Etikett: Land grabbing

Lunchseminarium: Mark som handelsvara

Lunchseminarium: Mark som handelsvara
– om jakten på jordbruksmark i Brasilien och AP-fondernas investeringar
Konkurrensen om världens jordbruksmark hårdnar. Den globala efterfrågan på t.ex. mat, foder och agrobränslen ökar snabbt och gör mark till en allt attraktivare investering.I Brasilien breder storskalig odling för export ut sig. I kölvattnet av denna utveckling fördrivs småbrukare från sin mark, Amazonas skogar huggs ner och det växande industrijordbruket leder till allvarliga miljöproblem.

Pensionsfonder har gett sig in i racet. 2011 investerade Andra AP-fonden drygt 600 miljoner kronor i jordbruksmark, bland annat i Brasilien. Fondens mål är att på sikt mångdubbla denna typ av investeringar. Ofta brister transparensen och det är svårt att få reda på vilken mark som köps.

Kan mark betraktas som vilken vara som helst? Går det att göra storskaliga markinvesteringar på ett schysst sätt? Hur ser alternativen ut?

Medverkande:
Ednalva Moreira, MST/CLOC-Via Campesina, Brasilien
Malena Wåhlin, researcher på Swedwatch
Kenneth Hermele, utvecklingsekonom och policyrådgivare på Forum Syd
Christina Olivecrona, hållbarhetsanalytiker på Andra AP-fonden

Anmälan: senast 12 april till hugo.wigbrand@latinamerikagrupperna.se.

För frågor – annelie.andersson@latinamerikagrupperna.se, tel: 08-556 975 38.

Seminariet är gratis. Vi bjuder på vegetarisk lunchmacka (Från 11.30).

Inbjudan hittar du här.

Arrangörer: FIAN-Sverige, Forum Syd, Latinamerikagrupperna

Samma organisationer arrangerar ytterligare ett lunchseminarium kl. 12-14 den 9 april om landgrabbing och mänskliga rättigheter med exempel från Kambodja.
Datum och tid:
2013-04-16 12:00 till 14:00
Plats:
Klara konferens, Vattugatan 6, T-bana T-centralen, Stockholm
Arrangör:
Latinamerikagrupperna
FIAN-Sverige och Forum Syd
Kontaktperson:
Annelie Andersson
08-556 975 38
annelie.andersson@sal.se

Ungern förbjuder utlänningar att äga jordbruksmark i Ungern

Landsbygden Folk publicerade den 11 januari artikeln ”Ungern förbjuder utlänningar att äga jordbruksmark i Ungern”.

Det ungerska parlamentet har antagit en lag som förbjuder utlänningar att äga jordbruksmark i Ungern. Förbudet står i konflikt med EU:s principer, men premiärminister Viktor Orban hänvisar till att också Frankrike och Österrike försvårar utländska markköp.I samband med anslutningen till EU beviljades Ungern en rätt att skydda landets jordbruksmark mot spekulativa uppköp. Landet fick stifta en tillfällig lag som begränsar utländskt ägande.

Lagen borde ha upphört att gälla år 2011, men den förlängdes fram till 2014. Senaste höst föreslog regeringen att lagen ska bli permanent. Förbudet mot utländskt ägande av jordbruksjord tas samtidigt in i grundlagen.

Strax före julen godkändes lagförslaget av det ungerska parlamentet med rösterna 263-87. Enligt regeringschef Viktor Orban ska lagen sätta ett stopp för utländska markspekulanter från Österrike, Italien och diverse andra länder.
Lagen om jordbruksmark innehåller också paragrafer som gör det möjligt för staten att konfiskera mark som har köpts genom olagliga köpeavtal. I de flesta fall handlar det om skiften som utländska markägare har köpt via ungerska bulvaner.

I mars löper en amnesti ut mot sådana aktörer. Fram till dess kan köpare, säljare och mäklare klara sig utan straff om ett olagligt köp går tillbaka. Alternativet är att omvandla affären i ett samföretag med jordbruk som bedrivs av infödda ungrare.

Aktörer som avslöjas efter utgången av mars kan dömas till drakoniska straff. Olagliga köpeavtal kan också sägas upp retroaktivt. Orban betecknar lagen som en av de mest radikala reformerna i Ungern sedan ett halvt århundrade.
Regeringen anser att åtgärderna är nödvändiga för att skydda små och mellanstora familjejordbruk. Jordbruksmarken är en nationell skatt och en förutsättning för nationens fortbestånd, säger Orban.

