Etikett: Förtätning

Rapporten ”Tätare Skåne”

Strukturbild för Skåne presenterade den 1 februari rapporten ”Tätare Skåne ”.

Hur ska Skåne möta en växande befolkning och dess krav på bostäder och arbetsplatser och samtidigt värna om Europas bästa åkermark? Hur kan Skåne arbeta med förtätning för att skapa en mer hållbar utveckling? Och hur analyseras effekten av täthet?

I rapporten Tätare Skåne beskrivs och illustreras enkla verktyg för att analysera förutsättningarna till förtätning på ortsnivå. Utifrån detta kan den kommunala planeringen laborera med olika strategier för att nå det som eftersträvas med förtätningsåtgärderna. För att illustrera var och hur förtätning lämpligast bör lokaliseras och placeras, somt vilka funktioner som bör ingå, har sex indikatorer tagits fram och sammanställts i en värderos. Rapporten avslutas också med en praktisk tillämpning av indikatorerna och värderosen i tre skånska orter: Landskrona, Svedala och Klippan.

Läs hela presentationen här.

Ladda ned rapporten här.

Release Tätare Skåne

Hur ska Skåne möta en växande befolkning och dess krav på bostäder och arbetsplatser och samtidigt värna om Europas bästa åkermark? Hur kan vi arbeta med förtätning för att skapa en mer hållbar utveckling? Det är några av frågorna som ställs i rapporten Tätare Skåne. I rapporten beskrivs fördelarna med förtätning ur ett lokalt och regionalt perspektiv, men tar även upp de problem förtätning kan innebära. Rapportens syfte är att inspirera de skånska kommunerna att se över sina möjligheter till förtätning på ortsnivå. Den utspridda bebyggelsestruktur som präglat de senaste årens samhällsutveckling är inte långsiktigt hållbar eller ekonomisk försvarbar. Samhällsplaneringen behöver i större utsträckning bygga vidare på befintliga strukturer, skapa funktionsblandade orter och hushålla med naturresurser vilket kräver ett helhetsperspektiv med samverkan mellan olika sektorer. Det är av stor vikt att se förtätning som en drivkraft för Skåne utveckling. För utrymmet att förtäta finns.

Tid: Fredagen den 1 februari kl 9.00 – 12.00 (dagen avslutas sedan med lunch)
Plats: Hotell Öresund, Landskrona Hitta dit: Tåg till Landskrona och sedan stadsbuss 3 till centrum.

Program:
08.30 Frukost och registrering
09.00 Välkomna
Pontus Lindberg, ordf. Regionala tillväxtnämnden, Region Skåne
09.15 Presentation av Tätare Skåne
Mikael Wallin, WSP
10.00 Hur jobbar vi med förtätning – Landskrona, Klippan och Svedala
Åsa Linborg Landskrona stad, Martin Tång Klippans kommun, Lena Gerdtsson Svedala kommun
10.30 Frukt och bensträckare
10.40 Är tätt rätt?
Caroline Dahl, SLU Alnarp, Projektledare FUSE – Future Urban Sustainable Enviroments
11.10 Attraktiva stadsmiljöer en förutsättning för handelns utveckling
Madeleine Johansson, Svensk handel
11.30 Jönköpings stadsbyggnadsvision – staden och sjöarna
Jenny Larsson, Projektledare för stadsutveckling, Jönsköpings kommun
11.50 Fortsatt arbete inom Strukturbild för Skåne
Therese Andersson, Chef enheten för planeringsstrategier, Region Skåne
12.00 Lunch

Anmälan sker via mail till strukturbild@skane.se senast den 23 januari.
Anmäl om du stannar för lunch eller ej samt eventuell särskild kost.

Inbjudan hittar du här.

Vi planerar som vi var kvar på 70-talet

Helsingborgs Dagblad publicerade den 21 januari artikeln ”Vi planerar som vi var kvar på 70-talet”. Med anledning av Jordbruksverkets senaste rapport om exploatering av åkermark och Länsstyrelsen i Skånes förslag om en nollvision för exploatering av åkermark har tidningen intervjuat Anders Larsson på SLU Alnarp.

