Månad: april 2012

Bevara jordbruksmarken – för naturens skull

Kristofer Stenström, Falkenbergs Naturskyddsförening och medlem i Den Goda Jorden, har skrivit en artikel i Hallands Natur 2012 om åkermarken. Naturskyddsföreningen håller i år sin riksstämma i Falkenberg 15-17 juni och dit har kristofer även skrivit en motion om ett förbättrat skydd för åkermarken. I samband med riksstämman kommer även Mat- och Jordbruksnätverket att ordna ett seminarium den 15 juni med titel: Åkermarken minskar – vad ska vi gör åt det?.

Läs Kristofers artikel som pdf här.

Läs hela Hallands Natur 2012 här.

Plöj upp asfalten!

Gunnar Rundgren skriver följande inlägg på sin blogg ”Trädgården Jorden – det civiliserade Eden” den 19 april.

Runt våra städer så tas mer och mer jordbruksmark i anspråk, inte minst för att bygga vägar och externa köpcentra. Inte nog med att de är ett utslag av en ohållbar förbrukning av energi i form av fossila bränslen, de förstör också en av de absolut viktigaste resurser vi har, matjorden. Om vi fortsätter asfaltering och bebyggning i samma takt så kommer vi att inom 100 år ha täckt över ett område motsvarande Frankrike och Spanien tillsammans. En internationell konvention för skydd av matjorden behövs.

Växande städer och en ständigt utvidgande infrastruktur äter upp Europas mark. Mellan 2000 och 2006 bebyggdes 920 kvadratkilometer mark om året. I vissa regioner växer andelen anlagd eller artificiell mark, det vill säga mark som inte är ren natur och inte används för jord- eller skogsbruk, snabbt. Nederländerna, Danmark och Spanien tillhör de länder där trycket på mark är hårt. I Danmark uppges mänsklig infrastruktur nu täcka nästan 20 procent av arealen (Danmarks miljöministerium 2005). I hela EU är andelen anlagd mark 4,4 procent.

I Sverige är tre procent av arealen är bebyggd på ett eller annat sätt. Det motsvarar 1,29 miljoner hektar. Därav upptog mark för permanentbostäder 29 procent, vilket är något mindre än mark för transporter, som upptog 31 procent av den bebyggda arealen. Mark för industri, handel, offentlig service m.m. utgjorde 11 procent av bebyggd mark. I Stockholms län är 15 procent av marken bebyggd, lägst andel bebyggd mark har Norrbottens län med endast 0,6 procent bebyggd mark. Det fanns 55 000 mil vägar på 345 000 hektar. (SCB 2004). I Sverige har 345 000 hektar täckts med vägar. Det är ironiskt att folk är upprörda över att jordbruksmark tas i bruk för produktion av biobränsle medan de gladeligen kör sin bil – med bensin – på asfalterad åkermark.

Vår tunna hud
Hela vår existens på jorden är beroende av den tunna hud som 20-50 cm matjord utgör på jordens yta. Matjorden är en av de mest betydelsefulla resurser mänskligheten har, och en resurs som är under ständigt hot. Det tar mycket lång tid (mellan 60 och 1500 år enligt Montgomery (2007)) att skapa en centimeter av produktiv jord. Stenar som bryts ned av väder, vind och växter bidrar med mineraler, döda organismer skapar den livsmiljö där matjordens speciella aktörer, t.ex. maskar trivs. De i sin tur hjälper till med nedbrytningen och skapar näringsämnen för ny växtlighet. Det är ett exempel på en självförstärkande process, men den är mycket långsam. I kontrast till denna långsamma process så kan jorden förstöras på bara några få år. Och ett av det allra mest drastiska sätt vi kan förstöra en jord på är att bebygga den. Att återkapa mark som varit bebyggd är mycket kostsamt, till på köpet så är den ofta förgiftad.

