Månad: december 2012

Svårare att bygga på åkrarna med ny vision

Helsingborgs Dagblad publicerade den 30 december artikeln ”Svårare att bygga på åkrarna med ny vision”.

Samtidigt som befolkningen i Skåne ökar och nya bostäder behöver byggas vill länsstyrelsen värna hårdare om åkermarken. I stället förespråkas förtätning vilket också är huvudinriktningen i Helsingborg.

En rad utbyggnadsplaner på de mindre orterna i kommunen har av olika skäl dragit ut rejält på tiden. I en del fall beror det på att länsstyrelsen gått emot förslagen eftersom värdefull jordbruksmark skulle tas i anspråk och/eller riksintressanta natur- och kulturområden beröras. Allerum/Hjälmshult är ett exempel.

Framöver kan det bli ännu svårare att bygga på landet. I det nya regionala åtgärdsprogrammet för miljökvalitetsmålen 2012-2016 talar länsstyrelsen till och med om ”nollvision” ifråga om att utnyttja den värdefullaste åkermarken i västra och södra Skåne för nya bostäder. Och en sådan vision kan förenas med en stark skånsk utveckling, anser länsarkitekt Elisabet Weber.

I åtgärdsprogrammet som utgår från de nationella miljömålen sägs bland annat att ”på lång sikt måste huvuddelen av exploateringen i Skåne ske inom tätortsområdena genom hållbar förtätning av befintliga städer och tätorter”. Det heter också att ”det finns en stor potential till förtätning och exploateringen av åkermark kan därför begränsas”.

Idéerna om en nollvision har kritiserats av olika kommuner och en del formuleringar mildrades efter remissrundan. Tidigare stod det till exempel att ”all bostadsutbyggnad i Skåne bör i stället ske inom tätortsområdena genom hållbar förtätning”.

Förtätning som sparar åkermark är också ett av de bärande inslagen i den stora översiktsplanen för Helsingborg från 2010. En annan huvudstrategi är att bygga ut kommunen på stationsorterna och andra platser med god kollektivtrafik för att minska biltrafiken.

Men i översiktsplanen slås även fast att det ibland ändå kan bli aktuellt att utnyttja högklassig åkermark. Östra Ramlösa är ett sådant område som vållat debatt och politisk splittring.
– Vi är också restriktiva och vill hushålla med den goda åkermarken. Merparten av utbyggnaden av Helsingborg sker redan genom förtätning och i kollektivtrafiknära lägen. Men man kan aldrig säga aldrig och talet om nollvision är förvånande när det samtidigt är brist på bostäder i stora delar av Skåne, säger stadsbyggnadsnämndens ordförande Magnus Jälminger (M).

Han har tidigare pekat på att kommunen måste kunna erbjuda byggbar mark av olika slag. Och den borgerliga treklövern och tidigare femklövern har till exempel arbetat för att öka tillgången på fribyggartomter vilket i många fall innebär att åkermark försvinner.
– Jag utgår från att länsstyrelsen även i fortsättningen har en balanserad syn på de här frågorna. Om vi har bra argument för att göra undantag tror jag att de kommer att förstå det, tillägger Magnus Jälminger.

Även nämndens vice ordförande Bengt Larsen (S) anser att undantag måste kunna ske men har en mer återhållsam syn.
– Jag har full förståelse för länsstyrelsens resonemang. Men om byarna ska kunna utvecklas går det inte att undvika att ibland bygga på åkermark. Däremot ska vi inte skapa nya byar som i Östra Ramlösa och på Vasatorp. Vi måste vara trovärdiga, säger han.

Elisabet Weber understryker att länsstyrelsen kommer att bedöma ärendena från fall till fall. Hon framhåller också att Helsingborg redan kommit långt när det gäller tankarna på förtätning.
– Konkurrensen om marken är stark i Skåne. Samtidigt finns stora möjligheter till förtätning i de befintliga tätorterna, säger hon och fortsätter:
– Inom en radie på en kilometer från stationerna kan så mycket bostäder byggas att Skånes befolkning kan fördubblas. Människor tycker också om att bo i stan och framför allt fler hyresrätter efterfrågas. Alla kommuner borde fundera över fördelningen mellan olika slags bostäder. Kanske finns det redan tillräckligt med villor.

Allerum: 300 bostäder
Länsstyrelsen har starkt kritiserat det övergripande utbyggnadsförslaget för Allerum-Hjälmshult. Man befarar att den riksintressanta miljön i kyrkbyn delvis kan skadas påtagligt och vänder sig också mot att åkermark skulle bebyggas.
Cirka 300 bostäder skissas under en 20-årsperiod. Även många boende och byföreningen anser att det är för mycket.
Tjänstemännen ville ändå föra förslaget vidare utan större ändringar. Men ärendet togs aldrig upp som tänkt i stadsbyggnadsnämnden i augusti. Planen ska även klubbas av fullmäktige.

Enligt stadsbyggnadsnämndens ordförande Magnus Jälminger (M) pågår en politisk diskussion om hur man ska gå vidare. Men någon tidsplan uppges ännu inte finnas för detta.

