Etikett: nollvision

Vi måste få bygga på åkrarna

Sydsvenskan publicerade den 1 november en debattartikel ”Vi måste få bygga på åkrarna” skriven av kommunstyrelsenordförandena i Staffanstorp, Kävlinge, Trelleborg, Vellinge, Lomma och Svedala.

Nollvision kan vara en bra strategi när det gäller antalet dödsfall i trafiken eller kanske kring bekämpning av kriminalitet. Men när det gäller så positiva skeenden som att människor söker sig till vår region för att de vill leva och verka här, blir det besynnerligt att tala om nollvision.
Det skriver kommunstyrelsenordförandena i Staffanstorp, Kävlinge, Trelleborg, Vellinge, Lomma och Svedala.

På Aktuella frågor den 25 oktober kunde vi läsa om hur länsstyrelsens samhällsbyggnadschef Peter Cavala och länsarkitekt Elisabeth Weber resonerar kring Skånes åkrar.

De är rädda för att det ska byggas bostäder på mark som kan användas för odling och att det i sin tur leder till en utglesad bebyggelse, det vill säga bostäder som inte är lägenheter, mitt i städerna. De tror också att det kan leda till att människor kör bil, något de ogillar skarpt.

Enligt Peter Cavala och Elisabeth Weber bör bostadsbebyggelse enbart ske genom så kallad förtätning inne i städerna. De använder begreppet nollvision och oroas över att vi som styr kommunerna inte har tillräcklig kompetens för att planera för den förväntade befolkningstillväxten.

Peter Cavala och Elisabeth Weber understryker också att det kommunala planmonopolet måste ta hänsyn till statliga intressen.

Om länsstyrelsens tjänstemän är oroade över att det finns människor som väljer att flytta till Skåne och bo i villa med trädgård, så är vi bekymrade över att länsstyrelsen resonerar kring utveckling i termer av nollvision.

Nollvision kan vara en bra strategi när det gäller antalet dödsfall i trafiken eller kanske kring bekämpning av kriminalitet. Men när det gäller så positiva skeenden som att människor söker sig till vår region för att de vill leva och verka här, blir det besynnerligt att tala om nollvision.

Vi, som leder sex kommuner i sydvästra Skåne vet hur verkligheten ser ut hos oss. Det råder stor bostadsbrist, hus och lägenheter i våra kommuner är eftersökta och populära på marknaden.

Hade människor inte velat bo i de miljöer som finns hos oss, hade de inte sökt sig till våra kommuner.

Vi jobbar självklart med både förtätning och med att planera nya bostadsområden på mark som idag används till annat.

Även om länsstyrelsen anser att vi saknar både förståelse för statliga intressen och förmåga att kunna planera för inflyttning, något som för övrigt är en smula förolämpande, vore det kapitalförstöring att inte se till kommunens bästa.

Och varför skulle vi vilja förstöra för våra kommuninvånares framtid?

Glöm inte att vi är folkvalda och därför har till ansvar att företräda invånarna, till skillnad från länsstyrelsens personal som företräder vissa statliga intressen.

Vi befinner oss i en miljö där mycket av marken är jordbruksmark. En del av marken används för odling, annan gör det inte.

För att kunna möta efterfrågan på bostäder måste vi i vissa fall få planera för byggnader på delar av jordbruksmarken. Det har vi också rätt till enligt det kommunala planmonopolet.

Vi är självklart både restriktiva och försiktiga med markanvändningen, även vi vill ha ett levande landskap som innehåller allt från bostäder och företag till naturområden och lantbruk. Det är denna blandning som gör våra kommuner så attraktiva.

Men vi förstår också att människor är olika och vill bo på olika sätt och på olika ställen – en insikt som länsstyrelsen verkar sakna. En del trivs i lägenheter i city, andra gillar att bo i hus och kunna ha en trädgård.

Länsstyrelsen anser att i en ideal värld ska alla bo i stan, bredvid tågstationen eller busshållplatsen. Det är i detta vår största meningsskillnad ligger.

Vi menar att i en ideal värld finns det plats för allas önskemål om det goda boendet. Och hur det goda boendet ser ut ska människor själva kunna välja – utan statlig inblandning.

