I Trelleborgs Allehanda publicerades den 9 maj(även tryckt i Skånska Dagbladet den 10 maj) en debattartikel skriven av Michael Sandin (M), kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp, Lars-Ingvar Ljungman (M), kommunstyrelsens ordförande i Vellinge, Pia Almström (M), kommunstyrelsens ordförande i Kävlinge, Ulf Bingsgård (M), kommunstyrelsens ordförande i Trelleborg, Anders Berngarn (M), kommunstyrelsens ordförande i Lomma och Linda Allansson Wester (M), kommunstyrelsens ordförande i Svedala.

Om samhällen i jordbruksbyggd ska kunna fortsätta utvecklas kommer en del jordbruksmark av nödvändighet att behöva tas i anspråk för bostäder. Det skriver ledande politiska företrädare för sex sydvästskånska kommuner.

I mars presenterade Länsstyrelsen i Skåne län ett förslag till nollvision för exploatering av åkermark. Tanken är att all bostadsutbyggnad i Skåne skall ske inom tätortsområdena genom förtätning. Förslaget som är en del av ett regionalt åtgärdsprogram för miljömålen är nu ute på remiss till mitten av juni.

Flera av de övriga åtgärdsförslagen som presenteras är utmärkta, men nollvisionen för åkermarksexploatering är feltänkt och tycks härröra snarare från sörgårdsromantik och ensidigt åkermarksfokus, än från det stora behov av bostäder som är en realitet i sydvästra Skåne.

Länsstyrelsen är inte ensam om dessa tankegångar. I en aktuell debattartikel (TA 27/4) ser Otto von Arnold (KD) de skånska kommunernas planering som ett hot mot jordbruksmarken och han vill stoppa byggandet på åkermark. Som ledande politiska företrädare för sex sydvästskånska kommuner vill vi gärna påpeka det orimliga i detta synsätt.

Skåne växer stadigt. Ända sedan 1960-talet har befolkningsökningen varit snabbare här än i övriga landet. Den största delen av ökningen beror på att människor väljer att flytta hit. Skälen att man flyttar till Skåne är många. Attraktiv arbetsmarknad, utmärkta utbildningsmöjligheter, närhet till övriga Europa, utvecklad infrastruktur och spirande framtidstro är några av skälen.

Trycket på bostäder är hårt. Befolkningsökningen sker i mycket snabbare takt än nya bostäder tillkommer. Bland annat Boverket uttalade i somras att bostadsbyggandet är för lågt för att möta behoven hos en växande befolkning. Som en konsekvens av detta har priserna ökat kraftigt det senaste decenniet, samtidigt som köerna till hyresbostäder blivit allt längre. Den verklighet vi upplever i de sydvästskånska kommunerna kan inte mötas med en skrivbordsprodukt kallad ”nollvision”.

Om samhällen i jordbruksbyggd ska kunna fortsätta utvecklas kommer en del jordbruksmark av nödvändighet att behöva tas i anspråk för bostäder. Människor efterfrågar nämligen olika typer av boendemiljöer. Somliga vill bo i lägenhet mitt inne i stadskärnan, andra vill hellre bo i villa eller radhus i gröna ytterområden. Ibland går det att förtäta redan befintlig bebyggelse, men ofta blir det utdragna processer med grannar som överklagar och ibland är det helt enkelt inte möjligt att bygga tätare än vad det redan är.

Är det då ett avgörande problem att jordbruksmark får lämna plats åt bebyggelse? Jordbruk och livsmedelsproduktion är viktigt för Skåne, men det är inte arealen jordbruksmark som bestämmer vår livsmedelsproduktion. År efter år produceras mer livsmedel än vad som efterfrågas, en överproduktion som dessutom kostar EU stora pengar.

Det är inte bristen på åkermark som är samhällsproblemet, utan bristen på bostäder. Länsstyrelsens förslag hotar just de värden som får många människor att vilja bosätta sig i Skåne – drömmen om att vara en del i en växande och dynamisk region.