Han tycker att Sverige skulle kunna dubbla sin befolkning utan att behöva bygga på någon jordbruksmark. Men tycker politikerna vuxit fast i ett 70-talstänkande. Och välkomnar länsstyrelsens önskan om ett totalförbud för exploatering av stadsnära åkermark.

Anders Larsson erhöll förra årets belöning ur Anders Stenströms minnesfond. Årets belöning delas ut i samband med föreningen Den Goda Jordens årsmöte i Eslöv söndagen den 17 mars.

Svårare att bygga på åkrarna med ny vision

Helsingborgs Dagblad publicerade den 30 december artikeln ”Svårare att bygga på åkrarna med ny vision”.

Samtidigt som befolkningen i Skåne ökar och nya bostäder behöver byggas vill länsstyrelsen värna hårdare om åkermarken. I stället förespråkas förtätning vilket också är huvudinriktningen i Helsingborg.

En rad utbyggnadsplaner på de mindre orterna i kommunen har av olika skäl dragit ut rejält på tiden. I en del fall beror det på att länsstyrelsen gått emot förslagen eftersom värdefull jordbruksmark skulle tas i anspråk och/eller riksintressanta natur- och kulturområden beröras. Allerum/Hjälmshult är ett exempel.

Framöver kan det bli ännu svårare att bygga på landet. I det nya regionala åtgärdsprogrammet för miljökvalitetsmålen 2012-2016 talar länsstyrelsen till och med om ”nollvision” ifråga om att utnyttja den värdefullaste åkermarken i västra och södra Skåne för nya bostäder. Och en sådan vision kan förenas med en stark skånsk utveckling, anser länsarkitekt Elisabet Weber.

I åtgärdsprogrammet som utgår från de nationella miljömålen sägs bland annat att ”på lång sikt måste huvuddelen av exploateringen i Skåne ske inom tätortsområdena genom hållbar förtätning av befintliga städer och tätorter”. Det heter också att ”det finns en stor potential till förtätning och exploateringen av åkermark kan därför begränsas”.

Idéerna om en nollvision har kritiserats av olika kommuner och en del formuleringar mildrades efter remissrundan. Tidigare stod det till exempel att ”all bostadsutbyggnad i Skåne bör i stället ske inom tätortsområdena genom hållbar förtätning”.

Förtätning som sparar åkermark är också ett av de bärande inslagen i den stora översiktsplanen för Helsingborg från 2010. En annan huvudstrategi är att bygga ut kommunen på stationsorterna och andra platser med god kollektivtrafik för att minska biltrafiken.

Men i översiktsplanen slås även fast att det ibland ändå kan bli aktuellt att utnyttja högklassig åkermark. Östra Ramlösa är ett sådant område som vållat debatt och politisk splittring.
– Vi är också restriktiva och vill hushålla med den goda åkermarken. Merparten av utbyggnaden av Helsingborg sker redan genom förtätning och i kollektivtrafiknära lägen. Men man kan aldrig säga aldrig och talet om nollvision är förvånande när det samtidigt är brist på bostäder i stora delar av Skåne, säger stadsbyggnadsnämndens ordförande Magnus Jälminger (M).

Han har tidigare pekat på att kommunen måste kunna erbjuda byggbar mark av olika slag. Och den borgerliga treklövern och tidigare femklövern har till exempel arbetat för att öka tillgången på fribyggartomter vilket i många fall innebär att åkermark försvinner.
– Jag utgår från att länsstyrelsen även i fortsättningen har en balanserad syn på de här frågorna. Om vi har bra argument för att göra undantag tror jag att de kommer att förstå det, tillägger Magnus Jälminger.

Även nämndens vice ordförande Bengt Larsen (S) anser att undantag måste kunna ske men har en mer återhållsam syn.
– Jag har full förståelse för länsstyrelsens resonemang. Men om byarna ska kunna utvecklas går det inte att undvika att ibland bygga på åkermark. Däremot ska vi inte skapa nya byar som i Östra Ramlösa och på Vasatorp. Vi måste vara trovärdiga, säger han.

