Land Lantbruk & Skogsbruk publicerade den 12 oktober ledaren ”Vi har mest asfalt i Europa” skriven av Kerstin Davidsson.

Visste ni att vårt glesbefolkade Sverige är det land i Europa som har mest asfalt i Europa, räknat per invånare?

Nej, troligen inte. Men så är det, och det var en av aha-upplevelserna för mig på föreningen Den goda jordens seminarium i förra veckan.

– Vi hanterar problemen dåligt. Vi har fem gånger så mycket asfalt per person jämfört med de bästa delarna av Europa, berättade landskapsarkitekten Anders Larsson, SLU Alnarp, i ett föredrag på seminariet.

Skälet är vårt sätt att planera, med glesa och utspridda tätorter. I andra, mer tättbefolkade länder, förtätar man städerna. I tyska delstaten Baden-Württenberg, som Anders Larsson studerat, förtätar man städerna samtidigt som man lyckas utöka andelen grönområden. Resultatet blir städer med levande stadskärnor och mindre exploatering av åkern.

Men i Sverige skyfflas tanklöst prima matjord bort för att marken ska upplåtas åt logistikcentra eller shoppingpalats utanför städerna. Visst, det finns ett skydd för åkern i Miljöbalken. I tredje kapitlet heter det att ”brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen…” Men lagen är tandlös. Ingen prövar kommuners tolkning av lagen och ”väsentliga samhällsintressen” är ofta kommunpolitikers drömmar om mer jobb och skatteintäkter till kommunen. Och få kommuner har en policy för åkermarken. När SLU-forskarna frågade svarade drygt hälften av kommunerna nej, de har ingen policy. Ytterligare 69 kommuner svarade inte alls.

En lagerlokal på 30 hektar klass 8-10-jord kan kanske tyckas vara en droppe i havet. Men när kvadratmeter läggs till kvadratmeter under asfalt och betong blir de många. Dagligen försvinner 1 000 hektar åker i Europa. På sju-åtta års sikt motsvarar detta Sveriges samlade åkerareal. Och samtidigt, spår FN-organet FAO, behöver vi öka livsmedelsproduktionen globalt med 50 procent redan till år 2030.

Vi behöver ett starkare skydd för åkern. Planerarna måste tänka nytt och hindrande regler undanröjas, så att det blir enklare att förtäta städerna. Det brådskar!