Etikett: Debattartikel

Riv upp förslaget om bostäder i Sättuna

Gustav Knutsson (MP) ledamot i samhällsbyggnadsnämnden skrev den 25 september i Corren debattartikeln ”Riv upp förslaget om bostäder i Sättuna”.

Låt oss fortsätta odla den goda jorden och bygga bostäder på annan mark, skriver Gustav Knutsson (MP).

Linköpings kommun planerar att skapa ett nytt bostadsområde med 360 villor i Sättuna vid Roxens västra strand, trots att det strider mot flera av kommunens egna långsiktiga miljömål.

Åkerjorden i Sättuna hör till de bästa i Sverige, och det vill inte säga lite med tanke på att Sveriges åkermark överlag hör till de bästa i världen. Bördig åkermark kommer bli värd allt mer i takt med att klimatförändringarnas konsekvenser i form av torka och översvämningar gör stora arealer i andra delar av världen obrukbara. Att offra en sådan resurs för att bygga villamattor ligger mycket långt från de långsiktigt hållbara beslut som framtidens Linköpingsbor har rätt att kräva av oss.

Det andra starka argumentet mot det planerade bostadsområdet är att det inte kommer blir ett tillräckligt stort underlag för normal service som affärer och skolor. De allra flesta som bor där kommer därför att behöva åka därifrån dagligen och de kommer bli tvungna att åka bil, eftersom de kommer att vara för få för att motivera en utbyggd kollektivtrafik. Den planerade busshållplatsen vid Bergsvägen ligger en dryg kilometer bort. En kilometer är för långt att gå för de flesta, särskilt om man ska göra det med tunga matkassar och kinkiga dagisbarn. Biltrafiken kommer därför att öka vilket också är i strid med kommunens övergripande miljömål.

Förslaget har nu varit ute på samråd och både LRF och andra har tagit upp hotet mot åkermarken. För Miljöpartiet är det ett enkelt beslut: Riv upp förslaget, bygg inte på åkrarna kring Sättuna.

Låt oss fortsätta odla den goda jorden och bygga bostäder på annan mark. Det kommer löna sig i längden.

En hållbar betraktelse av jorden

Det är viktigt att bevara god åkermark och ge bonden långsiktigt goda förutsättningar för att bruka den, skriver riksdagsledamoten Ola Johansson (C), Kungsbacka i en debattartikel i Hallands Nyheter den 4 augusti.

Medan regnet utanför slår mot rutan och vi hoppats på en soligare semestermånad längs Hallands stränder nås vi åter av rapporter om vad som på längre sikt händer med vårt klimat. Den Europeiska miljöbyrån EEA prognostiserar en större klimatförändring i Skandinavien än på andra håll i Europa, och fram till 2050 kommer genomsnittstemperaturen i Europa att vara 1,5 grader högre.

I Norra Sverige kanske till och med 2,5 grader och senare detta sekel förutspås så stora ökningar som 6 grader och 30 procent mera nederbörd än i dag. Till detta kan läggas följderna av nedsmälta glaciärer och polarisar. Profetior som förskräcker! Eller manar de tvärtom till handling?

Våra far- och morföräldrar avlades av de svenskar som inte emigrerat till Amerika. Befolkningsökning och missväxt på landbygden gjorde kring det förra sekelskiftet 1,3 miljoner svenskar till ”ekonomiska flyktingar”.

Genom att ta ny mark i bruk, genom utdikning, genom att rationalisera jordbruket med nya brukningsmetoder och mekanisering lyckades de vända utvecklingen och återskapa en levande landsbygd med bärkraftiga jordbruk som försörjde befolkningen som åter börjat växa i Sverige. Vad de inte visste var att deras vedermödor skulle förändra landskapet på ett sätt som senare kritiserats och att de idag, bl a i politiken, skuldbeläggs för deras maskiner, handelsgödsel och växtskyddsmedel.

