År: 2012

Vi använder mer jordbruksmark än vi har tillgänglig i Sverige

Svea Jord & Skog publicerade den 22 november artikeln ”Vi använder mer jordbruksmark än vi har tillgänglig i Sverige”.

Mer än 1,2 miljoner hektar produktiv åkermark har försvunnit i Sverige. Samtidigt går det åt motsvarande 1 miljon hektar mer än vad vi har tillgängligt för att försörja oss med livsmedel.

I sin tidsskrift presenterade nyligen Kungliga skogs och lantbruksakademien en rapport om åkermark, ”Jorden vi ärvde, den Svenska åkermarken i ett hållbarhetsperspektiv.” Kanske bjuder rapporten inte på några revolutionerande slutsatser, men siffrorna och slutsatserna berör onekligen.
I Sverige ökade åkerarealen drastiskt under senare delen av 1800-talet. Nivån stabiliserades under början av 1900-talet på 3,7 miljoner hektar.

Sedan började saker hända. Arealen sjönk drastiskt under hela återstoden av 1900-talet. I dag är vi nere på 2,5 miljoner hektar, det är åtta procent av landets totala areal. 1,2 miljoner hektar åkermark är alltså borta.
Skälen är flera. Ökad produktion ledde till att mindre produktiv mark helt enkelt inte behövdes, och därmed skogsplanterades. Merparten av åkermarken har försvunnit på det sättet.
KSLA vill dock fokusera på den mark som tagits i anspråk till vägbebyggelse, bostäder och annat. Skälet är att man ser det som en irreversibel och därmed allvarligare utveckling.

Den tillgängliga statistiken om vad mark används till är bristfällig, men en del vet man. Mellan 1960 och 1990 minskade exempelvis jordbruksmarksarealen med cirka 440 000 hektar, varav tätortsexpansion orsakade försvinnande av drygt 60 000 hektar, enligt SCB.
Den största tätortsexpansionen på jordbruksmark i Sverige skedde under 1970-talet, framförallt på grund av Miljonprogrammets expansion. Bara mellan 1970- och 1975 byggdes bostäder på mer än 20 000 hektar.

Är då det faktum att åkermark försvinner ett problem? Ksla sammanfattar:
”I Sverige har vi tillgång till 0,3 hektar åker- mark per person. Denna areal är inte tillräcklig för vår livsmedelsförsörjning utifrån den konsumtionsstruktur vi idag har. Med vår import av mat inräknad nyttjar vi cirka 0,4 hektar per person. Detta innebär att vi idag använder ungefär 1 miljon hektar mer än vad vi har tillgång till för livsmedelsproduktion i Sverige. Samtidigt är tillgången på åkermark per person globalt sett ännu mindre, 0,21 hektar per person.”

Det finns med andra ord en rättviseaspekt i att fundera över beslut att bygga nya vägar, industrier eller bostäder på jordbruksmark. Vi lever redan över våra tillgångar när det gäller jordbruksmark.
Ytterligare en aspekt är att den Svenska, eller kanske snarare nordiska åkermarken är unik och särdeles lämpad för livsmdelsproduktion på grund av att den geologiskt är rätt ung och därmed bördigare.

Why poverty?

Varför lever en miljard människor i fattigdom? Internationella projektet Why poverty består av åtta entimmesdokumentärer och 30 kortfilmer som sänds över hela världen under en vecka.

Serien inleds ikväll kl 18:50 på SVT2 med kortfilmen Why poverty?: Gud är regn

Läs mer här.

Ny översiktsplan för Falkenbergs kommun

Arbetet med att ta fram en ny översiktsplan (ÖP) för Falkenbergs kommun är i full gång. Programmet var ute på samråd under våren 2011, och ett planförslag är ute för samråd under perioden 24 oktober 2012 till 7 januari 2013. Under samrådet är du välkommen att tycka till och diskutera olika frågor och vara med och påverka via Falkenbergs kommuns hemsida och facebooksida eller på olika möten och evenemang.

Planförslaget är utställt för granskning under perioden i Stadshus ”Kuben” och Falkenbergs Stadsbibliotek, 1 trappa ner.

Du bjuds in till ”Öppet hus”
Falkenbergs Stadshus, i ”Kuben” vid huvudentrén mot Rådhustorget,
Torsdagen den 22 november kl. 14-20

Ullareds bygdegård,
Torsdagen den 29 november, kl 14-20.
Karta: Ullareds bygdegårdlänk till annan webbplats

Handlingar:
Många utredningar och kunskapsunderlag har tagit fram, bl.a. hamnutredning, handelsutredning, riskidentifiering, VA-översikt, klimatanalys, kulturmiljöprogram och trafikplan för Falkenbergs stad. I förslaget till översiktsplan har alla olika frågor sen vägas samman om hur man vill styra mark- och vattenanvändningen.

