Etikett: Riksintresse

Fortsatt mörkt för åkermarken

ATL publicerade den 9 oktober artikeln ”Fortsatt mörkt för åkermarken” med anledning av seminariet i Laholm den 5 okotber.

Det finns inga tecken eller bevis för att åkermarken värnas mer i dag än tidigare. Det framkom vid en konferens anordnad av Den Goda Jorden och Länsstyrelsen i Halland.

Det var fjärde året i rad som det arrangerades en sådan konferens om hur vi värnar god åkermark.

Sedan 1998 fram till 2005 försvann 3 500 hektar åkermark i Sverige och takten ökade mot slutet av perioden och har sedan fotsatt i samma höga takt. Nu har vi närmare 2,6 miljoner hektar åkermark kvar, medan vi skulle behöva 3,7 miljoner för att komma i närheten av något självförsörjandemål.

Försvinner i snabb takt

Även om skyddet av åkermark och tätorternas utbredning begränsas bättre i länder som Tyskland och Danmark, försvinner ännu åkermark i en takt som på en period på 7-8 år motsvarar hela den svenska jordbruksmarken.

– Vi konsumerar livsmedel motsvarande 0,4 hektar per person men vi har bara 0,3 hektar och tar resterande från andra håll i världen där man bara har 0,2 hektar per person, sa en av talarna, Anders Larsson, landskapsarkitekt vid SLU i Alnarp.

Från export till nettoimport

Enligt en FAO-rapport från 2010 försvinner europeisk åkermark i en takt som gör Frankrike, i dag ett stort exportland på jordbruksprodukter, till nettoimportör om 30 till 40 år.

– Vi är på väg åt helsike! konstaterade Anders Larsson.

Länsstyrelserna har bland annat till uppgift att pröva kommunernas utbyggnadsplaner men saknar legala medel för att motverka kommunernas planmonopol. Initiativ görs nu av till exempel Region Skåne att samla kommunerna om en gemensam strategi.

Men flera skånska kommuner har gått ut och hävdat sitt oberoende och vackra ambitioner har fallit platt ut i till exempel Landskrona och Helsingborg. Det kommunala intresset att värna åkermarken är lägst i regioner med höga gårdsstöd, i Skåne, Halland och Mälardalen.

Tillväxt

Tillväxt är alla kommunpolitikers ambition men Anders Larsson menade att den är möjlig utan att ta en enda hektar åkermark i anspråk.

– Målet borde vara att inte bygga på den bästa åkermarken under de kommande 100 åren, sa Anders Larsson, som efterlyser större regional samverkan.

Riksdagsmannen (kd) och lantbrukaren Otto von Arnold berättade att regeringen nu också förbereder en översyn av reglerna för riksintressen men trodde inte att lantbruket kommer in som ett.

Dåligt system

– Systemet som det ser ut i dag fungerar dåligt och olika intressen kolliderar och överst allt står försvaret. Att införa åkermarken i dagens system skulle inte vara särskilt effektivt, sa Otto von Arnold.

Han menade också att det var av det skälet partiet röstat emot en mp-motion tidigare i år om att inkludera åkermarken som ett riksintresse.

Värna den goda jorden

I Hallands Nyheter skrev Yngve Sunesson följande ledare den 17 juli ”Värna den goda jorden

Åkermarken är en allt värdefullare resurs i världen. Men i Sverige har den goda jorden inte ens samma skydd som gamla stengärdesgårdar.

Internationellt är en av de stora debattfrågorna att vissa länder, som Kina och flera oljeländer, köper mark i afrikanska länder för att trygga sin egen livsmedelsförsörjning långsiktigt. Denna ”land grabbing” kritiseras för att ta en värdefull resurs från fattiga människor som saknar andra möjligheter att försörja sig.

Odlingsbar mark är en allt knappare resurs i världen. Klimatförändringarna gör det svårare att odla mark i randområden där torka ofta slår till liksom där översvämningar blir allt vanligare. Samtidigt har befolkningsökningen, om än avstannande, gjort att behovet av mat ökar.