Skånsk åkermark väcker debatt

I ATL den 1 november publicerades artikeln ”Skånsk åkermark väcker debatt”.

Bygga på åkermark – eller skydda den? Det är frågan och debatten är i gång efter ett uttalande från länsstyrelsen i Skåne.

Länsstyrelsen skrev häromveckan ett debattinlägg i Sydsvenskan där man poängterade vikten av att bevara den goda åkermark som finns i länet.

Uttalandet har fått flera att reagera. Arkitekten och samhällsplaneraren Peter Krabbe menar att länsstyrelsens ensidiga synsätt kring bebyggelse på åkermark riskerar att fördjupa lågkonjunkturen.

Han menar att om bostadsbyggandet stoppas ökar arbetslösheten. Dessutom har alla kommuner inte tillgång till nedlagda industritomter – och att förtäta befintliga områden är tidskrävande, skriver Peter Krabbe.

Inte fungerar
Sex kommunordförande i Staffanstorp, Kävlinge, Vellinge, Trelleborg, Lomma och Svedala har också gett sig in i debatten. De anser att länsstyrelsens strategi om en nollvision för bebyggelse på åkermark inte fungerar när det handlar om att leva och verka i länet.

Vi jobbar både med förtätning och med att planera nya bostadsområden på mark som i dag används till annat, enligt de sex företrädarna.

Rättigheter
De skriver vidare att de i vissa fall måste planera för byggnader på delar av jordbruksmarken. En rätt de har enligt det kommunala planmonopolet, även om de ”självklart” är restriktiva med markanvändningen.

Nollvision med mjuka kanter

Skanskan publicerade den 27 oktober artikeln ”Nollvision med mjuka kanter”.

Nollvision, men utan vass egg. Länsstyrelsens omdiskuterade åtgärdsförslag med nolltolerans för exploatering av åkermark blev i slutändan mer mångordigt, och mjukare.

Det handlar om de regionala miljömålen för de kommande åren och förslagen om hur de faktiskt ska uppnås.
Ett av förslagen väckte kraftig debatt när det lanserades i våras. Länsstyrelsen föreslog en nollvision för ytterligare exploatering av skånsk åkermark.

Sex sydvästskånska kommuner attackerade Länsstyrelsen och menade att de ägande sig åt Sörgårdsromantik och framhöll att det finns ett stort markbehov för fortsatt bostadsutbyggnad.
I veckan presenterade Länsstyrelsen de slutgiltiga formuleringarna, och länsarkitekt Elisabeth Weber framhåller att de står fast vid nollvisionen.
– Jag menar att den ska tillämpas i den takt som kommunerna aktualiserar sina översiktsplaner.

Länsstyrelsen landar i en mjukare formulering i synen på nollvisionen:
”På lång sikt måste huvuddelen av exploateringen i Skåne ske inom tätortsområden genom hållbar förtätning av befintliga städer och tätorter. Det finns en stor potential till förtätning och exploateringen av åkermark kan därför begränsas.”
Elisabet Weber efterlyser samverkan öer kommungränserna i exploateringsfrågor, och där skulle Länsstyrelsen kunna agera skarpare eftersom man har juridisk möjlighet att ingripa mot detaljplaner.
– Vi kan gå in och kräva mera samverkan över kommungränserna i detaljplanerna, det är en sak vi kan utveckla.

Till vad ska marken brukas?

Skånska Dagbladets chefredaktör Jan A Johansson skrev följande ledare ”Till vad ska marken brukas?” den 26 okotber.