Rydebäck: Drygt 100 bostäder
Rydebäck har växt kraftigt både vid stationen och på åkermark längre söderut. Samtidigt har olika utbyggnader försenats, bland annat på grund av att planerna överklagats.

Ett sådant projekt som föreslås i öster gäller drygt 100 bostäder i form av småhus men också i tre femvåningshus på mark ägd av Myresjöhus respektive kommunen. Ett annat gäller ett nybygge för montessoriskolan alternativt 10-20 bostäder på parkmark mellan Ytterövägen och Alnögatan.

Den första planen ligger hos mark- och miljödomstolen medan den andra ännu inte passerat länsstyrelsen. I det senare fallet krävs också en dispens från länsstyrelsen eftersom den fridlysta större vattensalamandern påträffats i området.

Domsten: 24 villor
Redan för fyra år sedan begärde kommunens mark- och exploateringsenhet att en ny detaljplan skulle göras så att Domsten kan växa mer. Ett något krympt förslag med 24 bostäder var på väg upp i stadsbyggnadsnämnden i oktober 2012 för beslut om att starta planarbetet. Men ärendet utgick eftersom markfrågorna ännu inte klarats ut helt för Skanskas del.

Företaget som för några år sedan uppförde 16 exklusiva så kallade Uniqhus i byn vill bygga lika många till. Dessutom föreslås åtta kommunala fribyggartomter på en del av grönområdet intill Gnetarödsvägen där tennisbanorna samtidigt kan bevaras.

Domsten ligger i ett riksintressant område. Och när en utbyggnad skulle göras förra gången bantades förslaget efter invändningar från länsstyrelsen.

Gantofta: 50 småhus
Den första utbyggnadsetappen med cirka 50 småhus i Gantofta har delvis justerats sedan länsstyrelsen i somras hotade att ingripa. Bebyggelsen som är tänkt att ta form på privatägd mark har dragits in i den östra delen närmast den riksintressanta Råådalen och några tomter utgått.

Samtidigt har en fördjupad dagvattenutredning gjorts och diskussioner påbörjats med ägarna till en lantbruksfastighet. Ledningar måste dras över deras mark och de har tidigare ifrågasatt förslaget.

Tanken är att planen ska tas upp i stadsbyggnadsnämnden för remiss och utställning i januari eller februari. Kanske kan den sedan gå i mål före sommaren. Enligt den övergripande plan för Gantofta som godkändes 2010 ska en successiv utbyggnad med cirka 250 bostäder göras till 2024.

Vasatorp: 100 småhus
Johan Hansen på Vasatorps gård hoppas att en ny by med cirka 100 småhus kan byggas på ömse sidor om allén fram till Vasatorps golfbana. Förslaget följer inte kommunens stora översiktsplan. Men den borgerliga treklövern och Sverigedemokraterna har ställt sig positiva. Tjänstemännen på stadsbyggnadsförvaltningen och Socialdemokraterna är däremot negativa.

Trots att det av allt att döma finns politisk majoritet för att starta planarbetet drogs ärendet ut från stadsbyggnadsnämndens dagordning i november. Enligt ordföranden Magnus Jälminger (M) behöver det kompletteras och han hoppas att det kan tas upp igen så snart som möjligt under 2013.
Avsikten är att ett 40-tal av bostäderna ska bli hyresrätter och att resten ska utgöras av villor som de blivande ägarna bygger i egen regi.

Påarp: 100 bostäder
Det har länge funnits idéer om bostäder på Landsbergs plantskola. Numera äger kommunen större delen av området och ett privat företag resten. Totalt ett 100-tal bostäder väntas kunna bli verklighet och avsikten är att det ska bli samråd om den nya planen i vår. Tankar finns på att en del av husen ska bli lite högre, kanske fyra våningar, om det går för bullret från järnvägen.

2007 godkändes en övergripande plan för cirka 200 nya bostäder i Påarp. 24 villatomter har sedan anlagts och bebyggts söder om järnvägen. 19 till blir tillgängliga 2013 och en detaljplan för ytterligare cirka 40 väntas bli klar 2015.

Kattarp: 150 bostäder
2010 fastställdes en ny detaljplan för Kattarp som innebär att orten kan växa med bortåt 150 bostäder, varav drygt 80 på fribyggartomter. Hittills har 30 sådana anlagts men bara fyra har sålts.

Det har funnits planer på att om möjligt öka intresset för tomterna genom en liten visningsby. Men gensvaret hos husföretagen var för litet för att den skulle kunna bli av 2012. Och för tillfället är det inte aktuellt att göra ett nytt försök med ett sådant projekt.

Mörarp: 40-60 villor
Förslaget att bygga minst 40-60 villor i norra delen av Mörarp lades i somras på is av markägaren Staffan Gibrand. Detta sedan han och kommunen inte kunnat enas om vem som skulle svara för gatuutbyggnaden. Något planarbete har därför inte påbörjats.

Däremot skissas ett Bo Klok-bygge med 24 borätter i Mörarp intill det som redan finns i centrala Mörarp. I det fallet behövs inte någon ny plan.