I Sverige är vi i den lyckliga situationen att vi har såväl mark som vatten i överflöd för vår egen glesa befolkning. Ändå har vi sedan ett par årtionden gett upp ambitionen att klara vår egen livsmedelsförsörjning och importerar nu närmare hälften av all mat vi äter.

Stora arealer mark har de senaste decennierna tagits ur drift. Det har varit en del av den minst produktiva åkermarken som planterats med skog, men det har också varit en del av världens bästa åker som bebyggts när de stora befolkningskoncentrationerna växt. Det senare har gällt framförallt i Skåne och Halland.

Frågan om åkermarken berördes vid FN:s stora miljökonferens i Rio i början av sommaren men var ingen huvudfråga där. På Lantbrukarnas riksförbunds stämma i maj diskuterades hoten mot åkermarken i Sverige. Bland annat påpekades att exempelvis strandnära natur, nyckelbiotoper, stengärdesgårdar och märgelgravar skyddas i lag medan den mest värdefulla åkermarken inte har något stabilt skydd mot asfaltering och byggande.

Nu finns det dock hopp om åtgärder. I Skåne har länsstyrelsen tagit fram ett förslag till nollvision för byggande på åkermark. Eftersom det är i Skåne som den bästa åkermarken finns och hotet mot byggande på denna bästa mark är som störst, är det mycket välkommet. Om remissomgången leder till att länsarkitekt Elisabeth Webers ambition att inte bygga mer på åkermark i Skåne fullföljs återstår att se. Utan tvekan finns det många planerare och politiker i kommunerna som ser svårigheter med en så tydlig ambition. Och fortfarande pågår byggande på åkermark bland annat i Lund och Landskrona. Villadominerade kommuner som Kävlinge och Staffanstorp har protesterat mot länsstyrelsens förslag.

I Halland pågår också byggande på åkermark, bl a norr om Halmstad utmed E6:an. Här har 200-årsjubilerande Hushållningssällskapet tagit fram en förstudie om långsiktigt hållbar markanvändning. Det är viktigt att detta arbete fortsätter i ett större produkt, och helst ska förstås länsstyrelsen ta intryck av Skåne och lägga fram en vision om att stoppa byggande på åkermark i hela Halland. Med det myndighetsansvar som länsstyrelsen har för planfrågor vore det ett viktigt steg för att värna åkermarken.

På riksplanet har Miljömålsberedningen fått regeringens uppdrag att ta fram en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning. Uppdraget innebär inte att åkermark ska skyddas utan att kartlägga de konflikter som finns, men det står klart att såväl ”generationsmålet” som ”miljökvalitetsmålet” ska uppnås.

Det borde innebära att slutsatsen blir att åkermarken måste få starkare skydd. Den rimliga slutsatsen borde bli att den goda jorden, åkermark av klass 9 och 10, förklaras som riksintresse med samma skydd som andra viktiga riksintressen t ex de fyra stora, orörda älvarna.

Motiveringen är enkel: Utan åkermark kan vi inte klara matförsörjningen i världen.

Odla på åkermarken

Debattartikel i Trelleborgs Allehanda den 27 april skriven av riksdagsledamoten Otto von Arnold (KD). Även publicerad i Skånska Dagbladet den 26 april under rubriken ”Bygg långsiktigt klokt och odla på den Skånska åkermarken”.

Eftersom mark och vatten är begränsande resurser för expansion måste de förvaltas på ett klokt och långsiktigt hållbart sätt. Det skriver riksdagsledamoten Otto von Arnold (KD).

Skånes befolkning växer och många kommuner ser en möjlighet att växa. Det ger ökad kommunal välfärd, fler bostäder och fler efterlängtade skattekronor – så här ska det byggas. Så resonerar många kommunpolitiker i bland annat Staffanstorp och Trelleborg.

De kommuner som vill expandera ligger på en av världens mest högavkastande åkerjordar, Lundaslätten och Söderslätt. Därför är det beklagligt att kommunalråden i nämnda kommuner inte kan se vilka skånska och nationella värden vi riskerar att förlora om byggnationen på åkermark får fortskrida på ett inte långsiktigt hållbart sätt.

