Månad: oktober 2011

Den goda jorden allt mer i fokus

I ledarbloggen på ATL:s webbplats skriver Lars Vernersson följande den 18 oktober

Föreningen Den goda jorden noterar att åkermarkens bevarande blir en allt mer diskuterad fråga. Ja, det är nog föreningens idoga arbete som i hög grad bidragit till detta.

I ett pressmeddelande redogör föreningen för vad som hänt på den rikspolitska nivån under den senaste tiden:

Den 13 oktober fick den parlamentariska miljörådsberedningen i uppdrag att ta fram en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning.

Under den allmänna motionstiden har fyra motioner inlämnats:

Irene Oskarsson, KD: Skydd av åkermarken, Sara Karlsson med flera, S: Jordbruksmark som riksintresse, Kew Nordqvist, MP: Åkermark – ett riksintresse, och Betty Malmberg, M: Skyddet för åkermark.

Till Sveriges kommuner och landstings kongress har en motion från Birgitta Losman med flera, MP, lämnats in: Livsmedelsstrategier för framtiden.

Och vid Centerpartiets stämma behandlades tre otioner i ämnet varav en antogs: Sluta använda produktiv åkermark för bebyggelse!

Som sagt, det rör på sig, och det är inte för tidigt. Jag håller med Den goda jorden: ”Vi tror att tiden nu är mogen för påtagliga förändringar i hur fårgan om åkermarken hanteras.”

Reservat kan skydda oss mot stadens hunger

I Land Lantbruk den 21 oktober publicerades följande krönika av Elin Rydström, Lovö.

Vår gård kanske blir ett kulturreservat. Det behöver inte betyda att den konserveras, utan kan vara ett sätt att skydda jordbruksmarken från exploatering, skriver Elin Rydström.

I veckan var jag och besökte en bonde i skärgården. Det var till att gå upp tidigt och mjölka för mig, sen snabbt in och packa i ordning allt och alla för att kasta sig i väg till tunnelbanan. Det var jag, min man och de två yngsta barnen som åkte.

Med andan i halsen hann i vi med alla anslutningar innan vi blev upplockade av båt som skulle ta oss till Brottö – målet för dagen. Där finns nämligen ett kulturreservat. Vi var där för att titta på det och prata med bonden som äger marken och brukar den. Länsstyrelsen i Stockholm funderar på att göra ett kulturreservat av Lovö prästgård och vi försöker skaffa oss mer kunskap om hur detta skulle kunna göras och vad det skulle innebära för oss. Vill vi vara verksamma i och hävda ett kulturreservat? Det är spännande samtidigt som jag har många funderingar på vad det kommer att innebära.

Jag tycker att det är kul att Lovö prästgård har en sådan lång historia och att det syns i landskapet. Jag är stolt över våra beteshagar och den rika biologiska mångfald som finns här på gården. Men reservat för ju tankarna lite till att konservera och att man måste gå runt i folkdräkt, som på Skansen. Men så behöver det alltså inte vara fick vi reda på under vårt studiebesök i skärgården.

Jag och min man vill fortsätta att utveckla lantbruket på gården. Målet är ett högavkastande och resurssnålt lantbruk som tar stor hänsyn till miljön. Vi vill sälja våra produkter i närområdet. Vi vill ha en nära dialog till allmänheten både genom försäljning av gårdens produkter direkt till konsument samt genom fortsatt kunskapsförmedling om lantbruk och livsmedelsproduktion.

Kulturreservatet kan vara ett bra sätt att skydda jordbruksmarken här mot hotande exploatering. Staden breder ut sig.

Hembygdsföreningens brev till Varbergs kommun

Lindbergs hembygdsförening har, med stöd från Hembygdskretsen i Varberg och därmed Varbergs samtliga 14 hembygdsföreningar,  skrivit ett brev till Varbergs kommun med förslag att kommunfullmäktige:

1                    Uttalar  att åkermarken skall skyddas vid kommande översyner av översiktsplanerna.

2                    Ger lämpligt organ i uppdrag inventera tillgången på impediment och lågproduktiv skogs- och jordbruksmark dit expansionen i första hand skall styras.

3                    Gör justeringar i gällande översiktplaner i ovannämnt avseende.

Läs hela brevet här.