Fleninge: 20 bostäder
Efter en mer än treårig process väntas en ny detaljplan för 15-20 bostäder i Fleninge kunna klubbas före nästa sommar. Länsstyrelsen som förut ifrågasatt utbyggnaden är nu med på den. Däremot protesterar en granne.

Bakom projektet står Fleningebon Magnus Pehrsson. Det föreslås ta form vid Fleningevägen-Flöjavägen och omfattar 10-12 villatomter samt upp till åtta bostäder i en gråstenslänga och i ett eventuellt nybygge intill.

Magnus Pehrssons far Kjell har tidigare varit med och lanserat ett par andra förslag. När den aktuella planen är klar tänker han ta upp en ny diskussion om de cirka 30 bostäder som skissas på en del av området som egentligen är avsett för en golfbana.

Bårslöv: 60-70 villatomter
För snart två år sedan begärde kommunens mark- och exploateringsenhet att åkermark vid Bårslövs kyrka skulle planläggas för fribyggartomter. Området har tidigare ägts av Riksbyggen.

Uppskattningsvis 60-70 tomter väntas få plats på den här marken. Planarbetet har dock ännu inte påbörjats men om allt går som tänkt sker det någon gång under 2013.

För några år sedan hade också Svenska hus idéer om att komplettera 60-talsbebyggelsen vid centrumet med 100-165 nya lägenheter. Men projektet lades i malpåse innan planarbetet kom i gång.

Vegeholm: Flera hundra bostäder
Det är snart åtta år sedan Helsingborg, Höganäs och Ängelholm började arbeta med en gemensam framtidsplan för gränstrakterna vid den inre delen av Skälderviken och kring Vegeå.

Bland annat talades om hundratals bostäder och en pågatågsstation vid Vegeholm. Men förslaget lades på is, bland annat kom de omtvistade vindkraftsplanerna som till sist fick klartecken emellan.

Nya diskussioner har dock tagits upp för att kunna gå vidare med projektet. Nu skissas åter på en stationsby men någon station kan inte bli verklighet förrän om cirka tio år när dubbelspåret är klart.

Dessutom krävs ett större befolkningsunderlag och ansträngningar görs nu för att förbättra busstrafiken i området. Detta för att göra det mer attraktivt att flytta dit och för att miljömålen ska följas.

Hjortshög: 40 villor
Ett ekologiskt boende med upp till 40 energisnåla villor kan bli verklighet i Hjortshög. Redan 1994 gjordes en detaljplan för Götenehus projekt men det lades på is sedan det visat sig bli komplicerat att klara vattenförsörjningen och fastighetsbranschen vänt nedåt.

2011 återupplivades tankarna och samtidigt byggs nu kommunalt vatten och avlopp ut till ett 40-tal fastigheter i Hjortshög. Ekobyn skissas vid Hjortshögsvägen ett par kilometer därifrån. Götenehus hoppas att den delen kan anslutas till va-nätet 2014 och att husen kan börja ta form året därpå, om intresset är tillräckligt stort.

Jorden ska föda oss alla

I Skånska Dagbladet skriver Jan A Johansson krönikan ”Jorden ska föda oss alla” den 28 december.

Efter drygt tusen krönikor på Skånskans ledarsida har tidpunkten kommit för mig att sätta punkt. Efter snart 35 år i tjänst på tidningen, varav 27 år som chefredaktör, är det nästan ett oräkneligt antal ämnen och frågor som passerat i de här lördagskrönikorna. På 80-talet var det regionalpolitik och kärnkraft som stod i fokus, senare miljöfrågorna i vidaste mening, ekonomin under krisåren i början av 90-talet, terrorhot och säkerhetsfrågor i början av 2000-talet. Efter det borgerliga regeringstillträdet 2006 har mycket handlat om arbetslinjen och trygghetssystemen. Och nu har den europeiska krisen tagit kommandot över den politiska agendan.

Men det finns också frågor som hamnat i skymundan i senare tiders politiska debatt, men som inte borde det. En av de viktigaste för mig är livsmedelsförsörjningen. Den diskuteras nästan inte alls numera, men kommer att öka i betydelse under kommande år.

Tyvärr råder det i Sverige i dag nästan politisk konsensus om att matproduktionen är en icke-fråga. Regeringar oavsett partifärg driver linjen att det s k jordbruksstödet på EU-nivå ska skäras ned eller rent av avskaffas. Marknaden ska råda och ett land som Sverige i första hand lita till import för att föda sina medborgare.

För mig är det en obegriplig inställning. En nation som inte förmår föda sina invånare löper stora risker i oroliga tider. Överbefolkningen i världen är ett långsiktigt och reellt problem och den egentliga orsaken till de stora flyktingströmmarna. Även i vårt eget land växer befolkningen nu i rask takt.

Att då betrakta produktiv jordbruksmark som en restpost är otillständigt. I Skåne har vi landets bästa åkermark och Skåne svarar för närmare hälften av landets livsmedelsproduktion. Ändå utsätts jordbruksmarken här för ett allt starkare exploateringstryck av andra kommersiella och allmänna intressen. Minsta invändning mot exempelvis bostadsbyggande på förstklassig åker avfärdas av ledande politiker som otidsenligt och ovidkommande.

Sverige har i dag en självförsörjningsgrad som ligger under 50 procent, den lägsta någonsin i vår historia. Samtidigt är det jordbruk och den livsmedelsproduktion vi har kvar utsatt för en grotesk kontrollapparat, en byråkrati och ett detaljerat regelverk som saknar motstycke i varje annan bransch.

Den rådande meningen är att världsmarknadspriserna på livsmedel historiskt varit så låga att vi alltid har råd att importera den mat vi behöver. Men de senaste årens prisutveckling har visat att pendeln är på väg att vända. I framtiden kan det vara fler råvaror än spannmål som skjuter i höjden prismässigt när brist uppstår på marknaden.
I slutändan kan ett land bara lita till den egna förmågan att föda sina medborgare. Det är min övertygelse.

Jag är därför säker på, att den tiden kommer då jordbruksmarken och jordbruket kommer att uppvärderas radikalt som grundläggande basresurs. Det är inte frågan om, utan när.

Själv tänker jag efter bästa förmåga vårda de tunnland skånsk mark som kommit mig till del. Det kan verka olönsamt och otidsenligt. Ett gott samvete får tills vidare vara tillräcklig lön för mödan.
Tack för mig!

Nej till att klassa jordbruksmark som riksintresse

Lars Beckman, riksdagsledamot (M), skriver i en insändare ”Nej till att klassa jordbruksmark som riksintresse” i Arbetarbladet den 27 december ett svar på en debattartikel av Piper, jordbrukare i Skåne och Erickson på Naturskyddsföreningen (13/12).

Piper och Erickson skriver ett inlägg här på debattsidan och ställer konkreta frågor till mig eftersom de anser att jordbruksmarken måste skyddas från exploatering och att Länsstyrelsen i Gävleborg bör ta efter Skånes nollvision för exploatering av jordbruksmark. De menar vidare att jordbruksmark ska klassas som riksintresse.

Vi Moderater säger nej till att klassa jordbruksmark som riksintresse. Åkermarkerna tillför ett stort värde och är mycket viktiga, men man ska undvika att inkräkta på kommunernas självbestämmande. Kommunerna avgör idag själva när de anser att lokala behov ska väga tyngre än det nationella skyddet av jordbruksmark.

Att göra jordbruksmarken till ett riksintresse skulle leda till att vi inkräktade på kommunernas självbestämmande. Vi ska inte undanta kommunernas möjlighet att skapa tillväxt, utveckling och arbetstillfällen. För att det ska uppnås måste olika intressen vägas mot varandra lokalt i varje kommun. Väljarna får sedan pröva politikernas avvägning i de allmänna valen var fjärde år.

God Jul och Gott Nytt År

Vi önskar alla medlemmar och våra följare på hemsidan och Facebook en riktigt God Jul Och ett Gott Nytt År.

Föreningen fick idag en julklapp i förtid. I nya numret av KSLA Nytt & Noterat nr 3–4 2012 hittade vi följande rader med anledning av årets Bertebos Konferens i Falkenberg:

”Vice preses Bo Andersson hälsade välkommen såväl vid söndagens ankomstmiddag som vid måndagmorgonens konferensstart och han avslutade tisdagseftermiddagen med en elegant sammanfattning av två dagars intensiva resonemang och med informationen att nästa Bertebospris och konferens har rubriken ”Den goda jorden” och kommer att handla om konkurrensen mellan jordbruk och annan markanvändning.”

Läs KSLA Nytt & Noterat nr 3–4 2012 här.

Urban Kannibalism – relationen mellan människa och produktionslandskap

På Landskapsobservatorium har Jonna Milton och Lisa Björk, landskapsarkitektstudenter vid SLU Alnarp skrivit artikeln ”Urban Kannibalism – relationen mellan människa och produktionslandskap”.

Att vara mån om det landskap som är grunden för liv har genom historien varit en självklarhet. Dagens samhälle har medfört att bandet mellan människa och produktionslandskap har försvagats. Förr var i princip alla involverade i matens framställning på ett eller annat sätt, idag vilar jordbrukets produktion på enbart ett fåtal procent av Sveriges befolkning. Denna utveckling har för den sakens skull inte gjort gemene man mindre beroende av jordbrukslandskapets förmåga att frambringa mat. Vi står inför en framtid full av utmaningar. Temperaturförändringar, minskad tillgång på naturresurser och en ständigt växande befolkning ställer hårda krav på jordbrukets förmåga att försörja jordens invånare. Vi är övertygade om att vi inför en sådan framtid måste återupprätta banden med jordbrukslandskapet.

Enligt nationalencyklopedin innefattar begreppet Landskap vår fysiska omgivning i vid bemärkelse (NE, 2012). Observatorium beskrivs som en anläggning för astronomiska observationer (NE, 2012). Skulle man då kunna säga att landskapsobservatorium står för synen på landskap sett från rymden? Alltså en globalt omfattande syn? Kanske, i alla fall just det här fallet. Det är nämligen just den landskapssynen som vi, Jonna Milton och Lisa Björk, arbetar med i vårt examensarbete vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp. Vår uppsats behandlar människors syn på en särskild del av hennes fysiska omgivning som hon är högst beroende av samt som är av stor global betydelse: jordbrukslandskapet. Eller vänta, är jordbrukslandskapet verkligen en del av samtidens människors fysiska omgivning?

Med den här artikeln vill vi, liksom med vår uppsats, ge er en inblick i vad vi tycker är en viktig fråga för mänsklig överlevnad. I uppsatsen undersöks relationen mellan människa och jordbrukslandskap i en Skånsk kontext, men ur en aspekt som ser jordbrukslandskapet som en viktig nationell liksom global resurs.

Den andra februari 2012 anlände två förväntansfulla landskapsarkitektstudenter till ett land vars invånare har en alldeles särskild relation till sitt jordbrukslandskap. Precis som snötäcket den dagen dolde ett landskap med en mångårig historia av manipulation av människan, låg det speciella förhållande Holländare har till sitt landskap till en början dolt. I takt med att snön smälte, visade sig ett landskap och en inställning som vid första anblick upplevdes som främmande. Landets begränsade tillgång på mark har bidragit till att Holländarna tidigt lärde sig att manipulera lanskapet för att utnyttja det till fullo. Landets yta är långt ifrån tillräcklig för att föda alla invånare, vilket har gjort Holländarna till framgångsrika handelsmän. Hollands livsmedelsförsörjning har sedan länge tryggats av import, vilket har skapat en alldeles speciell relation mellan befolkningen och landets jordbrukslandskap. En avsaknad av eller en svag relation till jordbrukslandskapet och en övertro på människans makt över naturen präglar Holländarnas synsätt. Vi upptäckte snart att denna inställning inte på något sätt är unikt för Holland, en svag relation till jordbrukslandskapet genomsyrar även vårt Svenska samhälle.

Vi lever i en tid, och i en del av världen, där tillgången på mat har blivit en självklarhet, något vi tar för givet. Hälften av det livsmedel som konsumeras i Sverige idag importeras från fjärran länder. Vårt lokala jordbrukslandskap försvinner med rasande fart till förmån för nya stadsdelar, vägar eller gigantiska köpcentrum. Varje år slukar våra städer stora portioner utav jordbruksmarken, och reducerar därmed markens möjlighet att i framtiden förse befolkningen med livsmedel. Ett fenomen som vi har valt att kalla: Urban kannibalism. Genom att slösaktigt konsumera vårt jordbrukslandskap, konsumerar vi i förlängningen oss själva.

Hur hamnade vi egentligen här? Hus, gator, torg och asfältfält skymmer (in)sikten mellan människan och det landskap som föder oss. Samma tendenser är även märkbart i vår skolmiljö där antalet sökanden inom SLU blir allt färre gällande utbildningar som direkt rör jordbruket och livsmedelsproduktionen. För oss är detta förbryllande. Vi behöver alla äta, och därmed är alla beroende av jordbrukslandskapet. Ändå tyder mycket på en utveckling där människan håller på att göra sig mentalt oberoende av den jord som föder oss. Hur ser egentligen dagens människa på livsmedelsproduktionen och vårt jordbrukslandskap och varför?

I vår strävan i att försöka förstå relationen mellan människa och jordbrukslandskap har vi blickat både tillbaka i historien och studerat dagens förhållanden. Som studieobjekt har vi valt att granska relationen människa-produktionslandskap i Eslövs kommun i Skåne. För att finna svar på ovissheten har vi bland annat gjort en enkät-studie där 100, slumpvis utvalda, Eslövsbor har fått frågan: -Vad händer på Eslövs åkrar just nu? Trots ett antal svarsalternativ på möjliga jordbruksaktiviteter, löd svaret allt som oftast: ”Jag vet inte”. Generellt kan sägas att enkätens svar sällan skildrar en medveten koppling mellan jordbrukslandskapet och mat; jordbruksmarken nämns ofta i samband med rekreation men sällan i samband med matinköp. Enkäten visar ett tydligt samband mellan okunskap om jordbrukets produktion och de som inte har jordbrukslandskapet i sin fysiska omgivning. Trots att alla människor på jorden är beroende av mat och således också jordbrukslandskapet, är kopplingen mellan dem som bor i städer och den bördiga myllan generellt svag.

För samtidens människor börjar maten i köket eller i mataffären, inte på åkern. Genom historien har det sett annorlunda ut. I begynnelsen förflyttade sig samlare och jägare i landskapet utefter var i landskapet maten fanns. Människan levde då i symbios med naturens förutsättningar. Med tiden växte ett nytt förhållningssätt fram: människan lärde sig att kontrollera landskapet för att frambringa mer föda. Följderna blev en ökad tillgång på mat och en ökad befolkningstillväxt. Med tiden uppstod byar i anslutning till jordbruket där huvuddelen av invånarna var involverade i brukandet av jorden och således framställningen av mat och råvaror.

