Etikett: Riksintresse

Exploatera inte Sveriges framtida fördelar

Land Lantbruk publicerade den 8 mars debattartikeln ”Exploatera inte Sveriges framtida fördelar” skriven av Bengt-Anders Johansson (M), riksdagsledamot och vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet.

Han skriver bland annat:

Sverige har utomordentliga framtidsmöjligheter när det gäller livsmedelsproduktion. Vi har bra åkermark, fyra årstider som hjälper marken att reda sig, lämpligt klimat och kanske det allra viktigaste, bra tillgång på vatten.
……
Vissa förespråkar att vi gör jordbruksmarken till ett riksintresse, men det skulle innebära att vi tar stor makt bort från kommunerna. Det är kommunerna som har ansvaret för detaljplanerna och så bör det förbli. Men få kommuner tar sitt ansvar gällande exploateringen, endast cirka 20 procent av Sveriges kommuner har en policy för bevarande av jordbruksmark. Vi måste gemensamt informera och öka kunskaperna hos kommunerna om varför vi ska skydda vår jordbruksmark och varför den är värdefull.

Skyddet av åkermark ses över

Supermiljöbloggen uppmärksammar att regeringen givit jordbruksverket i uppdrag att se över hur det lagliga skyddet för åkermark fungerar i inlägget ”Skyddet av åkermark ses över” den 22 februari.

De avslutar inlägget:
Trots att många kommuner alltså tar frågan på allvar så byggs det fortfarande på värdefull åkermark, vi hoppas att jordbruksverkets utredning ger upphov till konstruktiva och konkreta förslag på hur förlusten av jordbruksmark ska kunna stoppas.

Striden om marken

I Lantbrukets Affärer publicerades den 25 januari artikeln ”Striden om marken”.

I artikeln efterlyser de i stället för lagstiftning frivilliga och lokala överenskommelser och nya modeller för att bevara åkermark. Det kan handla om avtal mellan markägare och kommun där kommuner som beslutar att inte bygga mer på åkermark – vilket gynnar fastighets­ägarna i staden – kan kompensera de stadsnära markägarna. I Malmö provas en intressant modell med en krans av vindkraftverk på den mark som ligger närmast stadsbebyggelsen, och som tillåter fortsatt brukande, förhindrar bebyggelse och även kompenserar markägarna med nya arrendeintäkter för verken.

Nej till att klassa jordbruksmark som riksintresse

Lars Beckman, riksdagsledamot (M), skriver i en insändare ”Nej till att klassa jordbruksmark som riksintresse” i Arbetarbladet den 27 december ett svar på en debattartikel av Piper, jordbrukare i Skåne och Erickson på Naturskyddsföreningen (13/12).

Piper och Erickson skriver ett inlägg här på debattsidan och ställer konkreta frågor till mig eftersom de anser att jordbruksmarken måste skyddas från exploatering och att Länsstyrelsen i Gävleborg bör ta efter Skånes nollvision för exploatering av jordbruksmark. De menar vidare att jordbruksmark ska klassas som riksintresse.

Vi Moderater säger nej till att klassa jordbruksmark som riksintresse. Åkermarkerna tillför ett stort värde och är mycket viktiga, men man ska undvika att inkräkta på kommunernas självbestämmande. Kommunerna avgör idag själva när de anser att lokala behov ska väga tyngre än det nationella skyddet av jordbruksmark.

Att göra jordbruksmarken till ett riksintresse skulle leda till att vi inkräktade på kommunernas självbestämmande. Vi ska inte undanta kommunernas möjlighet att skapa tillväxt, utveckling och arbetstillfällen. För att det ska uppnås måste olika intressen vägas mot varandra lokalt i varje kommun. Väljarna får sedan pröva politikernas avvägning i de allmänna valen var fjärde år.

Vi måste skydda jordbruksmarken i Halland precis som i Skåne

Carl Piper, jordbrukare i Skåne, och Tommie Fagerberg, ordförande för Naturskyddsföreningen i Hallands län har skrivit debattartikeln ”Vi måste skydda jordbruksmarken i Halland precis som i Skåne” publicerad i Hallands Nyheter den 14 december.

