Land Lantbruk publicerade den 16 november debattartikeln ”Vi måste bevara den goda åkermarken” skriven av Irene Oskarsson (KD), riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson samt vice ordförande i Den Goda Jorden.
Vi har ett moraliskt ansvar för att livsmedel produceras både lokalt och globalt. Idag importerar Sverige mer än hälften av det vi konsumerar. God åkermark är en förutsättning för att kunna producera svenska livsmedel, dock är åkermarken en ändlig resurs som inte kan tillverkas.
Det är ytterst viktigt att den goda åkermarken bevaras för att den även fortsättningsvis ska kunna odlas och brukas. Odlingsbar jord i öppna landskap måste respekteras. Vi behöver främja en kommunal planeringsprocess som tar hänsyn till att bevara åkermarken. Åkermarken är även av central betydelse för att bevara den biologiska mångfalden.
I Sverige används till största del betong, stål och asfalt till att uppföra bostadsområden och hårdgöra ytor. Områden med väg och järnväg förändrar jorden och dess möjlighet att återhämta sig. Enligt Miljöbalken 3 kap 4 § är jordbruksmark klassat som nationellt intresse, den får endast tas i anspråk för bebyggelse av väsentliga samhällsintressen. Trots regleringen har 10 procent av Skånes bästa åkerjord försvunnit. Enbart i Skåne och Halland planeras nästa lika mycket åkermark att bebyggas av väg och järnväg under kommande år.
Svenska städer är relativt glest befolkade, men samtidigt har vi den största andelen hårdgjorda ytor per innevånare i Europa. I jämförelse med europeiska länder finns det i Sverige en stor potential att fortsätta expandera städerna utan att bebygga odlingsbar mark. En förtätning och koncentration av stadsbebyggelser bör prioriteras framför att bebygga åkermark.
Det är väsentligt att det inom de kommunala översiktsplanerna prioriteras att redan hårdgjord mark används för bebyggelse istället för att förbruka åkermark. En tätare bebyggelse främjar även utbyggnaden av kollektivtrafik och transportsystem samt stimulerar en levande stadsmiljö. Gynnsamma strategier för urban utveckling som främjar både befolkningsökning och tillväxt samtidigt som jordbruksmark lämnas oexploaterad finns och bör efterlevas.
Det moraliska ansvaret att säkerställa en inhemsk livsmedelsförsörjning kräver att vi förvaltar åkermarken, men det är också nödvändigt att svenska landbrukare har rimliga villkor för att kunna bruka marken. För att framtida generationer ska kunna odla och producera livsmedel är det vårt ansvar att förvalta våra resurser utan att förbruka dem.
Lämna en kommentar