Det regionala åtgärdsprogram, ”Skånska åtgärder för miljömålen”, som länsstyrelsen i Skåne presenterade i går, har väckt livlig debatt redan innan det blivit offentligt. En grupp M-märkta kommunalråd från kommuner i sydvästra Skåne har protesterat mot den ”nollvision” för byggande på jordbruksmark, som man anser att programmet innehåller. Andra politiska företrädare liksom LRF i Skåne har däremot applåderat länsstyrelsens restriktiva syn på bostadsbyggande på produktiv åkermark.
Markkonflikterna är starka i sydvästra Skåne och de kommer att öka vad det lider. Här finns Skånes största befolkningskoncentration, men också en del av landets bästa jordbruksmark. Förutom bostäder ska marken också utnyttjas för omfattande infrastruktur i form av vägar, järnvägar, kraftledningar osv. Till det kommer invånarnas behov av rekreationsområden i storstadsområdets närhet. Det är naturligt att det uppstår konflikter när så många intressen ska samsas inom ett geografiskt rätt begränsat område.
Samtidigt strävar varje enskild kommun efter att ta tillvara sina egna intressen. De sydvästskånska kommunernas bostadsplaner är ambitiösa och sammantagna bygger de på befolkningsprognoser som vida överstiger den faktiska verkligheten. Men även avskalade sina förhoppningar står det klart att det finns en ständig konflikt mellan jordbruket och bostadsbehovet.

Hur löser man den? Vi måste bygga bostäder där folk vill bo, säger de moderata kommunalråden och gör det genant enkelt för sig. Men som länsstyrelsen markerar är bostadsbyggande inte något sådant väsentligt samhällsintresse, som miljöbalken anger som undantag för exploatering av jordbruksmark. Den skånska jordbruksmarken är ett nationellt intresse, av stor vikt för livsmedelsförsörjningen i hela landet. Därav länsstyrelsens samordnande funktion i hela befolkningens intresse.
Det är ju inte heller så att byggande av glesa villaområden på förstklassig jordbruksmark tillgodoser någon överväldigande majoritet av skåningarnas bostadsdrömmar. Den typen av boende tillgodoser dem som vill bo så – och som har råd att betala för det. Men det finns många andra samhällsgrupper som vill bo på annat sätt, men vars behov inte alls tillgodoses. Därför att det kommersiellt inte är lönsamt. Det är ett bostadspolitiskt bekymmer, som växer för varje år.
Länsstyrelsen pekar på att tätortsbebyggelsen måste förtätas, övergivna industriområden bebyggas och hela bostadsplaneringen styras bort från beroendet av biltrafik. Det är helt riktigt. I många kommuner finns det goda möjligheter att förtäta och bebygga andra områden är jordbruksmarken.

Då skulle man slippa se den bostadsbebyggelse i form av fula, glest bebyggda, trädlösa och vindpinade villaområden som exempelvis Svedala kommun uppfört söder om tätorten under senare år, på förstklassig jordbruksmark.
Kommunernas bostadsplanerare måste helt enkelt tänka längre än näsan räcker. Att jordbruksmarken bevaras och förblir produktiv är något vi alla måste ta ansvar för. En villa på en leråker är faktiskt ingen mänsklig rättighet.

Bygg inte på Skånes åkrar

I Sydsvenskan skrev Peter Cavala och Elisabeth Weber, samhällsbyggnadschef respektive länsarkitekt vid länsstyrelsen i Skåne en debattartikel ”Bygg inte på Skånes åkrar” den 25 oktober.

Kommunerna planerar i många fall för större behov än de har, och därmed finns det risk för att nya bostäder sprids ut över en större yta än vad som behövs.

Den bästa jordbruksmarken i Skåne finns i länets västra och södra delar. Det är också där som befolkningen ökar som mest och konkurrensen om marken är som störst eftersom den används till bostäder, industrier och vägar. Men det är inte hållbart i längden.

Hushållning med Skånes mark- och vattenresurser är kärnan i det regionala åtgärdsprogrammet, Skånska åtgärder för miljömålen, som länsstyrelsen presenterar i morgon.

För att nå de mål som sätts upp måste exploateringen av åkermark begränsas. Men den nollvision för byggande på åkermark som vi lagt fast betyder inte att länsstyrelsen vill stoppa utvecklingen i Skåne.

Vi är väl medvetna om att befolkningen växer i 30 av Skånes 33 kommuner och att efterfrågan på bostäder ökar. Kommunerna ska också utgå ifrån förväntad befolkningstillväxt när de planerar för sin markanvändning liksom en rad nationella och regionala mål.

Den regionala bostadsmarknadsanalys som länsstyrelsen tagit fram för i år visar att de flesta skånska kommuner utgår från att deras befolkning ska växa rejält. För att snabbt göra något åt det väljer många kommuner att planera för nya bostäder på åkermark.