I vårt examensarbete har vi undersökt jordbrukslandskapet och i synnerhet människans relation till detta. Inom ramarna för vårt arbete vill vi även uppmärksamma och inspirera till ett förändrat förhållande till vårt produktiva landskap. Vi tror att en känslomässig relation till det landskap som föder oss kan skapa en större vördnad och respekt inför dess livsnödvändiga funktion som livsmedelsförsörjare. Genom att undervisa, skapa en förståelse för jordbrukslandskapets värden, och ge förslag till möjliga åtgärder vill vi bidra till en stärk relation mellan människa och jordbrukslandskapet.

Medan snön nu åter faller över landskapet och förenar både stad och land i vitt, arbetar vi för fullt för att färdigställa vårt examensarbete. I februari beräknar vi ta plats framför examinatorerna för att förmedla våra upptäckter och idéer om relationen mellan människa och jordbrukslandskapet. Titta gärna in på vår blogg http://www.urbankannibalism.blogg.se för att följa våra framsteg.

Vi hoppas att vi genom den här artikeln har delat med oss av det engagemang vi känner. Kanske kan det fungera som en påminnelse av en av grundstenarna för mänsklig överlevnad: jordbrukslandskapet. Med detta budskap vill vi önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt 2013. Ett nytt år med nya möjligheter!

Bottenbetyg till skånskt miljöarbete

Helsingborgs dagblad publicerade den 14 december artikeln ”Bottenbetyg till skånskt miljöarbete”.

Länsstyrelsen är mer pessimistisk än tidigare: Skånes miljömål kommer inte att nås till 2020.

– Vi gör uppföljningar varje år och nu ser det mer dystert ut än tidigare. Insatserna är helt enkelt inte tillräckliga. Ju närmare vi kommer 2020, desto tydligare blir det att det är så, säger länsstyrelsens miljöstrateg Susanne Dahlberg.

Skånes miljömål bygger på de 16 nationella målen som i sin tur är kopplade till internationella överenskommelser. ”Ingen övergödning”, ”Frisk luft” och ”Bara naturlig försurning” är några exempel. Vilket av dem som är längst ifrån att förverkligas går inte att säga.

– Alla är allvarliga. Vi har också bedömt trenden – om det ser ut som att utvecklingen går åt rätt håll. Sex miljömål av tolv som bedöms regionalt har fått pil ner, vilket är negativt, konstaterar Susanne Dahlberg.
Vems fel är det att miljömålen inte uppnås?

– Det görs jättemånga insatser på olika plan. Problemet är att det på många områden inte finns tillräckliga styrmedel. Antingen att lagen inte är tillräckligt stark eller att det inte satsas tillräckligt mycket pengar.

Den dåliga luften, som bland annat Helsingborg har problem med, lyfts fram som ett exempel på när lagen inte räcker till. Bristen på jordbruksmark är ett annat.

Det sistnämnda problemet ingår i miljömålet ”God bebyggd miljö”. I åtgärdsprogrammet som länsstyrelsen sjösatte i höstas slogs det fast att ingen jordbruksmark alls i Skåne ska få användas till annat än jordbruk. Något som många kommuner är kritiska till eftersom man vill använda marken till bebyggelse.

– Och eftersom det finns ett kommunalt planmonopol kan länsstyrelsen inte stoppa sådana planer, vi kan bara avråda från bebyggelse i yttrandet. Samtidigt vet vi att det kommer bli brist på jordbruksmark, i framtiden kommer vi att behöva den för att odla även annat än mat, säger Susanne Dahlberg.

Även på riksplanet ser det dystert ut. Bara två miljömål bedöms vara nära att nås till 2020: ”Skyddande ozonskikt” och ”Säker strålmiljö”.

Vi måste skydda jordbruksmarken i Halland precis som i Skåne

Carl Piper, jordbrukare i Skåne, och Tommie Fagerberg, ordförande för Naturskyddsföreningen i Hallands län har skrivit debattartikeln ”Vi måste skydda jordbruksmarken i Halland precis som i Skåne” publicerad i Hallands Nyheter den 14 december.

Ska världens munnar mättas och mer bioenergi, fibrer och andra råvaror från åkern tas fram behöver jordbruksmark skyddas från exploatering. Länsstyrelsen i Hallands län bör ta efter Skånes ”nollvision” för exploatering av jordbruksmark. Det vore ett steg i rätt riktning – men inte tillräckligt. Länsstyrelsens ord väger tyvärr lätt när kommunerna planerar hur marken ska användas.

FN-organet FAO beräknar att världens befolkning växer till cirka nio miljarder personer fram till år 2050. Matbehovet i världen ökar med cirka 60 procent under samma period, oräknat att drygt 800 miljoner människor redan i dag inte får tillräckligt med mat. Samtidigt konkurrerar jordbruket, främst med växande tätorter, om marken och vattnet. Jordbruksmark världen över omvandlas i snabb takt och på ett irreversibelt sätt till bland annat bostadsområden, vägar, köpcentra, fabriker och parkeringsplatser.

Länsstyrelsen i Skåne har formulerat en nollvision för exploatering av jordbruksmark. Ändå hamnar mot- svarande över 11 000 fotbollsplaner i Skåne under asfalt och betong de närmaste åren.

