Etikett: Debattartikel

Värna miljö och ekologiskt jordbruk

Länstidningen Södertälje publicerade den 30 april denna debattartikel:

Byggplanerna i Ytterjärna av hotell- och kulturcentrum engagerar många och särskilt Centerpartiet. Tvärtemot Vidarstiftelsen utan anser vi att ett nytt kulturcentrum som byggs, enligt detaljplan 2011-00312-214, hotar det ekologiska jordbruket i Ytterjärna.

Även befintlig kulturmiljö med arkitekt Asmussens ”blå hus” och nationalmålaren Bruno Liljefors ateljé Wigwam förbleknar och försvinner in på en bakgård. Övriga byggplaner – visar att Vidarstiftelsen har annan mark att bygga på.
Centerpartiet vill att hotell- och kulturcentrum förverkligas i Ytterjärna, vi var det första partiet som på allvar lyfte möjligheterna med ett konstcentrum kopplat till Hilma af Klints konstskatt.

Men vi är förvånade över att Vidarstiftelsen är så okänslig och inte vill slå vakt om vår miljö i Ytterjärna. Det ekologiska jordbruket i Ytterjärna borde vara av intresse för och ligga Vidarstiftelsen och antroposofin nära. I ett vidare perspektiv så har människan det senaste 100 åren våldfört sig på åkermark och lagt betong och asfalt på 10 000-tals hektar, och nu slår även torkan till och flyttar odlingsförutsättningarna norrut på jordklotet – de globala utmaningarna närmar sig snabbt och det är nu viktigare än någonsin att värna åkermark och god matproduktion.

Då är det rimligt att även i smått och lokalt ta ansvar för att det inte läggs betong och asfalt på åkermark eller skapa restriktioner för god och ekologisk matproduktion så att det även i framtiden går att odla ekologiskt i Ytterjärna och inte chansa och i dag ödelägga möjligheten.

Centerpartiet står fast vid sin uppfattning att värna det ekologiska jordbruket i Ytterjärna, det största i länet, att värna kulturmiljön i Ytterjärna, att nationalmålaren Bruno Liljefors ateljé Wigwam och Asmussens blå hus inte hamnar på en bakgård. Det finns mark som ger möjlighet att genomföra byggandet av hotell, konferenscenter, utställningshall m.m. på annan plats som inte försvårar och i förlängningen kan omöjliggöra ekologiskt jordbruk på Säby gård och som bevarar kulturmiljön till eftervärlden.

Det är trevligt att det dykt upp fler politiska aktörer i den här för Järna viktiga miljöfrågan om än bara en enskild socialdemokrat, men alltid något. Frågan är bara hur högt det är i taket inom socialdemokratin i den här frågan. Men det är klart står man redan på knä så blir det förhållandevis högt i tak.

Det som fortsätter att förvåna är att Hans Neideman, ordförande och miljöpartist i Järna kommundelsnämnd inte tar den närodlade och ekologiska matproduktionen på större allvar.

Per-Anders Fritshammar
ordförande (C) Järna-Vårdinge
Tage Gripenstam
gruppledare (C)
AB

Odla på åkermarken

Debattartikel i Trelleborgs Allehanda den 27 april skriven av riksdagsledamoten Otto von Arnold (KD). Även publicerad i Skånska Dagbladet den 26 april under rubriken ”Bygg långsiktigt klokt och odla på den Skånska åkermarken”.

Eftersom mark och vatten är begränsande resurser för expansion måste de förvaltas på ett klokt och långsiktigt hållbart sätt. Det skriver riksdagsledamoten Otto von Arnold (KD).

Skånes befolkning växer och många kommuner ser en möjlighet att växa. Det ger ökad kommunal välfärd, fler bostäder och fler efterlängtade skattekronor – så här ska det byggas. Så resonerar många kommunpolitiker i bland annat Staffanstorp och Trelleborg.

De kommuner som vill expandera ligger på en av världens mest högavkastande åkerjordar, Lundaslätten och Söderslätt. Därför är det beklagligt att kommunalråden i nämnda kommuner inte kan se vilka skånska och nationella värden vi riskerar att förlora om byggnationen på åkermark får fortskrida på ett inte långsiktigt hållbart sätt.