Elisabet Weber understryker att länsstyrelsen kommer att bedöma ärendena från fall till fall. Hon framhåller också att Helsingborg redan kommit långt när det gäller tankarna på förtätning.
– Konkurrensen om marken är stark i Skåne. Samtidigt finns stora möjligheter till förtätning i de befintliga tätorterna, säger hon och fortsätter:
– Inom en radie på en kilometer från stationerna kan så mycket bostäder byggas att Skånes befolkning kan fördubblas. Människor tycker också om att bo i stan och framför allt fler hyresrätter efterfrågas. Alla kommuner borde fundera över fördelningen mellan olika slags bostäder. Kanske finns det redan tillräckligt med villor.

Allerum: 300 bostäder
Länsstyrelsen har starkt kritiserat det övergripande utbyggnadsförslaget för Allerum-Hjälmshult. Man befarar att den riksintressanta miljön i kyrkbyn delvis kan skadas påtagligt och vänder sig också mot att åkermark skulle bebyggas.
Cirka 300 bostäder skissas under en 20-årsperiod. Även många boende och byföreningen anser att det är för mycket.
Tjänstemännen ville ändå föra förslaget vidare utan större ändringar. Men ärendet togs aldrig upp som tänkt i stadsbyggnadsnämnden i augusti. Planen ska även klubbas av fullmäktige.

Enligt stadsbyggnadsnämndens ordförande Magnus Jälminger (M) pågår en politisk diskussion om hur man ska gå vidare. Men någon tidsplan uppges ännu inte finnas för detta.

Rydebäck: Drygt 100 bostäder
Rydebäck har växt kraftigt både vid stationen och på åkermark längre söderut. Samtidigt har olika utbyggnader försenats, bland annat på grund av att planerna överklagats.

Ett sådant projekt som föreslås i öster gäller drygt 100 bostäder i form av småhus men också i tre femvåningshus på mark ägd av Myresjöhus respektive kommunen. Ett annat gäller ett nybygge för montessoriskolan alternativt 10-20 bostäder på parkmark mellan Ytterövägen och Alnögatan.

Den första planen ligger hos mark- och miljödomstolen medan den andra ännu inte passerat länsstyrelsen. I det senare fallet krävs också en dispens från länsstyrelsen eftersom den fridlysta större vattensalamandern påträffats i området.

Domsten: 24 villor
Redan för fyra år sedan begärde kommunens mark- och exploateringsenhet att en ny detaljplan skulle göras så att Domsten kan växa mer. Ett något krympt förslag med 24 bostäder var på väg upp i stadsbyggnadsnämnden i oktober 2012 för beslut om att starta planarbetet. Men ärendet utgick eftersom markfrågorna ännu inte klarats ut helt för Skanskas del.

Företaget som för några år sedan uppförde 16 exklusiva så kallade Uniqhus i byn vill bygga lika många till. Dessutom föreslås åtta kommunala fribyggartomter på en del av grönområdet intill Gnetarödsvägen där tennisbanorna samtidigt kan bevaras.

Domsten ligger i ett riksintressant område. Och när en utbyggnad skulle göras förra gången bantades förslaget efter invändningar från länsstyrelsen.

Gantofta: 50 småhus
Den första utbyggnadsetappen med cirka 50 småhus i Gantofta har delvis justerats sedan länsstyrelsen i somras hotade att ingripa. Bebyggelsen som är tänkt att ta form på privatägd mark har dragits in i den östra delen närmast den riksintressanta Råådalen och några tomter utgått.

Samtidigt har en fördjupad dagvattenutredning gjorts och diskussioner påbörjats med ägarna till en lantbruksfastighet. Ledningar måste dras över deras mark och de har tidigare ifrågasatt förslaget.

Tanken är att planen ska tas upp i stadsbyggnadsnämnden för remiss och utställning i januari eller februari. Kanske kan den sedan gå i mål före sommaren. Enligt den övergripande plan för Gantofta som godkändes 2010 ska en successiv utbyggnad med cirka 250 bostäder göras till 2024.