Ska världens munnar mättas och mer bioenergi, fibrer och andra råvaror från åkern tas fram behöver jordbruksmark skyddas från exploatering. Länsstyrelsen i Hallands län bör ta efter Skånes ”nollvision” för exploatering av jordbruksmark. Det vore ett steg i rätt riktning – men inte tillräckligt. Länsstyrelsens ord väger tyvärr lätt när kommunerna planerar hur marken ska användas.

FN-organet FAO beräknar att världens befolkning växer till cirka nio miljarder personer fram till år 2050. Matbehovet i världen ökar med cirka 60 procent under samma period, oräknat att drygt 800 miljoner människor redan i dag inte får tillräckligt med mat. Samtidigt konkurrerar jordbruket, främst med växande tätorter, om marken och vattnet. Jordbruksmark världen över omvandlas i snabb takt och på ett irreversibelt sätt till bland annat bostadsområden, vägar, köpcentra, fabriker och parkeringsplatser.

Länsstyrelsen i Skåne har formulerat en nollvision för exploatering av jordbruksmark. Ändå hamnar mot- svarande över 11 000 fotbollsplaner i Skåne under asfalt och betong de närmaste åren.

Större delen av marken hör till världens mest tåliga, stabila och högavkastande åkermark. Varje hektar man inte odlar i Skåne innebär därmed att mer än ett hektar kommer att behöva odlas någon annanstans i världen. Men flera skånska kommunalråd hävdar, helt felaktigt, att det produceras mer livsmedel än vad som efterfrågas och vill fortsätta få bygga på jordbruksmark.

Länsstyrelsen i Skånes nollvision är lovvärd men tyvärr otillräcklig då den enbart omfattar bostadsutbyggnad på jordbruksmark. Exempelvis har ytorna för logistikcentraler, det vill säga lager- och terminalbyggen, de senaste tio åren vuxit med 450 000 kvadratmeter i Göteborg, 420 000 kvadratmeter i Stockholm, 400 000 kvadratmeter i Jönköping och 300 000 kvadratmeter i Skåne.

Kommunerna har planmonopol och avgör själva när de anser att lokala behov ska väga tyngre än det nationella skyddet av jordbruksmark. Varje enskilt beslut inkräktar kanske inte så mycket på jordbruksmarken. Men sammantaget leder bristen på ett större och mera långsiktigt perspektiv till en mängd beslut som hotar jordbruket.

Länsstyrelsen har visioner, men inga maktbefogenheter. LRF har där- för föreslagit att Skåne ska bli ett försöksområde där all jordbruksmark klassas som riksintresse. Det skulle ge länsstyrelsen i Skåne möjlighet att balansera kommunernas kortsiktigare intressen.

Jenny Petersson (M), suppleant i Miljö- och jordbruksutskottet, och andra riksdagsledamöter bördiga från Halland, bör trycka på landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) och miljöminister Lena Ek (C) om att jordbruksmark bör klassas som riksintresse. Låt oss börja med ett försök i Skåne, för att sedan utvärdera och utöka skyddet av jordbruksmarken till Hallands län och på sikt hela Sverige!

Skydda Skånes värdefulla jordbruksmark

Carl Piper, jordbrukare i Skåne och Marianne Steneroth Sillén, ordförande Naturskyddsföreningen i Skåne län har skrivit debattartiken ”Skydda Skånes värdefulla jordbruksmark” publicerad i Helsingborgs Dagblad den 13 december.

Ska världens munnar mättas, mer bioenergi, fibrer och andra råvaror från åkern tas fram behöver jordbruksmark skyddas från exploatering. Länsstyrelsen i Skånes ”nollvision” för exploatering av jordbruksmark är ett steg i rätt riktning, men inte tillräckligt. Länsstyrelsens ord väger tyvärr lätt när kommunerna planerar hur marken ska användas.

