Östgöta Correspondenten publicerade den 31 maj en insändare skriven av Bengt Olsson.

Världens befolkning beräknas i dag uppgå till sju miljarder människor. Även med en positiv tilltro till människans möjligheter att genom förbättrade produktionsmetoder inom jordbruket mätta en växande befolkning finns en ändå växande insikt om behovet av att värna den viktiga natursresurs som åkermarken är. I Sverige har åkermarken minskat från 3,7 miljoner hektar då den var som störst på 1930-talet till 2,6 miljoner 2007.

Linköpings styrande allians uttrycker också betydelsen att detta i sitt Visions- och samverkansprogram genom formuleringen: ”Kommunen inte har råd att som tidigare bre ut sig över en allt större geografisk yta. Vi måste bli bättre på att hushålla med den markresurs som vi har. I detta är det då viktigt att befintlig jordbruksmark används klokt och att byggnation på sådan mark undviks så långt det är möjligt.”

Två moderater från länet, Betty Malmberg och Stefan Eriksson, var inne på samma linje i en artikel i Corren i början året, där de bland annat ansåg att: ”Skyddet är svagt för jordbruksmark och mark som exploateras är för evigt förlorad.”

Nu har emellertid Linköpings kommunstyrelse beslutat att gå fram till kommunfullmäktige med ett förslag till översiktsplan för Sättuna, som innebär att 43 hektar jordbruksmark på östgötaslätten kommer att exploateras för bostadsbebyggelse. I handlingen uttrycks ianspråktagandet av jordbruksmark lite förskönande som en ”irreversibel” process.

Vi får se vad kommunfullmäktige fattar för beslut i frågan, men enligt min mening borde fullmäktige säga nej till exploatering av åkermarken vid Sättuna. Då får vi dessutom behålla den fina utsikten över östgötaslätten vid E4, som den ännu finns kvar väster om Stångån, och som bidrar till Linköpings karaktär, som ”staden vid slätten”.