Köpa sig rätt
EU kommissionen har utfärdat en vägledning för att begränsa hårdgörning av mark (finns bara på engelska, Guidelines on best practice to limit, mitigate or compensate soil sealing). Hårdgörning av marken kan begränsas genom smart fysisk planering och åtgärder mot stadsutbredning. Bland annat kan utvecklingspotentialen inom stadsområdena utnyttjas, t.ex. genom att man sanerar övergiven industrimark och använder den för nya ändamål. Andra exempel på åtgärder är användning av genomsläppliga material i stället för betong och asfalt, stöd för grön infrastruktur och mer omfattande användning av naturliga vattenuppsamlingssystem. När olika lokala åtgärder inte är tillräckliga kan man överväga kompensationsåtgärder som förbättrar markfunktionerna på andra ställen. Det skulle kunna betyda att om åkermark skall tas i anspråk för exploatering så måste motsvarande yta av förstörd mark återställas någon annan stans, eller nyodling ske (men det finns ingen bra jord inom EU som inte är uppodlad om den inte är skyddad). Vissa tyska kommuner har ”exploateringscertifikat” som kan handlas, ungefär som utsläppsrätter. I Dresden får exploatörer kompensera markanvändning genom att återställa annan mark och cirka 4 hektar har återerövrats varje år. Kommissionen betonar att sådant skall vara den absolut sista åtgärden.

Kommissionens riktlinjer betonar att det är viktigt med en integrerad strategi för fysisk planering. Specifikt regional strategier och mobilisering av oanvända resurser på lokal nivå har också visat sig effektivt. I Tjeckien och Slovakien har man satt ett pris på att bygga på värdefull jordbruksmark. Marken är graderad och de finaste jordarna måste man betala extra för om man vill använda dem till något annat än jordbruk.

För att säkerställa en god livsmedelsförsörjning även för kommande generationer bör den bördigaste åkermarken inte bara vara av nationell betydelse utan även tillmätas riksintresse. Absurt nog så handlar inget av våra miljömål om matjordens kvalitet, trots att den är grunden för vår existens. Och trots att det finns hundratals internationella miljööverenskommelser, så saknar matjorden någon som helst form av internationellts skydd. Jag skrev ett längre inlägg om det för några år sedan: Dags att Skydda Matjorden Ett antal forskare vid SLU pläderade för en tid sedan också för ett skydd av åkerjorden: “Ett miljökvalitetsmål för mark skulle kunna bli ett viktigt instrument för uppföljning av marktillståndet i Sverige samt förhoppningsvis en garant för att inte markförsämringen fortsätter och urbaniseringen lägger under sig vår värdefullaste produktionsmark.“

Jag har också skrivit en rad inlägg på min engelska blogg om hur det är ökad konkurrens marken och andra resurser, se t.ex.
Increasing shortages and growing inequality – a lethal mix,
The fight over resources
Shortages of resources will be a permanent feature of our lives

EUs riktlinjer kommer att presenteras och diskuteras vid den konferens om marksanering och hårdgörning av mark som kommissionen arrangerar den 10–11 maj 2012 i Bryssel. De kommer också att bli tillgängliga på flera språk under året. Riktlinjerna är avsedda för behöriga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå och för branschfolk som arbetar med fysisk planering och markförvaltning. De är också tänkta att öka allmänhetens medvetenheten om den pågående markförstörelsen.

Riktlinjer för att begränsa hårdgörning av mark

EUROPEISKA KOMMISSIONEN – PRESSMEDDELANDE 12 april

Hårdgörning av mark, dvs. att markytan täcks permanent av ett ogenomsläppligt material, är en av de främsta orsakerna till markförstöring inom EU. Hårdgörningen drabbar ofta bördig jordbruksmark, och den hotar den biologiska mångfalden, ökar riskerna för översvämningar och vattenbrist och bidrar till den globala uppvärmningen. De nya riktlinjer om bästa praxis för att begränsa, minska eller kompensera för hårdgörning av mark som kommissionen offentliggör idag innehåller exempel på åtgärder, lagstiftning, bidragssystem, lokala planeringsverktyg, informationskampanjer och många andra typer av bästa praxis som tillämpas inom EU. Riktlinjerna efterlyser smartare fysisk planering och större användning av genomsläppliga material så att marken kan bevaras.

