Kampen om jordbruksmark inget ämne vid Riomötet

Fria Tidningen publicerade den 26 maj följande artikel.

På senare år har mäktiga finansiella intressen tagit över många miljoner hektar jordbruksmark i Afrika, Latinamerika och Asien. Men fenomenet ”land grabbing” kommer inte att bli ett stort ämne vid den stora globala konferensen om hållbar utveckling i Rio de Janeiro nästa månad.

På senare år har investeringsbanker, pensionsfonder och andra starka finansiella intressen tagit kontrollen över många miljoner hektar mark från fattiga jordbrukare i utvecklingsländer. Investerarna känner väl till att jordbruksmarkerna utgör grunden för tre av livets nödvändigheter – mat, vatten och energi. Men trots det finns inte frågan om markrättigheter med på dagordningen inför FN-toppmötet Rio+20 som går av stapeln den 20–22 juni.

– Landsortsbefolkningarna håller på att förlora kontrollen över jordar och vatten på grund av denna globala ”land grab”, säger den honduranske bondeledaren Rafael Alegria, som tillhör den internationella rörelsen La via campesina.

Enligt en färsk rapport från miljöorganisationen Friends of the earth international har minst 80 miljoner – och kanske hela 227 miljoner – hektar mark tagits över av privata intressen på senare år.

Många av Centralamerikas småbönder har tvingats flytta från sina jordar och i Honduras lever upp emot 40 procent av landets småbönder i extrem fattigdom, enligt FN. Rafael Alegria menar att handelsavtal har gjort det möjligt för USA att dumpa hårt subventionerade grödor som majs och ris på den honduranska marknaden, vilket gjort det omöjligt för lokala odlare att hävda sig i konkurrensen.

Fattiga småbönder har tvingats sälja eller överge sina jordar och motstånd har bemötts med våld. Enligt Alegria har människor vräkts, gripits och till och med dödats av poliser i Honduras och i andra länder.

– Jordbruksföretag tar över stora områden av marker för att odla socker och palmolja för export, säger Alegria.

Jeffrey Hatcher, vid Rights and resources initiative, RRI, en brittisk koalition av ickestatliga organisationer, säger att kontroversiella inköp av jordbruksmarker var en utlösande faktor vid inbördeskrigen i Sudan, Liberia och Sierra Leone.

– Lokala markrättigheter ignoreras på ett tragiskt sätt under den häpnadsväckande köpfrossa som pågår över hela Afrika, säger Hatcher.

RRI har dokumenterat hundratals affärer där stater sålt jordbruksmarker som egentligen tillhör lokalbefolkningarna till investerare. Enligt RRI konsulteras sällan lokalbefolkningarna i samband med att dessa affärer görs upp, och det gäller även i de länder där lagarna slår fast att jordarna är att betrakta som privata egendomar. Ofta känner inte befolkningen till att odlingsmarken har sålts förrän schaktmaskinerna anländer.

Enligt en ny rapport från Friends of the earth Uganda har närmare tio tusen hektar mark vid kusten av Victoriasjön i Kalangala förvandlats till oljepalmsplantager. Världsbanken ska ha satsat flera miljontals kronor i det projektet.

– Folkets jordrättigheter åsidosätts trots att de är skyddade i enlighet med den ugandiska konstitutionen, säger David Kureeba vid Friends of the Earth Uganda.

Devlin Kuyek vid organisationen Grain, som förra året fick det alternativa Nobelpriset Right livelihoods award, menar att många av dessa projekt beskrivs som en del av en utveckling mot en grönare ekonomi som ska öka tillgången på mat och minska fattigdomen.

– Men hur ska fattigdom och hunger kunna bekämpas genom att man tar ifrån människor det vatten och de jordar de behöver för att kunna överleva? undrar Kuyek.

Han menar att bland andra Världsbanken och WTO främjar land grabbing eftersom de menar att dessa projekt kommer att främja utvecklingen och minska fattigdomen.

– Visst, en del människor får arbeten. Men fråga plantage¿ arbetarna vad de tycker om sina jobb, säger Kuyek.

Inför Rio+20 har det slagits fast att världens livsmedelssystem måste förändras i grunden, eftersom fler än en miljard människor på jorden fortfarande går hungriga. Men enligt Kuyek tycks inte världens ledare vara beredda att på allvar se över alternativen.

De regeringsföreträdare som kommer till Rio kommer med största sannolikhet inte heller att ta tag i frågan om markrättigheter på allvar. I bästa fall kan man komma överens om att stödja införandet av en frivillig form av uppförandekod i samband med jordbruksinvesteringar. Men enligt Kuyek har sådana frivilliga uppförandekoder bevisligen aldrig fungerat i stor skala.

– Land grabbing är en fundamental orättvisa. Det handlar om att världens rikaste tar från världens fattigaste, säger han.

Stephen Leahy • Uxbridge (IPS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: