Månad: januari 2013

Skydda den goda jordbruksmarken

Skånska Dagbladet skrev den 9 januari ledaren ”Skydda den goda jordbruksmarken”.

Det har skrivits förr och behöver tydligen skrivas igen: ett starkt exploateringsskydd för jordbruksmark behöver införas snarast möjligt!

I den senaste sammanställningen från Jordbruksverket konstateras att 216 000 hektar odlingsbar åkermark försvann mellan åren 2006 och 2010. Majoriteten av denna mark försvinner från odlingskartan på grund av att jordbruksmark växer igen. Det är ett problem i sig, men fokus måste framför allt riktas på den odlingsbara mark som försvinner för alltid när den istället ersätts med vägar, parkeringar och byggnader.

Fokus på denna exploatering av jordbruksmark är viktig därför att det ofta handlar om de riktigt goda jordarna. Just dessa jordar återfinns allt som oftast i Skåne och Halland där exploateringen också är som störst. Att Skåne och Halland är populära för både bosättning och etablering gör att konflikten om vad marken ska användas till redan är vanlig och kommer bli vanligare. Givetvis får ett införande av högre exploateringsskydd av jordbruksmark inte sätta stopp för övrig utveckling, men en del av lösningen ligger i förtätning, sanering och återbebyggande av gammal industrimark samt att bygga mer på höjden.

I dagsläget när affärsdiskarna fylls av mat kan det vara svårt att förstå allvaret i att vi bebygger den bästa odlingsmarken, men på sikt gör vi oss själva och världen en otjänst eftersom behovet av de goda jordarna kommer att öka.

Just nu får vi lägga förhoppningarna till att något görs när politikerna i miljömålsberedningen har tagit sig an frågan. Men innan resultatet från denna arbetsgrupp är klar krävs det i dagsläget ett stort ansvar från politiker på lokal nivå. Även företag som gärna etablerar sina stora anläggningar på åkrarna utmed de stora vägarna bör ta sitt ansvar och bygga på lämpligare mark samt bygga på höjden, en sådan profil borde passa väl in i företagens miljöpolicys.

Gotlands nya bygglovschef vill vara mer strikt till att göra om jordbruksmark

Sveriges Radio P4 Gotlandsnytt publicerade den 9 januari inslaget ”Det byggs allt oftare på jordbruksmark i Sverige.”

Det byggs allt oftare på jordbruksmark i Sverige. Men här på Gotland är andelen mark som byggs bland de lägsta i landet. Byggnadsnämnden på Gotland har blivit striktare och säger allt oftare nej till bygglov på jordbruksmark, säger bygglovschefen Christina Gortcheva i dagens Onsdagsintervju.

http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8

http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8

Christina Gortcheva är bygglovschef i regionen sedan i höstas. Hon kommer ursprungligen från Bulgarien men har varit i Sverige sedan 1987. Hon har jobbat i fem olika kommuner, och kommer närmast från Uppsala där hon varit bygglovschef. Byggloven har stått på kö i regionen, men nu har man hunnit ifatt, men hon påpekar vikten av man tar professionell hjälp när bygglovshandlingar görs. Minst 60 procent av alla bygglov måste kompletteras, vilket hon tycker är mer än i de övriga kommuner hon jobbat.

På Gotland exploaterades 63 hektar jordbruksmark mellan åren 2006 – 2010, visar statistik från Jordbruksverket.

Jordbruksverkets tabell med data över exploatering per län och kommun (pdf)

Jordbruksmarkens högre värde och möjligheterna att odla i närheten där man bor- istället för att livsmedel importeras – är två av anledningarna till att byggnadsnämnden inte vill att jordbruksmark ska bebyggas. Fall som de på senare tid sagt nej till handlar om mark som brukats de senaste åren, och därför inte är lämpliga att bygga på. I något fall har det handlat om mark där ägaren också fått EU-bidrag för jordbruksmarken.

I de fall de säger ja till att marken exploateras handlar det om att bygga ut i tätorterna, säger bygglovschefen Christina Gortcheva på Region Gotland.

Jordbruksverket har låtit företaget Metria ta fram en ny metod för att avgöra vilken jordbruksmark som har blivit exploaterad i Sverige under perioden 2006-2010. Under perioden har 3 000 hektar tagits i anspråk och det är en ökning jämfört med tidigare period.

Jordbruksverket skriver att i princip kan en åker ge livsmedel och andra råvaror i hundratusentals år framåt, men om den bebyggs med exempelvis vägar, parkeringsplatser och lagerlokaler är det i det närmaste omöjligt att återställa den.
– Det allvarliga i analysen är att det är i goda jordbruksbygder som exploateringen är som störst. I Halland är takten mer än dubbel jämfört med övriga landet och Skåne är det län som haft näst högst exploateringstakt under senare år, säger Martin Sjödahl, chef för Jordbruksverkets klimatenhet.

Återställande av jordbruksmark

Bloggaren Cornucopia? Evig tillväxt i en ändlig värld? publicerade den 9 januari inlägget ”Återställande av jordbruksmark”.

Hos Jordbruksaktuellt, JA, kan man läsa att exploateringen av jordbruksmark fortsätter öka.

Framför allt handlar detta om åkermark bland våra bördigaste jordar på Skåne och Hallands jordbruksslätter. I princip är det praktiskt omöjligt att återställa exploaterad åkermark igen.

Jag satte åkermark i kursiv text ovan, för i jordbruksmark räknas även mark som aldrig plöjs, dvs slåtterängar och betesmark.

Tidigare har vi under andra halvan av 1900-talet planterat igen jordbruksmark med skog, något man på den tiden fick statligt bidrag för att göra. Sedan vi gått med i EU har man kunnat få betalt av EU för att återställa skog till betesmark eller slåtterängar, vilket i sig är en bra idé, då betesmark och slåtterängar är våra artrikaste marker. Däremot kan man inte få bidrag för att återställa skog till åkermark.

En del större stubbar syns i bild, liksom EU-förbjudna rishögar. Björkar har sparats för att ge skugga åt djuren.
Jag har själv återställt ca två hektar skogsmark till betesmark, dock utan att söka några stöd från EU för återställandet. Planen är väl att återställa kanske en hektar till, när andan faller på. Samtidigt ska man komma ihåg att förr i tiden släppte man djuren för fäfot under sommarhalvåret och skogen var betesmarken. I många fall är alltså betesmark ett relativt nytt påfund, en konsekvens av stängslingspåbuden.

Men vad man ska ha respekt för är att i princip all jordbruksmark, speciellt åkermark, i Sverige har skapats genom hårt mänskligt manuellt arbete – alla miljontals hektar åkermark är ett resultat av forna tiders röjande av skog och brytande av stubbar.

Att återställa skog till betesmark är relativt enkelt. Bara att avverka träden, frakta bort alla stockar, samt GROT (grenar och toppar), som förr eldades upp. Kvar har man stubbarna. Eftersom det hela ska betas behöver man inte bryta upp stubbarna, som efter några decennier kan ha multnat bort. Under tiden avger rötter och stubbar näringsämnen och gödslar alltså betesmarken, även om effekten är snabbt övergående. Gissar dock att för att få EU-stöd får man varken lämna rishögar eller stubbar, därav söktes inga stöd. Idiotiskt att lägga fossila bränslen på att frakta bort gödning (stubbar) eller marklevande fåglars häckningsplatser (rishögar). Dessutom är mer homogena marker enfaldiga istället för mångfaldiga. Stubbar och rishögar ökar den biologiska mångfalden även inom växter, svampar och insekter eller för den delen lite högre stående smådjur.

Förr i tiden gjordes detta helt för hand. Även i stenålderns svedjebruk, så fick man ändå först hugga ner träden med den tidens stenyxor och frakta bort dem innan man satte fyr på resterna. Betänk att en hektar, 10 000 m2, kan föda fyra personer, vilket sätter lite perspektiv på hur mycket mark svedjebrukare med stenyxor måste röja.

Inte konstigt att man släppte djuren för fäfot, istället för att ta ner träden för att få betesmarker.

Tids nog fick vi brons och sedan järn (och tids nog stål), men ända fram till 1900-talet så har alla Sveriges miljoner hektar åkermark röjts fram från den klimaxbiotop som skog innebär. För undantaget myrmark och en del strandängar som ofta översvämmas, så är skog den naturliga biotopen på våra breddgrader, åtminstone i de lågländer där vi idag har åkermark. Kalfjället är som sagt kalt, men knappast lämpligt för odling.

Så vad vi idag snabbt asfalterar över och gör till parkeringsplatser har forna generationer med ren muskelkraft röjt, kvadratmeter för kvadratmeter. För att få prima åkermark bröt man också, för hand (iofs tids nog med talja och block), upp alla stubbar så marken gick att plöja. Det var ett hårt arbete.

Men antagligen finns det än idag en del jordbruksmark som varit åker sedan stenåldern och där man alltså redan på den tiden, med den tidens redskap, skapade åkermark ur skog. Fornlämningar i form av fornåkrar har vi tusentals av i Sverige. Själva har vi nästan en hektar fornåker på våra marker.

Det som tog veckor, månader eller rent av år att göra till produktiv åker förr asfalterar vi idag över på någon timme, för att aldrig mer kunna odla på.

När det gäller skogen, så har jag läst en artikel i Lantbruk och Skogsland om en ekologisk gård i Västergötland, där man faktiskt återställde skog till åkermark, inklusive att man, förvisso med moderna maskiner, bröt upp alla stubbar.

Pendeln svänger tillbaka, men den stora floden är asfalt och betong.

Tillägg: Läsartips om en gammal journalfilm hos SVT. Ca 1:25 in i filmen får man se hur mark brytes på gammalt vis, stubbar som lyfts med talja och block, spett och hacka, sten för sten etc. Ger ytterligare perspektiv på vad man med lätthet asfalterar över idag i profitens namn.

Goda jordar minskar snabbt i Halland

Sveriges Radio Halland uppmärksammade Jordbruksverkets rapport om exploatering av jordbruksmark med ett radioinslag den 6 januari. Bland annat med en intervju med föreningens sekreterare Bengt Svensson.

http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8

Halland sticker ut i en ny mätning av hur mycket åkermark som försvinner för att den bebyggs. I Halland är takten mer än dubbelt så hög som i övriga landet.

Det är beklagligt men ganska lätt att förstå, tycker Bengt Svensson i Falkenberg som är sekreterare i organisationen Den goda jorden.
– Det är ju lite oroväckande att vi ligger i topp på den listan. Man trodde att Skåne var sämst i klassen, men så är det tydligen inte.
Hur kommer det sig?
– Det är många som vill etablera sig i Halland. Vi har ett väldigt bra läge. Sedan beror det nog på stor del på att motorvägen drogs över bra åkermark, och företag vill ha skyltläge där.

I Halland togs 0,22 procent av åkermarken i anspråk under femårsperioden 2006 till 2010. Marken förvandlades till sådant som vägar, bostäder eller parkeringsplatser. Det är mer än dubbelt så stor andel som i Sverige som helhet.
Men så är också de flesta halländska städer omgivna av jordbruksmark.

Bengt Svensson tycker att man borde bygga tätare. Han uppger att en studie från Sveriges lantbruksuniversitet säger att man skulle kunna fördubbla Sveriges befolkning utan att ta någon mer åkermark i anspråk över huvud taget.

De avgjort största arealerna i Halland exploaterades under femårsperioden i Varbergs kommun. Där är Harald Lagerstedt gruppledare i Centerpartiet som brukar värna om lantbruket.
– Jag är jättebekymrad över utvecklingen. Frågan finns på dagordningen och jag driver den så gott jag kan som politiker i Varberg att undvika att bygga på jordbruksmark, säger Lagerstedt

Men hur ska man få fram bostäder då?
– Det gäller att till exempel förtäta och även sanera gammal industrimark så att man kan bygga på den igen, menar Harald Lagerstedt som även är ordförande i Hallandscentern.