Vasatorp: 100 småhus
Johan Hansen på Vasatorps gård hoppas att en ny by med cirka 100 småhus kan byggas på ömse sidor om allén fram till Vasatorps golfbana. Förslaget följer inte kommunens stora översiktsplan. Men den borgerliga treklövern och Sverigedemokraterna har ställt sig positiva. Tjänstemännen på stadsbyggnadsförvaltningen och Socialdemokraterna är däremot negativa.

Trots att det av allt att döma finns politisk majoritet för att starta planarbetet drogs ärendet ut från stadsbyggnadsnämndens dagordning i november. Enligt ordföranden Magnus Jälminger (M) behöver det kompletteras och han hoppas att det kan tas upp igen så snart som möjligt under 2013.
Avsikten är att ett 40-tal av bostäderna ska bli hyresrätter och att resten ska utgöras av villor som de blivande ägarna bygger i egen regi.

Påarp: 100 bostäder
Det har länge funnits idéer om bostäder på Landsbergs plantskola. Numera äger kommunen större delen av området och ett privat företag resten. Totalt ett 100-tal bostäder väntas kunna bli verklighet och avsikten är att det ska bli samråd om den nya planen i vår. Tankar finns på att en del av husen ska bli lite högre, kanske fyra våningar, om det går för bullret från järnvägen.

2007 godkändes en övergripande plan för cirka 200 nya bostäder i Påarp. 24 villatomter har sedan anlagts och bebyggts söder om järnvägen. 19 till blir tillgängliga 2013 och en detaljplan för ytterligare cirka 40 väntas bli klar 2015.

Kattarp: 150 bostäder
2010 fastställdes en ny detaljplan för Kattarp som innebär att orten kan växa med bortåt 150 bostäder, varav drygt 80 på fribyggartomter. Hittills har 30 sådana anlagts men bara fyra har sålts.

Det har funnits planer på att om möjligt öka intresset för tomterna genom en liten visningsby. Men gensvaret hos husföretagen var för litet för att den skulle kunna bli av 2012. Och för tillfället är det inte aktuellt att göra ett nytt försök med ett sådant projekt.

Mörarp: 40-60 villor
Förslaget att bygga minst 40-60 villor i norra delen av Mörarp lades i somras på is av markägaren Staffan Gibrand. Detta sedan han och kommunen inte kunnat enas om vem som skulle svara för gatuutbyggnaden. Något planarbete har därför inte påbörjats.

Däremot skissas ett Bo Klok-bygge med 24 borätter i Mörarp intill det som redan finns i centrala Mörarp. I det fallet behövs inte någon ny plan.

Fleninge: 20 bostäder
Efter en mer än treårig process väntas en ny detaljplan för 15-20 bostäder i Fleninge kunna klubbas före nästa sommar. Länsstyrelsen som förut ifrågasatt utbyggnaden är nu med på den. Däremot protesterar en granne.

Bakom projektet står Fleningebon Magnus Pehrsson. Det föreslås ta form vid Fleningevägen-Flöjavägen och omfattar 10-12 villatomter samt upp till åtta bostäder i en gråstenslänga och i ett eventuellt nybygge intill.

Magnus Pehrssons far Kjell har tidigare varit med och lanserat ett par andra förslag. När den aktuella planen är klar tänker han ta upp en ny diskussion om de cirka 30 bostäder som skissas på en del av området som egentligen är avsett för en golfbana.

Bårslöv: 60-70 villatomter
För snart två år sedan begärde kommunens mark- och exploateringsenhet att åkermark vid Bårslövs kyrka skulle planläggas för fribyggartomter. Området har tidigare ägts av Riksbyggen.

Uppskattningsvis 60-70 tomter väntas få plats på den här marken. Planarbetet har dock ännu inte påbörjats men om allt går som tänkt sker det någon gång under 2013.

För några år sedan hade också Svenska hus idéer om att komplettera 60-talsbebyggelsen vid centrumet med 100-165 nya lägenheter. Men projektet lades i malpåse innan planarbetet kom i gång.

Vegeholm: Flera hundra bostäder
Det är snart åtta år sedan Helsingborg, Höganäs och Ängelholm började arbeta med en gemensam framtidsplan för gränstrakterna vid den inre delen av Skälderviken och kring Vegeå.

