Etikett: Land grabbing

Kapplöpning efter billig jordbruksmark

OmVärlden – Sveriges ledande magasin om globala frågor publicerade den 2 maj följande artikel.

De utländska uppköpen av billig jordbruksmark i utvecklingsländer – som ökade i samband med den globala finanskrisen – har nu nått rekordnivåer enligt flera nya studier.

En studie gjord av organisationen Grain som presenterades sent i februari visar att cirka 35 miljoner hektar mark sålts eller hyrts ut till utländska investerare i 416 av de senaste storskaliga avtalen, som främst gäller länder i Afrika. En annan studie gjord av International Land Coalition, ILC, som släpptes i januari, visar att utländska investerare mellan 2000 och 2010 köpte eller hyrde 203 miljoner hektar jordbruksmark i utvecklingsländer, främst i Afrika, men även i Latinamerika, Asien och Östeuropa. ”Det motsvarar en yta mer än åtta gånger större än Storbritannien” skriver ILC i sin rapport, och påpekar att merparten av marken används för produktion av biobränslen.

Den prisbelönta italienske författaren Stefano Liberti skriver i sin nya bok ”Land Grabbing” att jakten på jordbruksmark är en direkt konsekvens av privatiseringar och avregleringar i utvecklingsländer som skett genom påtryckningar från internationella finansiella institutioner som Världsbanken och Internationella valutafonden, samt genom jordbruksprogram som FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, verkat för. Liberti säger till IPS att många regeringar i utvecklingsländerna också är medskyldiga till uppköpen.

– I många afrikanska länder äger staten marken. Regeringar förhandlar med investerare i det tysta och hyr ut eller säljer enorma områden av den mest bördiga marken. Lokalbefolkningen som inte äger marken brukar informeras i sista stund och uppmanas att lämna områdena, säger Liberti.

I samband med att han samlade in material till boken reste han runt i flera länder i Afrika och deltog i många seminarier och möten arrangerade av FAO, Världsbanken samt olika bondeorganisationer. Enligt Liberti var det i Etiopien som han fann de mest uppseendeväckande exemplen.

– Landet har varit hårt drabbat av svält under årtionden på grund av väpnade konflikter och torka. Men trots det har man för nästan ingenting upplåtit den bästa marken till utländska investerare för produktion av mat och biobränslen som ska konsumeras utomlands, säger han.

I boken beskriver han att ett indiskt bolag tagit över 300 000 hektar av den bästa odlingsbara marken i Etiopien till en kostnad av en dollar per år och hektar. Marken används för odling av vete, palmolja och socker och ska gå på export till Indien.

– Etiopierna tjänar nästan ingenting på det här avtalet. Företaget betalar extremt långa löner till de etiopier som är anställda, och betalar nästan ingenting för marken, åtnjuter skattelättnader för import av teknik och till råga på allt så betalar de ingenting för sin vattenanvändning, säger Liberti.

Situationen i Etiopien är ett typiskt exempel på hur det ser ut på många håll. Nyligen förvärvade Al Qudra Holding i Abu Dhabi 31 000 hektar jordbruksmark i Algeriet som ska användas för odling av potatis, oliver och mejeriprodukter för export. Företaget planerar också för liknande investeringar i Marocko, Pakistan, Syrien, Vietnam, Sudan och Indien och siktar på att öka sitt markinnehav till 400 000 hektar. Liberti säger att företag som Al Qudra och investeringsfonder, däribland pensionsfonder, är mest drivande i det fenomen som kallas ”land grabbing”.

– Den internationella finansiella sektorn upptäckte för fem år sedan hur stora pengar det fanns att tjäna på spekulation på livsmedel, säger han.

Den snabba ökningen av användning av biobränslen har lett till större förvärv av jordbruksmark. Enligt rapporten från ILC handlar 78 procent av avtalen om jordbruksproduktion, varav en tredjedel berör biobränslen. I övrigt handlar avtalen om utvinning av mineraler, industriproduktion och skogsbruk.