Åkermarkens skydds­nivå har uppfattas av många som inte speciellt hög jämfört med ett antal riks­intressen som anges i miljöbalken, såsom mark och vattenområden för naturvård, kommunikationer, försvaret etc. Det kommunala planmonopolet anses också stå över.

Det förs därför en intensiv debatt om att klassa den goda åkermarken som riksintresse. Även om detta skulle vara en framkomlig väg finns andra intressen som också kan behöva skyddas och det ena ställs mot det andra i ett byråkratiskt virrvarr. Med tiden måste vi kanske se över detta system också.

De faktiska omständigheterna med klimatförändring och en ökande världsbefolkning sätter fokus på den skånska åkermarkens goda produktionsförmåga av livsmedel och energi. Enligt den statliga Miljömålsberedningen reser klimatförändringarna frågan om vilka framtida utmaningar som Sverige kommer att möta när det gäller produktion av mat, foder, bränsle och andra produkter. Även hur den långsiktiga användningen av åkermark efter år 2020 diskuteras i en annan statlig utredning. Vidare har vi ”ett rikt odlingslandskap” som ett av de 16 övergripande miljö­målen.

Eftersom mark och vatten är begränsande resurser för expansion måste de förvaltas på ett klokt och långsiktigt hållbart sätt där varje kommun är skyldig att i sin översiktsplan redogöra för hur man tänker utnyttja dessa. Staten genom länsstyrelserna har att efter Miljöbalkens hushållningsregler bedöma den bästa användningen på regional och mellankommunal nivå. Med den nya plan- och bygglagen har denna samordning förstärkts och ett större helhetsgrepp måste tas.

I Skåne har vi en speciell situation med många, kanske för många, små kommuner som riskerar att bara se till sitt och inte till den skånska helheten. Därför finner jag länsstyrelsens förslag om att sträva efter en ”nollvision” för konsumtion av åkermark för bostadsbyggande som väl avvägt och absolut rätt i tiden.

Vi kan inte fortsätta se på när dessa värdefulla åkermarker sugs upp av urbaniseringen. Städer och tät­orter ska givetvis kunna växa men det går att hitta andra lösningar genom att förtäta och bygga på andra icke odlingslämpliga marker. Med förbättrade kommunikationer kan skåningarna komma närmare naturen och mycket av en ganska öde landbygd att leva upp. Som riksdagsledamot ser jag det som en viktig uppgift att följa de nya lagarna kring markanvändning och se hur de tillämpas regionalt och kommunalt.

Genom att kategoriskt vilja bygga på den goda åkermarken och ytterligare minska den odlingsbara ytan gör vi bara våra barn och barnbarn en björntjänst.

MP-motion om skydd av åkermark i riksdagen

ATL rapporterar den 23 april:

På onsdag tar riksdagen upp en motion från miljöpartiet om stärkt lagskydd av åkermarken. Men chansen att den antas är liten. I behandlingen i civilutskottet avslogs motionen.

I motionen hävdar miljöpartiets Kew Nordqvist och Jan Lindholm att åkermarkens skydd i plan- och bygglagen och miljöbalken inte är tillräckligt och därför vill de vill se att viktig åkermark ges riksintressestatus.

I behandlingen av motionen i civilutskottet och fick motionen (2011/12:C249) dock inte stöd, vilket gör det osannolikt att få majoritet för den efter debatten i riksdagen. Hur frågan hamnade i civilutskottet vet inte Kew Nordqvist riktigt.

– Kanske för att man ser det som en mark- och planfråga men jag ser det som en jordbruksfråga som handlar om vår livsmedelsförsörjning, säger Kew Nordqvist.

Att bebyggd åkermark blir irreversibelt förstörd för framtida jordbruksproduktion är också något man i kommunerna inte betänker, tror Kew Nordqvist.

”Förvaltarskapstanken, det vill säga att vi inte äger marken, utan att vi förvaltar den åt kommande generationer, måste vara vägledande,” skriver de i motionen.

I Tranås kommun har dock miljöpartiet lyckats nå en liten seger i sin strävan att skydda åkermarken. För att ingå som stödparti för alliansen krävde man och fick löfte om att någon ny åkermark inte skulle exploateras i kommunen. Enligt Kew Nordqvist fick man stöd lokalt av LRF.