Miljökommissionär Janez Potočnik menar att ”förlusterna av markresurser genom urbanisering och omvandling av landskapet är ett av de största miljöproblem som EU ställs inför idag. Det är hög tid att vi börjar använda denna värdefulla resurs på ett klokare sätt. Dess många livsviktiga funktioner måste räddas åt kommande generationer. Vi kan helt enkelt inte asfaltera över våra möjligheter till en hållbar framtid.”

Europa är världens mest urbaniserade kontinent. Varje år behövs ytterligare ca 1 000 km² (en yta större än Berlins) för att täcka våra behov, och en stor del av denna mark hårdgörs på något sätt. Om utvecklingen får fortsätta i samma takt kommer vi att inom 100 år ha täckt över ett område motsvarande Frankrike och Spanien tillsammans.
Jordmånsbildning är en mycket långsam process (det tar århundraden att bygga upp ett jordlager på 1 cm), vilket innebär att hårdgörning orsakar betydande markskador och ofta permanenta förluster. Detta innebär att den nödvändiga utvecklingen av infrastrukturen för att skapa ekonomisk tillväxt måste kombineras med en mer ändamålsenlig och ansvarsfull markförvaltning.

Hårdgörning av marken kan begränsas genom smart fysisk planering och åtgärder mot stadsutbredning. Bland annat kan utvecklingspotentialen inom stadsområdena utnyttjas, t.ex. genom att man sanerar övergiven industrimark och använder den för nya ändamål. Andra exempel på åtgärder är användning av genomsläppliga material i stället för betong och asfalt, stöd för grön infrastruktur och mer omfattande användning av naturliga vattenuppsamlingssystem. När olika lokala åtgärder inte är tillräckliga kan man överväga kompensationsåtgärder som förbättrar markfunktionerna på andra ställen.

Kommissionens riktlinjer betonar att det är viktigt med en integrerad strategi för fysisk planering. Specifikt regional strategier och mobilisering av oanvända resurser på lokal nivå har också visat sig effektivt.

Man gör nu en noggrann översyn av den existerande bidragspolitiken för infrastrukturutveckling i avsikt att dra ned på sådant stöd som kan driva på markexploatering och hårdgörning av mark. Genom att minska boendeavgifternas betydelse för de kommunala budgetarna kan man också stödja den långsiktiga planeringen.

Nästa steg
Riktlinjerna kommer att presenteras och diskuteras vid den konferens om marksanering och hårdgörning av mark som kommissionen arrangerar den 10–11 maj 2012 i Bryssel. De kommer också att bli tillgängliga på flera språk under året. Riktlinjerna är avsedda för behöriga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå och för branschfolk som arbetar med fysisk planering och markförvaltning. De är också tänkta att öka allmänhetens medvetenheten om den pågående markförstörelsen.

Bakgrund
Hårdgörning är ett av de största hoten mot marken som tas upp i den temainriktade strategin för markskydd och i det därtill kopplade förslaget till ramdirektiv om markskydd. Riktlinjerna kommer från den färdplan för ett resurseffektivt Europa som EU-kommissionen nyligen offentliggjort (20 september 2011). I färdplanen föreslås att EU:s politik senast 2020 bör ta hänsyn till direkta och indirekta effekter på markanvändningen. Man har också satt upp målet att nettoexploateringen av mark (vilken leder till förluster av jordbruksmark samt naturlig och halvnaturlig mark) ska ha upphört 2050.

Mer information
Riktlinjer om bästa praxis för att begränsa, minska eller kompensera för hårdgörning av mark:
http://ec.europa.eu/environment/soil/sealing_guidelines.htm
Konferensen den 10–11 maj 2012: http://ec.europa.eu/environment/soil/conference_may2012.htm
Gratis videoklipp med nyheter om hårdgörning av mark finns på TVLINK.ORG

Se också
http://ec.europa.eu/environment/soil/index_en.htm
http://ec.europa.eu/environment/resource_efficiency/index_en.htm

Kontaktpersoner:
Joe Hennon +32 2 295 35 93
Robert Flies +32 2 295 79 79
Monica Westeren +32 2 299 18 30

Ta ställning- Öppna landskap eller betongdjungel?

LRF Ungdomen i Jämtlands län har lämnat in följande motion till riksförbundsstämman.