– Regeringarna i utvecklingsländerna måste förstå att det finns alternativa investeringsmodeller som inte nödvändigtvis innebär att de ger bort jordbruksmarken, säger Madiodio Niasse från ILC till IPS.

– Under mina resor såg jag affischer mot land grabbing där det stod att framtida generationer kommer förbanna sina förfäder för att inte ha lämnat någon mark till dem, säger Liberti.

Han menar att det är viktigt att länder i Afrika, Latinamerika och Asien utvecklar en effektiv modell för jordbruket som kan bli ett alternativ till det nuvarande industriella jordbruket.

– Alternativet är att stötta lokala bönder genom att utbilda dem i moderna metoder för ett hållbart jordbruk och tillhandahålla system för bevattning, lagring, transport och teknisk expertis, säger Liberti.

Rusning efter jordbruksmark i fattiga länder

Lunds Universitet arrangerade i veckan ett seminarium om Land grabbing. I seminariet deltog frivilligorganisationen Grain som i september i år fick Right Livelihood Award, det så kallade alternativa nobelpriset, för sin kamp mot ”land grabbing”.

”Land Grabbing” står för det nya fenomenet att företag i den rikare världen köper upp jordbruksmark i den fattiga världen. Överenskommelsen görs oftast upp över huvudet på de småbönder och herdefolk som utnyttjar marken, som inte får en chans att protestera.

Enligt uppskattningar från bl.a. Världsbanken är det 60-80 miljoner hektar jordbruksmark i över 60 länder som de senaste åren blivit uppköpta eller utarrenderade. Det motsvarar nästan hälften av all jordbruksmark inom EU. Två tredjedelar av dessa arealer ligger i Afrika söder om Sahara.
Förespråkarna för uppköpen pekar på fördelarna med de nya arbetstillfällen och inkomster som ett mer storskaligt jordbruk kan ge till lokalsamhällena. Detta argument diskuteras vid seminariet, som har titeln ”Land Grabbing – Pathways to resource security or threats to local livelihoods?” Talare är Peter Einarsson och Devlin Kuyek från Grain och Barry Ness från Lucsus (Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling).

På Lunds Universitets hemsida publicerades detta referat.

– Vi ser just nu en massiv överföring av livsmedelsproduktion från de fattiga länder som behöver maten bäst och till de rikaste länderna i världen. Det betyder också en övergång från ett miljömässigt hållbart jordbruk till ett industriellt jordbruk.
Unga herdar i Etiopien. Foto: Ingela Björck
Herdefolket afar i Etiopien tillhör dem som drabbats av ”land grabbing”, då en kinesisk sockerplantage övertagit delar av deras traditionella betesmarker. Bild: Ingela Björck.

Det sa Devlin Kuyek från organisationen Grain vid ett seminarium på Geocentrum. Grain, som stödjer bl.a. småbondeorganisationer runtom i världen, är en av årets mottagare av det så kallade alternativa nobelpriset Right Livelihood Award.

Stiftelsen Right Livelihood Award stödjer personer och projekt som arbetar för en mer stabil och fredlig värld. Till stiftelsen är numera knuten ett Right Livelihood College, som ska bygga ett nätverk mellan den internationella akademiska världen och miljö- och människorätts-kämparnas värld. Collegets europeiska bas är Lucsus, LUs centrum för studier av uthållig samhällsutveckling.

Till nätverksarbetet hör seminarier som det på Geocentrum. Där deltog Peter Einarsson, konsult som arbetat mycket för Grain, och Devlin Kuyek från Grain i Barcelona via ledning.

”Land grabbing”, att rika länder köper eller långtidsarrenderar stora markområden utomlands, är en ganska ny företeelse.

