I Hallands Nyheter skriver Yngve Sunesson ledaren ”Nu planeras för framtiden” den 3 januari

Förslaget till översiktsplan för Falkenbergs kommun pekar ut områden för utveckling men också var byggande ska begränsas. Ännu ett par dagar finns chansen att påverka förslaget.

Som en kommun på ”Sverige framsida” har Falkenberg under en längre tid haft en positiv befolkningsutveckling. Visserligen lägre tillväxt än Halland som helhet men ändå folkökning nästan varje år.

Nu vill kommunledningen planera för en befolkningstillväxt som är dubbelt så stor de kommande åren som den varit historiskt. Frågan är om det är så klokt. Visst ska Falkenberg välkomna dem som vill flytta till kommunen, men en alltför snabb inflyttning kostar mer än det ger och med de motstridiga intressen som finns redovisade i förslaget till översiktsplan, till exempel mellan byggande och bevarade naturvärden eller värdefull åkermark, finns det anledning att planera med viss försiktighet.

Falkenbergs stad har drygt 20 000 invånare, vilket är ganska exakt hälften av kommunens invånarantal. Det finns ytterligare 17 tätorter (mer än 200 invånare) och 18 mindre samhällen i kommunen. Under senare år har nästan hela befolkningstillväxten skett i staden, varför det är viktigt att i planen öppna för bostadsbyggande också i mindre orter och på landsbygden, så de som är intresserade av ett sådant boende får chansen.

Det markeras också i planförslaget. Planeringen ska bygga på ”stråk och noder” med närhet till kollektivtrafik för att svara mot målet en hållbar framtid. Det är nog rätt tänkt men får inte utesluta byggande på rena landsbygden eller i småorter utanför stråken..

Att kustlandskapet ska undantas från bebyggelse utanför de redan befintliga tätorterna är riktigt. Även om önskemålen är många om kustnära byggande är allmänintresset av att bevara det unika landskapet intakt och att kusten ska vara tillgänglig för alla viktigare.

En tydlig inriktning för att minska transportbehoven är att förtäta i den befintliga bebyggelsen. Det är viktigt att de större och mindre grönområden som finns inte får ”stryka på foten” i den planeringen. Det behövs gröna ytor, även små sådana, för att trivseln ska vara hög.

Än viktigare är att värdefull åkermark skyddas. Under många år har sådan mark tagits i anspråk för bebyggelse av olika slag – bostäder, industrier, vägar och järnvägar – utan större hänsyn. Det är hög tid att sätta stopp för det. I planförslaget är skyddet av åkermarken för svagt och behöver stärkas, så det blir otvetydigt att den bästa åkermarken inte får bebyggas.