Lunds Universitet arrangerade i veckan ett seminarium om Land grabbing. I seminariet deltog frivilligorganisationen Grain som i september i år fick Right Livelihood Award, det så kallade alternativa nobelpriset, för sin kamp mot ”land grabbing”.

”Land Grabbing” står för det nya fenomenet att företag i den rikare världen köper upp jordbruksmark i den fattiga världen. Överenskommelsen görs oftast upp över huvudet på de småbönder och herdefolk som utnyttjar marken, som inte får en chans att protestera.

Enligt uppskattningar från bl.a. Världsbanken är det 60-80 miljoner hektar jordbruksmark i över 60 länder som de senaste åren blivit uppköpta eller utarrenderade. Det motsvarar nästan hälften av all jordbruksmark inom EU. Två tredjedelar av dessa arealer ligger i Afrika söder om Sahara.
Förespråkarna för uppköpen pekar på fördelarna med de nya arbetstillfällen och inkomster som ett mer storskaligt jordbruk kan ge till lokalsamhällena. Detta argument diskuteras vid seminariet, som har titeln ”Land Grabbing – Pathways to resource security or threats to local livelihoods?” Talare är Peter Einarsson och Devlin Kuyek från Grain och Barry Ness från Lucsus (Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling).

På Lunds Universitets hemsida publicerades detta referat.

– Vi ser just nu en massiv överföring av livsmedelsproduktion från de fattiga länder som behöver maten bäst och till de rikaste länderna i världen. Det betyder också en övergång från ett miljömässigt hållbart jordbruk till ett industriellt jordbruk.
Unga herdar i Etiopien. Foto: Ingela Björck
Herdefolket afar i Etiopien tillhör dem som drabbats av ”land grabbing”, då en kinesisk sockerplantage övertagit delar av deras traditionella betesmarker. Bild: Ingela Björck.

Det sa Devlin Kuyek från organisationen Grain vid ett seminarium på Geocentrum. Grain, som stödjer bl.a. småbondeorganisationer runtom i världen, är en av årets mottagare av det så kallade alternativa nobelpriset Right Livelihood Award.

Stiftelsen Right Livelihood Award stödjer personer och projekt som arbetar för en mer stabil och fredlig värld. Till stiftelsen är numera knuten ett Right Livelihood College, som ska bygga ett nätverk mellan den internationella akademiska världen och miljö- och människorätts-kämparnas värld. Collegets europeiska bas är Lucsus, LUs centrum för studier av uthållig samhällsutveckling.

Till nätverksarbetet hör seminarier som det på Geocentrum. Där deltog Peter Einarsson, konsult som arbetat mycket för Grain, och Devlin Kuyek från Grain i Barcelona via ledning.

”Land grabbing”, att rika länder köper eller långtidsarrenderar stora markområden utomlands, är en ganska ny företeelse.

– Det började vid livsmedelskrisen 2007-2008, när matpriserna sköt i höjden och somliga länder fick svårt att importera tillräckligt för sina behov. Då insåg både regeringar och företag värdet av att skaffa sig en tryggare tillgång på mat. Sedan kom den ekonomiska krisen, som gjort mark till en minst lika bra investering som aktier, förklarade Devlin Kuyek.

Enligt bl.a. Världsbanken har 60-80 miljoner hektar jordbruksmark i över 60 länder blivit uppköpta eller utarrenderade bara under en tvåårsperiod. Merparten av marken ligger i Afrika söder om Sahara. Där ska det nu produceras ris, soja, socker och andra livsmedel till länder som Gulfstaterna, Sydkorea, Kina, Japan och Singapore.

De importerande ländernas regeringar deltar ofta vid förhandlingarna. Andra aktörer är multinationella jordbruksföretag och stora investeringsfonder. Till de senare hör även svenska pensionsfonder.

– Andra AP-fonden samarbetar med en amerikansk pensionsfond om investeringar i bland annat Brasilien och Rumänien. Och tredje AP-fonden äger andelar i företag som köpt odlingsmark i både Ryssland och Mocambique, berättade Peter Einarsson.

Detta hade inte varit lagligt i Sverige. Enligt Jordförvärvslagen, som kom till för att skydda småböndernas rättigheter efter de s.k. baggböleri-skandalerna på 1800-talet, får företag inte köpa jordbruksmark i Sverige.

– Utomlands gör man alltså med pensionsmedel något som hade setts som lagbrott i Sverige! sa Peter Einarsson.

Enligt Devlin Kuyek talas det ibland om att införa etiska riktlinjer för markövertagande. Själv har han dock svårt att se att det skulle fungera.

– Utländska storbolag och jätteplantager får automatiskt en makt som gör de fattiga småbönderna ännu mer marginaliserade. Och eftersom regeringarna sällan sätter småböndernas intressen främst, så skulle sådana riktlinjer troligen bli helt tandlösa, menar han. Mer hopp sätter han då till det folkliga motståndet i både i- och u-länder.

– Det finns ju en växande opinion i den rika världen som bryr sig om hur deras pensionspengar används, säger Devlin Kuyek.