Effekt klimatmagasinet har i dagarna kommit ut med ett nytt dubbelnummer Nr 3-4 med tema Land.
De gråa asklandskapen i Cormac McCarthys roman Vägen har etsat sig fast. McCarthy målar upp en värld där ingenting lever, och där solen aldrig når ner genom de mörka molnen som täcker planeten. Ekosystemen har kollapsat, och det enda som finns kvar av civilisationen är denna asfalterade remsa.
Det är en värld där jorden inte längre kan erbjuda oss någon mat, en värld utan bördig mark. Enda chansen att minska hungern är att hitta en gömd konservburk någonstans från tiden innan apokalypsen.
Detta är som tur är fiktion, men det är många av oss som har tappat kontakten med jorden, och som mest äter inplastad mat. Samtidigt fördrivs många jordbrukare när rovdriften på naturresurser fortsätter i utvecklingens namn.
Det högindustriella jordbruket som har maximerat våra skördar håller också på att utarma våra jordar. Geologiprofessorn David Montgomery, som har skrivit boken Dirt – The Erosion of Civilizations, har kommit fram till att de senaste 40 åren har bönder tvingats överge 430 miljoner hektar odlingsbar mark – vilket motsvarar en tredjedel av den brukbara jord som finns på planeten i dag – på grund av jorderosion. Och utvecklingen fortsätter – vi förlorar 0,7 procent av vår globala jordbruksmark varje år. David Montgomery menar att detta är ett av våra största hot: »Den grundläggande förutsättningen för att upprätthålla en civilisation är att upprätthålla jorden och dess bördighet«.
I detta nummer spanar Effekt ut över land. Vi ser asfalterade jordbruksmarker i Skåne, enorma landområden i Kanada som har ödelagts i jakten på oljesand och fossil energi, och bönder i Östtyskland som konkurreras ut när storföretag köper upp marken.
Men vi ser också allt fler som vill återskapa kopplingen till jorden. Det sker i Detroit och i Spanien, i Indien och i Nya Zealand, människor som sätter spaden i marken och börjar odla. Vissa gör det för att de måste, att odla själv är det säkraste sättet att få mat när den ekonomiska krisen lämnar stora hål i plånboken. Andra gör det för att de vill vara med och skapa ett samhälle där tillväxt handlar om träd och grödor snarare än ekonomi och materiellt överflöd. Alla bidrar de till en omställning till ett fossilfritt jordbruk.
Lämna en kommentar