Centerpartiet grundades för 102 år sedan av bönder som önskade stå fria från stat och storkapital, för att kunna förvalta jorden så att den gav föda åt familjen, medan överskottet kunde säljas och ge en inkomst som gav deras barn bättre möjlighet till hälsa, utbildning och arbete utanför gården. För att kunna ge den möjligheten åt kommande generationer krävdes det att hela tiden bruka bättre för att få ut mera, utan att förbruka möjligheten för dem som kommer efter. Den förvaltartanken duger än idag för att beskriva den miljöpolitik som kommer till uttryck genom Centerpartiet, Sveriges gröna röst i politiken.

Åkermarken behövs för att producera säker, hälsosam mat. Det viktigaste är att ge bonden långsiktigt goda förutsättningar att bruka den, utan ytterligare restriktioner, skatter på handelsgödsel och drivmedel. Sverige behöver ett ökat skydd för den värdefullaste åkermarken, men vi behöver också kunna producera mera på den mark vi förfogar över.

Om vi bättre uppmärksammar och tar tillvara den höga kvalité som produceras i det vanliga miljövänliga svenska jordbruket kan vi också utveckla det ekologiska och få lov att smaka den godaste importmaten, på samma sätt som vi vill att utländska konsumenter ska uppskatta produkterna från Matlandet Sverige.

Klimatfrågan kan inte lösas enbart med säck och aska. En grön ekonomi som inkluderar den gröna näringen, företag, politik, myndigheter och medborgare ska vara en positiv drivkraft för oss och för kommande generationer.

Hushålla bättre med åkermarken

Barometern publicerade den 24 juli en ledare med rubriken ”Hushålla bättre med åkermarken”.

Det finns goda anledningar att fundera mer på konsekvenserna av en ständigt minskande areal åkerjord.

Många orter växer så det knakar och byggnadskontoren och kommunpolitikerna är inte sena att göra vad de kan för att underlätta nybyggnation av snart sagt varje byggherres exploateringsplaner. I framtiden ser de ökad inflyttning och ökade skatteintäkter men på sikt hotas livsmedelsförsörjningen av obetänksam stadsplanering.

Ett slitet investeringstips som tillskrivs den amerikanska författaren Mark Twain är att köpa mark, för den tillverkas inte längre. De senaste fem åren har priset på jordbruksmark dubblats i Sveriges viktigaste jordbruksområden. Jord har alltid varit en god affär på sikt, även om den kraftiga uppgång vi sett på senare tid varit anmärkningsvärd.

Åkrarnas ökade värde kan förklaras med låga räntor och att det varit lätt att låna av bankerna som tycker om att låna ut mot säkerhet i fast egendom. Men en mer grundläggande faktor för prisbildningen är den förväntan om stigande matpriser och högre avkastning som fått kapitalet att leta sig ner i myllan.

Priset på jordbruksprodukter väntas öka därför att efterfrågan ökar snabbare än utbudet. Kinas och Indiens växande medelklass köpkraft ökar snabbt och skördarna ökar inte som de gjorde under den gröna revolutionen på 1960-talet.

I Kalmar län ökade hektarskörden av höstvete som är en av de viktigaste grödorna, stadigt från omkring två ton per hektar före 60-talet till att plana ut på en nivå på omkring sex ton under tvåtusentalet. Kommer skördarna fortsätta öka efter det mönster vi vant oss vid? Vågar vi verkligen anta att avkastningen kommer att öka? Kommer det en ny grön revolution?

Modernt jordbruk är beroende av olja för produktion och transporter. Ett snabbt höjt oljepris skulle slå hårt mot långväga transporter och i ett slag höja värdet på lokal produktion eftersom importen skulle bli dyrare. Att i det läget asfaltera och bebygga högproduktiv åkermark kan knappast anses som särskilt klokt eller ansvarfullt, vare sig ur ett lokalt eller globalt perspektiv.

De stadsnära jordarna i Skåne, som är under stort exploateringstryck, är bland de högst avkastande i världen. Idag tar skånska lantbrukare skördar på omkring tio ton höstvete per hektar, motsvarande siffra för världen i stort är tre ton.

I stora delar av Afrika och det forna Sovjet är skördenivån inte mer än lite över ett ton per hektar. Om man ser till den globala produktionen innebär det att ett hektar i Malmös utkanter som förtärs av bebyggelse motsvarar ett bortfall på fem till tio hektar i mindre bördiga områden.

Mat till en växande befolkning är den stora utmaningen för världen de kommande åren. En global knapphet på livsmedel kommer sannolikt även att föra med sig svältkatastrofer och konflikter om vatten och andra resurser. Även om vi i Sverige har goda förutsättningar att trygga vår försörjning måste den kommunala planeringen hushålla bättre med odlingsmarken. Den är en ändlig resurs och värdet på den kommer inte att minska.

Skydda åkermark

I Kristianstadbladet den 27 juli skriver Ingegärd Lindgren-Myrberg en debattartikel med rubriken ”Skydda åkermark”.

Jag kom händelsevis att höra programmet ”Jorden vi ärvde” på radions program P1 den 20/7. Det handlade om den bördiga marken, som förvandlas till bostäder, köpcentra, vägar och parkeringsplatser.
Forskaren Anders Larsson på Sveriges Lantbruksuniversitet menar, att en av landsbygdens framtida utmaningar är maten och var den ska odlas. Det finns ett hot i att tätorten växer, vilket gått ut över bördig jordbruksmark.

Vi kan inte länge till förlita oss på andra länder och att vi skall kunna importera därifrån. Dagens åkermark behövs för matproduktion i framtiden.

Det kommer, enligt Anders Larsson, att bli brist på livsmedel globalt, vi behöver kunna försörja oss själva och inte förlita oss på import, som vi gör nu.

Programmet handlade om Svedala, men det kunde lika gärna ha handlat om Kristianstad och dess närområden.

Att ta från åkermarken, säger Anders Larsson, kan vara förödande i ett tioårsperspektiv. Kristianstad har dessutom översvämningsrisken att tänka på.

Att lära av andras fel och misstag är billigare än att göra misstagen själv. Låt oss därför värna den goda jorden och avsluta projektet C4 Shopping i Hammar.

Ännu har jag inte hört en enda miljövärnare uttala sig. Upp till bevis på vad ni står för! Kanske är det viktigare att få ha makten än att vara klok och försiktig.

Världen går mot svält om inte mer görs

För att avskaffa världssvälten och föda en växande befolkning krävs en fördubblad matproduktion fram till 2050. Hur ska det gå till? Finns det en svensk politik för att möta utmaningen? Det frågar Lennart Båge, Christer Isaksson och Stefan de Vylder i en debattartikel på Svenska Dagbladet opinion den 22 maj.

De inleder:

Vi blir allt fler som ska äta oss mätta. Fram till 2050 förväntas världens befolkning öka med två-tre miljarder människor. Liksom i rika länder kräver människor i låg- och medelinkomstländer med stigande inkomster inte bara mer mat utan också en mer resurskrävande diet. Medan konsumtionen av spannmål minskar ökar andelen kött och mejeriprodukter, vilket kräver mer åkermark. Efterfrågan ökar allt snabbare, produktionen har svårt att hänga med och följriktigt har priserna fördubblats sedan 2007. Den mark som kan nyuppodlas är ganska liten, vilket medför att merparten av en ökad livsmedelsproduktion måste tillkomma genom ökad produktivitet på befintlig jordbruksareal, och detta på ett miljö- och klimatmässigt hållbart sätt.
I antologin Maten och makten, som utkommer i dagarna och där vi medverkar tillsammans med ytterligare tio författare, ställer vi mot denna bakgrund den stora frågan om det alls är möjligt för världen att föda en befolkning på tio miljarder människor år 2050.

Vårt svar blir nej om världens makthavare försummar jordbruket i tron att marknaden automatiskt löser problemen.

Läs hela debattartikeln här.

Fler svar till ”Skånes tillväxt hotas”

I Trelelborgs Allehanda har publicerats ytterligare två svar på debattartikeln ”Skånes tillväxt hotas”.