Förslaget till översiktsplanen består av tre textdelar och två tillhörande kartor
Del 1 Ställningstaganden
Del 2 Fokusområden
Del 3 Konsekvensbeskrivning
Karta 1 Rekommendationer enligt ställningstaganden
Karta 2 Regler enligt lagar

Mer info: http://www.falkenberg.se/oversiktsplan

Om du tycker att vi i Den Goda Jorden skall lämna synpunkter på den nya översiktsplanen får du gärna komma med inspel till oss på info@dengodajorden.se

Jorden vi ärvde

Ny Teknik publicerade den 21 november artikeln ”Jorden vi ärvde”.

En ny rapport från KSLA – Kungliga Skogs- och lantbruksakademien – varnar för att allt mer svensk jordbruksmark försvinner för alltid genom vägbyggen och tätortsexpansion. Odlingsmarken kommer att behövas i framtiden, när jordens befolkning har växt till nio miljarder.

Efter att Sverige förlorat Finland i det olyckssaliga kriget 1809, inleddes en kampanj för att bryta ny åkermark och öka jordbruksproduktionen. Sveriges åkerareal ökade sedan stadigt fram till 1900-talets första hälft.

Som störst var den runt 3,7 miljoner hektar för att sedan minska till dagens 2,5 miljoner hektar.

Antalet jordbruk minskade också. Dels beroende på att rationalisering krävde större enheter, vilket gjorde att mindre gårdar köptes upp av större. Dels på att åkrar planterades med skog eller las ner på grund av dålig lönsamhet. Det var billigare att importera många livsmedel än att producera dem i Sverige. Bönder flyttade in till städerna.

En annan anledning till att åkerarealen har minskat är att tätorterna expanderat. Vidsträckta småhusområden och vägar har byggts på tidigare åkermark, något man tydligt ser i Skåne. Den som närmar sig Malmö med bil möts av korsande motorvägar, indutstriområden och nya bostadsområden ute på leran.

Den åkerareal som blivit tätort eller vägar är visserligen betydligt mindre än den del som skogplanterats, men problemet är att när man tar jordbruksmark i anspråk för bebyggelse och vägar är marken förlorad för alltid, skriver KSLA, Kungliga Skogs- och lantbruksstyrelsen, i sin rapport ”Jorden vi ärvde”.

Planterad skog kan alltid huggas ner och marken plöjas upp på nytt, men det är värre med så kallade hårdgjorda ytor, där man först har täckt marken med ett tjockt lager krossat berg och sedan asfalterat och/eller bebyggt området.

Sverige är inte längre självförsörjande på livsmedel. Vi har i dag inom landet tillgång till 0,3 hektar åker per person, men inkluderar vi importen av livsmedel visar det sig att varje svensk använder 0,4 hektar. Vi använder alltså förutom vår egen även mer än en miljon hektar utländsk åkermark. Samtidigt är tillgången på åkermark per peson globalt sett bara 0,21 hektar per person.

När vi lägger ner åkrar eller bygger nya förstäder och vägar på jordbruksmark innebär det alltså att vi tar mark i anspråk någon annanstans i världen.

Detta skulle nu inte vara något problem om det fanns ett förråd av jungfrulig mark att ta av. Men det gör det inte. Tvärtom. Om jordens befolkning redan år 2050 uppgår till 9 miljarder behövs all tänkbar jordbruksmark för livsmedelsproduktion. Nu är det dessutom inte bara livsmedel som ska produceras av jordbruket, utan även energi och textilfibrer. Hur hittar man mark till allt detta? Det går inte att fortsätta att hugga ner regnskogarna i Amazonas och Sydostasien.

De nordiska ländernas åkermarker anses ovanligt bördiga med internationella mått mätt, och Skånes jordar hör till världens bästa. Anledningen till detta är att marken i Norden är förhållandevis ung, skriver KSLA. Den formades av den senaste istiden och innehåller vittrande bergmaterial som släpper ifrån sig viktiga mineraler. I Norden lider vi lyckligtvis ingen brist på nederbörd. Detta till skillnad mot Afrika och Mellanöstern med ofta helt urlakade, torra och försaltade jordar.