– Det är klart att där finns mest skog och annan mark men sedan senaste valet har det inte byggts något på åkermarken i kommunen, säger Kew Nordqvist.

Kravet på lagskydd för åkermarken växer

ATL skriver den 19 april följande artikel om ett ökat krav på lagskydd för åkermarken. Du kan även läsa artikeln direkt på ATL:s hemsida där det även finns länkar till ett antal andra artiklar om åkermark.

Svensk och europeisk åkermark försvinner i en rasande fart när bebyggelsen breder ut sig. I Sverige saknas det dock ännu lagskydd för åkermarken, något som finns i många andra länder.

Frågan om lagskydd av åkermarken kommer återigen upp vid LRF: stämma senare i vår via tre motioner från Östergötland, Västra Götaland och Jämtland. Förhoppningen är att ge LRF en ny knuff att gå i mål med sin lobbying.

– Vi har ett tydligt uppdrag från stämman förra året att jobba för ett starkare skydd i lagstiftningen, säger Åsa Hill, jurist och ansvarig på LRF.

Ingen lagändring
Någon konkret lagändring har LRF ännu inte lyckats uppnå men man har ändå lyckats föra in frågan i viktiga pågående och avslutade utredningar, menar hon.

– I miljöprocessutredningen fick vi in att man skulle kunna skydda åkermark genom att klassa det som riksintresse, men utredningen stannade vid att det krävs mer utredning om den nuvarande kommunala tillämpningen av de här reglerna. Nu behandlas frågan i den pågående miljömålsberedningen.

Zoneringssystem
Även SLU-forskaren Anders Larsson, belönad för sitt arbete att värna om åkermarken, ser möjligheter att via lagstiftningen skydda värdefull åkermark.

– Ett minimum vore att göra den bästa åkermarken till riksintresse, men allra helst testa zoneringssystemet man har i Danmark, säger Anders Larsson.

– Där får man inte ha urban expansion inom den agrara zonen. Tar du över en lantbruksegendom måste du bedriva lantbruk på den och inte ändra verksamheten.

Försvårar
Ett skydd av åkermarken försvårar givetvis för lantbrukare att sälja till kommuner och andra. Men den långsiktiga planeringen underlättas och markpriserna kommer att stiga rejält oavsett lagskydd eller ej inom en snar framtid, säger Anders Larsson.

Dagens lagskydd via miljöbalken ger han inte mycket för.

– Lagen säger att jordbruksmarken inte får användas till andra ändamål om det finns annan mark att ta i anspråk för samma sak, men detta är hur lätt som helst att komma runt.

Höjer åkermarken
Åsa Hill menar också att det är viktigt att kommunerna är med på båten och använder sig av planmonopolet på ett bättre sätt.

– Det (ett lagskydd) försvagar inte planmonopolet utan höjer åkermarkens betydelse. Vi vill att kommunerna ska känna att de vill skydda åkermarken. Ett problem är att det är billigare att bygga på åkermark än på tomtmark.

Dolt i dunkel
Hur det står till med den politiska viljan att skydda åkermarken är ännu dolt i dunkel. Inget parti har stuckit ut hakan i frågan, som pockar på en snar lösning.

– Vår livsmedelskonsumtion motsvarar 0,4 hektar per person men vi har inte mer än 0,3 hektar och vi tar från en värld som bara har 0,2 hektar per person, men som säkert också skulle vilja leva som vi gör, summerar Anders Larsson.

Att förvalta ett landskap- retrospektiv

”Mitt namn är Faiz Mawlayi, jag är utbildad fysisk planerare och följande artikel bygger på funderingar jag hade inför och under seminariet – ”Att förvalta ett landskap”, som Länsstyrelsen i Östergötland arrangerade. Jag deltog i seminariet för Den Goda Jordens räkning, och den stora anledningen är att jag vill se en strukturell förändring i samhällsplaneringen som idag är alldeles för produktionsfixerad och där begreppet holistisk ses som en anomali”

Vi är många som jobbar med att nuet och morgondagen ska gå ihop, och att förvalta ett landskap är precis det. Det vi gör idag, kommer eka in i morgondagen och därför krävs det samförstånd i frågan om hur vi på bästa sätt förvaltar och utvecklar de svenska landskapen och deras potential. Samförstånd kräver öppenhet, vilja och ett diskussionsklimat där ifrågasättande och kritik är de rätta sätten att nå samhällsutveckling. Dock är det så att i många fall ställs kritiken mot en god samhällsutveckling, och kritik mot stadsutveckling och nyexploatering tas inte väl emot av alla parter.