FN-organet FAO beräknar att världens befolkning växer till cirka 9 miljarder personer fram till år 2050. Matbehovet i världen ökar med cirka 60 procent under samma period, oräknat att drygt 800 miljoner människor redan i dag inte får tillräckligt med mat. Samtidigt konkurrerar jordbruket, främst med växande tätorter, om marken och vattnet. Jordbruksmark världen över omvandlas i snabb takt och på ett irreversibelt sätt till bland annat bostadsområden, vägar, köpcentra, fabriker och parkeringsplatser.

Länsstyrelsen i Skåne har formulerat en nollvision för exploatering av jordbruksmark. Ändå hamnar motsvarande över 11 000 fotbollsplaner i Skåne under asfalt och betong de närmaste åren.

Större delen av marken hör till världens mest tåliga, stabila och högavkastande åkermark. Varje hektar man inte odlar i Skåne innebär därmed att mer än en hektar kommer att behöva odlas någon annanstans i världen. Men flera skånska kommunalråd hävdar, helt felaktigt, att det produceras mer livsmedel än vad som efterfrågas och vill fortsätta få bygga på jordbruksmark.

Länsstyrelsen i Skånes nollvision är lovvärd, men tyvärr otillräcklig då den enbart omfattar bostadsutbyggnad på jordbruksmark. Exempelvis har ytorna för logistikcentraler, det vill säga lager- och terminalbyggen, de senaste tio åren vuxit med 450 000 kvadratmeter i Göteborg; 420 000 kvadratmeter i Stockholm; 400 000 kvadratmeter i Jönköping och 300 000 kvadratmeter i Skåne.

Kommunerna har planmonopol och avgör själva när de anser att lokala behov ska väga tyngre än det nationella skyddet av jordbruksmark. Varje enskilt beslut inkräktar kanske inte så mycket på jordbruksmarken. Men sammantaget leder bristen på ett större och mera långsiktigt perspektiv till en mängd beslut som hotar jordbruket. Länsstyrelsen har visioner, men inga maktbefogenheter. LRF har därför föreslagit att Skåne ska bli ett försöksområde där all jordbruksmark klassas som riksintresse. Det skulle ge Länsstyrelsen i Skåne möjlighet att balansera kommunernas kortsiktigare intressen.
Riksdagsledamöter bördiga från Skåne, bör trycka på landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) och miljöminister Lena Ek (C) om att jordbruksmark bör klassas som riksintresse. Låt oss börja med ett försök i Skåne, för att sedan utvärdera och utöka skyddet av jordbruksmarken till fler län och på sikt hela Sverige!

Varför tätare städer?

Movium SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling publicerade den 15 oktober krönikan ”Varför tätare städer?” skriven av Caroline Dahl, koordinator, nätverket stadsutveckling.

Center for byplanlægning, under ledning av professor Jens Kvorning och forskningsassistent Lisbeth Nørskov Poulsen, hävdar i rapporten Strategier for bæredygtige byomdannelse att “Her diskuteres det [Hållbarhetsbegreppet] som et spørgsmål om hvilke bystrukturer, der må opfattes som de mest bæredygtige. Med detta fokus bliver tætheden den centrale parameter.” Täthet har under ett par decennier varit en återkommande parameter i fråga om en hållbar stadsutveckling, vilket också konstateras i citatet ovan. Begreppet har ofta fokuserat på den byggda tätheten eller befolkningstätheten, men har under senare tid allt oftare breddats till att inkludera även social och kulturell täthet.

Den vanligt förekommande argumentationen för tätortsförtätning tycks vara av både en proaktiv och en reaktiv natur. I den förstnämnda situationen förespeglas att förtätning bidrar till ett rikt stadsliv med positiva effekter för den sociala livsmiljön och ekonomiska faktorer. Livskvaliteten i de europeiska städerna står i fokus för EU:s utvecklingsarbete. Täta miljöer där de historiska spåren utgör en del av vardagslivet anses vara upplevelser som lockar. Småskaliga, varierande, fotgängarvänliga och befolkade stadsrum är kvaliteter som eftersöks och som spås vara avgörande etableringsfaktorer i en postindustriell ekonomi.

