd som ”av ringa värde”. Åkermarken är odlad och väl omhändertagen i flera hundra år, och det är människor som lever på att bruka den! Det finns annan mark som är mycket mindre produktiv. Bygg där i stället – för betong och asfalt är hårdtuggad diet!
Lars Eric Anderson
Örebro

All åkermark ska värnas

Kew Nordqvist (MP), riksdagsledamot och jordbrukspolitisk talesperson, har skrivit en insändare i Katrineholms Kuriren.

Flens kommun har flest ekomjölkgårdar i Sörmland och levererade mest ekomjölk i Sörmland perioden oktober 2010 till september 2011, enligt färsk statistik från branschföreningen Svensk mjölk. Hela en tredjedel av all ekomjölk som producerades i Sörmland kom från ekomjölksgårdar i Flens kommun!

Det är åtta ekomjölkgårdar i Flens kommun som levererat så mycket mjölk, 4,427 ton, Flens kommun delar 15:e platsen tillsammans med Tanum av landets 290 kommuner.

Av den totala mjölkproduktionen i Flen svarade ekomjölken för 27,1 procent, riksgenomsnittet är 11,6 procent.

Att Flen utmärker sig på ett positivt sätt i statistiken, beror säkert på att respekterade bönder med ledarprofil, tidigt gått före och lagt om till eko och visat att det går att förena ekologi och ekonomi. Exemplets makt är stor. Det är inte längre någon märkvärdig händelse i bygden att en gård lägger om sin drift. Det visar på lyhördhet för konsumenternas önskemål, vilja att ta miljöansvar samt framtidstro.

Den optimistiska tonen bland kommunens ekobönder smittar av sig. Förhoppningsvis lägger fler och fler gårdar om. Eftersom en ekologisk mjölkgård kräver lite större areal, bland annat beroende av att det allra mesta fodret odlas hemma på gården, har det lett till att det i Flen inte finns något överskott på åkermark. Det är frågan om det inte är tvärtom och att det råder det som ibland kallas jordhunger. Då behövs åkern till att odla mat på och inte till olika slag av köpcentra och bebyggelse av vägar. Att värna åkermarken är en hjärtefråga för Miljöpartiet och vi kräver i en riksdagsmotion att åkermark klassas som riksintresse.

När nu så stor andel av mjölken är ekologisk i Flen, kan man med visst fog påstå, att om man köper ekologisk mjölk i Flen, så gynnar man Flens ekobönder. Detta gäller både vid offentlig upphandling, i storkök och vid privat konsumtion.

Därmed gynnar man även uppfyllandet av miljömålen som just ekologiskt lantbruk på ett så positivt sätt bidrar till att uppfylla: Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Rikt odlingslandskap och Rikt växt- och djurliv.

Man kan nu hoppas att mjölkbönder i grannkommunerna hämtar inspiration från det goda exemplet Flen och lägger om sina mjölkgårdar till ekologiska. Nämnas kan att Gnesta också ligger bra till i ekomjölksstatistiken.

Bygg inte på jordbruksmark

På Eskilstuna-Kurirens webbplats skriver Kjell Westermark följande insändare.

Om man tar en sväng efter ån vid E-20 och vidare till Torshälla ser man alla snabbmatsställena, K-Rauta, Netto samt ned mot Såggatan i Torshällas södra industriområde många exempel på detta att bygga fastigheter på jordbruksmark. Ett annat är ju Måsta äng.

Det kan vara nödvändigt att ibland tvingas till att ta jordbruksmark i anspråk i trängande ärenden och med goda motiv, jag vet inte om de ovan nämnda objekten är så väl motiverade men man får väl ha ett visst överseende.

Värre blir det om man tittar på planerade byggplaner för framför allt boende, Torshälla 5:8, Slagsta 1:1, Hällby 1:128 och Skiftinge 3:1 Djursta. Det verkar nästan som det enda alternativet för att i dag bygga bostäder är på jordbruksmark och därför är frågan hur detta stämmer in på de stolta deviser som Eskilstuna kommun stoltserar med, Ekokommun, Fair trade kommun samt det fullständigt obegripliga den stolta fristaden. Det kanske är så att det är detta det betyder – att ta sig vilka friheter som helst utan att tänka på konsekvenser.?

I den nya förslaget till översiktplan som ska tas nu står det att god jordbruksmark ska undvikas för bebyggelse. I PBL står det att jordbruksmark skall undvikas för exploatering om det finns alternativ. I de ovan uppräknade planerna skulle jag vilja se hur alternativen diskuterats.

Vad säger politikerna i de nämnder som har att besluta om detta? Hur ställer sig de chefer som har att leda stadsbyggnadsförvaltningen, miljöförvaltningen och framför allt Kommunstyrelsen?

Vi vet i dag att vi inte täcker vår egen produktion till vår föda utan enbart till 70 procent, vi vet också att minska handelsgödslingen och kemikalieanvändningen i jordbruket så tar det mer mark i anspråk. Ett hållbart sätt måste vara att försvara all jordbruksmark för framtida behov inför de stora problem vi måste våga ta i och inte tro att vi kan importera av den fattiga delen av vår jord.

Vi säger oss ta ansvar för ett hållbart samhälle men agerar tvärtom.