Men kommunerna planerar i många fall för större behov än de har, och därmed finns det risk för att nya bostäder sprids ut över en större yta än vad som behövs.

Resultatet blir en utglesad bebyggelse, något som ofta medför sämre tillgång till kollektivtrafik och kommunal service än vad som är nödvändigt. Dessutom blir effekterna på miljö och klimat negativa när transportsträckorna ökar.

Dagens samhälle är till stor del uppbyggt kring bilar. Men det är dags att tänka nytt och istället utgå från kollektivtrafikens starka stråk.

En gemensam utredning från länsstyrelsen, Kommunförbundet och Region Skåne visar att Skåne kan dubbla sin befolkning genom att exploatera outnyttjade områden i stationsnära lägen. Lägger man till outnyttjade områden i starka kollektivtrafikstråk är möjligheterna till bebyggelseutveckling genom förtätning ännu större.

Hur den skånska marken används styrs av 33 kommunala översiktsplaner. Men planeringen måste ta hänsyn till statliga intressen. Statens roll är se plan- och markanvändningsfrågorna som en helhet, som inte enbart styrs av kommunala intressen och kommungränser, att samordna statliga intressen.

Enligt miljöbalken får jordbruksmark bara använda för bebyggelse som tillgodoser väsentliga samhällsintressen Ett exempel på väsentliga samhällsintressen är anläggningen ESS Max IV i Lund. Länsstyrelsen, som är statens företrädare i länet, anser inte att byggande av bostäder är ett väsentligt samhällsintresse. Den skånska jordbruksmarken är en nationell angelägenhet, den skånska myllan behövs för den svenska livsmedelsproduktionen.

Det regionala åtgärdsprogrammetSkånska åtgärder för miljömål visar hur Skåne kan bidra till de nationella miljökvalitetsmål som riksdagen slagit fast. I analysen beskrivs 76 åtgärder för att mötade fem utmaningar som länsstyrelsen anser är särskilt viktiga för miljöarbetet i Skåne.

Vad som behövs är:
Hållbara, miljövänliga transporter
Hänsyn till hav, sjöar och vattendrag,
Hushållning med mark- och vattenresurser
Skydd av natur- och kulturvärden
Hållbar, miljövänlig konsumtion

Genom att kraftsamla kring dessa åtgärder kan vi lämna över ett samhälle till nästa generation där dagens stora miljöproblem är lösta.

Traditionellt har städer och tätorter byggts utåt, inte uppåt. Det kan inte fortsätta om vi vill ha städer som ska kunna fungera i framtiden.

Städerna måste bli mer yteffektiva. Merparten av byggandet i Skåne måste ske genom förtätning av städer och tätorter.
Många av länets kommuner, till exempel Helsingborg, Eslöv och Malmö, planerar redan för en omvandling från industrier till bostäder i stadens centrala delar. I Ängelholm är Sockerbruksområdet ett gott exempel på hur det går att bygga på höjden i stationsnära läge. Det är alltså fullt möjligt att klara efterfrågan på bostäder och samtidigt hushålla med Skånes mark- och vattenresurser.

Skånes befolkning ska kunna fortsätta växa och ha tillgång till bra och tillräckliga bostäder. Genom att i huvudsak bygga i stationsnära lägen och förtäta i gles stadsbebyggelse kan vi tillgodose det faktiska behovet av nya bostäder. Smart byggande gynnar både miljö och tillväxt.

Länsstyrelsen Skåne backar inte från nollvision

Följande pressmeddelande publicerade Länsstyrelsen i Skåne på sin hemsida den 25 oktober.

Nollvisonen för byggande på skånska åkermark förtydligas i åtgärdsprogrammet för de skånska miljömålen som presenteras i morgon.
– Med den nya skrivningen tydliggör vi att Länsstyrelsen Skånes vision bottnar i miljöbalken, säger Elisabet Weber, länsarkitekt på Länsstyrelsen Skåne.