Ungern är en av EU:s viktigaste producentländer för majs och oljeväxter. Senaste år drabbades de ungerska odlingarna emellertid av omfattande skördeskador på grund av torka. Matpriserna i Ungern har stigit betydligt under hösten.
Priset på jordbruksmark är ännu jämförelsevis lågt i Ungern. Lagstiftningen mot utländska markköp har hållit priserna i schack. Enligt den globala fastighetskonsulten Savills hör markpriserna i Ungern till de lägsta i Europa, trots bördiga jordar.

Det permanenta förbudet mot utländska uppköp av jordbruksmark strider mot EU:s principer om fritt markägande och den fria rörligheten för kapital. Men premiärminister Orban hävdar att andra EU-länder inte är bättre.
Motsvarande mekanismer finns redan i Frankrike och Österrike. Det märker var och en som åker över gränsen till Österrike för att köpa mark. Han får inte ens en kvadratmeter, sade Orban till journalister i Budapest i oktober.

SVT – Kampen om jorden

SVT2 och SVT Play torsdag den 29 november klockan 20:00

Kampen om jorden
Hur ska maten räcka till alla?

Tre fjärdedelar av Malis befolkning är bönder. Nu kommer rika, landhungriga länder som Kina och Saudiarabien och tar över deras mark för att odla mat som går på export. För bönderna innebär det jobb, men blir det tillräckligt med mat över för de fattiga?

Läs mer om Why poverty här

Vem äger rätten till världens odlingsmarker?

På UR Kunskapsbanken presenteras den pågående serien ”Varför finns fattigdom?”. Frågor och fördjupning till den globala kampanjen Why Poverty.

Vem äger rätten till världens odlingsmarker?

Jakten på jordbruksmark pågår över hela världen. För att täcka framtida behov köper rika länder upp mark i fattiga länder för att säkra sin matförsörjning. Men vad händer med lokalbefolkningen när marken säljs ut?

Läs mer här.

Land rush – Filmvisning och diskussion

Kan storskaliga markinvesteringar i fattiga länder bidra till att mätta en växande befolkning i världen? Eller är investerarnas jakt på bördig jordbruksmark en ny form av kolonial exploatering?

Dokumentärfilmen Land rush handlar om effekterna av storskaliga markinvesteringar, utifrån ett exempel från Mali. De senaste årens snabba ökning av markinvesteringar har resulterat i att fattiga bönder runt om i världen fördrivits från sin mark – så kallad land grabbing. Går det att hitta former för markinvesteringar som även småbönderna tjänar på? Välkomna till en förhandsvisning av filmen och efterföljande diskussion med representanter för svenska organisationer som arbetar med frågan.

Filmen är en del av projektet Why poverty? med åtta dokumentärfilmer som visas av 62 Tv-bolag runt om i världen i slutet på november. Läs mer och se en trailer av filmen: http://www.whypoverty.net

Tid: 28 November 18:00 – 20:00

Plats: Filmstaden Sergel, Hötorget, Stockholm

Filmvisningen är gratis och vi bjuder på fika.

Anmälan och frågor: senast 26 nov till Karin Gregow, karin.gregow@forumsyd.org, tel: 08-50637162.

Mer info här.

Arrangörer: Afrikagrupperna, Forum Syd, Kooperation Utan Gränser, Latinamerikagrupperna, Svenska Kyrkans internationella arbete

Rapport – The race for land

Välkomna till lanseringen av en ny rapport, som analyserar fenomenet land grabbing: vilka är aktörerna och vad är syftena? Hur kan böndernas rätt till sin mark tryggas? Vad finns det för alternativ till storskaliga markinvesteringar?

Rapporten innehåller fallstudier från Kambodja och Mozambique. Kambodjanska småbönder förlorar sin mark till storskaliga sockerplantager, där sockret exporteras till EU. Vilken roll har EU? Hur har civilsamhället i Mozambique lyckats påverka landets marklagstiftning och investeringar inom jordbruk?

Jakten på jordbruksmark i fattiga länder har eskalerat under senare år. Privata investerare leasar mark för en billig penning för att producera mat, foder och biobränslen. Fattiga bönder fördrivs från sin mark och står utan försörjning. Livsmedelssäkerheten i länderna hotas, eftersom produktionen ofta är för export.

Tid: Onsdag 5 december, kl. 12 – 14 (Lunchmacka från 11.30)
Plats: Postmuseum, Nygatan 6, Gamla Stan, T-bana Gamla Stan, Stockholm
Anmälan: senast 3 dec via formulär här. Frågor: Kontakta Karin Gregow, karin.gregow@forumsyd.org, tel: 08-50637162.
Arrangörer: Afrikagrupperna, Forum Syd, Kooperation Utan Gränser

Medverkande:
Eang Vuthy, Director of Equitable Cambodia, Kambodja
António Reina, Director, Livaningo, Mozambique
Lars-Olle Larsson, Manager ESG Affairs, Swedfund Kenneth Hermele, utvecklingsekonom, policyrådgivare, Forum Syd
Kajsa Johansson, chef för utveckling och policy, Kooperation Utan Gränser.