Åkermarkens skydds­nivå har uppfattas av många som inte speciellt hög jämfört med ett antal riks­intressen som anges i miljöbalken, såsom mark och vattenområden för naturvård, kommunikationer, försvaret etc. Det kommunala planmonopolet anses också stå över.

Det förs därför en intensiv debatt om att klassa den goda åkermarken som riksintresse. Även om detta skulle vara en framkomlig väg finns andra intressen som också kan behöva skyddas och det ena ställs mot det andra i ett byråkratiskt virrvarr. Med tiden måste vi kanske se över detta system också.

De faktiska omständigheterna med klimatförändring och en ökande världsbefolkning sätter fokus på den skånska åkermarkens goda produktionsförmåga av livsmedel och energi. Enligt den statliga Miljömålsberedningen reser klimatförändringarna frågan om vilka framtida utmaningar som Sverige kommer att möta när det gäller produktion av mat, foder, bränsle och andra produkter. Även hur den långsiktiga användningen av åkermark efter år 2020 diskuteras i en annan statlig utredning. Vidare har vi ”ett rikt odlingslandskap” som ett av de 16 övergripande miljö­målen.

Eftersom mark och vatten är begränsande resurser för expansion måste de förvaltas på ett klokt och långsiktigt hållbart sätt där varje kommun är skyldig att i sin översiktsplan redogöra för hur man tänker utnyttja dessa. Staten genom länsstyrelserna har att efter Miljöbalkens hushållningsregler bedöma den bästa användningen på regional och mellankommunal nivå. Med den nya plan- och bygglagen har denna samordning förstärkts och ett större helhetsgrepp måste tas.

I Skåne har vi en speciell situation med många, kanske för många, små kommuner som riskerar att bara se till sitt och inte till den skånska helheten. Därför finner jag länsstyrelsens förslag om att sträva efter en ”nollvision” för konsumtion av åkermark för bostadsbyggande som väl avvägt och absolut rätt i tiden.

Vi kan inte fortsätta se på när dessa värdefulla åkermarker sugs upp av urbaniseringen. Städer och tät­orter ska givetvis kunna växa men det går att hitta andra lösningar genom att förtäta och bygga på andra icke odlingslämpliga marker. Med förbättrade kommunikationer kan skåningarna komma närmare naturen och mycket av en ganska öde landbygd att leva upp. Som riksdagsledamot ser jag det som en viktig uppgift att följa de nya lagarna kring markanvändning och se hur de tillämpas regionalt och kommunalt.

Genom att kategoriskt vilja bygga på den goda åkermarken och ytterligare minska den odlingsbara ytan gör vi bara våra barn och barnbarn en björntjänst.

Skånsk kamp för ett globalt ansvar

Ingen kommun har visat sig villig att ta ansvaret att skydda den skånska åkermarken. Därför behöver vi länsstyrelsen som likt en dagisfröken delar ut leksakerna mellan barnen för deras eget bästa. Det skriver lantmästarstudenten Daniel Finnfors från Gylle i en debattartikel i Trelleborgs Allehanda den 18 april.

Läs hela debattartikeln här.

Åkermarken minskar! – Vad gör vi åt det?

Naturskyddsföreningen Mat- och Jordbruksnätverket genom Eva-Lena Rådberg publicerar idag en artikel med rubriken ”Åkermarken minskar! – Vad gör vi åt det?”.

Allt fler människor på jorden ska livnära sig på allt färre hektar produktiv åkermark. Samtidigt som befolkningen växer, håller vi på att förstöra den bästa åkermarken. Torka och erosion är stora problem i stora delar av världen, och dessutom breder städer ut sig och odlingar får ge vika. Också i Sverige bygger vi hus, vägar, köpcentra och industrier på den bästa åkerjorden utan tanke på framtiden.

Läs hela artikeln här.

Texten som pdf: Åkermarken är hotad

Bebygg inte åkermark

Följande debattartikel skriven av Eva Gustavsson och Nils-Krister Persson, Matupproret i linköping publicerades den 2 mars i Corren.se.