Större delen av marken hör till världens mest tåliga, stabila och högavkastande åkermark. Varje hektar man inte odlar i Skåne innebär därmed att mer än ett hektar kommer att behöva odlas någon annanstans i världen. Men flera skånska kommunalråd hävdar, helt felaktigt, att det produceras mer livsmedel än vad som efterfrågas och vill fortsätta få bygga på jordbruksmark.

Länsstyrelsen i Skånes nollvision är lovvärd men tyvärr otillräcklig då den enbart omfattar bostadsutbyggnad på jordbruksmark. Exempelvis har ytorna för logistikcentraler, det vill säga lager- och terminalbyggen, de senaste tio åren vuxit med 450 000 kvadratmeter i Göteborg, 420 000 kvadratmeter i Stockholm, 400 000 kvadratmeter i Jönköping och 300 000 kvadratmeter i Skåne.

Kommunerna har planmonopol och avgör själva när de anser att lokala behov ska väga tyngre än det nationella skyddet av jordbruksmark. Varje enskilt beslut inkräktar kanske inte så mycket på jordbruksmarken. Men sammantaget leder bristen på ett större och mera långsiktigt perspektiv till en mängd beslut som hotar jordbruket.

Länsstyrelsen har visioner, men inga maktbefogenheter. LRF har där- för föreslagit att Skåne ska bli ett försöksområde där all jordbruksmark klassas som riksintresse. Det skulle ge länsstyrelsen i Skåne möjlighet att balansera kommunernas kortsiktigare intressen.

Jenny Petersson (M), suppleant i Miljö- och jordbruksutskottet, och andra riksdagsledamöter bördiga från Halland, bör trycka på landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) och miljöminister Lena Ek (C) om att jordbruksmark bör klassas som riksintresse. Låt oss börja med ett försök i Skåne, för att sedan utvärdera och utöka skyddet av jordbruksmarken till Hallands län och på sikt hela Sverige!

Skydda Skånes värdefulla jordbruksmark

Carl Piper, jordbrukare i Skåne och Marianne Steneroth Sillén, ordförande Naturskyddsföreningen i Skåne län har skrivit debattartiken ”Skydda Skånes värdefulla jordbruksmark” publicerad i Helsingborgs Dagblad den 13 december.

Ska världens munnar mättas, mer bioenergi, fibrer och andra råvaror från åkern tas fram behöver jordbruksmark skyddas från exploatering. Länsstyrelsen i Skånes ”nollvision” för exploatering av jordbruksmark är ett steg i rätt riktning, men inte tillräckligt. Länsstyrelsens ord väger tyvärr lätt när kommunerna planerar hur marken ska användas.

FN-organet FAO beräknar att världens befolkning växer till cirka 9 miljarder personer fram till år 2050. Matbehovet i världen ökar med cirka 60 procent under samma period, oräknat att drygt 800 miljoner människor redan i dag inte får tillräckligt med mat. Samtidigt konkurrerar jordbruket, främst med växande tätorter, om marken och vattnet. Jordbruksmark världen över omvandlas i snabb takt och på ett irreversibelt sätt till bland annat bostadsområden, vägar, köpcentra, fabriker och parkeringsplatser.

Länsstyrelsen i Skåne har formulerat en nollvision för exploatering av jordbruksmark. Ändå hamnar motsvarande över 11 000 fotbollsplaner i Skåne under asfalt och betong de närmaste åren.

Större delen av marken hör till världens mest tåliga, stabila och högavkastande åkermark. Varje hektar man inte odlar i Skåne innebär därmed att mer än en hektar kommer att behöva odlas någon annanstans i världen. Men flera skånska kommunalråd hävdar, helt felaktigt, att det produceras mer livsmedel än vad som efterfrågas och vill fortsätta få bygga på jordbruksmark.

Länsstyrelsen i Skånes nollvision är lovvärd, men tyvärr otillräcklig då den enbart omfattar bostadsutbyggnad på jordbruksmark. Exempelvis har ytorna för logistikcentraler, det vill säga lager- och terminalbyggen, de senaste tio åren vuxit med 450 000 kvadratmeter i Göteborg; 420 000 kvadratmeter i Stockholm; 400 000 kvadratmeter i Jönköping och 300 000 kvadratmeter i Skåne.

Kommunerna har planmonopol och avgör själva när de anser att lokala behov ska väga tyngre än det nationella skyddet av jordbruksmark. Varje enskilt beslut inkräktar kanske inte så mycket på jordbruksmarken. Men sammantaget leder bristen på ett större och mera långsiktigt perspektiv till en mängd beslut som hotar jordbruket. Länsstyrelsen har visioner, men inga maktbefogenheter. LRF har därför föreslagit att Skåne ska bli ett försöksområde där all jordbruksmark klassas som riksintresse. Det skulle ge Länsstyrelsen i Skåne möjlighet att balansera kommunernas kortsiktigare intressen.
Riksdagsledamöter bördiga från Skåne, bör trycka på landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) och miljöminister Lena Ek (C) om att jordbruksmark bör klassas som riksintresse. Låt oss börja med ett försök i Skåne, för att sedan utvärdera och utöka skyddet av jordbruksmarken till fler län och på sikt hela Sverige!