Nollvisionen för byggande på skånsk åkermark var ett av det mest omdiskuterade förslagen i remissversionen i våras. I det färdiga programmet, Skånska åtgärder för miljömålen, har vissa formuleringar ändrats.
I remissversionen av åtgärdsprogrammet står det så här: ”Kommunerna ska i sin beskrivning till översiktsplanen beskriva vilka särskilda skäl kommunen har till att exploatera på åkermark”.
Den löpande texten avslutas med: ” All bostadsutbyggnad i Skåne bör istället ske inom tätortsområdena genom hållbar förtätning”.
Den beslutade åtgärden är formulerad så här:Begränsad exploatering av åkermark: ”Kommunerna ska i sin beskrivning till översiktsplanen redovisa vilka ´väsentliga samhällsintressen som skall tillgodoses´ när kommunen föreslår exploatering på åkermark”.
Bakgrundstexten avslutas med: ” På lång sikt måste huvuddelen av exploateringen i Skåne ske inom tätortsområdena genom hållbar förtätning av befintliga städer och tätorter. Det finns en stor potential till förtätning och exploateringen av åkermark kan därför begränsas”.
– Vi backar inte från nollvisionen, men kopplar den tydligare till lagtexten i miljöbalken, 3 kap 4 §. Värnandet om åkermarken är ett nationellt intresse. Det går att förena en nollvision för den värdefullaste åkermarken med en stark skånsk utveckling, om merparten av byggandet sker genom förtätning av städer och tätorter. Det är fullt möjligt att klara efterfrågan på bostäder, och samtidigt hushålla med Skånes mark- och vattenresurser, säger Elisabet Weber.

Bostadsbrist mot miljöintressen i Skåne

Sveriges Radio PI sände idag i Studio Ett ett inslag om Länsstyrelsen i Skånes nollvision mot att bygga på åkermark.

Skåne är först i landet med att införa en nollvision mot att bygga på åkermark. I dag presenterar Länsstyrelsen i Skåne sitt åtgärdsprogram för hur det ska gå till – en vision om att inte exploatera mer åkermark. Regeringen har beslutat om 16 miljömål, bl.a. att det ska finnas ett rikt odlingslandskap. Skåne har gått längst med att tolka det målet så här strikt. Reportage avSvjetlana Pastuhovic.
Samtal med Elisabeth Weber, länsarkitekt vid Länsstyrelsen i Skåne och Mats Helmfrid, ordförande i Lunds kommunstyrelse (M).

http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8

Asfaltera inte den goda jorden

I dagens Hallands Nyheter skriver Yngve Sunesson följande  ledare  ”Asfaltera inte den goda jorden”.

Livsmedelsproduktionen i världen behöver öka med 50 procent fram till 2030, enligt beräkningar av FN-organet FAO. Samtidigt fortsätter Sverige, inte minst Hallands kommuner, att asfaltera den bästa åkermarken.

Livsmedelsproduktionen ökar i världen, trots vad många tror. Under 1990-talet var ökningen två procent per år. Eftersom befolkningen också ökade ledde det inte till någon verklig standardhöjning, men svält och undernäring har ändå minskat de senaste 20 åren.

Men med tanke på både befolkningsökningen och att många människor behöver mer mat – ja inte vi i de ”rika” länderna, förstås – behöver matproduktionen öka än mer. Istället tyder beräkningar på att ökningstaken minskar, om inte något radikalt händer.

Det kan till exempel vara att vi tar bättre vara på åkermarken i Sverige och i Europa. När föreningen Den goda jorden höll konferens (i samarbete med bl a länsstyrelsen) i Lögnäs utanför Laholm för ett par veckor sedan redovisade landskapsarkitekten Anders Larsson från Lantbruksuniversitetet i Alnarp att 275 hektar åker försvinner varje dag i Europa. Det betyder att ungefär 100 000 hektar asfalteras eller bebyggs vare år.

Sverige är inte bäst i klassen, snarare tvärtom. Per invånare har Sverige allra mest asfalterad mark i hela Europa! Och Halland är värst av alla län i Sverige. Här har mest jordbruksmark exploaterats under det första årtiondet på 2000-talet, berättade länsstyrelsens Arne Joelsson. Den som kör E6-an genom Halland och ser alla nya stora lagerbyggnader, industri- och handelsområden som breder ut sig där det nyligen odlades spannmål och gick betande kor är inte förvånad.