Stoppa byggandet på vår värdefulla jordbruksmark. Det anser Matupproret i Linköping. De tar som exempel den nya översiktsplanen för området mellan motorvägen och upp till Ekängen och Roxtuna.

Nu vill kommunen bygga på bördiga åkrar kring Linköping. Detta enligt en ny översiktsplan för området mellan motorvägen och upp till Ekängen och Roxtuna. Vi bor här mitt i en av Europas bästa jordbruksbygder med tusenårig odlingshistoria och ser hur denna betydelsefulla mark krymper allt mer.

Att bebygga stadsnära åkermark är en omodern tanke som man hade hoppats inte skulle vara aktuell 2012. Östergötland har under lång tid varit en kornbod för Sverige och den bördiga östgötaslätten är ett kännetecken för regionen. Allt fler människor blir medvetna om att vi måste kunna försörja oss själva lokalt inför en framtid med brist på olja och andra resurser. Till detta finns flera argument: ekologisk hänsyn, minskade transporter, ökad robusthet mot förändringar i omvärlden, ökad medvetenhet om jordbrukets betydelse för att vi ska få mat på bordet.

Allteftersom befolkningen i världen ökar, användningen av jordbruksprodukter till drivmedel och bränsle tilltar och konsumtionen av resurser fortsätter öka är det av största vikt för mänsklighetens framtida överlevnad att bevara jordbruksmarken. Att ha tillgång till produktiv jordbruksmark nära staden måste börja ses som en ytterst värdefull tillgång som inte får slarvas bort genom kortsiktigt byggande.

Linköping talar gärna om sig som en kommun riktad mot framtiden och man talar om hållbar utveckling som skall genomsyra all planering. Tyvärr syns inte mycket av detta i planerna som kommunen presenterar.

Matupproret Linköping vill därför att det blir stopp för byggande av vägar, industrier och bostäder på vår värdefulla jordbruksmark. Jordbruksmarken är en av våra allra viktigaste resurser för framtiden, både internationellt och här i Linköping.

Vi måste värdesätta den odlingsbara marken

Vi måste dessutom lära oss att värdesätta den odlingsbara marken och se den som en resurs för framtiden. Att låta bygga bostäder på fin åkermark är ett stort problem som vi har i Sverige. Städerna brer ut sig och jag anser att kommunpolitikerna verkligen måste skärpa sig. För ju mer mark som försvinner, ju mindre mat kan vi producera. Det är upp till den enskilda kommunen att utreda om det finns möjlighet att bygga på annan mark än åker, vilket de naturligt vis bör eftersträva.

Det skriver Patrik Davidsson(C), ordförande CUF Kronobergs län i en debattartikel i Tidningen VERTO.

Läs hela debattartikeln här.

Värdefull åkermark

Kristianstadsbladet publicerade den 8 februari denna debattartikel skriven av  Irene Oskarsson, riksdagsledamot och, jordbrukspolitisk talesperson. Irene är även vice ordförande i Den Goda Jorden.

I dag den 8 februari håller tidskriften The Economist en internationell konferens på temat ”Feeding the world, the 9 billion people question” i Genève.

Världens befolkning förväntas nå 9 miljarder år 2050 samtidigt som världens jordbruksproduktion utmanas av klimatförändringar och vattenbrist.

På konferensen avhandlas frågor om undernäring såväl som det paradoxalt växande problemet med övervikt i världen. The Economist har i ett antal tidigare artiklar belyst den enorma utmaning vi står inför när det gäller att stilla hungern i världen.

FN:s beslut att utrota svälten i världen är möjlig men då krävs stora förändringar av oss alla. I länder som till exempel Nordkorea och Etiopien vilar ansvaret tungt på politiker som med sitt repressiva styre förstör förutsättningarna för livsmedelsframställning. Vi är förmögna att producera mat till hela världens befolkning – men problemen är i första hand politiska.

Jordbrukets utveckling är central för att världen ska klara en framtid med klimatförändringar och en världsbefolkning som toppar på 9 miljarder cirka 2050.

