Månad: december 2011

Räcker marken?

I KSLA-Nytt nr 4 publiceras en artikel om en konferens på KSLA.

Räcker marken till för att försörja mänskligheten med mat, virke och bioenergi i framtiden? Det var den övergripande frågan för den konferens som KSLA arrangerade den 27 september 2011. Frågan fick naturligtvis inget entydigt svar, tvärtom kan man säga att det var ett väl avvägt seminarium – utvecklingsoptimisterna fick en rejäl dos positiva framtidsutsikter, samtidigt som de mer dystopiskt lagda fick goda argument för att vi står inför en mörkare och mer konfliktfylld framtid.

Räcker marken? ur KSLA-Nytt_4-2011

Hela KSLA-Nytt 4-2011

Peak oil – och maten?

Miljöbloggaren Andas lugnt skrev den 14 december ett inlägg med rubriken ”Peak oil – och maten? ”. Där skriver han bland annat:

Sveriges jordbruk

Sverige med 9,4 miljoner invånare har 2,6 miljoner hektar (Mha) åkermark. Antalet verksamma i jordbruket är 177 000 enligt EU:s statistiknormer (0,2 1,8 procent av befolkningen). För ett års mat till en person behövs 0,4 ha åker om dieten ska vara 3 000 kcal/dag blandad kost inklusive kött. Dagens 9,4 miljoner svenskar skulle behöva 3,8 Mha för att vara självförsörjande men saknar alltså 1,2 Mha. Dessa täcks upp av import från länder som Pakistan (ris), Italien, Spanien, Holland (frukt, grönsaker), Danmark (griskött) … listan är lång och växlande. Det mesta levereras just-in-time. Kossan som idisslar hos bonden på måndagen är lövbiff hos Ica på fredagen.

Hur driver man den karusellen om peak-oil lobbyns spådomar blir sanna?

Höskörd på gammalt sätt. Tidigt 1900-tal.

Någon ledning ger Sveriges läge under andra världskriget 1939-1945. Landet hade då 6 miljoner invånare och runt 3,5 Mha åkermark. Tjugo procent av befolkningen arbetade i jordbruket som drevs med bönder, bondhustrur, barn, drängar, pigor och hästar. Maten från nationens åkrar räckte nätt och jämnt och var därför ransonerad. På grund av köttbrist åt man kanin, kråka och varjehanda smådjur. Inga apelsiner, inga bananer.

År 2030 blir problemet värre. Sverige har då 10 miljoner invånare som nominellt behöver 4 Mha för sin matproduktion och saknar 1,4 Mha. Världen har 8 miljarder invånare men jordens åkermark har inte vuxit. Det innebär ökad kamp om livsmedlen, höga priser och etiska fördelningsproblem. Hur skaffar man då mat i Sverige? …  skickar ut folket på landet och nyodlar skogen med hacka, spade och årder? Eller exporterar pappersmassa via bantade och dyra kommunikationsnät?

Läs hela blogginlägget här.

Striden fortsätter om god åkermark

Skånska dagbladet rapporterade den 16 december att:

Jordbruksverket ger sig inte utan försöker nu föra tvisten med Malmö stad om 48 hektar bördig åkermark till högsta instans. Malmö köpte marken 2008 med motiveringen att den behövdes för fortsatt utbyggnad av spårtrafiken. Men det har kommunen inte bevisat, tycker Jordbruksverket.

Läs hela artikeln här.

Ansök om projektmedel från Anders Stenströms minnesfond

Den Goda Jorden förvaltar Anders Stenströms minnesfond och nu kan du ansöka om projektmedel ur fonden. Sista ansökningsdag är 2012-12-31.

För att ansöka, ladda ner och fyll i ansökan om projektmedel och posta till Den Goda Jorden. För att bättre kunna ta ställning vill vi att du även fyller i Bilaga till ansökan om projektmedel.

Blankett för ansökan om projektmedel

Bilaga för ansökan om projektmedel

Belöningar ur fonden kan tilldelas personer eller organisationer som ett erkännande för viktiga insatser i föreningens anda. Föreningens styrelse beslutar om mottagare. Motiverade förslag till mottagare kan inges till styrelsen från enskilda medlemmar.

Personer, gärna yngre, eller organisationer kan söka anslag ur fonden för t.ex. forskning, faktasammanställningar, publicering av resultat, informationsmaterial/informationsåtgärder, aktivt arbete i samband med kommunala eller regionala plandokument.

Ur fonden går det även att söka stipendier för deltagande vid seminarier som berör frågor som ligger i linje med föreningens stadgar. Stipendiet utgår som ersättning för anmälningsavgift och resekostnader, dock som högst 3 000 kronor. Motprestation består av en skriftlig rapport från seminariet. Stipendier kan sökas hos styrelsen kontinuerligt under året.

Bygg inte på jordbruksmark

På Eskilstuna-Kurirens webbplats skriver Kjell Westermark följande insändare.

Om man tar en sväng efter ån vid E-20 och vidare till Torshälla ser man alla snabbmatsställena, K-Rauta, Netto samt ned mot Såggatan i Torshällas södra industriområde många exempel på detta att bygga fastigheter på jordbruksmark. Ett annat är ju Måsta äng.