Det behövs en ny syn på åkermarken. Men istället backar myndigheter som tidigare varit nytänkare. Exempelvis vågar inte länsstyrelsen i Skåne hålla fast vid sitt principiella förbud mot att bygga på den bästa åkermarken i världen utan säger nu att det ska ”undvikas”.

Det står egentligen redan i Miljöbalken, men det behöver inte kommunerna bry sig om. Därför krävs ny, tvingande lagstiftning. Kan den bästa åkermarken få skydd som riksintresse? Nog är den lika värdefull som fornlämningar och sällsynta grodor.

Eller kanske den danska modellen med urban mark och landsbygd anammas, där samhälen får breda ut sig bara där det redan är en urban zon? En liknande syn finns i tyska Baden– Württemberg, där stadsbebyggelse inte får ske utanför stadsstrukturen.

Oavsett hur lösningen ska se ut måste något göras snabbt – innan ännu mer åkermark förstörs för evig tid.

Sluta bygga på åkermarken!

Miljöaktuellt den 15 oktober publicerade Carl Pipers debattartikel ”Sluta bygga på åkermarken!.

Moderata kommunalråd som vill exploatera den skånska åkermarken är fel ute. Istället borde det rättsliga skyddet av landskapet förstärkas, skriver godsägaren Carl Piper.

”FN har utsett den 16 oktober till World Food Day. Ska alla munnar mättas behöver jordbruksmarken skyddas från exploatering och jordbruket reformeras. Det gäller såväl det småskaliga jordbruk som i dag försörjer runt halva världens befolkning som det storskaliga svenska jordbruket. För att möta framtidens utmaningar krävs det ökad långsiktighet, generella krav på miljöhänsyn och nya sätt att beräkna naturvärden inom jordbruket. LRF föreslår att Skånes jordbruksmark ska klassas som riksintresse, vilket vore ett steg i rätt riktning.

FN-organet FAO beräknar att världens befolkning växer till cirka 9 miljarder personer fram till år 2050. Matbehovet i världen ökar med cirka 70 procent under samma period, oräknat att en miljard människor redan i dag inte får tillräckligt med mat. Jorden ska även förse en växande befolkning med foder, fibrer och bioenergi. Samtidigt konkurrerar jordbruket, främst med växande tätorter, om marken och vattnet. Jordbruksmark världen över omvandlas i snabb takt och på ett irreversibelt sätt till bland annat bostadsområden, vägar, köpcentra, fabriker och parkeringsplatser.

Utmaningarna stannar inte där. Jordbruket ska även minska sin klimatpåverkan, anpassa sig till klimatförändringarna, skydda hotade arter och bevara den biologiska mångfalden. Allt färre lever på landsbygden och ännu färre vill vara jordbrukare. Nya lösningar måste fram när färre ska odla mer på mindre jord. FN:s generalsekreterare slår fast att ”business as usual” inte är ett alternativ om vi ska klara framtidens livsmedelsförsörjning.

Livsmedelsfrågan berör oss alla
. De närmaste åren kommer cirka 9 000 hektar mark (en yta motsvarande över 11 000 fotbollsplaner) i Skåne att hamna under asfalt och betong. Större delen av marken hör till världens mest tåliga, stabila och högavkastande åkermark. Varje hektar man inte odlar i Skåne innebär därmed att mer än en hektar kommer att behöva odlas någon annanstans i världen.

Tidigare i år presenterade Länsstyrelsen i Skåne län ett förslag till nollvision för exploatering av åkermark. Tanken är att all bostadsutbyggnad i Skåne ska ske inom tätorterna genom förtätning. Förslaget som ingår i ett åtgärdsprogram för Skånes miljömål, har redan kritiserats av sex moderata kommunalråd. De vill bygga på åkermark och påstår i en debattartikel i Trelleborgs Allehanda (120509), helt felaktigt, att det ”år efter år produceras mer livsmedel än vad som efterfrågas”.