Bland annat talades om hundratals bostäder och en pågatågsstation vid Vegeholm. Men förslaget lades på is, bland annat kom de omtvistade vindkraftsplanerna som till sist fick klartecken emellan.

Nya diskussioner har dock tagits upp för att kunna gå vidare med projektet. Nu skissas åter på en stationsby men någon station kan inte bli verklighet förrän om cirka tio år när dubbelspåret är klart.

Dessutom krävs ett större befolkningsunderlag och ansträngningar görs nu för att förbättra busstrafiken i området. Detta för att göra det mer attraktivt att flytta dit och för att miljömålen ska följas.

Hjortshög: 40 villor
Ett ekologiskt boende med upp till 40 energisnåla villor kan bli verklighet i Hjortshög. Redan 1994 gjordes en detaljplan för Götenehus projekt men det lades på is sedan det visat sig bli komplicerat att klara vattenförsörjningen och fastighetsbranschen vänt nedåt.

2011 återupplivades tankarna och samtidigt byggs nu kommunalt vatten och avlopp ut till ett 40-tal fastigheter i Hjortshög. Ekobyn skissas vid Hjortshögsvägen ett par kilometer därifrån. Götenehus hoppas att den delen kan anslutas till va-nätet 2014 och att husen kan börja ta form året därpå, om intresset är tillräckligt stort.

Varför tätare städer?

Movium SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling publicerade den 15 oktober krönikan ”Varför tätare städer?” skriven av Caroline Dahl, koordinator, nätverket stadsutveckling.

Center for byplanlægning, under ledning av professor Jens Kvorning och forskningsassistent Lisbeth Nørskov Poulsen, hävdar i rapporten Strategier for bæredygtige byomdannelse att “Her diskuteres det [Hållbarhetsbegreppet] som et spørgsmål om hvilke bystrukturer, der må opfattes som de mest bæredygtige. Med detta fokus bliver tætheden den centrale parameter.” Täthet har under ett par decennier varit en återkommande parameter i fråga om en hållbar stadsutveckling, vilket också konstateras i citatet ovan. Begreppet har ofta fokuserat på den byggda tätheten eller befolkningstätheten, men har under senare tid allt oftare breddats till att inkludera även social och kulturell täthet.

Den vanligt förekommande argumentationen för tätortsförtätning tycks vara av både en proaktiv och en reaktiv natur. I den förstnämnda situationen förespeglas att förtätning bidrar till ett rikt stadsliv med positiva effekter för den sociala livsmiljön och ekonomiska faktorer. Livskvaliteten i de europeiska städerna står i fokus för EU:s utvecklingsarbete. Täta miljöer där de historiska spåren utgör en del av vardagslivet anses vara upplevelser som lockar. Småskaliga, varierande, fotgängarvänliga och befolkade stadsrum är kvaliteter som eftersöks och som spås vara avgörande etableringsfaktorer i en postindustriell ekonomi.

Förtätning som motkraft
Men, det är det andra fallet som denna krönka vill titta lite nämre på. I denna situation tycks förtätning användas som motkraft mot en tätortsexpansion, med dess effekter av ett argumenterat ohållbart nyttjande av jordbruksmark och andra naturresurser, så att mark kan sparas för produktion av livsmedel, fiber och biobränsle. Länsstyrelsen i Skåne län har exempelvis lanserat en nollvision kring ianspråktagandet av jordbruksmark. Röster höjs också för behovet av att lagstifta om att jordbruksmark ska anses vara av riksintresse enligt miljöbalken, och därmed få ett starkare skydd.

Med ett riksintresse skulle inte bara skyddet bli starkare utan det kommunala planmonopolet skulle också få sig en törn genom att länsstyrelsen då skulle kunna kalla in, och eventuellt upphäva, antagna kommunala detaljplaner till förmån för bevarandet av jordbruksmark. På ett sätt är därför rösterna som förespråkar ett riksintresse också ett misstroendevotum mot den kommunala planeringen och kanske en också ett indirekt förslag om en starkare statlig närvaro och en tilltro till att en statlig överblick skulle ge mer hållbara avvägningar.

