Etikett: Blogginlägg

Några spridda tankar kring stadsplanering

Bloggen mariafrisk – det omöjliga tar bara lite längre tid skrev den 13 februari följande blogginlägg:

Att bygga stad är ingen lätt uppgift. Än svårare är kanske att bygga i befintlig stad. Jag var för något år sedan på en konferans om den hållbara staden. Jag var där som stadsbyggnadspolitiker, men möttes av många kända ansikten från forskarvärlden vilket gjorde att även den sidan hos mig fick sitt lystmäte tillgodosett. På konferensen togs en rad frågor upp, social aspekter, men också hur vi förhåller oss till buller, grönområden och trafikseparering. Speciellt kan den här föredragningen om bilsamhället rekommenderas om man är intresserad av att veta mer om varför våra städer ser ut som de gör.

För några årtionden sedan praktiserades trafikseparering vid planering av nya bostadsomrden och stadsdelar. Nu är förhållandet snarare det motsatta, och istället pratas det om trafik på de gåendes villkor. Vilket också ger en trygghetsaspekt till området om det inte är helt separerat från alla trafikrörelser. Busstrafiken är givetvis en del i detta. En annan del är buller, vibrationer och närheten till tåg. I flera av våra svenska städer har vi järnvägen som ett stråk genom staden. Vi har tvingats att inte bygga bostäder eller annan verksamheter i närheten av denna just pga ljudnivå och liknande. Det gör att det nu ses med lystna blickar på områden, som skulle kunna förtätas – om det bara inte bullrade så.

I Karlstad finns plan på bostäder i ett sådant läge – som just nu är överklagat och behandlas av högsta förvaltningsdomstolen. Domen i ärendet är förståss intressant eftersom det skulle kunna öppna upp för bostadsbebyggelse i liknande lägen, både i Karlstad och i andra orter där järnvägen är en stor barriär i staden. Boverket har riktlinjer som man ska förhålla sig till, och som hittills gjort det svårt att bygga i de här områdena. Nu verkar det möjligen som att det kan vara ändring på detta, och utifrån några förutsättningar kan jag tycka att det är bra. Det ska naturligtvis gå att säkerställa en bra boendemiljö, men kanske måste man inte kunna garantera tystnad åt alla håll och kanske kan man i större utsträckning framgent dämpa buller och vibrationer. Kanske får man också tåla mer som boende i en stad, jämfört med boende på landsbygd eller mindre tätorter?  En av forskarna på nämnda konferens menade att vi visst ska bygga i de här lägena, men vissa undantag kanske. Men mer än vad vi hittills gjort.

Fördelarna är att man i dessa lägen kan utnyttja redan befintlig infrastruktur och minska bilåkandet genom att det finns gott om kollektiva transporter. Vi kommer behöver utnyttja marken på ett alltmer effektivt sätt i centrala lägen i samtliga Sveriges städer. Dels har vi har inte råd att sprida ut vår byggnation på värdefull jordbruksmark, eller skogsmark heller för den delen, men det är också ineffektivt transportmässigt. Framöver kommer vi också att behöva producera mat lokalt i större utsträckning än hittills, eftersom matpriserna stiger kraftigt när oljepriset stiger och det därför också blir orimligt med långa transporter.

Det finns verkligen många aspekter att väva in, och det händer verkligen mycket på planeringssidan just nu. Jag märker att jag som varit borta från akademin några år, har tappat greppet om “forskningsfronten”. Nu är ju det enkelt att råda bot på, men under det gågna året har tiden helt enkelt inte funnits. Först efter ett år, när jag ungefär vet hur arbetet fungerar så känns det som att läsning av en vetenskaplig artikel skulle nog tillföra något i min praktiska verklighet.