Det har beräknats att en klimatförändring kommer att föra med sig att det nordiska jordbruket blir mer produktivt, medan markerna längre söder­ut skulle riskera att förvandlas till öken.

Som lök på laxen, eller möjligtvis tvärtom, kom i måndags en ny oroande rapport från Världsbanken. ”Världen går mot en temperaturhöjning på fyra grader, dubbelt så mycket som det mål som lades fast på klimatmötet i Köpenhamn för två år sedan. Och det riskerar att leda till oöverblickbara konsekvenser”, skriver författarna.

– En uppvärmning på fyra grader Celsius har vi inte upplevt på jorden de senaste 20 miljoner åren, så det är en oerhört dramatisk förändring av livsvillkoren, säger miljöprofessorn Johan Rockström i en kommentar.

Det gör det ännu mer oansvarigt att låta mer jordbruksmark försvinna för alltid.

KSLA:s rapport finns att ladda ner på http://www.ksla.se/

Världsbankens hela rapport finns här och ett sammandrag finns här.

Den 29–30 januari 2013 kommer KSLA att anordna en internationell konferens i Stockholm om åkermarkens försvinnande.

Femmor lyfter fram åkrars betydelse

Lokaltidningen Mellanskåne publicerade den 19 november artikel ”Femmor lyfter fram åkrars betydelse”.

En stor lyftkran som slår bort all villabebyggelse, kaninhotell och bo på lantgård. Förslagen på hur relationen mellan människa och jordbruksmark kan stärkas var många bland eleverna i årskurs 5 på Östra skolan i Eslöv.

Under en temadag fick femmorna på Östra Skolan i Eslöv fundera på hur vi kan värna om den åkermark som faktiskt ger oss mat men tävlar med en växande bebyggelse.
– I Skåne har vi fantastiska jordar, som är i världsklass. Men de konkurrerar med städerna som breder ut sig, säger Lisa Björk.

Hon och Jonna Milton stod bakom temadagen. De läser till landskapsarkitekter på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Deras examensarbete handlar om relationen mellan människa och vårt produktiva landskap, det vill säga det landskap som förser oss med mat.

Morgondagens konsumenter
I ett samarbete med Leader-projektet ”Stad och land – hand i hand” som genomförs av Den goda jorden, anordnar de två kreativa workshops. Ett med femmorna på Östra skolan och ett med lantbrukare. Infallsvinklarna är olika: barnen är morgondagens konsumenter medan bönder redan vet att jorden är viktig.

Deras val av examensarbete har väckt en del förvåning.
-Jordbrukslandskapet är som en vit fläck. Det är inget prioriterat område, utan något vi tar för givet. Man är ganska slarvig med jordbruket för att man inte längre kopplar det till maten vi äter, säger Jonna Milton.

Detta märks även i deras utbildning som fokuserar på parker, rekreation och att må bra.
– Att det inte inkluderar det landskap som föder oss är jättekonstigt, tycker vi. Jordbruksmarkerna är ju en del av landskapet.

Spåra lunchmaten
Mat i dag transporteras ibland över halva jordklotet och att ta reda på var ingredienserna i dagens skollunch, Hedvigsoppa, kom från visade sig vara en omöjlig uppgift.
– Det enda vi kunde spåra tillbaka var medvursten, som var från Västergötland, säger Jonna Milton.

Sist på dagen fick femmorna på Östra skolan använda bland annat lera för att visa hur man kan stärka relationen människa och åkermark. En grupp elever satsade på att visa vad som är roligt på gårdar. Att bo på den, kunna hysa in sin kanin, rida och att köra traktor var några exempel.
– När man bygger hus tar man bort åkermark. Sedan går det inte att riva husen för att få tillbaka marken. Marken är förstörd, säger Sofia Johansson, en av gruppens medlemmar.

För att öka förståelsen för vad som händer på åkrarna utanför städerna och tätorterna skulle man till exempel kunna ha en plätt i staden som avspeglar de aktiviteter som sker på åkrarna just då, så som sådd, menar Lisa Björk och Jonna Milton.

Kommunen öppen
Att det blev just i Eslöv som de genomför sina två work-shop beror bland annat på att det är en liten kommun med en stor andel jordbruksmark.
– Dessutom är kommunen öppna för hur lantbruksmarken behandlas. De ligger inte i framkant som till exempel Staffanstorp, men Eslöv har en öppenhet i sin planering.

Land rush – Filmvisning och diskussion

Kan storskaliga markinvesteringar i fattiga länder bidra till att mätta en växande befolkning i världen? Eller är investerarnas jakt på bördig jordbruksmark en ny form av kolonial exploatering?