– Det började vid livsmedelskrisen 2007-2008, när matpriserna sköt i höjden och somliga länder fick svårt att importera tillräckligt för sina behov. Då insåg både regeringar och företag värdet av att skaffa sig en tryggare tillgång på mat. Sedan kom den ekonomiska krisen, som gjort mark till en minst lika bra investering som aktier, förklarade Devlin Kuyek.

Enligt bl.a. Världsbanken har 60-80 miljoner hektar jordbruksmark i över 60 länder blivit uppköpta eller utarrenderade bara under en tvåårsperiod. Merparten av marken ligger i Afrika söder om Sahara. Där ska det nu produceras ris, soja, socker och andra livsmedel till länder som Gulfstaterna, Sydkorea, Kina, Japan och Singapore.

De importerande ländernas regeringar deltar ofta vid förhandlingarna. Andra aktörer är multinationella jordbruksföretag och stora investeringsfonder. Till de senare hör även svenska pensionsfonder.

– Andra AP-fonden samarbetar med en amerikansk pensionsfond om investeringar i bland annat Brasilien och Rumänien. Och tredje AP-fonden äger andelar i företag som köpt odlingsmark i både Ryssland och Mocambique, berättade Peter Einarsson.

Detta hade inte varit lagligt i Sverige. Enligt Jordförvärvslagen, som kom till för att skydda småböndernas rättigheter efter de s.k. baggböleri-skandalerna på 1800-talet, får företag inte köpa jordbruksmark i Sverige.

– Utomlands gör man alltså med pensionsmedel något som hade setts som lagbrott i Sverige! sa Peter Einarsson.

Enligt Devlin Kuyek talas det ibland om att införa etiska riktlinjer för markövertagande. Själv har han dock svårt att se att det skulle fungera.

– Utländska storbolag och jätteplantager får automatiskt en makt som gör de fattiga småbönderna ännu mer marginaliserade. Och eftersom regeringarna sällan sätter småböndernas intressen främst, så skulle sådana riktlinjer troligen bli helt tandlösa, menar han. Mer hopp sätter han då till det folkliga motståndet i både i- och u-länder.

– Det finns ju en växande opinion i den rika världen som bryr sig om hur deras pensionspengar används, säger Devlin Kuyek.

Åker – till vad?

Ditt Parlament.se publicerar ett uppslag med TEMA Åkermark.

Riksdagsmannen som lyckades skydda åkermarken i Tranås. Vi ställde frågan: hur?

Ditt Parlament ställde några frågor till en riksdagsman från Tranås om åkermarkens betydelse och hur han lyckades skapa ett skydd i sin hemkommun. Klicka och möt Kew Nordqvist.

Lokal åkermark ur ett globalt perspektiv

Eftersom många länder, Japan, Sydkorea, Kina och Saudiarabien, inte klarar att producera den mat de konsumerar har de börjat köpa eller hyra jordbruksmark i i fattigare länder. När säljs svensk jordbruksmark till Kina?
Läs om lokal åkermark ur ett globalt perspektiv.

Åkermarken och möjligheterna

Den mest värdefulla åkermarken börjar bebyggas också i Sverige. Det är dags att fundera över om ökad förtätning, att använda redan hårdgjorda ytor.
Läs mer om åkermarken och möjligheterna.

Åkermark och lagtexten

Anders Larsson, områdeschef för svensk landskapsarkitektur, säger att åkermarken i Sverige har för litet skydd i lagtexten. Vad säger lagen om skydd av åkermark. Läs här.

”Landhugg” ny global trend

Tidningen Arbetaren Zenit uppmärksammar i en artikel den 9 november problemen med landgrabbing och för fram ett svenskt ord för fenomenet.

Från storföretag, riskkapitalfonder, saudiarabiska shejker och kinesiska staten till svenska Andra AP-fonden – alla har de börjat köpa upp jordbruksmark i Afrika och Latinamerika i väntan på en kommande matkris. Men bland lokalbefolkningarna är trenden ofta mindre välkommen.

Läs hela artikeln här.