Åkermark försvinner

Boo Östberg (C) i Knivsta vill tipsa om följande:

Det finns skäl att tvivla på huruvida en livsmedelssektor med sitt nuvarande beroende av fossila bränslen kan möta den globala efterfrågan på mat.
Utmaningen består i att frikoppla livsmedelspriserna från de stigande och fluktuerande priserna på fossila bränslen
”, står det i rapporten från FAO.

Läs i lättsmält form på JordbruksAktuellt
För den vetgirige finns hela rapporten på 78 sidor från FAO (FN:s Food and Agriculture Organization)

Lägger man så till en ”World-clock” som visar att var 7:e sekund försvinner 1 hektar produktiv mark (samtidigt som vi blir 3 människor fler per sekund) på jordens yta

Kanske låter det absurt, svårt att förstå, t.o.m. att acceptera. Kan det verkligen vara sant?
Tyvärr är det nog så. För i Danmark har det försvunnit i snitt 20 ha jordbruksmark per dag de senaste 28 åren!
I Tyskland är motsvarande siffra 90 ha/dag! Orsaken är att marken tas i anspråk för ”byggnation av vägar, bostäder och industriområden” enl. Jordbruksaktuellt.
Vad motsvarande siffror är för Sverige framgår inte.
Men vi är garanterat inte något undantag. Inte ens i Knivsta.

Det är därför som Bygg- och Miljönämnden i Knivsta har satt ett mål för 2012 att: ”Vid planläggning ska framtida behov av tätortsnära produktiv åkermark särskilt beaktas”. Självklart gäller det även produktiv mark på landsbygden, men det regleras redan i Plan- och bygglagen – d.v.s. att mark ska användas till det den är bäst lämpad för. Detta är dock inte lika självklart när tätorten expanderar, det är då som konflikten uppstår kring vad marken är bäst lämpad för…

Peak oil – och maten?

Miljöbloggaren Andas lugnt skrev den 14 december ett inlägg med rubriken ”Peak oil – och maten? ”. Där skriver han bland annat:

Sveriges jordbruk

Sverige med 9,4 miljoner invånare har 2,6 miljoner hektar (Mha) åkermark. Antalet verksamma i jordbruket är 177 000 enligt EU:s statistiknormer (0,2 1,8 procent av befolkningen). För ett års mat till en person behövs 0,4 ha åker om dieten ska vara 3 000 kcal/dag blandad kost inklusive kött. Dagens 9,4 miljoner svenskar skulle behöva 3,8 Mha för att vara självförsörjande men saknar alltså 1,2 Mha. Dessa täcks upp av import från länder som Pakistan (ris), Italien, Spanien, Holland (frukt, grönsaker), Danmark (griskött) … listan är lång och växlande. Det mesta levereras just-in-time. Kossan som idisslar hos bonden på måndagen är lövbiff hos Ica på fredagen.

Hur driver man den karusellen om peak-oil lobbyns spådomar blir sanna?

Höskörd på gammalt sätt. Tidigt 1900-tal.

Någon ledning ger Sveriges läge under andra världskriget 1939-1945. Landet hade då 6 miljoner invånare och runt 3,5 Mha åkermark. Tjugo procent av befolkningen arbetade i jordbruket som drevs med bönder, bondhustrur, barn, drängar, pigor och hästar. Maten från nationens åkrar räckte nätt och jämnt och var därför ransonerad. På grund av köttbrist åt man kanin, kråka och varjehanda smådjur. Inga apelsiner, inga bananer.

År 2030 blir problemet värre. Sverige har då 10 miljoner invånare som nominellt behöver 4 Mha för sin matproduktion och saknar 1,4 Mha. Världen har 8 miljarder invånare men jordens åkermark har inte vuxit. Det innebär ökad kamp om livsmedlen, höga priser och etiska fördelningsproblem. Hur skaffar man då mat i Sverige? …  skickar ut folket på landet och nyodlar skogen med hacka, spade och årder? Eller exporterar pappersmassa via bantade och dyra kommunikationsnät?

Läs hela blogginlägget här.