Förtätning som motkraft
Men, det är det andra fallet som denna krönka vill titta lite nämre på. I denna situation tycks förtätning användas som motkraft mot en tätortsexpansion, med dess effekter av ett argumenterat ohållbart nyttjande av jordbruksmark och andra naturresurser, så att mark kan sparas för produktion av livsmedel, fiber och biobränsle. Länsstyrelsen i Skåne län har exempelvis lanserat en nollvision kring ianspråktagandet av jordbruksmark. Röster höjs också för behovet av att lagstifta om att jordbruksmark ska anses vara av riksintresse enligt miljöbalken, och därmed få ett starkare skydd.

Med ett riksintresse skulle inte bara skyddet bli starkare utan det kommunala planmonopolet skulle också få sig en törn genom att länsstyrelsen då skulle kunna kalla in, och eventuellt upphäva, antagna kommunala detaljplaner till förmån för bevarandet av jordbruksmark. På ett sätt är därför rösterna som förespråkar ett riksintresse också ett misstroendevotum mot den kommunala planeringen och kanske en också ett indirekt förslag om en starkare statlig närvaro och en tilltro till att en statlig överblick skulle ge mer hållbara avvägningar.

Hållbarare avvägningar behövs
Att avvägningarna som görs i planering och byggnation behöver bli hållbarare konstateras tyvärr gång på gång. Den danska tidskriften Landskab redovisade nyligen resultat från det europeiska forskningssamarbetet PLUREL. Här har man kunnat konstatera att tätortsexpansion och utglesning inte bara fortgår utan även att de har förstärkts under senare år. Städerna blir alltså glesare och glesare trots att policyorgan på internationell och nationell nivå, liksom planeringsorgan på regional och kommunal nivå, i två decennier förordat förtätning.

Gunilla Lindholm, SLU i Alnarp, konstaterade nyligen i en skrivelse till Delegationen för hållbara städer att ”Vi behöver inte diskutera fördelar och risker med förtätning för att förstå, att planeringen så som den är strukturerad och utformad idag, inte synbarligen påverkar markanvändningen!” Det är en tung slutsats och en stark kritik mot det rådande planeringssystemet som Lindholm riktar. Konstaterandet väcker många frågor och det är viktigt att en debatt kring dem förs. Jag tillåter mig att tvivla på att en ökad statlig kontroll, genom ett utpekande av jordbruksmark till riksintresse, skulle vara lösningen.

Forskningsbehov
De identifierade hindren och svårigheterna med tätortsförtätning som kommunerna listar i en 2011 års miljömålsenkät är också intressanta att betrakta. Ett stelbent plansystem där hänsyn till lokala skillnader inte kan tas är en svårighet som lyfts fram. Osäkerheten kring hur riskavstånd ska hanteras så att överdimensionerade väg- och järnvägsområden inte behöver uppstå är ett annat. Det framkommer också att det finns en brist på vedertagna och gemensamma metoder för att arbeta med täthetsfrågan vilket därför kan antas vara ett angeläget forskningsområde för framtiden.

”Det är lätt för bolag att komma över åkermark”

ATL publicerade den 22 oktober artikeln ”Det är lätt för bolag att komma över åkermark”.

Att åkermark bebyggs är inte bara kommunernas fel. Lantbrukarna har svårt att säga nej när byggbolagen bra för mark att exploatera.

I dagarna landar ett dokument på kommunalpolitikernas bord från Region Skåne där de bland annat uppmanas till ökat samarbete för att hushålla bättre med åkermarken.

I rapporten Strukturbild för Skåne sammanfattas sju års arbete mellan Region Skåne och Skånes 33 kommuner över den framtida tillväxten. Slutsatserna och strategiförslagen står Region Skånes utredare för.