Dokumentärfilmen Land rush handlar om effekterna av storskaliga markinvesteringar, utifrån ett exempel från Mali. De senaste årens snabba ökning av markinvesteringar har resulterat i att fattiga bönder runt om i världen fördrivits från sin mark – så kallad land grabbing. Går det att hitta former för markinvesteringar som även småbönderna tjänar på? Välkomna till en förhandsvisning av filmen och efterföljande diskussion med representanter för svenska organisationer som arbetar med frågan.

Filmen är en del av projektet Why poverty? med åtta dokumentärfilmer som visas av 62 Tv-bolag runt om i världen i slutet på november. Läs mer och se en trailer av filmen: http://www.whypoverty.net

Tid: 28 November 18:00 – 20:00

Plats: Filmstaden Sergel, Hötorget, Stockholm

Filmvisningen är gratis och vi bjuder på fika.

Anmälan och frågor: senast 26 nov till Karin Gregow, karin.gregow@forumsyd.org, tel: 08-50637162.

Mer info här.

Arrangörer: Afrikagrupperna, Forum Syd, Kooperation Utan Gränser, Latinamerikagrupperna, Svenska Kyrkans internationella arbete

Framtiden tillhör de som förbereder sig inför den

I samband med Hushållningssällskapet i Hallands 200 – års jubileum gav de ut en skrift, sammanställd av Catharina Svala. Skriften omfattar de 200 år av historia och händelser som har format Halland till vad det är i dag. De berättar också om HS verksamheter i dag samt tar fram kristallkulan och försöker se in i framtiden runt de utmaningar som väntar.

Skriften finns tillgänglig att köpa på huvudkontoret Lilla Böslid i Eldsberga samt på Agrocenter i Falkenberg. Kostnaden är 125 kr. Medlemmar är välkomna att hämta upp skriften gratis och på närmaste kontor!

Hushållningssällskapet i Östergötland har publicerat ett utdrag ur jubileumsskriften ”1812-2012-2212”. I avsnittet Land och stad är föreningen Den Goda Jorden omnämnt.

Läs texten här.

Rapport – The race for land

Välkomna till lanseringen av en ny rapport, som analyserar fenomenet land grabbing: vilka är aktörerna och vad är syftena? Hur kan böndernas rätt till sin mark tryggas? Vad finns det för alternativ till storskaliga markinvesteringar?

Rapporten innehåller fallstudier från Kambodja och Mozambique. Kambodjanska småbönder förlorar sin mark till storskaliga sockerplantager, där sockret exporteras till EU. Vilken roll har EU? Hur har civilsamhället i Mozambique lyckats påverka landets marklagstiftning och investeringar inom jordbruk?

Jakten på jordbruksmark i fattiga länder har eskalerat under senare år. Privata investerare leasar mark för en billig penning för att producera mat, foder och biobränslen. Fattiga bönder fördrivs från sin mark och står utan försörjning. Livsmedelssäkerheten i länderna hotas, eftersom produktionen ofta är för export.

Tid: Onsdag 5 december, kl. 12 – 14 (Lunchmacka från 11.30)
Plats: Postmuseum, Nygatan 6, Gamla Stan, T-bana Gamla Stan, Stockholm
Anmälan: senast 3 dec via formulär här. Frågor: Kontakta Karin Gregow, karin.gregow@forumsyd.org, tel: 08-50637162.
Arrangörer: Afrikagrupperna, Forum Syd, Kooperation Utan Gränser

Medverkande:
Eang Vuthy, Director of Equitable Cambodia, Kambodja
António Reina, Director, Livaningo, Mozambique
Lars-Olle Larsson, Manager ESG Affairs, Swedfund Kenneth Hermele, utvecklingsekonom, policyrådgivare, Forum Syd
Kajsa Johansson, chef för utveckling och policy, Kooperation Utan Gränser.

Seminariet är gratis och hålls på engelska. Vi bjuder på lunchmacka.

Vi måste bevara den goda åkermarken

Land Lantbruk publicerade den 16 november debattartikeln ”Vi måste bevara den goda åkermarken” skriven av Irene Oskarsson (KD), riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson samt vice ordförande i Den Goda Jorden.

Vi har ett moraliskt ansvar för att livsmedel produceras både lokalt och globalt. Idag importerar Sverige mer än hälften av det vi konsumerar. God åkermark är en förutsättning för att kunna producera svenska livsmedel, dock är åkermarken en ändlig resurs som inte kan tillverkas.