LRF Ungdomen i Jämtlands län ser i sin motion med oro på att åkermark i allt större omfattning tas i anspråk för andra ändamål än livsmedels- och energiproduktion. I ett globalt sammanhang med ökande befolkning, brist på vatten och odlingsbara jordar är detta naturligtvis moraliskt förkastligt, men innebär också ett problem för kommande generationers bönder. Asfalterad och bebyggd mark kan inte odlas.

Vi är medvetna om att det finns två sidor av frågan.
• För LRF är det grundläggande att markägaren skall bestämma över sin egen mark. En reglering av hur åkermark får användas innebär att man fråntar nuvarande markägare affärsmöjligheter.
• I ett längre perspektiv innebär motsatsen att vi fråntar framtidens bönder affärsmöjligheter. Dessutom innebär en oreglerad handel av jordbruksmark i attraktiva (i praktiken storstadsnära) lägen en kapitalisering av marken vilket i praktiken ytterligare försvårar framtida generationers brukande.

Visionen för LRFs Livsmedelsstrategi är: ”Att de gröna näringarna har en nyckelroll och en tätposition vad gäller tillväxt, lönsamhet och attraktionskraft”. Ska det målet nås, är den jordbruksareal som finns idag ett måste.

Vi är medvetna om att det ibland t.ex. i samband med viktiga infrastruktursatsningar inte finns alternativ till att bygga på jordbruksmark. Vi ser då möjligheten i inrättandet av en fond för finansiering av nyodling. Denna fond skulle då finansieras genom avgifter från den som ianspråktagit jordbruksmark för andra syften än jordbruk. Vi tror att en sådan avgift skulle ha en dämpande effekt på lusten an exploatera åkermark när alternativ finns.

LRF Jämtland yrkar att riksförbundsstämman beslutar uppdra åt riksförbundsstyrelsen att utforma en policy med syfte att i möjligaste mån skydda jordbruksmark från annan användning än jordbruksändamål samt att LRF arbetar för inrättandet av en fond för nyodling finansierad genom avgifter från den som ianspråktagit jordbruksmark för andra syften än jordbruk.

Skånsk kamp för ett globalt ansvar

Ingen kommun har visat sig villig att ta ansvaret att skydda den skånska åkermarken. Därför behöver vi länsstyrelsen som likt en dagisfröken delar ut leksakerna mellan barnen för deras eget bästa. Det skriver lantmästarstudenten Daniel Finnfors från Gylle i en debattartikel i Trelleborgs Allehanda den 18 april.

Läs hela debattartikeln här.

Allt mer jordbruksmark försvinner

Lokaltidningen Landskrona/Svalöv publicerade den 18 april följande:

I Europa försvinner flera hektar jordbruksmark per dag till förmån för bostäder, industrier och annan infrastruktur. Det blir allt mindre mark att odla på och Anders Larsson, prefekt vid landskapsarkitektur på Sveriges Lantbrukaruniversitet i Alnarp, oroas av utvecklingen.
− Skåne är tillsammans med Halland de landskap där utbyggnad på åkermark har ökat som mest, säger han.

I Europa är det 275 hektar odlingsbar mark som försvinner per dag. I och med att marken på kontinenten har en högre produktionskapacitet så måste det odlas upp tio hektar någon annanstans om ett hektar försvinner i Europa.
− Snart kommer det inte att hålla, i och med en växande befolkning och mindre jord att odla på, säger Anders Larsson, prefekt vid landskapsarkitektur på Sveriges Lantbrukaruniversitet i Alnarp.
Sverige, som har en tradition av att kunna bygga ut då landet är glesbefolkat, är inget undantag.
− Skåne är tillsammans med Halland de landskap där utbyggnad på åkermark har ökat som mest, säger Anders Larsson.

Läs hela artikeln här

Bygge på åkermark oroar

Lokaltidningen Landskrona/Svalöv publicerade den 18 april följande:

Christer Laurell, oppositionsråd för Centerpartiet i Svalöv kommun, delar Anders Larssons oro och tycker att det försvinner alldeles för mycket jordbruksmark. Han tycker att man borde ha ett regelverk som skyddar odlingsbar mark.

