Miljöaktuellt den 15 oktober publicerade Carl Pipers debattartikel ”Sluta bygga på åkermarken!.

Moderata kommunalråd som vill exploatera den skånska åkermarken är fel ute. Istället borde det rättsliga skyddet av landskapet förstärkas, skriver godsägaren Carl Piper.

”FN har utsett den 16 oktober till World Food Day. Ska alla munnar mättas behöver jordbruksmarken skyddas från exploatering och jordbruket reformeras. Det gäller såväl det småskaliga jordbruk som i dag försörjer runt halva världens befolkning som det storskaliga svenska jordbruket. För att möta framtidens utmaningar krävs det ökad långsiktighet, generella krav på miljöhänsyn och nya sätt att beräkna naturvärden inom jordbruket. LRF föreslår att Skånes jordbruksmark ska klassas som riksintresse, vilket vore ett steg i rätt riktning.

FN-organet FAO beräknar att världens befolkning växer till cirka 9 miljarder personer fram till år 2050. Matbehovet i världen ökar med cirka 70 procent under samma period, oräknat att en miljard människor redan i dag inte får tillräckligt med mat. Jorden ska även förse en växande befolkning med foder, fibrer och bioenergi. Samtidigt konkurrerar jordbruket, främst med växande tätorter, om marken och vattnet. Jordbruksmark världen över omvandlas i snabb takt och på ett irreversibelt sätt till bland annat bostadsområden, vägar, köpcentra, fabriker och parkeringsplatser.

Utmaningarna stannar inte där. Jordbruket ska även minska sin klimatpåverkan, anpassa sig till klimatförändringarna, skydda hotade arter och bevara den biologiska mångfalden. Allt färre lever på landsbygden och ännu färre vill vara jordbrukare. Nya lösningar måste fram när färre ska odla mer på mindre jord. FN:s generalsekreterare slår fast att ”business as usual” inte är ett alternativ om vi ska klara framtidens livsmedelsförsörjning.

Livsmedelsfrågan berör oss alla. De närmaste åren kommer cirka 9 000 hektar mark (en yta motsvarande över 11 000 fotbollsplaner) i Skåne att hamna under asfalt och betong. Större delen av marken hör till världens mest tåliga, stabila och högavkastande åkermark. Varje hektar man inte odlar i Skåne innebär därmed att mer än en hektar kommer att behöva odlas någon annanstans i världen.

Tidigare i år presenterade Länsstyrelsen i Skåne län ett förslag till nollvision för exploatering av åkermark. Tanken är att all bostadsutbyggnad i Skåne ska ske inom tätorterna genom förtätning. Förslaget som ingår i ett åtgärdsprogram för Skånes miljömål, har redan kritiserats av sex moderata kommunalråd. De vill bygga på åkermark och påstår i en debattartikel i Trelleborgs Allehanda (120509), helt felaktigt, att det ”år efter år produceras mer livsmedel än vad som efterfrågas”.

Nollvisionen är lovvärd, men alldeles otillräcklig. Den omfattar enbart bostadsutbyggnad på åkermark, inte ytkrävande vägar, fabriker, köpcentra, idrottsarenor etc. Längs E4:an, vid Landskrona, byggs exempelvis en ny logistikcentral på 60 hektar av världens bästa jordbruksmark. Lite längre norrut längs E4:an, i Örkeljunga, omvandlas ytterligare 60 hektar skog till ännu en logistikcentral.

Skyddet av jordbruksmarken är svagt i Sverige, vilket slår mot livsmedelsproduktionen. Kommunerna har planmonopol och avgör själva när de anser att lokala behov ska väga tyngre än det nationella skyddet av jordbruksmark. Varje enskilt beslut inkräktar kanske inte så mycket på jordbruksmarken. Men sammantaget leder bristen på ett större och mera långsiktigt perspektiv till en mängd beslut som hotar jordbruket. Länsstyrelsen har visioner, men inga maktbefogenheter. LRF:s förslag att göra Skåne till ett försöksområde där all jordbruksmark klassas som riksintresse är därför bra. Det skulle ge Länsstyrelsen i Skåne möjlighet att balansera kommunernas kortsiktigare intressen.

Ett starkare lagskydd för odlingslandskapet i ett vidare perspektiv skulle kunna utveckla jordbruket i hållbar riktning. I Skåne finns inte bara värdefull jordbruksmark. Här är även antalet hotade arter störst, vilket är starkt kopplat till det storskaliga jord- och skogsbruket. Ett generellt hänsynstagande till miljö- och naturvärden finns inskrivet i skogslagstiftningen, men motsvarande formuleringar saknas för jordbruket. Det är rimligt att ställa liknande krav på jordbruket och det skulle sannolikt leda till minskad användning av kemikalier och gödningsmedel. En hållbar livsmedelsförsörjning förutsätter att jordbruket ses i ett bredare sammanhang.

Juridiska åtgärder till skydd för vår långsiktiga överlevnad bör dock kompletteras med ekonomiska, mer dynamiska, styrmedel. Vi behöver utveckla nya sätt att beräkna och sätta en prislapp på naturvärden i landskapet, som går utöver ekonomin i de grundläggande så kallade ekosystemtjänsterna. Dessa värden finns överallt, inte enbart i särskilt utpekade områden som exempelvis Natura 2000 och naturreservat. En tydligare länk mellan ekonomi och miljövärden behöver inte innebära större bidrag till jordbruket. Det skulle snarare kunna vara en utvecklad tillämpning av FN-principen att ”förorenaren betalar” (the polluter pays priciple), där ekonomin styr som både piska och morot. Ett hållbart jordbruk måste bära sina egna miljökostnader.

Miljöminister Lena Ek och landsbygdsminister Eskil Erlandsson, båda centerpartister, har makten över frågorna. De bör gemensamt verka för jordbruksmark ska kunna klassas som riksintresse, och i enlighet med LRF:s förslag starta med Skånes jordbruksmark. För att möta framtidens behov krävs betydligt mer av generella miljöhänsyn i jordbruket, och nya sätt att beräkna naturvärden. Livsmedelsförsörjningen är alldeles för viktig för att vi ska tillåta att kortsiktiga vinstintressen asfalterar jordbruksmark eller att ett ohållbart jordbruk utarmar jordens resurser”