SYDVÄSTSKÅNE – ETT SNART FULLBYGGT EXPLOATERINGSOMRÅDE ELLER ETT AV EUROPAS VIKTIGA JORDBRUKSOMRÅDEN?

ESS är ett gigantiskt europeiskt projekt, en viktig forskningsanläggning som med neutronbestrålning ger möjlighet att undersöka och utveckla olika material, eller som ESS Scandinavias sekretariat uttrycker det: ESS kommer att bli ett verktyg för nya vetenskapliga upptäckter med vida användningsområden i vardagslivet, och kommer att bidra till vetenskapliga framsteg liksom till ekonomisk tillväxt och fördelar för samhället och miljön.

Att placera denna anläggning i Lund eller någon annanstans i det redan överhettade Sydvästskåne är betänkligt – ett projekt som får stor inverkan på hela regionen för all framtid. Projektet är i samma storleksordning (14 miljarder kr) som Öresundsbron. Med Öresundsbron skapades i sig inga varaktiga jobb. ESS däremot, med sina forskningsprojekt, skapar ringar på vattnet som ger tillväxteffekter i närområdet. Så tror och hoppas i varje fall många och de har säkert rätt. Men har vi rätt att förvandla en livsviktig produktionsresurs (jordbruksområdena med den baltiska moränen i Sydvästskåne är unik) till en fullexploaterad region när världens matförsörjning är i fara? I Skåne finns många alternativa placeringar inom rimliga avstånd från nuvarande universitetsorter, där fortsatt expansion med ytor för bostäder, rekreation, transporter m m inte skulle förstöra den mest högklassiga åkermarken.

Vi måste förstå och beakta det värde och den säkerhet (för våra barn och efterkommande) som tillgången på den allra bästa sydvästskånska åkermarken innebär. Den inte bara avkastar trefalt mer jämfört med snittet för världens åkerjord. Den har även en förmåga att lagra växttillgängligt vatten i sådan omfattning att den kan ge skörd även en växtsäsong helt utan nederbörd.

Svåra avvägningar kräver framsynthet, ansvar och ledarskap av dagens politiker. Vi kan inte ha ekonomiska strukturer och regelverk som leder till att människans livsnödvändiga resurser förstörs för all framtid. Vad har våra barn för nytta av miljölagstiftningen (med dess krav på prövning av alternativa lokaliseringar) när de viktigaste resurserna ändå offras i en tävlan mellan regioner och kommuner.

Att ta ansvar kan t ex innebära att planera för bra kommunikationer och attraktiva boendemiljöer på sådana platser så att den värdefullaste åkermarken kan behållas. I Skåne medför det att kommuner i mellersta och norra Skåne måste ges och ta på sig ett stort ansvar för fortsatt expansion i regionen.

Sverige och regionen måste ha beredskap och vara förberedda på att ta emot stora projekt på ett ansvarsfullt sätt. De utredningar som gjorts har helt bortsett från att åkerjorden har ett värde som livsnödvändig och uthållig produktionsresurs. Därför bör man utreda hur ESS-projektet (med därav följande accelererande expansion) kan genomföras utan att detta blir en katalysator eller en orsak till fortsatt ohejdad exploatering av våra pålitligaste och helt oersättliga odlingsmarker.

Den Goda Jorden ideell förening – juli 2008