Det kan vara nödvändigt att ibland tvingas till att ta jordbruksmark i anspråk i trängande ärenden och med goda motiv, jag vet inte om de ovan nämnda objekten är så väl motiverade men man får väl ha ett visst överseende.

Värre blir det om man tittar på planerade byggplaner för framför allt boende, Torshälla 5:8, Slagsta 1:1, Hällby 1:128 och Skiftinge 3:1 Djursta. Det verkar nästan som det enda alternativet för att i dag bygga bostäder är på jordbruksmark och därför är frågan hur detta stämmer in på de stolta deviser som Eskilstuna kommun stoltserar med, Ekokommun, Fair trade kommun samt det fullständigt obegripliga den stolta fristaden. Det kanske är så att det är detta det betyder – att ta sig vilka friheter som helst utan att tänka på konsekvenser.?

I den nya förslaget till översiktplan som ska tas nu står det att god jordbruksmark ska undvikas för bebyggelse. I PBL står det att jordbruksmark skall undvikas för exploatering om det finns alternativ. I de ovan uppräknade planerna skulle jag vilja se hur alternativen diskuterats.

Vad säger politikerna i de nämnder som har att besluta om detta? Hur ställer sig de chefer som har att leda stadsbyggnadsförvaltningen, miljöförvaltningen och framför allt Kommunstyrelsen?

Vi vet i dag att vi inte täcker vår egen produktion till vår föda utan enbart till 70 procent, vi vet också att minska handelsgödslingen och kemikalieanvändningen i jordbruket så tar det mer mark i anspråk. Ett hållbart sätt måste vara att försvara all jordbruksmark för framtida behov inför de stora problem vi måste våga ta i och inte tro att vi kan importera av den fattiga delen av vår jord.

Vi säger oss ta ansvar för ett hållbart samhälle men agerar tvärtom.

Rusning efter jordbruksmark i fattiga länder

Lunds Universitet arrangerade i veckan ett seminarium om Land grabbing. I seminariet deltog frivilligorganisationen Grain som i september i år fick Right Livelihood Award, det så kallade alternativa nobelpriset, för sin kamp mot ”land grabbing”.

”Land Grabbing” står för det nya fenomenet att företag i den rikare världen köper upp jordbruksmark i den fattiga världen. Överenskommelsen görs oftast upp över huvudet på de småbönder och herdefolk som utnyttjar marken, som inte får en chans att protestera.

Enligt uppskattningar från bl.a. Världsbanken är det 60-80 miljoner hektar jordbruksmark i över 60 länder som de senaste åren blivit uppköpta eller utarrenderade. Det motsvarar nästan hälften av all jordbruksmark inom EU. Två tredjedelar av dessa arealer ligger i Afrika söder om Sahara.
Förespråkarna för uppköpen pekar på fördelarna med de nya arbetstillfällen och inkomster som ett mer storskaligt jordbruk kan ge till lokalsamhällena. Detta argument diskuteras vid seminariet, som har titeln ”Land Grabbing – Pathways to resource security or threats to local livelihoods?” Talare är Peter Einarsson och Devlin Kuyek från Grain och Barry Ness från Lucsus (Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling).

På Lunds Universitets hemsida publicerades detta referat.

– Vi ser just nu en massiv överföring av livsmedelsproduktion från de fattiga länder som behöver maten bäst och till de rikaste länderna i världen. Det betyder också en övergång från ett miljömässigt hållbart jordbruk till ett industriellt jordbruk.
Unga herdar i Etiopien. Foto: Ingela Björck
Herdefolket afar i Etiopien tillhör dem som drabbats av ”land grabbing”, då en kinesisk sockerplantage övertagit delar av deras traditionella betesmarker. Bild: Ingela Björck.

Det sa Devlin Kuyek från organisationen Grain vid ett seminarium på Geocentrum. Grain, som stödjer bl.a. småbondeorganisationer runtom i världen, är en av årets mottagare av det så kallade alternativa nobelpriset Right Livelihood Award.

Stiftelsen Right Livelihood Award stödjer personer och projekt som arbetar för en mer stabil och fredlig värld. Till stiftelsen är numera knuten ett Right Livelihood College, som ska bygga ett nätverk mellan den internationella akademiska världen och miljö- och människorätts-kämparnas värld. Collegets europeiska bas är Lucsus, LUs centrum för studier av uthållig samhällsutveckling.

Till nätverksarbetet hör seminarier som det på Geocentrum. Där deltog Peter Einarsson, konsult som arbetat mycket för Grain, och Devlin Kuyek från Grain i Barcelona via ledning.

”Land grabbing”, att rika länder köper eller långtidsarrenderar stora markområden utomlands, är en ganska ny företeelse.

– Det började vid livsmedelskrisen 2007-2008, när matpriserna sköt i höjden och somliga länder fick svårt att importera tillräckligt för sina behov. Då insåg både regeringar och företag värdet av att skaffa sig en tryggare tillgång på mat. Sedan kom den ekonomiska krisen, som gjort mark till en minst lika bra investering som aktier, förklarade Devlin Kuyek.