För ca 3 år sedan fick jag möjlighet att prata med kommunalrådet Anders Rubin angående utvecklingen av Victoria Park vid Limhamns kalkbrott i Malmö. Jag frågade honom när Victoria Park var på tapeten varför kommunen inte säger nej till exploatering som kan leda till negativ samhällsutveckling. Anders svarade att Malmö inte har råd att säga nej till nyetablering och nyexploatering av denna skala. Nu är det långt ifrån alla som håller med om att Victoria Park leder till negativ samhällsutveckling. Men det är ett så oerhört intressant svar, det säger mig absolut ingenting om verkligheten som ligger framför oss.

Som student hörde jag ofta att vi lever i en bubbla och att verkligheten skiljer sig väldigt mycket från skolans trygga värld. Att jag inte behöver ta konsekvenserna för de idéer och planer jag visionerar. Men jag undrar vem det är som lever i en bubbla, det är ett så enkelt svar att säga som Anders, att ge efter för marknadsklimatet och vara rädd för förlorade markintäkter, skatteintäkter och vad det nu rör sig om för kortsiktiga ekonomiska vinster. Är jag orättvis mot Anders? Det tycker jag inte, han är kommunalråd och är en av de ytterst ansvariga för kommunens utveckling.

Om jag för en stund får förenkla bilden så vill storstäderna manifestera sin storhet i företagskluster, arenabyggen, konferenscentra, hotell, inomhusgallerior, och glansiga handelsgator i stadens centra. Stadens centra är inte en plats för alla. Offentliga utrymmen i staden krymper, och platser blir allt mer handelsfokuserade, med sämre flexibilitet i användning och i slutändan blir resultaten homogena och stela platser där människor ordnar sig efter den mekaniska stelhet stadsrummet blir en symbol för.

Småorter och småkommuner bygger vidare på idéerna om att var tillflyktsorter, en plats av lugn och trygghet där alla känner alla. De som ligger i omnejden av större städer försöker locka till sig människor med drömmen om ett hus och om ett liv närmare naturen och frisk luft. Dessa visioner och föreställningar handlar för många om ett självförverkligande, ett ego som behöver speglas.

Men frågan är vad som ger liv till vad i våra byggda miljöer. Är det de manifesterande byggnaderna i staden som ger liv åt människan eller tvärtom, ger föreställningen om småsamhällen verkligen upphov till den försköning vi har av dem. Detta är en social konstruktion som jag inte kan hålla med om eller vill skriva under. Hur många kan verkligen säga att de känner sina grannar bättre när de flyttade ut från staden? Vi lever i ett samhälle där fler av oss önskar att dygnet hade fler timmar att erbjuda då stressen i våra liv är påtaglig och detta gör att många av oss föreställer oss olika former av tillflyktsplatser, i staden, konsumtion och finkultur, eller i småorterna, det pittoreska och vykortslandskap.

Vad har allt detta att göra med vår syn på landskapet och vår syn på jordbruksmarken? Jag skulle vilja säga att det har allt att göra med både landskapet och indirekt med vår syn på jordbruksmarken. För att förstå vad som sker i vårt samhälle i stort behöver vi en övergripande förståelse för hur de beslut vi fattar som privatpersoner, politiker, tjänstemän och företag påverkar utvecklingen av vår tillvaro. Min syn har varit präglad av de lokala problem som vi har i Skåne, som i förra veckan uppdagades i Sydnytt med Länsstyrelsens förslag på åtgärder för miljömålen. Det som väckte uppmärksamhet var förslaget om nollvision gällande exploatering på jordbruksmark. Detta förslag är mycket kontroversiellt då mycket av den nya bebyggelsen hamnat på jordbruksmark.