Det är ytterst viktigt att den goda åkermarken bevaras för att den även fortsättningsvis ska kunna odlas och brukas. Odlingsbar jord i öppna landskap måste respekteras. Vi behöver främja en kommunal planeringsprocess som tar hänsyn till att bevara åkermarken. Åkermarken är även av central betydelse för att bevara den biologiska mångfalden.

I Sverige används till största del betong, stål och asfalt till att uppföra bostadsområden och hårdgöra ytor. Områden med väg och järnväg förändrar jorden och dess möjlighet att återhämta sig. Enligt Miljöbalken 3 kap 4 § är jordbruksmark klassat som nationellt intresse, den får endast tas i anspråk för bebyggelse av väsentliga samhällsintressen. Trots regleringen har 10 procent av Skånes bästa åkerjord försvunnit. Enbart i Skåne och Halland planeras nästa lika mycket åkermark att bebyggas av väg och järnväg under kommande år.

Svenska städer är relativt glest befolkade, men samtidigt har vi den största andelen hårdgjorda ytor per innevånare i Europa. I jämförelse med europeiska länder finns det i Sverige en stor potential att fortsätta expandera städerna utan att bebygga odlingsbar mark. En förtätning och koncentration av stadsbebyggelser bör prioriteras framför att bebygga åkermark.

Det är väsentligt att det inom de kommunala översiktsplanerna prioriteras att redan hårdgjord mark används för bebyggelse istället för att förbruka åkermark. En tätare bebyggelse främjar även utbyggnaden av kollektivtrafik och transportsystem samt stimulerar en levande stadsmiljö. Gynnsamma strategier för urban utveckling som främjar både befolkningsökning och tillväxt samtidigt som jordbruksmark lämnas oexploaterad finns och bör efterlevas.

Det moraliska ansvaret att säkerställa en inhemsk livsmedelsförsörjning kräver att vi förvaltar åkermarken, men det är också nödvändigt att svenska landbrukare har rimliga villkor för att kunna bruka marken. För att framtida generationer ska kunna odla och producera livsmedel är det vårt ansvar att förvalta våra resurser utan att förbruka dem.

Rovdrift på åkermark i Uppsala

Uppsala Nya Tidning publicerade den 17 november debattartikeln ”Rovdrift på åkermark i Uppsala” skriven av Ingmar Messing, professor i markvetenskap SLU och Per Hedfors, forskarassistent i landskapsarkitektur, SLU.

Bygg inget industriområde öster om E 4! Varje hektar som bebyggs på Uppsalaslätten leder till att sämre jordar på annat håll i världen, t ex regnskog, måste odlas upp för de globala matbehovens skull, skriver Ingmar ­Messing och Per Hedfors.

Medan världen desperat skriar efter mer mark att odla mat på så accelererar Uppsala planerna på att bygga sönder Uppsala­slätten. Redan nu vill man ändra intentionerna i översiktsplanen som bara är två år gammal. En artikel i UNT 12/7 handlade om att alliansen i plan- och byggnadsnämnden vill öppna ett nytt industriområde på åkermarkerna öster om motorvägen.

Det är viktigt att förstå att jordbruksverksamhet är en långsiktigt hållbar verksamhet som upprätthåller och förbättrar betingelserna att varje år producera mat och bioenergi.

Hushållning med jordbruksmark är ett allmänintresse – oavsett bakgrund behöver vi alla mat för dagen. Anläggning av industriområden däremot, förstör betingelserna för denna typ av produktion.

En del aktörer menar att denna förstöring av åkermarkerna inte är rovdrift utan resursfördelning – Sverige behöver inte skydda sin åkermark eftersom andra områden i världen kan producera livsmedel billigare. Detta argument faller dock platt om vi ser oss omkring i världen – vad som just nu håller på att ske.

”Redan i dag är efterfrågan på odlingsbar mark på väg att överträffa tillgången”, menar forskaren Kenneth Hermele i sin färska avhandling Land Matters vid Lunds universitet. ”Det sätter en stor press på den befintliga åkermarken som ska räcka till för odling av livsmedel, foder, textilfiber och bränsle”.

Denna utveckling, där tillgången på jord minskar, har i den internationella miljödebatten fått namnet Peak Soil, för att anknyta till det redan kända begreppet Peak Oil, och den avspeglas bland annat i de kraftigt ökande livsmedelspriserna från början av 2000-talet och framåt samt i form av de stora köpen av odlingsbar mark i Afrika av kapitalstarka aktörer.