Hembygdsföreningar i Varberg uppmanar kommunen att skydda åkrarna

Hallands Nyheter publicerar idag följande artikel.

– Planera bättre för åkermarken.
Det uppmanar Bertil Bengtsson, ordförande i Lindberga Hembygdsförening. Det handlar om framtiden.

I et brev som Bertil Bengtsson undertecknat föreslår Lindberga hembygdsförening att Varbergs kommun i sin samhällsplanering ska skydda åkrarna bättre.

Hembygdsföreningarna vill att åkermarken får ett slags åkerskydd, på samma sätt som stränderna har strandskydd, vid kommunens planering.

I brevet föreslås att översiktsplanen justeras så att kommunens åkermark skyddas samt att en inventering av markerna genomförs så att nya anläggningar och byggen i första hand kan styras till lågproduktiv och onyttig mark.
– Vi har inte lämnat något allmänt förslag om att rädda åkermarken, det ger ingen effekt, utan vi har valt att vara konkreta i vårt brev, säger Bertil Bengtsson.

Innehållet i brevet stöds av kommunens samtliga 14 hembygdsföreningar. De är allvarligt oroade över hur nybyggen och anläggningar hela tiden knappar in på åkermarken.

Tidigare har hembygdsföreningarna engagerat sig i kulturhistoriska frågor, men en stadgeändring har ändrat på den saken.
– Vi ska inte bara se bakåt utan också verka för en god samhällsutveckling, säger Bertil Bengtsson.
Dit räknas förstås människans överlevnad. Kravet på åkermark ökar hela tiden i världen samtidigt som tillgången minskar.
”Tillfälliga överskott på vissa jordbruksprodukter ändrar inte den långsiktiga trenden, precis som en kall vinter inte ändrar den globala uppvärmningen” skriver hembygdsföreningen.

I brevet konstateras att det kan tyckas att några åkerlappar i Varbergs kommun inte kan spela någon större roll när det gäller att lösa globala problem – men att det är feltänkt.
”I själva verket är globala förändringar bara summan av det som sker lokalt”.

Miljöminister Lena Ek prioriterar frågan om en långsiktig hållbar markanvändning

Regeringen gav den 13 oktober den parlamentariska Miljömålsberedningen i uppdrag att ta fram ett förslag till en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning för att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen.

– Markanvändning och det sätt på vilken marken brukas är oerhört viktiga framtidsfrågor för miljö och klimat. Konkurrensen om marken kommer att öka i framtiden och därför vill regeringen prioritera dessa frågor, säger miljöminister Lena Ek.

Begreppet markanvändning handlar både om användningen av marken t.ex. till skogsbruk, jordbruk, friluftsliv, bebyggelse eller vägar och om det sätt som den brukas, dvs. metoder, intensitet och tekniker.

För att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen är det viktigt att säkra ekosystemens produktionsförmåga samt möjligheterna till ett långsiktigt hållbart brukande av naturresurserna. Brukande och nyttjande genom exempelvis bebyggelse och infrastruktur, vindkraft, produktion av skogsråvaror, livsmedel, nyttjande för friluftsliv och turism, kultur-miljövård och naturskydd behöver balanseras så att miljökvalitetsmålen nås samtidigt som de behöver bidra till att upprätthålla en långsiktig konkurrenskraft och uppfylla övriga samhällsbehov.

Miljömålsberedningen är en parlamentarisk sammansatt beredning som har till uppgift att lämna förslag till regeringen om hur miljökvalitetsmålen och generationsmålet kan nås. Miljömålsberedningen ska delredovisa sitt uppdrag den 31 mars 2012 och slutredovisa uppdraget den 15 juni 2014.

Riksdagsmotion om skydd av åkermarken

Irene Oskarsson (KD )har lämnat en motion till Riksdagen; Motion 2011/12:C262 Skydd av åkermarken.

Förslag till riksdagsbeslut

  • Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i plan- och bygglagen (PBL) förtydliga kommunernas möjligheter att skydda jordbruksmark.
  • Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att länsstyrelserna ges ökade möjligheter att invända mot översiktsplaner som hotar jordbrukets intressen.
  • Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att skapa en möjlighet att skydda jordbruksmark i detaljplaner.