Nollvisionen är lovvärd, men alldeles otillräcklig. Den omfattar enbart bostadsutbyggnad på åkermark, inte ytkrävande vägar, fabriker, köpcentra, idrottsarenor etc. Längs E4:an, vid Landskrona, byggs exempelvis en ny logistikcentral på 60 hektar av världens bästa jordbruksmark. Lite längre norrut längs E4:an, i Örkeljunga, omvandlas ytterligare 60 hektar skog till ännu en logistikcentral.

Skyddet av jordbruksmarken är svagt i Sverige, vilket slår mot livsmedelsproduktionen. Kommunerna har planmonopol och avgör själva när de anser att lokala behov ska väga tyngre än det nationella skyddet av jordbruksmark. Varje enskilt beslut inkräktar kanske inte så mycket på jordbruksmarken. Men sammantaget leder bristen på ett större och mera långsiktigt perspektiv till en mängd beslut som hotar jordbruket. Länsstyrelsen har visioner, men inga maktbefogenheter. LRF:s förslag att göra Skåne till ett försöksområde där all jordbruksmark klassas som riksintresse är därför bra. Det skulle ge Länsstyrelsen i Skåne möjlighet att balansera kommunernas kortsiktigare intressen.

Ett starkare lagskydd 
för odlingslandskapet i ett vidare perspektiv skulle kunna utveckla jordbruket i hållbar riktning. I Skåne finns inte bara värdefull jordbruksmark. Här är även antalet hotade arter störst, vilket är starkt kopplat till det storskaliga jord- och skogsbruket. Ett generellt hänsynstagande till miljö- och naturvärden finns inskrivet i skogslagstiftningen, men motsvarande formuleringar saknas för jordbruket. Det är rimligt att ställa liknande krav på jordbruket och det skulle sannolikt leda till minskad användning av kemikalier och gödningsmedel. En hållbar livsmedelsförsörjning förutsätter att jordbruket ses i ett bredare sammanhang.

Juridiska åtgärder till skydd för vår långsiktiga överlevnad bör dock kompletteras med ekonomiska, mer dynamiska, styrmedel. Vi behöver utveckla nya sätt att beräkna och sätta en prislapp på naturvärden i landskapet, som går utöver ekonomin i de grundläggande så kallade ekosystemtjänsterna. Dessa värden finns överallt, inte enbart i särskilt utpekade områden som exempelvis Natura 2000 och naturreservat. En tydligare länk mellan ekonomi och miljövärden behöver inte innebära större bidrag till jordbruket. Det skulle snarare kunna vara en utvecklad tillämpning av FN-principen att ”förorenaren betalar” (the polluter pays priciple), där ekonomin styr som både piska och morot. Ett hållbart jordbruk måste bära sina egna miljökostnader.

Miljöminister Lena Ek
 och landsbygdsminister Eskil Erlandsson, båda centerpartister, har makten över frågorna. De bör gemensamt verka för jordbruksmark ska kunna klassas som riksintresse, och i enlighet med LRF:s förslag starta med Skånes jordbruksmark. För att möta framtidens behov krävs betydligt mer av generella miljöhänsyn i jordbruket, och nya sätt att beräkna naturvärden. Livsmedelsförsörjningen är alldeles för viktig för att vi ska tillåta att kortsiktiga vinstintressen asfalterar jordbruksmark eller att ett ohållbart jordbruk utarmar jordens resurser”

Länsstyrelsen backar från nollvisionen

Länsstyrelsen i Skåne beslutade den 2 oktober om skånska åtgärder för miljömålen. Tyvärr har de tagit ett steg tillbaka från den ursprungliga nollvisionen för exploatering av åkermark. Så här lyder beslutet rörande exploatering av åkermark:

Begränsad exploatering av åkermark
Kommunerna ska i sin beskrivning till översiktsplanen redovisa vilka ”väsentliga samhällsintressen som skall tillgodoses” när kommunen föreslår exploatering på åkermark. Kommunerna ska göra en bedömning av miljöpåverkan (Miljökonsekvensbeskrivning) inför antagande av planer som medel för att synliggöra markanvändningskonflikter som uppstår vid exploatering på åkermark.

Beslutade åtgärder för miljömålen 2012-2016

Det nya skånska åtgärdsprogrammet för att nå miljömålen kommer att lanseras på en konferens den 26 oktober 2012 i Malmö.

Info om konferensen