Hermele menar att vi troligen går in i en ny fas med ständigt ökande konflikter om markbundna resurser. Likaså skriver den säkerhetspolitiske experten Bo Pellnäs i UNT Perspektiv 22/9 att ”Innehav av odlingsbar mark och tillgång på vatten blir snart av samma strategiska betydelse som oljan har haft det sekel som gått”.

Detta innebär att Sverige återigen kan hamna i situationer då vi är mer beroende av vår inhemska produktion av livsmedel.

Siffror på tillgänglig åkermark understryker dilemmat. 1960 var den genomsnittliga åkerarealen i världen 0,46 hektar (ha) per person. I dag finns endast cirka 0,21 ha åkermark per person.

Förändringen är drastisk – och jordens befolkning fortsätter att öka. Enligt FAO kommer tillgången på mat i utvecklingsländerna att behöva öka med nästan 60 procent till år 2030 och fördubblas till år 2050.

Det finns i Sverige i dag cirka 0,29 ha åkermark per person. Det går åt cirka 0,41 ha för att ge mat åt varje svensk med den levnadsstandard vi har. Vi kan alltså föda knappt tre fjärdedelar av vår befolkning från våra svenska jordar. Resten måste vi importera från övriga världen.

Om en global utjämning av levnadsvillkoren ska ske så kan vi inte fortsätta att importera mat i nuvarande utsträckning – från en värld som alltså har mindre åkermark per person än vi. Vi ska naturligtvis fortsätta att importera livsmedel som inte kan produceras i Sverige, men samtidigt måste vi odla mer av våra inhemska grödor för att bidra till vår och övriga världens försörjning. Sverige borde vara nettoexportör av livsmedel!

Varje hektar åkermark som exploateras på den bördiga Uppsalaslätten medför alltså att flera hektar på sämre jordar i andra delar av världen – till exempel regnskogsområdena – måste odlas upp för att de globala behoven av livsmedel ska kunna tillfredsställas. Det är med andra ord en rovdrift som bedrivs när vi förstör åkerjordarna i den omfattning som nu sker.

Vad finns det för alternativ? När det gäller bostadsbyggande så sker redan i dag en viss förtätning av Uppsala. Men industriområdena fortsätter att växa ut med låga ytkrävande huskroppar. Detaljplaner för industri och handel i städernas ytterområden måste skärpas vad gäller hushållningen med mark. Enplanshangarer omgivna av vidsträckta asfaltytor för korttidsparkering är inte en hållbar strategi. Verksamheter kan inrymmas i byggnader med flera plan. Mellan husen skapas då en mänsklig skala och intressanta rumsbildningar. Man bör även utreda möjligheten att komplettera befintliga lokaler på höjden för industri och handel.

Vidare är det dags att se Uppsalas expansion i regionalt perspektiv. När förslag väcks om utbyggnad på den värdefulla åkermark som omger Uppsala är det uttryck för en lokal hemmablindhet.

I stället föreslår vi en attraktiv infrastruktur och kollektivtrafik som gör kransorterna tillgängliga och omvandlar dem från sovsamhällen till regelrätta avknoppningar från Uppsala med arbete, bostäder och centrum mixat med grönstruktur på modernt sätt.

På så vis kan vi zooma ut från centralorten Uppsala och betrakta ett ”Storuppsala”, där vi lyckas kanalisera initiativkraft från förtätnande centrumbildning till nyvaknande samhällen som står sig allt bättre på egna ben.

I den inledningsvis nämnda UNT-artikeln från 12/7 säger nämndordföranden att ”Kommer det ett större företag som vill bygga i öst vill vi kunna säga ja till det”. Det nämns inte att detta innebär att ett annat stort företag – som bedriver jordbruk – vräks ifrån sin mark.

Uppsalaslätten kan ha en stor betydelse för framtiden om dess långsiktigt viktigaste kvalitet, den goda jorden, används för det den passar bäst för – att försörja oss med mat. Därför kan vi inte bygga igen den med ny ytkrävande industriverksamhet.

Bygg alltså inget nytt industriområde öster om motorvägen! Detta skulle innebära startskottet till att den sista resten av det öppna landskapsrummet öster om Uppsala muras igen. Nya kreativa lösningar för stadsbyggande måste utvecklas såsom förbättrad infrastruktur till kransorterna och flervåningsbyggnader i befintliga miljöer för industri och handel för att svara upp mot behoven av mer effektivt, mer etiskt, mer estetiskt och mer hållbart markutnyttjande.