– När det gäller åkermarken vill vi att man resonerar mer kring användning och att man inser dess värde, men all mark är värdefull, säger projektledare Therese Andersson.

Fem strategier

Markhushållningen återkommer i flera av de fem strategier som Region Skåne nu föreslår, och även om kommunerna visat ökad medvetenhet om behovet av hushållning, vilket bland annat lett till ökad förtätning, så är det lite för lätt att låta bebyggelsen sprida ut sig.

– Men det är svårare att genomföra förtätning på grund av hela demokratiseringsaspekten, det är fler intressen man måste ta hänsyn till, säger Therese Andersson.

Hon anser att man inte bara kan belasta kommunerna för att åkermark bebyggs. Lantbruket självt har ett ansvar för att värna om åkermarken.

– Det är för lätt för bolag som Skanska och Peab att komma över åkermark för exploatering. Dessutom är det många markägare som erbjuder både dem och kommunerna mark för exploatering när de ser att de kan tjäna mer på det.

Planmonopol

En del av lösningen är, menar Therese Andersson, att kommunerna tillämpar sitt planmonopol bättre med tydligare översiktsplaner och bättre kommunikation med markägare, men också kommunal samverkan där det är att föredra.

– Vi tycker att kommunerna ska ta sitt ansvar inom vissa områden och göra saker tillsammans inom andra. Det går hand i hand. Men det går inte att säga att ingen utbyggnad får ske på tioplusmark. Det är att hårddra det, man måste ha en mer nyanserad bild.

– Det är lätt att säga att det är kommunerna som gör fel… men att ge åkermarken status av riksinresse är ingen väg att gå.

Sluta bygga på åkermarken!

Miljöaktuellt den 15 oktober publicerade Carl Pipers debattartikel ”Sluta bygga på åkermarken!.

Moderata kommunalråd som vill exploatera den skånska åkermarken är fel ute. Istället borde det rättsliga skyddet av landskapet förstärkas, skriver godsägaren Carl Piper.

”FN har utsett den 16 oktober till World Food Day. Ska alla munnar mättas behöver jordbruksmarken skyddas från exploatering och jordbruket reformeras. Det gäller såväl det småskaliga jordbruk som i dag försörjer runt halva världens befolkning som det storskaliga svenska jordbruket. För att möta framtidens utmaningar krävs det ökad långsiktighet, generella krav på miljöhänsyn och nya sätt att beräkna naturvärden inom jordbruket. LRF föreslår att Skånes jordbruksmark ska klassas som riksintresse, vilket vore ett steg i rätt riktning.

FN-organet FAO beräknar att världens befolkning växer till cirka 9 miljarder personer fram till år 2050. Matbehovet i världen ökar med cirka 70 procent under samma period, oräknat att en miljard människor redan i dag inte får tillräckligt med mat. Jorden ska även förse en växande befolkning med foder, fibrer och bioenergi. Samtidigt konkurrerar jordbruket, främst med växande tätorter, om marken och vattnet. Jordbruksmark världen över omvandlas i snabb takt och på ett irreversibelt sätt till bland annat bostadsområden, vägar, köpcentra, fabriker och parkeringsplatser.

Utmaningarna stannar inte där. Jordbruket ska även minska sin klimatpåverkan, anpassa sig till klimatförändringarna, skydda hotade arter och bevara den biologiska mångfalden. Allt färre lever på landsbygden och ännu färre vill vara jordbrukare. Nya lösningar måste fram när färre ska odla mer på mindre jord. FN:s generalsekreterare slår fast att ”business as usual” inte är ett alternativ om vi ska klara framtidens livsmedelsförsörjning.

Livsmedelsfrågan berör oss alla
. De närmaste åren kommer cirka 9 000 hektar mark (en yta motsvarande över 11 000 fotbollsplaner) i Skåne att hamna under asfalt och betong. Större delen av marken hör till världens mest tåliga, stabila och högavkastande åkermark. Varje hektar man inte odlar i Skåne innebär därmed att mer än en hektar kommer att behöva odlas någon annanstans i världen.