Exploatering av jordbruksmark har ökat

Jordbruksverket publicerade den 4 januari pressmeddelandet ”Exploatering av jordbruksmark har ökat”.

Varje år minskar arealen jordbruksmark i Sverige. Utvecklingen har pågått i mer än ett halvt sekel. Den största delen av minskningen beror på att åkrar och betesmarker växer igen, men en betydande del beror på att jordbruksmark bebyggs.

Jordbruksverket har låtit företaget Metria ta fram en ny metod för att avgöra vilken jordbruksmark som har blivit exploaterad i Sverige under perioden 2006-2010. Under perioden har 3 000 hektar tagits i anspråk och det är en ökning jämfört med tidigare period.

Större problem i goda jordbruksbygder
I rapporten redovisas data över exploateringen fördelat på läns- och kommunnivå. Störst har ökningen varit i Halland och i Skåne.

– Det allvarliga i analysen är att det är i goda jordbruksbygder som exploateringen är som störst. I Halland är takten mer än dubbel jämfört med övriga landet och Skåne är det län som haft näst högst exploateringstakt under senare år, säger Martin Sjödahl, chef för Jordbruksverkets klimatenhet.

Jordbruksmarken är en fondresurs
En åker är en resurs som i princip kan ge livsmedel och andra råvaror i hundratusentals år framåt, men om den bebyggs med exempelvis vägar, parkeringsplatser och lagerlokaler är det i det närmaste omöjligt att återställa den. Framtida generationer måste också ha förutsättningar för att producera mat. En växande befolkningen och en pågående klimatförändring pekar mot att Sverige framöver behöver ta ett större ansvar för livsmedelsproduktion. Att exploateringen är oåterkallelig gör att långsiktiga avvägningar behövs innan god mark exploateras.

– Tyvärr ser vi att dagens regelverk är otillräckligt, jordbruksmarken har inget reellt skydd. Samtidigt är det glädjande att frågan nyligen har lyfts fram och ska utredas av politikerna i miljömålsberedningen, säger Olof Enghag på Jordbruksverkets klimatenhet.

Mer information
Läs rapporten Exploatering av jordbruksmark 2006-2010
Tabell med data över exploatering per län och kommun

Nu planeras för framtiden

I Hallands Nyheter skriver Yngve Sunesson ledaren ”Nu planeras för framtiden” den 3 januari

Förslaget till översiktsplan för Falkenbergs kommun pekar ut områden för utveckling men också var byggande ska begränsas. Ännu ett par dagar finns chansen att påverka förslaget.

Som en kommun på ”Sverige framsida” har Falkenberg under en längre tid haft en positiv befolkningsutveckling. Visserligen lägre tillväxt än Halland som helhet men ändå folkökning nästan varje år.

Nu vill kommunledningen planera för en befolkningstillväxt som är dubbelt så stor de kommande åren som den varit historiskt. Frågan är om det är så klokt. Visst ska Falkenberg välkomna dem som vill flytta till kommunen, men en alltför snabb inflyttning kostar mer än det ger och med de motstridiga intressen som finns redovisade i förslaget till översiktsplan, till exempel mellan byggande och bevarade naturvärden eller värdefull åkermark, finns det anledning att planera med viss försiktighet.

Falkenbergs stad har drygt 20 000 invånare, vilket är ganska exakt hälften av kommunens invånarantal. Det finns ytterligare 17 tätorter (mer än 200 invånare) och 18 mindre samhällen i kommunen. Under senare år har nästan hela befolkningstillväxten skett i staden, varför det är viktigt att i planen öppna för bostadsbyggande också i mindre orter och på landsbygden, så de som är intresserade av ett sådant boende får chansen.

Det markeras också i planförslaget. Planeringen ska bygga på ”stråk och noder” med närhet till kollektivtrafik för att svara mot målet en hållbar framtid. Det är nog rätt tänkt men får inte utesluta byggande på rena landsbygden eller i småorter utanför stråken..

Att kustlandskapet ska undantas från bebyggelse utanför de redan befintliga tätorterna är riktigt. Även om önskemålen är många om kustnära byggande är allmänintresset av att bevara det unika landskapet intakt och att kusten ska vara tillgänglig för alla viktigare.