Ett modernt jordbruk på Skåneslätten ger skördar efter landmassa som är tio gånger större än ett afrikanskt. Skillnaden är teknologisk och avgörs av tillgången till förädlade plantor, vårdad jordmån och effektiva redskap. Vi har ett ansvar att dela med oss av kunskapen och kompetens till länder med underutvecklat jordbruk. Inte minst handlar det om att ge stöd och få tydlighet i ägande och brukande regelverk för den enskilde bonden.

Det är viktigt att bevara och utveckla jordbruk, även i Sverige. Den åkermark som vi använder är en ändlig resurs uppbyggd genom årtusendens arbete av natur och människa.

I Sverige finns mark som betraktas som världsklass på vilken vi i dag bygger hus, vägar, industrier och köpcentra. 1919 hade åkermarken sin största utbredning, sedan dess har den minskat med nästan en tredjedel.

Det är inte längesedan som jordbrukarens liv präglades av den låga produktivitet, slitsamma hopplöshet och ergonomiska mörker som skildras i Tomas Bannerheds bok ”Korparna” från ett 1970-talssmåjordbruk i Småland.

Skillnaderna även i Europa mellan öst och väst är många gånger dramatiska tidsresor som visar på utvecklingspotentialen för Europasamarbetets jordbrukspolitik. Skillnaderna mellan nord och syd är ännu mer dramatiska och understryker vikten av biståndsarbete som fokuserar på jordbruksutveckling.

I KD kallar vi jordbruket för modernäring. Konferensen i Genève kommer att följas av flera. Världens utmaningar för en mättad befolkning är många, de tillgängliga lösningarna är också många. Början till en uppgradering av jordbruket är att inte förspilla mer i Sverige.

Jordbruksmark måste skyddas

Betty Malmberg (M), riksdagsledamot från Östergötland och Stefan Erikson (M), ordförande i Bygg- och miljönämnden i Linköping skriver idag en debattartikel i Östgöta Correspondenten.

Jordbruksmark är en knapp naturresurs, därför bör i första hand exploatering ske av icke jordbruksmark och i andra hand bör alltid den mark med lägst avkastning exploateras, skriver moderaterna Betty Malmberg och Stefan Erikson.

Sju miljarder människor i världen har en rätt att få äta sig mätta i dag – och i morgon. Tyvärr har inte alla den möjligheten. Alla bär vi ett gemensamt ansvar för att trygga matförsörjningen såväl i dag som för framtida generationer. Det krävs ett långsiktigt ansvarstagande för att trygga jordbruksmark samtidigt som jobb kan skapas i fler och växande företag inom de gröna areella näringarna. Ekonomisk tillväxt och miljöarbete går hand i hand.

Jordbruksmark är en knapp naturresurs som exploateras i snabb takt. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet har uttryckt oro för den rådande utvecklingen. Skyddet är svagt för jordbruksmark och mark som exploateras är för evigt förlorad. I Danmark klassas jordbruksmarken som riksintresse och motsvarigheten till våra länsstyrelser har vetorätt då det gäller frågor som rör exploatering av jordbruksmark. Norge har slagit fast en nationell målsättning om att spara jordbruksmarken. Ett stort ansvar vilar i Sverige på lokalt ansvarstagande och ledarskap när det gäller att bevara värdefull jordbruksmark och främja jobb och företagande inom de gröna areella näringarna. Exempelvis har Alliansen i Linköping i sitt visionsdokument poängterat jordbruksmarkens betydelse ifråga om stadens expansion.

I första hand bör exploatering ske av icke jordbruksmark och i andra hand bör alltid den mark med lägst avkastning exploateras. Växande städer med bostäder, verksamheter och fritidsområden kan mycket väl möjliggöras under förutsättning att det finns ett långsiktigt ansvar för att bygga där det faktiskt är lämpligt och att värdefull jordbrukmark ska brukas – inte förbrukas.

Hur kommunerna hanterar frågan om exploatering av värdefull åkermark är därför mycket viktigt att följa upp. I maj 2009 presenterades Miljöprocessutredningen. Utredningen framförde att reglerna som gäller skyddet mot exploatering av värdefull jordbruksmark för andra ändamål bör ses över och föreslog dessutom en skärpt kontroll av tillämpningen av dessa regler. Det är ett förslag som sammanfaller väl med ett långsiktigt ansvar för framtiden.