Christer Laurell, oppositionsråd för Centerpartiet i Svalöv kommun, oroas över att det försvinner för mycket jordbruksmark i EU och efterlyser en stramare lagstiftning.
− Jag tycker att man borde ha ett regelverk som skyddar åkermarken och en större statlig kontroll som de har i andra länder, säger han.
En lagstiftning som ger staten möjlighet att skydda åkermarkerna på ett bättre sätt har diskuterats inom Centerpartiet.
− Men vi har inte riktigt kommit överens om hur detta ska se ut, därför har vi inte nått ända fram i frågan, säger Christer Laurell.

Läs hela artikeln här.

Skånsk kamp för att bygga på åkermark

Trelleborgs Allehanda publicerade den 16 april följande artikel:

Kommunerna i Malmö-Lundregionen ska gemensamt protestera mot länsstyrelsens förslag om nollvision av byggnation på värdefull åkermark.
– Förslaget är det största hotet mot utvecklingen i Skåne i modern tid, säger Michael Sandin (M), kommunalråd i Staffanstorp och initiativtagare till den gemensamma protesten.

Det är i länsstyrelsens program för att nå Skånes miljömål som förslaget om nollvision finns. I programmet skriver länsstyrelsen att hänsynen till åkermarken behöver bli större ”med strävan att uppnå en nollvision för konsumtion av åkermark för bostadsutbyggnad”. Länsstyrelsen vill istället att bostadsutbyggnad ska ske inom tätorterna ”genom hållbar förtätning”.

”Orealistiskt, dumt och fel”, tycker Michael Sandin.

– Det är klart att vi ska vårda åkermarken och det är klart att vi ska försöka förtäta. Men att åkermarken ska vara särskilt skyddsvärd och att man tvingas särskilt motivera varje hus som ska byggas på åkermark, det är helt fel utgångspunkt. Det tror vi inte på en enda sekund, säger han.

Michael Sandin tycker att det finns en överdriven oro för att exploateringen av åkermarken kommer att leda till att den kraftigt minskar. Om man exploaterar i den takt som är beräknad så kommer andelen åkermark i Skåne bara att minska med ett par procent på 30 år, hävdar han.

– Det stora samhällsproblemet i Skåne dag är brist på bostäder, inte brist på mat, säger Michael Sandin som tycker att frågan borde avgöras av Skånes 33 kommuner och inte av ”byråkrater på länsstyrelsen”.

Nästa gång kommundirektörerna i Malmö-Lundregionen träffas kommer ett gemensamt ställningstagande mot länsstyrelsens förslag att diskuteras.

Trelleborgs kommunalråd Ulf Bingsgård (M) är positiv till Michael Sandins initiativ.

– Vi måste få igång en diskussion, annars blir det tillväxthämmande. Folk vill ju flytta hit, och om de inte har något att flytta till så kommer företagen få svårt att rekrytera arbetskraft. Det är trots allt i det sydvästra hörnet som trycket är hårdast på att etablera företag, och då måste folk kunna bosätta sig här, säger Ulf Bingsgård.

Gröna Ängder?

I förra numret Ultunesaren, studentkårens tidning vid SLU Ultuna, skrev Cecilia Nilsson en artikel om åkermarken.

Kommer det att finnas några gröna ängder för framtidens Ultunesare att vandra över?  Ultuna bebyggs liksom många andra bördiga områden i Sverige. Här och i resten av världen försvinner allt mer åkermark i allt snabbare takt samtidigt som behovet av mat och bioenergi ökar. Det är en ekvation som inte går ihop.

Läs hela artikeln som pdf här

Åkermarkens dag 21 april

 

Dagens invigs kl 10.00 av Marianne Andersson, ordförande LRF Skåne.
Fältvandring.
Hur mår åkermarken – Lars Törner, Odling i Balans och Hans Nilsson, Greppa Näringen.
Säkert Bondförnuft – Anne Laxmar
Maskinutställning.
Filmvisning från jord till bord.
Seminarium om salix-odling.
Enklare förtäring serveras.

Kontaktperson Hans Andersson, 0413-34361,
hans.andersson43@hotmail.com