Seminariet är gratis och hålls på engelska. Vi bjuder på lunchmacka.

Afrikas befolkning betalar ett högt pris

Sydsvenskan publicerade den 12 oktober debattartikeln ”Afrikas befolkning betalar ett högt pris” skriven av Terje Østigård, forskare vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala.

Dagens utländska jordbruksinvesteringar i Afrika kan jämföras med kolonialiseringen och Europas utnyttjande av kontinentens naturresurser.

Världens befolkning beräknas öka från sju till nio miljarder människor till år 2050. Då har Afrika fördubblat sin befolkning från en till två miljarder. Det innebär att de som då lever i Afrika behöver mer mat. Men istället används mindre och mindre jordbruksmark i Afrika till att odla matgrödor. Varför är det så?

Att Afrika producerar mindre mat hänger till stor del ihop med ökad tillväxt och välfärd i främst Europa och USA, och på senare år även i Kina och Indien. Fler saker och högre materiell standard kräver en ständigt ökad energikonsumtion. Den ökade energikonsumtionen är inte bra för miljön och medför klimatförändringar.

Trots att Afrika till ytan nästan är lika stort som Europa, Indien, Kina och USA tillsammans står kontinenten endast för 4 procent av världens totala koldioxidutsläpp. Men konsekvenserna av den övriga världens utsläpp drabbar Afrika hårt.

Torka uppstår oftare än förut liksom oförutsägbara regn som leder till översvämningar. Torka och översvämningar medför i sin tur sämre skördar och hotar livsmedelssäkerheten. Det är ett pris som Afrikas befolkning betalar utan att ha bidragit till klimatförändringarna.

I takt med ökad konsumtion letar industriländerna efter nya energikällor. Tanken är att ersätta delar av det fossila bränslet med biobränsle från grödor.

De senaste tio åren har utländska investerare köpt eller hyrt uppskattningsvis 230 miljoner hektar jordbruksarealer i utvecklingsländer.

I Afrika har ett område dubbelt så stort som Frankrike sålts och hyrts ut, och det lär växa de närmsta åren. Flera av leasingkontrakten är bundna i 99 år, vilket innebär att afrikansk jordbruksmark inte kan brukas av lokalbefolkningen för lång tid framöver.

Investerarna är främst intresserade av den bördigaste jorden. Istället för att producera mat används därför delar av Afrikas bästa jordbruksmark till att odla grödor som kan omvandlas till energi för den rika världens transporter och konsumtion.

De internationella företagen legitimerar att jordbruksmarken handlas upp från bönderna med att biobränsle är bättre för miljön än det fossila bränslet. Men en del forskning pekar på att utsläppen ökar. Är det så drabbas återigen Afrika hårdast. Biobränslet tar matgrödornas plats, vilket också gör att utsläpp och klimatförändringar ökar.

Först minskar matproduktionen, sedan gör klimatförändringar att biobränslet tar matgrödornas plats.

De uppköpta landområdena har även andra negativa konsekvenser för Afrika. När människor förlorar sin mark blir de ofta tvungna att flytta. Industriellt jordbruk kräver inte heller arbetskraft i någon större utsträckning. För många människor blir livet också osäkrare, eftersom låga och säsongsbetonade inkomster gör att de måste köpa sin mat istället för att odla den själva.

Jordbruksinvesteringarna medför således både att människors utrymme för att odla egen mat krymper och att den mat som finns till försäljning blir dyrare, eftersom det totalt sett produceras mindre mat.

Aldrig har livsmedel varit så dyrt som idag. En del av prisökningen är en direkt konsekvens av att matgrödor ersatts med biobränsle och i många utvecklingsländer har priset fördubblats. När lönerna inte ökar hamnar fler och fler människor i en situation av ökad fattigdom och risk för svält.

Afrika behöver sina egna resurser av mark, vatten och energi. Redan nu betalar de som lever på kontinenten ett högt pris för andra människors välstånd. Ska Afrika dessutom överge delar av den egna matproduktionen för att tillgodose den rika världens ökade energikonsumtion?

Dagens jordbruksinvesteringar kan jämföras med kolonialiseringen och Europas utnyttjande av afrikanska naturresurser. Idag sker det mer raffinerat med en fint inpackad och lättsvald retorik, men konsekvenserna för människor i Afrika är i stort sett desamma.