Enligt bl.a. Världsbanken har 60-80 miljoner hektar jordbruksmark i över 60 länder blivit uppköpta eller utarrenderade bara under en tvåårsperiod. Merparten av marken ligger i Afrika söder om Sahara. Där ska det nu produceras ris, soja, socker och andra livsmedel till länder som Gulfstaterna, Sydkorea, Kina, Japan och Singapore.

De importerande ländernas regeringar deltar ofta vid förhandlingarna. Andra aktörer är multinationella jordbruksföretag och stora investeringsfonder. Till de senare hör även svenska pensionsfonder.

– Andra AP-fonden samarbetar med en amerikansk pensionsfond om investeringar i bland annat Brasilien och Rumänien. Och tredje AP-fonden äger andelar i företag som köpt odlingsmark i både Ryssland och Mocambique, berättade Peter Einarsson.

Detta hade inte varit lagligt i Sverige. Enligt Jordförvärvslagen, som kom till för att skydda småböndernas rättigheter efter de s.k. baggböleri-skandalerna på 1800-talet, får företag inte köpa jordbruksmark i Sverige.

– Utomlands gör man alltså med pensionsmedel något som hade setts som lagbrott i Sverige! sa Peter Einarsson.

Enligt Devlin Kuyek talas det ibland om att införa etiska riktlinjer för markövertagande. Själv har han dock svårt att se att det skulle fungera.

– Utländska storbolag och jätteplantager får automatiskt en makt som gör de fattiga småbönderna ännu mer marginaliserade. Och eftersom regeringarna sällan sätter småböndernas intressen främst, så skulle sådana riktlinjer troligen bli helt tandlösa, menar han. Mer hopp sätter han då till det folkliga motståndet i både i- och u-länder.

– Det finns ju en växande opinion i den rika världen som bryr sig om hur deras pensionspengar används, säger Devlin Kuyek.

Svensk åkermark på väg att försvinna

Skaraborgsbygden publicerade den 7 december en artikel om vårt behov av åkermark.

Sverige förlorar allt mer jordbruksmark i allt snabbare takt. Åkrarna blir till vägar, industriområden, köpcentra, bostäder eller golfbanor. Under de senaste fem åren har över 3 000 hektar av landets bästa åkerjordar, främst i Västra Götaland, Halland och Skåne exploaterats.

Nu slår Jordbruksverkets generaldirektör Mats Persson larm. Det är hög tid att värdera den odlingsbara marken högre och ge den ett starkare lagligt skydd, menar han.

– Utan att gå in i lagstiftningens detaljer kan jag konstatera att den är otillräcklig. Det kommunala planmonopolet innebär att åkermarken saknar reellt skydd, säger Persson.

Och det är hög tid att värna om den odlingsbara marken som finns kvar i landet, konstaterar Persson.
Marken tas i anspråk – och oåterkalleligt ur produktion – i allt snabbare takt.

Under sjuårsperioden 1998 till 2005 lade kommunerna under sig 1 790 hektar åker, mellan åren 2006 och 2010 drygt 3 000 hektar.

Kvar finns nu 2,63 miljoner hektar och Mats Persson menar att den samlade svenska odlingsarealen inte får understiga 2,6 miljoner hektar om vi själva och kommande generationer ska kunna producera den mat vi behöver.
Alltså är åkerarealen snubblande nära en nedre smärtgräns, enligt Persson.

– En växande befolkning i världen och de pågående klimatförändringarna pekar på att Sverige ska ta ett större ansvar för livsmedelsproduktionen i framtiden, säger Persson.

– Arbetet med det nationella miljömålet ”Ett rikt odlingslandskap” har hittills till stor del varit inriktat på att bevara natur- och kulturvärden. Med all rätt, men nu behöver åkermarkens värde för produktion uppmärksammas.

– Jordbruksmarken är en så kallad fondresurs, säger Persson.

Med det förstås att den, till skillnad från till exempel en oljefyndighet. kan ge ett förnybart flöde av nyttigheter.

– I princip skulle en åker kunna avkasta livsmedel och andra råvaror i hundratusentals år framåt. Och för att skapa ett hållbart samhälle baserat måste vi basera produktion och konsumtion på förnybara resurser. Vi måste leva på vad jorden avkastar, fondens flöde, och inte tära på kapitalet, säger Persson.

I det perspektivet är inte asfalt och betong den optimala lösningen, menar han.

Enligt Persson behöver lagstiftarna – riksdagen – nu överväga behovet av ett starkare skydd för åkermarken med en förändrad syn på behovet av jordbruksproduktion och jordbruksmark.

Det är ju inte länge sedan vi hade överskott på såväl mark som jordbruksprodukter. Så är inte fallet längre.

Jordbruksverket föreslår nu regeringen att miljömålet för jordbruket preciseras till just minst 2,6 miljoner hektar åkermark i landet, att arealen som fortsättningsvis exploateras begränsas och att den kvarvarande åkerjorden ska hålla ”god kvalitet”.

Regeringen väntas fatta beslut om preciseringarna av miljömålet under våren.

– Det ska bli spännande att se vad de tycker, säger Mats Persson.