Det under höstens partistämma antagna idéprogrammet Ansvar för Sverige utgör grunden för Moderaternas arbete. Där betonas behovet av ett modernare jordbruk, med bättre grödor som kan bidra till att fler människor kan äta sig mätta utan att mer jordbruksmark exploateras. Kortsiktigt tänkande kan annars ge svåra långsiktiga konsekvenser.

Bebyggd jordbruksmark kan aldrig återställas. För fler jobb, ekonomisk tillväxt och en levande landsbygd krävs därför hållbara lösningar och ansvar för framtida generationer. Vi moderater tar ansvar i dag – och i morgon.

Samhället måste börja värna om åkermarken

ATL publicerar idag en debattartikel ”Samhället måste börja värna om åkermarken” skriven av Jordbruksverkets generaldirektör Mats Persson.

Miljömålet Ett rikt odlingslandskap har hittills varit inriktat på att bevara natur- och kulturvärden, men nu behöver åkermarkens värde för produktion uppmärksammas, skriver Mats Persson, Jordbruksverket.

Varje år försvinner jordbruksmark till följd av igenväxning eller genom att den tas i anspråk till exempel för bostäder och infrastruktur.

Nya resultat visar att exploateringstakten har ökat på senare år och att den är störst i goda jordbruksbygder. Därför är det dags att samhället värderar åkermarken långsiktigt.

Att god åkermark exploateras är lätt att förstå, särskilt i de växande städernas närhet. Jordbruksverket har tagit fram en ny metod för att undersöka hur mycket som exploateras och följa miljömålet.

Preliminära data pekar på att drygt 3 000 hektar jordbruksmark tagits i anspråk för bostäder, lokaler och infrastruktur mellan 2006 och 2010.

Exploateringstakten har ökat jämfört med perioden 1998–2005. I ett långt perspektiv innebär detta att en ansenlig areal för framtida produktion försvinner oåterkalleligt.

Det som gör bilden värre är att exploateringen är störst i goda jordbruksbygder. I Halland verkar takten vara mer än dubbel jämfört med övriga landet och Skåne är det län som haft näst högst exploateringstakt på senare år.

Vi tycker att samhället behöver värna åkermarken. Visserligen ligger det i markägarnas – böndernas – intresse att förvalta och bevara jordbruksmarken. Men i fråga om oåterkalleliga, långsiktiga konsekvenser har marknaden och samhället olika tidshorisonter.

I bästa fall kanske marknaden beaktar effekter några decennier framåt, medan vi samhällsmedborgare vill att framtida generationer ska ha förutsättningar att producera mat.

En växande befolkning och en pågående klimatförändring pekar på att Sverige ska ta ett större ansvar för livsmedelsproduktion.

Arbetet med det nationella miljömålet Ett rikt odlingslandskap har hittills till stor del varit inriktat på att bevara natur- och kulturvärden. Med all rätt, men nu behöver åkermarkens värde för produktion också uppmärksammas.

Under 2011 har vi breddat perspektivet och föreslagit regeringen att miljömålet preciseras till att minst 2,6 miljoner hektar odlingsbar åkermark ska finnas, att arealen som exploateras ska begränsas och att åkerjorden ska hålla en god kvalitet. Regeringen väntas ta beslut om preciseringarna i vår.

Utan att gå in på detaljer i lagstiftningen kan jag konstatera att den är otillräcklig. Det kommunala planmonopolet innebär att åkermarken saknar reellt skydd. Jag vet att många tycker att det borde finnas riksintresse för åkermark.

Jordbruksmarken är en så kallad fondresurs. Det innebär att den, till skillnad från en oljefyndighet, kan ge ett förnybart flöde.

I princip skulle en åker kunna avkasta livsmedel och andra råvaror i hundratusentals år framåt. För att skapa ett hållbart samhälle måste vi basera produktion och konsumtion på förnybara resurser.

Vi måste leva på vad jorden avkastar, fondens flöde, och inte tära på kapitalet.