Skåne befinner sig i ett skarpt läge, vilket innebär att situationen ser lite annorlunda ut här än i övriga landet. Det är många faktorer som bör hållas i åtanke, det är mer tätbefolkat här och befolkningsprognoser som tagits fram visar att Skåne kommer få en kraftig befolkningsökning. De delar av Skåne som växer mest ligger i ett landskap med de bäst klassade jordbruksmarkerna i Sverige, och Europa. Detta sätter stor press på samhällsplaneringen och inför de vägval som den står inför.

Det finns massor med siffror att plocka fram som visar hur utveckling ser ut på global nivå, hur mycket mark som gått åt i Europa och i Sverige, men ett faktum somt vi absolut bör ta fasta på är att det finns dubbelt så mycket hårdgjorda ytor per svensk än per dansk. Dock innebär detta inte att vi ska jämföra oss med danskarna, nej det vore för enkelt. Men vi ska ta fasta på det faktumet att vi har kapacitet och stora möjligheter att förtäta våra städer utan att det sker på bekostnad av stadens grönstrukturer och utan att våra städer och orter fortsätter bre ut sig.

Vi måste se på utvecklingen i Sverige utifrån Sverige och utifrån vårt samhällsklimat, våra kulturella och geografiska skillnader, och ur vårt regelverk. Vi måste se till vårt förhållande rörande ägandeperspektivet och förvaltande av mark, och vilka roller vi har som privatpersoner, politiker, tjänstemän och företag för att kunna utveckla ett nytt synsätt, för att förändra och förbättra regelverket och väcka liv i diskussionen om samhällsplanerings verkliga syfte. Social konstruktion för ökad konsumtion och kortsiktiga ekonomiska vinningar är inget som hör till samhällsplaneringens primära syfte, och det är min absoluta åsikt i frågan.

Vid seminariet ”Att förvalta ett landskap”, som arrangerades av Länsstyrelsen i Östergötland, diskuterades situationen utifrån andra förutsättningar än de jag ser när jag tänker på problematiken. Mitt synsätt har utgått från situationen i Skåne, och vi lever i ett väldigt avlångt land med skilda geografiska förutsättningar, därför finns det ingen universal lösning på problemet rörande exploatering på jordbruksmark.

Jag brukar gilla att göra en jämförelse för att sätta perspektiv på hur avlångt Sverige är, siffror blir ibland förblindande. Det är samma avstånd mellan Kiruna och Ystad som det är mellan Ystad och Nice, medan Danmark eller Nederländerna kan jämföras som ett par sammansatta Skåne. Med detta sagt ökar komplexiteten för hur ett skydd skulle kunna utformas på bästa sätt i ett så avlångt land som Sverige. Skogs- och mellanbygd har andra förutsättningar, och andra problem än de jag ser i Skåne. Det är också detta som skrämmer många angående idén om att jordbruksmarken bör bli ett riksintresse. Men oavsett bör rädslan vara större över vad som händer om vi inte gör något.

För mig är jordbruksmark och skogsmark resurser precis som olja, gas eller metaller och de är inte förnyelsebara om vi skövlar eller bygger på dem okontrollerat med den kortsiktiga och skygglappsfokuserade planering som vi befinner oss i idag. Staten och riksdagens roll är viktig vid utformning av reglering och kontroll. Dock är frågan återigen hur denna ska se ut, ska den vara aggressiv och regelverksdefinierad eller ska det ske genom incitament och förändringar som påverkar marknaden. Det senare kräver att vi kartlägger vilka faktorer som lett fram till den utveckling vi har idag. De fastighetsregleringar och byggnadsregler som försvårar förtätningar idag, och hur nya marknadsincitament skulle kunna introduceras för att underlätta förtätning.

Lockelsen att slippa krånglig byråkrati, fastighetsrättsliga konflikter och högre kostnader genom exploatering på jordbruksmark måste bort, och genom att introducera goda incitament skulle marknaden kunna sköta sig själv utan det kaos som råder idag. Gör vi inget kommer marknaden löpa ännu mer amok. Men detta utesluter inte det första heller, och ett bättre utformat regelverk skulle kunna avgränsa marknaden till ett bestämt spelrum. I Danmark är detta spelrum utformat som zoneringar. Dessa zoneringar är indelade i urbana och rurala zoner. Andra marknader är kontrollerade av gränser, varför ska inte byggnadsproduktion och exploatering kontrolleras på liknande vis?