Hållbarare avvägningar behövs
Att avvägningarna som görs i planering och byggnation behöver bli hållbarare konstateras tyvärr gång på gång. Den danska tidskriften Landskab redovisade nyligen resultat från det europeiska forskningssamarbetet PLUREL. Här har man kunnat konstatera att tätortsexpansion och utglesning inte bara fortgår utan även att de har förstärkts under senare år. Städerna blir alltså glesare och glesare trots att policyorgan på internationell och nationell nivå, liksom planeringsorgan på regional och kommunal nivå, i två decennier förordat förtätning.

Gunilla Lindholm, SLU i Alnarp, konstaterade nyligen i en skrivelse till Delegationen för hållbara städer att ”Vi behöver inte diskutera fördelar och risker med förtätning för att förstå, att planeringen så som den är strukturerad och utformad idag, inte synbarligen påverkar markanvändningen!” Det är en tung slutsats och en stark kritik mot det rådande planeringssystemet som Lindholm riktar. Konstaterandet väcker många frågor och det är viktigt att en debatt kring dem förs. Jag tillåter mig att tvivla på att en ökad statlig kontroll, genom ett utpekande av jordbruksmark till riksintresse, skulle vara lösningen.

Forskningsbehov
De identifierade hindren och svårigheterna med tätortsförtätning som kommunerna listar i en 2011 års miljömålsenkät är också intressanta att betrakta. Ett stelbent plansystem där hänsyn till lokala skillnader inte kan tas är en svårighet som lyfts fram. Osäkerheten kring hur riskavstånd ska hanteras så att överdimensionerade väg- och järnvägsområden inte behöver uppstå är ett annat. Det framkommer också att det finns en brist på vedertagna och gemensamma metoder för att arbeta med täthetsfrågan vilket därför kan antas vara ett angeläget forskningsområde för framtiden.

Vi måste bevara den goda åkermarken

Land Lantbruk publicerade den 16 november debattartikeln ”Vi måste bevara den goda åkermarken” skriven av Irene Oskarsson (KD), riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson samt vice ordförande i Den Goda Jorden.

Vi har ett moraliskt ansvar för att livsmedel produceras både lokalt och globalt. Idag importerar Sverige mer än hälften av det vi konsumerar. God åkermark är en förutsättning för att kunna producera svenska livsmedel, dock är åkermarken en ändlig resurs som inte kan tillverkas.

Det är ytterst viktigt att den goda åkermarken bevaras för att den även fortsättningsvis ska kunna odlas och brukas. Odlingsbar jord i öppna landskap måste respekteras. Vi behöver främja en kommunal planeringsprocess som tar hänsyn till att bevara åkermarken. Åkermarken är även av central betydelse för att bevara den biologiska mångfalden.

I Sverige används till största del betong, stål och asfalt till att uppföra bostadsområden och hårdgöra ytor. Områden med väg och järnväg förändrar jorden och dess möjlighet att återhämta sig. Enligt Miljöbalken 3 kap 4 § är jordbruksmark klassat som nationellt intresse, den får endast tas i anspråk för bebyggelse av väsentliga samhällsintressen. Trots regleringen har 10 procent av Skånes bästa åkerjord försvunnit. Enbart i Skåne och Halland planeras nästa lika mycket åkermark att bebyggas av väg och järnväg under kommande år.

Svenska städer är relativt glest befolkade, men samtidigt har vi den största andelen hårdgjorda ytor per innevånare i Europa. I jämförelse med europeiska länder finns det i Sverige en stor potential att fortsätta expandera städerna utan att bebygga odlingsbar mark. En förtätning och koncentration av stadsbebyggelser bör prioriteras framför att bebygga åkermark.

Det är väsentligt att det inom de kommunala översiktsplanerna prioriteras att redan hårdgjord mark används för bebyggelse istället för att förbruka åkermark. En tätare bebyggelse främjar även utbyggnaden av kollektivtrafik och transportsystem samt stimulerar en levande stadsmiljö. Gynnsamma strategier för urban utveckling som främjar både befolkningsökning och tillväxt samtidigt som jordbruksmark lämnas oexploaterad finns och bör efterlevas.