En tydlig inriktning för att minska transportbehoven är att förtäta i den befintliga bebyggelsen. Det är viktigt att de större och mindre grönområden som finns inte får ”stryka på foten” i den planeringen. Det behövs gröna ytor, även små sådana, för att trivseln ska vara hög.

Än viktigare är att värdefull åkermark skyddas. Under många år har sådan mark tagits i anspråk för bebyggelse av olika slag – bostäder, industrier, vägar och järnvägar – utan större hänsyn. Det är hög tid att sätta stopp för det. I planförslaget är skyddet av åkermarken för svagt och behöver stärkas, så det blir otvetydigt att den bästa åkermarken inte får bebyggas.

Dollarstores ägare får bygglov upphävt

I Länstidningen Östersund publicerades den 28 december artikeln ”Dollarstores ägare får bygglov upphävt”.

Dollarstores ägare Peter Ahlberg får sitt bygglov i Vigge upphävt av länsstyrelsen.

Att hans hus ska placeras på jordbruksmark har haft en avgörande betydelse för beslutet.

Länsstyrelsen har kommit fram till att jordbruksmark, som är värd att brukas, endast får användas för bebyggelse om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen.

Det kan exempelvis handla om större lösningar med bostäder och arbetsplatser nära varandra.

Men att bygga enstaka bostadshus ryms inte inom begreppet ”väsentliga samhällsintressen”, enligt länsstyrelsen.

I beslutet konstateras vidare att endast 1 procent av länets yta består av jordbruksmark. Den marken bedöms som viktig att bevara med stärkt skydd, eftersom behovet av svensk livsmedelsproduktion kan öka i framtiden.

En privatperson överklagade kommunens bygglov till länsstyrelsen.

Nu har Bergs kommun i sin tur överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

Inför beslutet i länsstyrelsen samlades namnlistor in i byn, till stöd för att lågpriskedjan Dollarstores ägare Peter Ahlberg och hans familj ska få bygga och bosätta sig i hans hemby Vigge.

”Sverige saknar strategi för trygg livsmedelsförsörjning”

I Dagens Nyheter publicerade Johan Kuylenstierna, vd Stockholm Environment Institute och adjungerad professor vid Stockholms universitet och Lisa Sennerby Forsse, rektor Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) debattartikeln ”Sverige saknar strategi för trygg livsmedelsförsörjning” den 31 december.

Klimatförändringen ett hot. I Sverige tar vi för givet att tillgången på mat är säkrad genom egen produktion och import från en fungerande marknad. Men verkligheten ser annorlunda ut. Sverige är sårbart för globala förändringar och regeringen bör säkra en strategi för tryggad livsmedelsförsörjning, skriver Johan Kuylenstierna och Lisa Sennerby Forsse.

Världens fokus på livsmedelsförsörjning ökade i samband med matkrisen 2007–2008, då priset på jordbruksprodukter snabbt sköt i höjden. Orsakerna var klimatrelaterade omständigheter, låg lagerhållning, höga energipriser (och därmed höga kostnader för konstgödning), ökad konkurrens om mark från biobränslen, marknadsspekulation samt nationella panikåtgärder kopplade till handel och tullar.

Eftersom råvarukostnaden är en väldigt liten andel av slutpriset i svenska affärer märkte vi inte av krisen i någon nämnvärd omfattning på hemmaplan. Detta faktum invaggade oss dock i en falsk känsla av trygghet.

Vad händer om klimatförändringarna slår allt hårdare mot de handfull länder som i dag står för en dominerande del av den globala exporten av baslivsmedel? Hur påverkas vår egen försörjningskapacitet av att allt mer produktiv jordbruksmark hamnar under asfalt och byggnader? Hur påverkar de snabbt växande ekonomierna i Asien och Latinamerika priser och tillgänglighet?

Hur säkrar vi en fortsatt hög produktion i Sverige om konkurrensen om ändliga resurser och näringsämnen, framför allt fosfor, ökar och priserna stiger kraftigt? Vilka effekter kommer den nödvändiga omställningen till biobränsle inom energisektorn att medföra?

Av den olyckliga kombination av orsaker som påverkade prishöjningen på mat 2007–2008 finns det några som kan betraktas som underliggande drivkrafter och som förväntas öka i betydelse i framtiden:

Klimatförändringar riskerar att slå hårt mot den globala livsmedelsförsörjningens viktiga jordbruksområden, till exempel i USA, Argentina och Australien. Den senaste sommarens svåra torka i USA, som drabbade 80 procent av jordbruksmarken, är ett smakprov på vad vi kan förvänta oss. I en nyligen publicerad rapport från Världsbanken lyfts detta fram som en av de riktigt stora framtidsfrågorna, i en värld där medeltemperaturen i slutet av detta århundrade kanske är fyra grader högre än i dag.

Det kommer att ha enorm inverkan på jordbrukssektorn, men utfallet från klimatförhandlingarna i Doha ger oss inte mycket hopp om tillräckliga åtaganden på global nivå. Anpassning blir allt viktigare.

Konkurrensen om naturresurser som mark och vatten, men även näringsämnen och energi kommer att öka. Vi måste producera mer mat åt en växande befolkning, som är sju miljarder i dag och kanske tio miljarder år 2050. Redan i dag ser vi en massiv urban expansion över tidigare jordbruksmarker och förändrade konsumtionsmönster som ökar trycket på jordens resurser.

Omställning av jordbruksmark från direkt livsmedelsproduktion till produktion av andra produkter och tjänster, till exempel biobränsleproduktion, fiberproduktion eller foder till nötkreatur.

Starka förändringsprocesser fortsätter således att påverka utvecklingen – och följaktligen Sverige. Vi måste ha ett bättre beslutsunderlag och en tydligare strategi för att kunna hantera både förväntade och möjliga förändringar som på kort och lång sikt påverkar vår egen livs­medelsförsörjning.

Vi föreslår därför att regeringen tar initiativ till att arbeta fram en svensk strategi för tryggad livsmedelsförsörjning med sikte på 2030 och 2050.

Strategin bör:

• vara långsiktig och brett, politiskt förankrad;

• presentera en överblick av olika drivkrafter som påverkar och kan komma att påverka tillgång, pris och försörjningskapacitet och hur dessa kan hanteras;

• presentera förslag till åtgärder för att reducera riskerna i samband med kraftiga prissvängningar samt hur Sverige kan hantera eventuella risker kopplade till livsmedelsbrist;

• presentera åtgärder för särskilt utsatta grupper; utifrån den tendens av ökad livs­medelstrygghet som kan skönjas i såväl Sverige som andra OECD länder i spåret av den ekonomiska krisen;

• tydliggöra Sveriges roll i det internationella arbetet med att säkerställa globalt tryggad livsmedelsförsörjning (inom ramen för Politiken för Global Utveckling)

• presentera förslag till hur det svenska jordbruket kan utvecklas som en mer integrerad del i arbetet med nationell och internationell tryggad livsmedelssäkerhet; här finns en stor potential;

• tydliggöra hur Sveriges nuvarande och framtida livsmedelsförsörjning är kopplad till internationell handel, investeringar i andra länder med mera;

• belysa hur svensk forskning bör utvecklas för att svara upp mot identifierade behov och trender.

Strategin bör utarbetas genom bred samverkan mellan relevanta myndigheter, forskningsinstitutioner och representanter från jordbrukssektorn. Det är också centralt att få med delar av näringslivet; företag som är direkt involverade inom sektorn men även finanssektorn, vars roll som drivande aktör inom den globala livsmedelshandeln har uppmärksammats under senare tid.

Strategin bör presentera olika scenarier för att bättre adressera risker, alternativa utvecklingsvägar samt förändrade omvärldsförutsättningar.

Vi hoppas att regeringen ser det strategiska värdet av en samlad svensk strategi för tryggad livsmedelsförsörjning och att arbetet därmed kan påbörjas så snart som möjligt, med målsättningen att vara färdig senast 2014.