Vi måste ta detta på allvar, den demokrati vi har ger oss inte bara friheter utan också skyldigheter, och vi har ett ansvar gentemot nästkommande generationer, ser vi inte detta utför vi under våra liv väldigt odemokratiska handlingar i demokratins namn och det är ett hyckleri som jag har väldigt svårt för.

LRF Kävlinge vill klassa åkermark som riksintresse

Skanskan.se rapporterade den 15 mars inför den skånska LRF-stämman att:

Kävlingebygdens lokalavdelning tar upp kravet att åkermark ska klassas som ett riksintresse. Styrelsen pekar på vad LRF redan gjort i ämnet, men konstaterar att det gett väldigt lite avtryck på regeringsnivå.
Men LRF Skåne har också agerat mot Länsstyrelsen och krävt att skyddet av åkermark införs om regionalt delmål i miljömålen.

Den frågan är högaktuell. På måndagen presenterade nämligen Länsstyrelsen ett förslag till nytt åtgärdsprogram för att nå Skånes miljömål, med 14 särskilt angelägna åtgärder.
Det handlar bland annat om åkermarken.
– Vi vill se en nollvision för exploatering av värdefull åkermark, säger länsöverdirektör Göran Enander i ett pressmeddelande.

Andra ämnen som tas upp på LRF-stämman är förlust av odlingsmark vid olika typer av markintrång.

Stämman hålls i Alnarp den 21 mars.

Åkermarken minskar! – Vad gör vi åt det?

Naturskyddsföreningen Mat- och Jordbruksnätverket genom Eva-Lena Rådberg publicerar idag en artikel med rubriken ”Åkermarken minskar! – Vad gör vi åt det?”.

Allt fler människor på jorden ska livnära sig på allt färre hektar produktiv åkermark. Samtidigt som befolkningen växer, håller vi på att förstöra den bästa åkermarken. Torka och erosion är stora problem i stora delar av världen, och dessutom breder städer ut sig och odlingar får ge vika. Också i Sverige bygger vi hus, vägar, köpcentra och industrier på den bästa åkerjorden utan tanke på framtiden.

Läs hela artikeln här.

Texten som pdf: Åkermarken är hotad

Landskapsarkitekt prisad som åkerförsvarare

Sydsvenskan uppmärksammar vår prisutdelning vid årsmötet i söndags.

Anders Larsson – landskapsarkitekt och prefekt vid Sverige lantburksuniversitet i Alnarp – prisas för sitt försvar av åkermarken och sina krav på kreativt stadsbyggande. – Grundproblemet är det kommunala planmonopolet, slår han fast.
LOMMA. Anders Larsson anser att lokala intressen i alltför stor utsträckning styr den svenska planeringsprocessen.

– Fö r lokala politiker och tjänstemän är det ofta bekvämare att bygga på obebyggd mark än att förtäta redan befintliga stads- och bymiljöer, Då slipper de konflikter.

– Tyvärr drabbar detta åkermark och natur. Planeringsmässigt borde därför åkermark bli ett riksintresse, säger Anders Larsson.

Pedagogiska exempel, träffsäkra argument, globala utblickar och lokala data forsar ur honom. Det var väl just detta flödande engagemang som åkermarksvärnande föreningen Den goda jorden belönade honom för med 5 000 kr plus ett diplom i helgen.

– De senaste 20 åren har globalt lika mycket åkermark som hela USA:s odlingsbara areal försvunnit: mestadels på grund av torka och ändrat klimat men i Sverige huvudsakligen på grund av asfaltering och bebyggelse.

– Så kan det i nte fortsätta. Marken behövs för att producera mat, säger Anders Larsson.

Han tycker det finns mycket att lära av länder som Tyskland, Holland och Danmark när det gäller såväl landskaps- som stadsplanering.

– Det är dumt att man i Sverige tillämpar samma plansystem i Lapplands glesbygd som i Skånes folktäta jordbruksbygd. Det borde anpassas till regionala förutsättningar.