På Eskilstuna-Kurirens webbplats skriver Kjell Westermark följande insändare.

Om man tar en sväng efter ån vid E-20 och vidare till Torshälla ser man alla snabbmatsställena, K-Rauta, Netto samt ned mot Såggatan i Torshällas södra industriområde många exempel på detta att bygga fastigheter på jordbruksmark. Ett annat är ju Måsta äng.

Det kan vara nödvändigt att ibland tvingas till att ta jordbruksmark i anspråk i trängande ärenden och med goda motiv, jag vet inte om de ovan nämnda objekten är så väl motiverade men man får väl ha ett visst överseende.

Värre blir det om man tittar på planerade byggplaner för framför allt boende, Torshälla 5:8, Slagsta 1:1, Hällby 1:128 och Skiftinge 3:1 Djursta. Det verkar nästan som det enda alternativet för att i dag bygga bostäder är på jordbruksmark och därför är frågan hur detta stämmer in på de stolta deviser som Eskilstuna kommun stoltserar med, Ekokommun, Fair trade kommun samt det fullständigt obegripliga den stolta fristaden. Det kanske är så att det är detta det betyder – att ta sig vilka friheter som helst utan att tänka på konsekvenser.?

I den nya förslaget till översiktplan som ska tas nu står det att god jordbruksmark ska undvikas för bebyggelse. I PBL står det att jordbruksmark skall undvikas för exploatering om det finns alternativ. I de ovan uppräknade planerna skulle jag vilja se hur alternativen diskuterats.

Vad säger politikerna i de nämnder som har att besluta om detta? Hur ställer sig de chefer som har att leda stadsbyggnadsförvaltningen, miljöförvaltningen och framför allt Kommunstyrelsen?

Vi vet i dag att vi inte täcker vår egen produktion till vår föda utan enbart till 70 procent, vi vet också att minska handelsgödslingen och kemikalieanvändningen i jordbruket så tar det mer mark i anspråk. Ett hållbart sätt måste vara att försvara all jordbruksmark för framtida behov inför de stora problem vi måste våga ta i och inte tro att vi kan importera av den fattiga delen av vår jord.

Vi säger oss ta ansvar för ett hållbart samhälle men agerar tvärtom.