Tidigare i år presenterade Länsstyrelsen i Skåne län ett förslag till nollvision för exploatering av åkermark. Tanken är att all bostadsutbyggnad i Skåne ska ske inom tätorterna genom förtätning. Förslaget som ingår i ett åtgärdsprogram för Skånes miljömål, har redan kritiserats av sex moderata kommunalråd. De vill bygga på åkermark och påstår i en debattartikel i Trelleborgs Allehanda (120509), helt felaktigt, att det ”år efter år produceras mer livsmedel än vad som efterfrågas”.

Nollvisionen är lovvärd, men alldeles otillräcklig. Den omfattar enbart bostadsutbyggnad på åkermark, inte ytkrävande vägar, fabriker, köpcentra, idrottsarenor etc. Längs E4:an, vid Landskrona, byggs exempelvis en ny logistikcentral på 60 hektar av världens bästa jordbruksmark. Lite längre norrut längs E4:an, i Örkeljunga, omvandlas ytterligare 60 hektar skog till ännu en logistikcentral.

Skyddet av jordbruksmarken är svagt i Sverige, vilket slår mot livsmedelsproduktionen. Kommunerna har planmonopol och avgör själva när de anser att lokala behov ska väga tyngre än det nationella skyddet av jordbruksmark. Varje enskilt beslut inkräktar kanske inte så mycket på jordbruksmarken. Men sammantaget leder bristen på ett större och mera långsiktigt perspektiv till en mängd beslut som hotar jordbruket. Länsstyrelsen har visioner, men inga maktbefogenheter. LRF:s förslag att göra Skåne till ett försöksområde där all jordbruksmark klassas som riksintresse är därför bra. Det skulle ge Länsstyrelsen i Skåne möjlighet att balansera kommunernas kortsiktigare intressen.

Ett starkare lagskydd 
för odlingslandskapet i ett vidare perspektiv skulle kunna utveckla jordbruket i hållbar riktning. I Skåne finns inte bara värdefull jordbruksmark. Här är även antalet hotade arter störst, vilket är starkt kopplat till det storskaliga jord- och skogsbruket. Ett generellt hänsynstagande till miljö- och naturvärden finns inskrivet i skogslagstiftningen, men motsvarande formuleringar saknas för jordbruket. Det är rimligt att ställa liknande krav på jordbruket och det skulle sannolikt leda till minskad användning av kemikalier och gödningsmedel. En hållbar livsmedelsförsörjning förutsätter att jordbruket ses i ett bredare sammanhang.

Juridiska åtgärder till skydd för vår långsiktiga överlevnad bör dock kompletteras med ekonomiska, mer dynamiska, styrmedel. Vi behöver utveckla nya sätt att beräkna och sätta en prislapp på naturvärden i landskapet, som går utöver ekonomin i de grundläggande så kallade ekosystemtjänsterna. Dessa värden finns överallt, inte enbart i särskilt utpekade områden som exempelvis Natura 2000 och naturreservat. En tydligare länk mellan ekonomi och miljövärden behöver inte innebära större bidrag till jordbruket. Det skulle snarare kunna vara en utvecklad tillämpning av FN-principen att ”förorenaren betalar” (the polluter pays priciple), där ekonomin styr som både piska och morot. Ett hållbart jordbruk måste bära sina egna miljökostnader.

Miljöminister Lena Ek
 och landsbygdsminister Eskil Erlandsson, båda centerpartister, har makten över frågorna. De bör gemensamt verka för jordbruksmark ska kunna klassas som riksintresse, och i enlighet med LRF:s förslag starta med Skånes jordbruksmark. För att möta framtidens behov krävs betydligt mer av generella miljöhänsyn i jordbruket, och nya sätt att beräkna naturvärden. Livsmedelsförsörjningen är alldeles för viktig för att vi ska tillåta att kortsiktiga vinstintressen asfalterar jordbruksmark eller att ett ohållbart jordbruk utarmar jordens resurser”