Suzanne Céwe skrev blogginlägget ”Är det bara lantbrukaren som ser helheten?” den 5 oktober på Svensk Mjölks blogg Mjölkpolitik.

Att vara lantbrukare borde egentligen vara så enkelt. Att bruka marken och ta hand om djuren. Men det är bara i teorin. Lantbruket regleras av en oöverskådlig mängd förordningar och föreskrifter som hanteras av olika myndigheter på ett sätt som nästan kan liknas vid ett tringeldrama i en dokusåpa. På ena kanten så ska andelen betesmarker ökas på den andra kanten så görs återkrav för marker som inte längre klassas som bete och på sista kanten så byggs det. Mittemellan står lantbrukaren. Undersökningar från i våras, innan krisen, visar att det som begränsar dagens mjölkproduktion är tillgången på mark. Men myndigheter och kommuner har alla olika förutsättningar och olika mål.

En snabbkoll i lantbrukspressen visar på just detta. Minskande betesmarker, återkrav och ännu en lantbrukare som inte får expandera då ladugården ansågs komma för nära befintlig eller planerad bebyggelse. Varje myndighet får årligen ett regleringsbrev där det står vad myndigheten ska inrikta sig på. Om jag fick önska så skulle ett samverkansråd för branschen bildas, där alla myndigheterna ingick. Först då skulle även myndigheterna få ett holistiskt synsätt på branschen. Svensk Mjölk kommer att arbeta med markfrågan från flera olika håll. Redan nu pågår arbetet med att frigöra mark från soffliggare i den nya CAP-reformen. Inom kort kommer vi även att börja arbeta med hur jordbruksmark kan skyddas och därmed höja lantbrukarens status i den kommunala planeringen.