Det moraliska ansvaret att säkerställa en inhemsk livsmedelsförsörjning kräver att vi förvaltar åkermarken, men det är också nödvändigt att svenska landbrukare har rimliga villkor för att kunna bruka marken. För att framtida generationer ska kunna odla och producera livsmedel är det vårt ansvar att förvalta våra resurser utan att förbruka dem.

Förtäta eller bygga på jordbruksmark

Anders Almér skriver på sin blogg ”Urbant Lokalt” inlägget ”Förtäta eller bygga på jordbruksmark” den 5 november.

I Sydsvenskan har representanter för Länsstyrelsen uttalat sig för att byggandet på värdefull jordbruksmark i sydsvästra Skåne måste upphöra. Man talar om en nollvision. I stället bör vi förtäta och då helst intill spårbunden trafik. Ett antal kommunalråd i berörda kommuner har i en annan artikel protesterat och menar att man visserligen förtätar men ändå måste kunna få bygga på jordbruksmark då många efterfrågar boende i villa/radhus med trädgård.

Vad konsumenter efterfrågar beror till stor del på vilka alternativ som bjuds. Finns det bara villor/radhus utspridda i gles bebyggelse eller lägenheter i punkthus i lika utspridda former så vägleds man lätt att tro att det är vad marknaden efterfrågar. Inte att det är vad byggföretagen anser är lönsammast att bygga.

I andra länder har man kunnat konstatera att unga familjer idag vill ha vad man kan kalla ett urbant boende även i förorten. Med det menas lägenheter eller radhus i en mycket tätare bebyggelse än vad vi är vana vid. Sådan bebyggelse skapar också möjlighet för viss service som butiker och kaféer. Möjligheten att som i den större staden spontant kunna träffas och betrakta folklivet är ett inslag som många inte vill vara utan.

Vad som dessutom är intressant och som inte berörs i artiklarna är att en mer urban karaktär av bebyggelsen i förorten är förmodligen det bästa sättet att bemöta konkurrensen från regionala köpcentra som idag hotar handel och service i förorten.

Till vad ska marken brukas?

Skånska Dagbladets chefredaktör Jan A Johansson skrev följande ledare ”Till vad ska marken brukas?” den 26 okotber.

Det regionala åtgärdsprogram, ”Skånska åtgärder för miljömålen”, som länsstyrelsen i Skåne presenterade i går, har väckt livlig debatt redan innan det blivit offentligt. En grupp M-märkta kommunalråd från kommuner i sydvästra Skåne har protesterat mot den ”nollvision” för byggande på jordbruksmark, som man anser att programmet innehåller. Andra politiska företrädare liksom LRF i Skåne har däremot applåderat länsstyrelsens restriktiva syn på bostadsbyggande på produktiv åkermark.
Markkonflikterna är starka i sydvästra Skåne och de kommer att öka vad det lider. Här finns Skånes största befolkningskoncentration, men också en del av landets bästa jordbruksmark. Förutom bostäder ska marken också utnyttjas för omfattande infrastruktur i form av vägar, järnvägar, kraftledningar osv. Till det kommer invånarnas behov av rekreationsområden i storstadsområdets närhet. Det är naturligt att det uppstår konflikter när så många intressen ska samsas inom ett geografiskt rätt begränsat område.
Samtidigt strävar varje enskild kommun efter att ta tillvara sina egna intressen. De sydvästskånska kommunernas bostadsplaner är ambitiösa och sammantagna bygger de på befolkningsprognoser som vida överstiger den faktiska verkligheten. Men även avskalade sina förhoppningar står det klart att det finns en ständig konflikt mellan jordbruket och bostadsbehovet.