Marianne Andersson, regionordförande LRF Skåne och Lotta Törner, vd Skånes Livsmedelsakademi skrev den 15 maj debattartikeln ”Framtidsbransch för Skåne”. Läs artikeln här.

Daniel Finnfors, lantmästarstudent skrev den 15 maj debattartikeln ”Lika kortsiktigt som att låta barnen ta egna beslut”. Läs artikeln här.

Jag arbetar vidare för att bevara vår åkermark

I Trelleborgs Allehanda den 15 maj skriver Nils Svensson (M), ledamot samhällsbyggnadsnämnden och ersättare kommunfullmäktige Trelleborgs kommun, en debattartikel som är ett svar till debattartikeln ”Skånes tillväxt hotas”, den 9 maj.

Skånes tillväxt hotas genom att asfaltera och bygga på delar av den bördigaste åkermarken i Sverige.
Undertecknad har tagit del av insändaren om åkermarken som en del ledande moderata politiker från sydvästra Skåne presenterat. Detta i samband med länsstyrelsens presentation av en nollvision för exploatering av åkermark.

Cirka 46 000 personer är direkt sysselsatta i Skåne med jordbruk. Utöver detta underleverantörer och andra binäringar. Dessa arbetstillfällen är också viktiga.

Jag som M-politiker i Trelleborg tar avstånd från deras skrivelse. Artikeln visar en stor okunnighet när man kan skiva att ”år efter år produceras mer livsmedel än vad som efterfrågas, en överproduktion som dessutom kostar EU stora pengar”. Var finns överskottet i dag? EU:s budget för jordbruket påverkas inte av ett eventuellt överskott. Överskottet användes till framställning av energi. Oftast betalar energitillverkning lika mycket eller mer som konsumenten.

I Trelleborgs kommun planeras just nu en stor biogasanläggning i Jordberga. En del av råvarorna till denna anläggning skall komma från jordbruket, till exempel sockerbetor och majs. Var skall dessa råvaror odlas om vi inte skall vara rädd om åkermarken? Produktionen av sockerbetor till Örtofta sockerbruk för livsmedel kommer inte att påverkas av odlingen till biogasanläggningen varför behovet av åkermark ökar. Dessutom kommer denna anläggning att skapa en hel del arbetstillfällen.

I Trelleborgs kommun finns stora utvecklingsmöjligheter utan att behöva ta den bästa åkermarken i anspråk. Jag anser att man skall vara ytterst restriktiv när det gäller byggandet på orörd åkermark. En del byggande kan dock aldrig undvikas, då bör de sämre avkastande markerna användas i första hand.

Vad som saknas är en gemensam strategi i hela regionen angående utbyggnaderna av bostäder och industrier. Det går inte att fortsätta att alla kommuner skall tävla mot varandra.

Detta är ett stort ämne och kommer att diskuteras vidare under lång tid. I Trelleborg finns stora möjligheter att tillgodose befolkningsutvecklingen.

Moderaterna som parti är och skall vara ett viktigt parti i Trelleborg som skall ta tillvara på den enskilde människans intressen likavxäl som företagen som ger arbetstillfällen i Trelleborgs kommun.

Jag som fritidspolitiker i Trelleborgs kommun kommer att arbeta vidare för att bevara vår åkermark för att kunna tillgodose marknaden med livsmedel och energi framöver. Med detta har jag klargjort min inställning i denna fråga och hoppas kunna föra en moderat politik i Trelleborg som attraherar hela befolkningen.

Ikea gör att miljö och demokrati åsidosätts

I Västerbottens Kuriren publicerades den 14 maj en debattartikel skriven av mMiljöpartiets gruppledare Nasser Mosleh och Jan Hägglund som representerar Arbetarpartiet i Umeå kommunfullmäktige.