Håll slätten fri från möbeljätten – Låt kulturlandskapet leva och frodas!

Bloggaren Erik Danielsson skrev den 28 november ett blogginlägg om IKEA:s planer på en ny stormarknad i Umeå. (Det är inte första gången som IKEA planerar att bygga nytt på den bästa åkermarken)

Beskedet om IKEA:s planer på en stormarknad i Umeå mottogs med glädje. Vi hoppas som konsumenter på ett större varuutbud. Baksidan kan dock bli att förutsättningarna för närodlat minskar. För om byggherren Kamprad får som han vill kommer företaget att lägga beslag på slätten för att ge plats åt möbeljätten. Den tar i anspråk en ytan som inte är obetydlig. Till en början kommer anläggningen att förbruka åkerareal motsvarande ca 22 fotbollsplaner eller 222 000 kvadratmeter ( 22 ha). Det skulle ske på bästa myllan mätt på våra breddgrader sett och där landhöjningen fortfarande gäller. Jorden har kvaliteter som gjort att staten (SLU) på närliggande marker bedrivit försök och utveckling av norrländsk trädgårds-, bär- och köksväxtodling. Nu tar västra länken den frilandsodlingens ytor. Och mer av den värdefulla jorden skulle försvinna när även andra handels-kedjor kräver att få etablera sig intill kundmagneten på slätten. Det hela riskerar att bli en koloss på lerfötter. Mängder av matjord skulle schaktas bort för att hårdgöra marker till byggnader, asfaltbeläggningar och parkeringar. Det blir inte hållbart.


Läs hela inlägget här.

Var rädd om åkermarken även i Umeå en resurs för framtiden

På VK-bloggen skriver Mattias Larsson (C) den 16 oktober:

I fredags träffade jag tillsammans med Eric och Lennart som är Centerpartiets representanter i Byggnadsnämnden Roger Sandström ordförande i LRF kommungrupp i Umeå. Roger ville träffa oss dör att diskutera hur man kan kombinera ett ökat intresse för att bygga hus i omlandet kring Umeå, exempelvis i Stöcksjö där vi var och tittade med de behov som finns om man skall kunna bedriva ett långsiktigt hållbart jordbruk. Barn som cyklar till skolan och stora traktorer är olämpliga saker att ha på samma väg för att göra det enkelt.

Dessutom är det så att vi måste vara rädd om den åkermark vi har, det är lätt och ser attraktivt ut att bygga på åkermark men minns att vi lever på en jord med alltfler invånare och andelen åkermark minskar för varje år.
Min och Centerpartiets inställning i dessa frågor är vad gäller Umeå att det inte är aktuellt med ett bebyggelseförbud, men att det gäller att vara väldigt aktsam med vilken mark man kan tänkas ta i anspråk när det kommer till nybyggnation. Gärna fler hus på landet, men det gäller att det sker med eftertanke.

Glädjande att se att även miljöminister Ek uppmärksammat detta problem med det uppdrag regeringen gav miljömålsberedningen i torsdags:
Regeringen gav idag den parlamentariska Miljömålsberedningen i uppdrag att ta fram ett förslag till en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning för att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen.

Vill man läsa mer om frågor som rör åkermarkens framtida betydelse finns Den goda Jordens Hemsida

Den goda jorden allt mer i fokus

I ledarbloggen på ATL:s webbplats skriver Lars Vernersson följande den 18 oktober

Föreningen Den goda jorden noterar att åkermarkens bevarande blir en allt mer diskuterad fråga. Ja, det är nog föreningens idoga arbete som i hög grad bidragit till detta.

I ett pressmeddelande redogör föreningen för vad som hänt på den rikspolitska nivån under den senaste tiden:

Den 13 oktober fick den parlamentariska miljörådsberedningen i uppdrag att ta fram en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning.