Hur löser man den? Vi måste bygga bostäder där folk vill bo, säger de moderata kommunalråden och gör det genant enkelt för sig. Men som länsstyrelsen markerar är bostadsbyggande inte något sådant väsentligt samhällsintresse, som miljöbalken anger som undantag för exploatering av jordbruksmark. Den skånska jordbruksmarken är ett nationellt intresse, av stor vikt för livsmedelsförsörjningen i hela landet. Därav länsstyrelsens samordnande funktion i hela befolkningens intresse.
Det är ju inte heller så att byggande av glesa villaområden på förstklassig jordbruksmark tillgodoser någon överväldigande majoritet av skåningarnas bostadsdrömmar. Den typen av boende tillgodoser dem som vill bo så – och som har råd att betala för det. Men det finns många andra samhällsgrupper som vill bo på annat sätt, men vars behov inte alls tillgodoses. Därför att det kommersiellt inte är lönsamt. Det är ett bostadspolitiskt bekymmer, som växer för varje år.
Länsstyrelsen pekar på att tätortsbebyggelsen måste förtätas, övergivna industriområden bebyggas och hela bostadsplaneringen styras bort från beroendet av biltrafik. Det är helt riktigt. I många kommuner finns det goda möjligheter att förtäta och bebygga andra områden är jordbruksmarken.

Då skulle man slippa se den bostadsbebyggelse i form av fula, glest bebyggda, trädlösa och vindpinade villaområden som exempelvis Svedala kommun uppfört söder om tätorten under senare år, på förstklassig jordbruksmark.
Kommunernas bostadsplanerare måste helt enkelt tänka längre än näsan räcker. Att jordbruksmarken bevaras och förblir produktiv är något vi alla måste ta ansvar för. En villa på en leråker är faktiskt ingen mänsklig rättighet.

”Det är lätt för bolag att komma över åkermark”

ATL publicerade den 22 oktober artikeln ”Det är lätt för bolag att komma över åkermark”.

Att åkermark bebyggs är inte bara kommunernas fel. Lantbrukarna har svårt att säga nej när byggbolagen bra för mark att exploatera.

I dagarna landar ett dokument på kommunalpolitikernas bord från Region Skåne där de bland annat uppmanas till ökat samarbete för att hushålla bättre med åkermarken.

I rapporten Strukturbild för Skåne sammanfattas sju års arbete mellan Region Skåne och Skånes 33 kommuner över den framtida tillväxten. Slutsatserna och strategiförslagen står Region Skånes utredare för.

– När det gäller åkermarken vill vi att man resonerar mer kring användning och att man inser dess värde, men all mark är värdefull, säger projektledare Therese Andersson.

Fem strategier

Markhushållningen återkommer i flera av de fem strategier som Region Skåne nu föreslår, och även om kommunerna visat ökad medvetenhet om behovet av hushållning, vilket bland annat lett till ökad förtätning, så är det lite för lätt att låta bebyggelsen sprida ut sig.

– Men det är svårare att genomföra förtätning på grund av hela demokratiseringsaspekten, det är fler intressen man måste ta hänsyn till, säger Therese Andersson.

Hon anser att man inte bara kan belasta kommunerna för att åkermark bebyggs. Lantbruket självt har ett ansvar för att värna om åkermarken.

– Det är för lätt för bolag som Skanska och Peab att komma över åkermark för exploatering. Dessutom är det många markägare som erbjuder både dem och kommunerna mark för exploatering när de ser att de kan tjäna mer på det.

Planmonopol

En del av lösningen är, menar Therese Andersson, att kommunerna tillämpar sitt planmonopol bättre med tydligare översiktsplaner och bättre kommunikation med markägare, men också kommunal samverkan där det är att föredra.

– Vi tycker att kommunerna ska ta sitt ansvar inom vissa områden och göra saker tillsammans inom andra. Det går hand i hand. Men det går inte att säga att ingen utbyggnad får ske på tioplusmark. Det är att hårddra det, man måste ha en mer nyanserad bild.

– Det är lätt att säga att det är kommunerna som gör fel… men att ge åkermarken status av riksinresse är ingen väg att gå.

Presentationer från seminariet ”Behöver vi mål och visioner för vår jordbruksmark?”

Här finns nu alla de presentationer som föreläsarna visade vid seminariet ”Behöver vi mål och visioner för vår jordbruksmark?” på Lögnäs Gård fredagen den 5 oktober.

Arne Joelssons presentation.

Anders Larssons presentation del 1.

Anders Larssons presentation del 2.

Johanna Hellstens presentation.

Elisabeth Falkhavens presentation.

Den rapport som Anders Larsson refererade till ”Mål och metoder för hushållning med god jordbruksmark inom kommunal planering” hittar du här.