En debattartikel av Peter Sylwan från Helsingborgs Dagblad den 18 juli.

Landsbygdsminister Eskil Erlandssons och Katarina Erlingson missar stort i sin vision för landsbygdsturismen, matlandet Sverige och matregionen Skåne. (HD 13 juli). De säger bra och kloka saker om gårdscaféer, gårdsbutiker, bo på lantgård och inte minst matturismen. Men de glömmer att alla dessa nya – ofta små företag är helt beroende av vad de stora har för sig. Landsbygdsturismen är helhetsupplevelse av allt från jord till bord – inklusive vad vi upplever av landskapet och förstår och vet om djurens liv innan de förvandlas till matupplevelser. Den som åker via motorvägarna E4 och E6 genom denna tilltänkta matregion och turistmagnet (de stora besöksströmmarnas första och oftast återkommande närkontakt med regionen) ser inte mycket av möjligheterna.

De är på dessutom på väg att se allt mindre. Bägge de stora bilvägarna genom landskapet håller sakta på att förvandlas till trista transportdiken mellan logistiklador och bullervallar. Att närmare 100 hektar av Sveriges absolut bästa åkermark just nu förvandlas till ett jättelikt logistiklandskap utanför Landskrona och framför ögonen på alla bilpendlare och långresenärer, är inte heller ägnat att signalera omsorg om Skåne som ett mat- och turistlandskap. På fälten utanför Landskorna förädlades och förökades dessutom utsädet till de sädesslag som räddade svenskt jordbruk åt framtiden och blev en viktig länk i Sveriges förvandling från bondeland till industriland. En kulturgärning väl värd ett rejält monument på platsen nu när marken den gjordes på försvinner under asfalt, lagerhus och lastbilshjul.

Landskapet utanför transportkorridorerna – också runt många av de andra stora genomfarterna – är ett storskaligt landskap som förvaltas av stora markägare som brukar marken med hjälp storskaliga maskiner. Det för inte direkt tankarna till närproducerat, nischprodukter, bo på lantgård och naturupplevelser. Kombinationen obevuxna fält, trädlösa vidder och hård vind döljer rätt ofta detta storskaliga tilltänkta matland i ett oaptitligt stoftmoln mellan mars och maj och korkar ofta igen vägarna med brunsvarta snödrivor under vintern.

Rönne och Vege åar är långt ifrån några läckra laxrika klarvattendrag – fast de skulle kunna var det. Tvärtom. Särskilt under vinter och vår och häftiga regn under sommar och höst är de slamfyllda transportvägar för jord och näring som göder och dödar Skäldervikens bottnar och grumlar havsvattnet långt bort mot Rönnen och Skepparkroken. De byggnader och uppfödningsformer där de kommande matupplevelserna tillbringa sin levande fas för inte alltid tankarna till några idylliska gårdsbutiker eller sensuella gourmetrestauranger.

Dessbättre behöver det inte se ut så här. Det finns spännande exempel på hur storskaliga markförvaltare och djuruppfödare verkligen tar kraven på ekologisk säkerhet, etiskt försvarbar djuruppfödning och ett estetiskt tilltalande landskap på allvar – också i den mycket stora skalan. Ännu mer glädjande är att de samtidigt upptäcker att de kan tjäna pengar på saken och få ihop den annars omöjliga ekvationen om ekologi, etik, estetik och ekonomi. Ansvarsfull produktion behöver inte ge dyrare mat. Men de som gör det är få.

För att få hela det storskaliga skånska och svenska jordbruket att passa in i Eskil Erlandssons vision om Matlandet Sverige krävs enormt mycket mer än drömmar och visioner. Det behövs framför allt mer forskning, avancerad växtförädling, medveten teknikutveckling, nya kunskaper som på bredden når ut till alla brukare – och framför allt en mycket större medvetenhet hos centrala samhällsplanerare om jordbruksklandskapet unika kvaliteter, historiska betydelse och framtida avgörande roll för vår försörjning – av både mat och upplevelser.