Under den allmänna motionstiden har fyra motioner inlämnats:

Irene Oskarsson, KD: Skydd av åkermarken, Sara Karlsson med flera, S: Jordbruksmark som riksintresse, Kew Nordqvist, MP: Åkermark – ett riksintresse, och Betty Malmberg, M: Skyddet för åkermark.

Till Sveriges kommuner och landstings kongress har en motion från Birgitta Losman med flera, MP, lämnats in: Livsmedelsstrategier för framtiden.

Och vid Centerpartiets stämma behandlades tre otioner i ämnet varav en antogs: Sluta använda produktiv åkermark för bebyggelse!

Som sagt, det rör på sig, och det är inte för tidigt. Jag håller med Den goda jorden: ”Vi tror att tiden nu är mogen för påtagliga förändringar i hur fårgan om åkermarken hanteras.”

Sveriges bästa åkerjord finns i Skåne

Jordbruksverkets blogg Jordbruket i siffror konstaterar att Sveriges bästa åkerjord finns i Skåne. Siffrorna baseras på de normskördar som tas fram i den officiella jordbruksstatistiken och som visar ett genomsnitt av de senaste 15 årens skördar.

Dessa värden borde tas fram och presenteras för Sveriges samtliga kommuner. Detta så att kommunerna inser vilken resurs det finns inom respektive kommun för livsmedelsproduktion. Det är hög tid att kommunerna börjar tänka på den framtida livsmedelsförsörjningen istället för bara kortsiktig tillväxt och expansion på den bästa åkermarkens bekostnad.

Bloggare uppmärksammar Den Goda Jordens arbete

Bloggen ”Flute-tankar, om framtidsfrågorna som hänger ihop – ekonomi, energi, miljö, jordbrukuppmärksammade igår föreningen Den Goda Jordens arbete.

I skuggan av det senaste årets högre matpriser börjar nu debatten i Sverige vakna om att den åkermark vi har kvar måste skyddas från exploatering.

Äntligen tycks intresset återuppväckas på lite bredare front för hur åkermarken ska användas i framtiden. Marken, inte bara bördigheten utan också exploatering, var temat för årets upplaga av Borgeby fältdagar.
[…]
I västra Skåne är trycket på exploatering stort. Där finns också den bästa åkermarken. I de skånska kommunernas översiktsplaner riskerar 9 000 hektar prima åker att bli vägar, bostäder, köpcentrum och industrier.

Föreningen Den goda jorden har kämpat för detta i ett par år, och tycks alltså nu så smått börja nå ut med budskapet. Vi väntar nu på att frågan på allvar förs upp på medias och politikers dagordning. Vi får helt enkelt inte asfaltera eller bebygga mer åkermark!

Ödesfrågor!

På Centerpartiet i Laholm bloggar skriver Gunnar Gullander följande:

Oljan kommer mänskligheten att köra slut på och uppfinningsrikedom fixar säkert framtidens energiförsörjning. Åkermarken på vårt klot är en resurs som inte producers mera av och kan inte ersättas av alternativ som basen för vår matproduktion. Ämnet aktualiseras i senaste numret av Hushållningssällskapets tidskrift, dess ledare konstaterar att åkermark är den bästa investeringen, Olof, representant för ”Den Goda Jorden” att marken försörjer oss, representanter för LRF och region Halland är tydliga med sin oro för att åkermarken bebyggs, i FN-förbundets tidning definieras HÅLLBAR UTVECKLING som ”tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”, i bonnatidningen Land redovisas att investeringsstödet i EU-s landsbygdsprogram ”skall bidra till att förvalta naturresurser med 23 mrd. kr”. Samtliga dessa argument har jag tagit del av senaste veckan, det stärker mig i min övertygelse om självklarheten att spara resursen Åkermark till kommande generationers försörjning. En omsvängning av mantrat ”vi har bara åker att bygga på och vi skall hysa 25000 innevånare 2020” från den politiska ledningen i Laholms kommun är enligt min förhoppning nära förestående.