Bevara värdefull åkermark

För Miljöpartiet de gröna i Linköping har Margareta Ossbahr, Vikarierande gruppledare Gunilla Wetterling, vikarierande vice ordförande Bygg- och miljönämnden (MP) Gustav Knutsson, ledamot Samhällsbyggnadsnämnden (MP) skrivit följande insändare publicerad i Corren den 11 december.

Kommunens ambition att bli en klimatsmart stad rimmar illa med viljan att bygga i Sättuna, skriver tre miljöpartister. En av Sveriges finaste jordbruksmarker riskerar att försvinna och miljöbelastningen att öka.

I dag avgör ledamöterna i Linköpings kommunfullmäktige Sättunas och den värdefulla åkermarkens öde. Miljöpartiet är starkt emot utbyggnadsplanerna och menar att Linköpings kommun bör bevara de möjligheter som finns för vår matförsörjning.

Det har inte kunnat undgå någon att kommunen med Allianspartierna i spetsen har planer att bygga bostäder på värdefull jordbruksmark i Sättuna. Planerna har gått framåt trots starkt motstånd från bland annat de boende, länsstyrelsen samt Försvarsmakten. De ursprungliga planerna för området omfattade 700 bostäder men efter hård kritik minskades antalet till 360. Kritiken minskade dock inte.

Miljöpartiet finner flera skäl till att motsätta sig en exploatering.

Den nya planen hamnar väldigt nära den kritiska gränsen där en utbyggnad inte motiverar de infrastrukturkostnader som uppstår för kommunen.

Det begränsade antalet bostäder som kan byggas är alldeles för få för att garantera välfungerande service som närbutiker och liknande. En framtida expansion av området är inte heller att tänka på då möjligheterna är begränsade i norr av Svartåmynningens naturreserverat och Sättunahögen, i söder finns den värdefulla åkermarken och i öster och väster avgränsas området av Roxen respektive Bergsvägen.

Vidare möjliggörs inte kollektivtrafik inom området då det helt enkelt inte finns underlag för det. Enligt planen kommer ett stort antal boende få en kilometer eller mer till närmsta busshållplats, varför kollektivresande knappast kommer att bli ett attraktivt alternativ. En kilometer är för långt att gå för de flesta, särskilt om man ska göra det med tunga matkassar och trötta barn. Det blir svårt för kollektivtrafiken att konkurrera med den egna bilen. Om man ska bo i Sättuna förutsätter det att familjen har åtminstone en bil men i många fall kommer det att säkert behövas två bilar för att klara av vardagen. Kommunens ambition att bli en klimatsmart stad rimmar illa med viljan att bygga i Sättuna. Området skulle generera mer biltrafik!

Man kan tycka att den värdefulla åkermarken som försvinner vid exploateringen av Sättuna inte gör så mycket, men just den åkermark som finns strax utanför Linköpings tätort är en av Sveriges finaste och bördigaste åkermarker. De matförsörjningsmöjligheter som för gott slås ut av att man bygger på åkermark går inte att överskatta. I en tid då viktiga områden förstörs på grund av exploatering, miljöförstöring och klimatförändringar måste vi värna om de resurser som vi har kvar.

Det är en självklarhet för oss, som lokalpolitiker, att stå upp för vår kommun, våra medborgare och vår värdefulla miljö. Bevarandet av miljön med den goda åkermarken för framtida generationer, borde vara centralt för alla partier som företräder Linköpings medborgare.

Riv upp förslaget, bevara den goda åkermarken!

Fatta inte förhastat beslut om Sättuna

Mats Tobiasson, agronom har skrivit följande insändare publicerad i Corren den 10 december.

På tisdag, 11/12, beslutar kommunfullmäktige i Linköping om översiktsplan för Sättuna. Ska det byggas hus på bra åkermark eller inte? Bostäder behövs. Tyvärr blundar kommunen för vårt behov av att kunna handla mat, och prioriterar byggbranschens hunger efter lättschaktad jord.

De senaste fem åren har spannmålspriserna rusat två gånger på ett sätt som inte inträffat på många decennier. Det handlar om att antalet invånare i världen ökar snabbare än skördarna. Detta händer trots att vi har fred, ett bra klimat, och de ändliga tillgångarna diesel och konstgödsel. Utan dessa faktorer blir skördarna lägre, och då krävs större arealer. Eftersom lant- och trädgårdsbruk står för minst 95 procent av vår livsmedelsproduktion, är du och jag fullständigt beroende av bra åkerjord för vår överlevnad.

Kommunens beslutsunderlag utgörs av översiktsplan för Sättuna, översiktsplan för Linköping och Norrköping samt bilagor, bland annat miljökonsekvensbeskrivning (MKB). I den konstaterar konsulterna att riksintressena jord- och skogsbruksmark av nationell betydelse inte alls är utrett. Hotet mot åkermarken är knapphändigt belyst. Klimathotet bemöts med lokaltrafik. Är detta ett skämt?

Att återställa förstörd åkerjord kräver minst ett tusen år, troligen en ny istid. Att alls få svar från kommunen om beslutsunderlaget för åkerjord tog cirka tio veckor. Vilka ledamöter kan rösta ja till ett så samhällsfarligt beslut på så dåligt underlag?