Beslutet var Ikea ska placeras borde ha skjutits upp. Detta är ett beslut som som kraftigt påverkar stadsplanering, trafik, avgasutsläpp – och Röbäcksslätten. Bristen på alternativa placeringar och en debatt kring dessa samt beslutsprocessen har varit olyckliga för miljö och demokrati. Ordningen är politiskt förkastlig. Kanske var beslutet också ett juridiskt övertramp.
Det skriver miljöpartiets gruppledare Nasser Mosleh och Jan Hägglund som representerar Arbetarpartiet i Umeå kommunfullmäktige.

I april i år godkände kommunfullmäktige en rad avtal för att Ikea ska kunna etablera sig i Umeå. Miljöpartiet och Arbetarpartiet är inte motståndare till att Ikea etablerar sig i kommunen. Ändå röstade vi, som enda partier i fullmäktige, för att skjuta upp beslutet om exakt var Ikea ska placeras. Vi anser att ett beslut- som kraftigt påverkar stadsplanering, trafik, avgasutsläpp och Röbäcksslätten – måste föregås av en bred diskussion.

En sådan hade krävt: att umeborna och deras folkvalda i kommunfullmäktige långt tidigare fått reda på att Ikea övervägde att etablera sig i Umeå; att alternativa placeringar skulle ha presenterats; att ordentligt med tid skulle ha avsatts så de olika placeringarna hade kunnat vägas mot varandra. När det gällde Botniabanans dragning så fördes en intensiv diskussion. Så har inte skett när det gällt Ikeas placering – trots dess stora betydelse för trafik och miljö.

Placeringen av Ikea på Tegssidan kommer att dra till sig väldiga mängder trafik. Beräkningar talar om ett snitt på 10 000 fordon/dygn. Av dessa beräknas 3 000 ta vägarna via centrala Umeå där utsläppen länge utgjort ett stort problem. Efter Västra Esplanaden har miljökvalitetsnormen överskridits varje år sedan 2003. Med Ikea på Tegssidan kommer utsläppen att förvärras än mer. Detta understryks av den jätteparkering för 2 500 bilar som planeras.

I PBL står bland annat att ”Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i an- språk ”

Röbäcksslätten tillhör Norrlands bästa jordbruksmark. Detta, i kombination med texten i PBL, understryker behovet att pröva alternativa placeringar. Vågar någon påstå att placeringen av Ikea på just Röbäcksslätten är ett sådant samhällsintresse att ingen annan plats ens kan diskuteras?

Är den fördjupade översiktplanen giltig? Det finns dessutom en besvärande turordning inför beslutet om den fördjupade översiktsplanen från 2011.

1. De första kontakterna mellan Ikea och kommunen togs i december 2009. (VK 7/9-2011).

2. På ett tidigt stadium blev kommunalråd och Ikea överens. Detta visas av markanskaffningen till Entré Syd, ett område som länge legat i träda, men där Ikea nu ska placeras. Mellan augusti 2010 och april 2011 köpte kommunen in två fastigheter och sex åker/betesskiften!

3. Den 6 september 2011 blir överenskommelsen mellan kommunalråden och Ikea offentlig. Då avslöjas och det ”demokratiska problemet”.

4. Problemet består i att kommunfullmäktige åtta dagar tidigare, den 29 augusti 2011, antog en fördjupad översiktsplan. Denna plan berörde även Entré Syd – där Ikea ska placeras! Men detta (Ikeas placering) framgick inte av översiktsplanen! I underlaget för beslutet beskrivs Entré Syd, liksom tidigare, som ett ”reservområde” som får ”kvarstå som ett möjligt fjärde handelsområde”. Innebörden är att den fördjupade översiktsplanen antogs på ett beslutsunderlag som var avsiktligt vilseledande. Detta är politiskt förkastligt. Men det kan också vara ett juridiskt övertramp.

Det är Ikea som avgör om företaget ska etablera sig i Umeå. Och i slutänden var det regeringen som avgjorde Botniabanans dragning. Men den breda debatten fick betydelse för regeringens beslut. Och en bred debatt om miljöfrågornas betydelse hade satt press på Ikea. Företaget vill hit för att Umeå har flest invånare i Norrland. Vill Ikea verkligen komma på kollisionskurs med alla miljömedvetna umebor?

Bristen på alternativa placeringar och en debatt kring dessa samt beslutsprocessen har varit olyckliga för miljö och demokrati. Vi ställer två frågor av juridisk karaktär till kommunalråden – som måste besvaras:

– Är det, utifrån lagtexten i PBL, acceptabelt att placera Ikea på Röbäcksslätten utan att andra placeringar prövas offentligt?

– Får underlaget till en översiktsplan vara medvetet vilseledande; om nej – är då översiktsplanen giltig?

Blåögt om jordbruksmarken

Jan A Johansson, chefredaktör Skånska Dagbladet, skrev följande ledare den 11 maj:

Striden om marken runt våra storstadsområden hårdnar. Storstadsregionerna växer starkt i Sverige på landsbygdens bekostnad och bristen på bostäder tilltar. Särskilt i sydvästra Skåne är konflikten uppenbar, eftersom marken här samtidigt utgör landets bästa jordbruksmark för livsmedelsproduktion. Den produktiva arealen naggas ständigt i kanten och inte bara av bostäder utan även av annan omfattande exploatering – stora vägbyggen, handelscentra och så vidare.
I mars presenterade länsstyrelsen i Skåne ett mycket vällovligt förslag till nollvision för exploatering av åkermark. Förslaget syftar till ett regionalt åtgärdsprogram för att uppnå miljömål och är just nu ute på remiss. Det är ju alldeles tydligt för envar att det behövs en övergripande reglering för att avväga de olika intressen som slåss om marken i sydvästra Skåne, men även på andra håll.
Men det finns de som ingenting förstått och ingenting begripit. I veckan gick sex moderata kommunalråd från Staffanstorp, Vellinge, Kävlinge, Trelleborg, Lomma och Svedala ut i en debattartikel i Skånska Dagbladet, där de helt sågar länsstyrelsens mål och ambitioner.
Nollvisionen mot exploateringen av åkermark kallar de helt sonika ”sörgårdsromantik” och ”ensidigt åkermarksfokus”. Det är helt nödvändigt att en del jordbruksmark tas i anspråk för bostadsbyggande, hävdar sextetten trosvisst och tvivlar på att det är möjligt att bygga mer förtätat i redan exploaterade områden, som länsstyrelsen föreslår. Folk vill inte bo så, menar de.

Det beror väl på. Förtätade stadsmiljöer är en trend i dag och både Västra hamnen i Malmö och den nya stadskärnan i Staffanstorp är ju utmärkta exempel på hur mer stadslika miljöer lockar människor. Dessutom skapar förtätningen skydd mot den ökända skånska blåsten. Glesbebyggelse på rena slätten eller vid kusten utgör veritabla blåshål. Stavsten i Trelleborg eller bebyggelsen söder om Svedala är avskräckande exempel hur trist och själlöst man kan bygga villaområden. Det finns dessutom gott om byggbar mark i Skånes mellanbygder med goda kommunikationer och behändigt pendlingsavstånd till Malmö-Lund.
Men det mest anmärkningsvärda med det moderata debattinlägget är den totala bristen på förståelse för vad jordbruksmark faktiskt används till, nämligen för att producera den mat vi ska leva av. Det ”produceras mer livsmedel än vad som efterfrågas, en överproduktion”, påstår kommunalråden helt frankt. Man kan visserligen bevisa det mesta med statistik, men faktum är ändå att en ungefär en miljard människor i världen lider av svält. Men är kanske inte vad Moderaterna kallar ”efterfrågan”? Så sent som för ett par år sedan steg priserna på livsmedel på grund av en bristsituation, även i Sverige.

Den livsmedelspolitik som styrt Sverige i mer än två decennier – av moderater och socialdemokrater i allians – bygger på tron att u-länderna ytterst ska försörja oss i västvärlden. Det är en utopi för överskådlig framtid. Även i Sverige ökar befolkningen starkt och efterfrågan på närproducerad mat likaså.
Men det politiskt blåa bältet i sydvästra Skåne fortsätter alltså att se blåögt på framtidens matproduktion.