Läs hela motionen här.

Riksdagsmotion om jordbruksmark som riksintresse

Sara Karlsson m.fl. (S) har till riksdagen lämnat in Motion 2011/12:S21073 Jordbruksmark som riksintresse.

Områden där det finns särskilda nationella intressen för mark- och vattenanvändning kan idag riksintressemärkas, vilket innebär att de kommunala översiktsplanerna måste tillgodose och värna de intressen som markerats på statlig nivå. Möjligheter för riksintressemärkning finns bland annat vad gäller naturvård, kulturvård och vindkraft. I dagsläget finns inte den möjligheten gällande jordbruksmark, trots att en väl fungerande livsmedelsproduktion i högsta grad är ett nationellt intresse.

Allt mindre av den mat vi äter i Sverige är inhemskt producerad. Vi socialdemokrater har därför efterlyst att regeringen ska ta fram en livsmedelsstrategi i syfte att stärka den svenska livsmedelsproduktionen och höja självförsörjningsgraden som i Sverige är bland de lägsta i Europa. Vi behöver producera mer mat. Man kan också anta att behovet av och efterfrågan på inhemskt producerad mat kan komma att öka på sikt i takt med ökade transportkostnader och en ökad miljömedvetenhet.

Samtidigt bebyggs bördig jordbruksmark runt om i Sverige i takt med att regioner expanderar och investeringar görs i handel och bostäder. Dessa markexploateringar kan inte göras ogjorda i efterhand. För att värna den svenska livsmedelsproduktionen behövs därför statliga instrument för att skydda bördig jordbruksmark från exploatering. Därför bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i berörd lagstiftning för att jordbruksmark av riksintresse ska kunna skyddas.

Här hittar ni motionen.

Visst går det att skydda åkermarken

På webbplatsen Landskapsobservatorium kan man läsa ett referat av en rapport som Eva-Marie Samuelsson skrivit åt LRF Skåne.

I Danmark har jordbruksmarken ett klart bättre skydd mot bebyggelse än i Sverige. Det har flera olika orsaker, visar Eva-Marie Samuelsson i en rapport hon skrivit åt LRF Skåne.

– Jordbruksmark har en tydligare roll inom fysisk planering i Danmark, om man jämför med Sverige, säger Eva-Marie Samuelsson, som studerar landskapsarkitektur vid SLU Alnarp. Ett antal grundläggande orsaker i Danmark leder fram till hennes slutsats.

– Indelningen av landskapet i by- och landszoner gör att även det öppna landskapet tilldelats en zon och inte bara är en vit fläck på kartan, säger Eva-Marie. Det finns därmed en tydligare motpol till tätorternas ökande yta i planeringen. Det medför också starkare skäl att bygga tätare även mot städernas utkanter, där vi i Sverige tenderar att låta bebyggelsen glesa ut.

I landszonen är stadsbebyggelse inte tillåten. Det har exempelvis medfört att Danmark inte har några externa shoppingcentrum, som det finns flera av i Skåne.

– Enligt lag ska så kallade jordbruksanalyser göras, som lyfter fram jordbruket och dess marker som en verksamhet. Det ger kommunerna större kunskaper om det jordbruk som pågår inom kommunens gränser, säger Eva-Marie. Utifrån dessa analyser måste kommunerna i sin motsvarande översiktsplan peka ut särskilt värdefulla lantbruksområden. Utpekningen i sig utgör dock inget skydd, men det bidrar till att ge jordbruksmarken en tydligare roll i planeringen.

– Den danska staten har tagit fram en lista över ett antal statliga intressen, som kommunerna måste beakta i sin planering. Den gör att visionen för hela landets utveckling blir tydlig, fortsätter Eva-Marie. Danska staten har en bred vetorätt gentemot kommunernas planer, vilket innebär bättre möjlighet för dem att bevaka statens intressen i planläggningen.

– Jag vill också nämna två faktorer som jag tror har en viss indirekt påverkan; jordbruket är en viktig resurs för den danska ekonomin, samt traditionen – två tredjedelar av Danmarks yta utgörs av jordbruksmark, vilket gör verksamheten påtagligt närvarande över hela landet, avslutar Eva-Marie Samuelsson.