Insändare i Nerikes Allehanda den 26 april

Med anledning av järnvägsetableringen i Hallsberg, säger kommunalrådet Thomas Doxryd i NA den 14/4 att man bygger på ett sådant sätt att åkermarken skyddas och att man vid ”hungersnöd” kan odla upp den igen.

Vilket snack! Åkermark är inget man ”skapar” över en natt.

Oavsett läget i Hallsberg så kan man generellt undra varför vi under de senaste 50 åren släppt alla gamla kunskaper om att vara rädda om åkermarken. Det är så enkelt att schakta bort matjordslagret och börja bygga, eftersom åkrar i allmänhet är jämnare än andra omkringliggande skogar och övrig mark. Att åkrarna producerar den mat vi äter, den kunskapen har vi tappat. Var kommer maten ifrån? Från affären såklart! Alla vet att jordens befolkning ökar, i dag sju miljarder och snart tio miljarder. Vad ska alla äta? Mat förstås, men varifrån?

En kommun, som exempelvis Hallsberg, vet detta men tycker som så många andra att det är så lite mark i det stora hela – det stora globala problemet får någon annan ta ansvar för. Hur fungerar det om alla resonerar så? Inget händer!
Precis som Anna Redner på Hushållningssällskapet säger i samma artikel som ovan citerats, vi är snara att fördöma skövling av regnskogar i exempelvis Indonesien och Amazonas. Vi skänker pengar för att plantera träd i Afrika, för att rädda odlingsmark. Men vi ser inte värdet av vår egen åkermark!

Synsättet hos många kommuner är att utanför stadsgränsen så är det ”obruten mark”, ofta benämnd som ”av ringa värde”. Åkermarken är odlad och väl omhändertagen i flera hundra år, och det är människor som lever på att bruka den! Det finns annan mark som är mycket mindre produktiv. Bygg där i stället – för betong och asfalt är hårdtuggad diet!
Lars Eric Anderson
Örebro