I Land Lantbruk den 21 oktober publicerades följande krönika av Elin Rydström, Lovö.

Vår gård kanske blir ett kulturreservat. Det behöver inte betyda att den konserveras, utan kan vara ett sätt att skydda jordbruksmarken från exploatering, skriver Elin Rydström.

I veckan var jag och besökte en bonde i skärgården. Det var till att gå upp tidigt och mjölka för mig, sen snabbt in och packa i ordning allt och alla för att kasta sig i väg till tunnelbanan. Det var jag, min man och de två yngsta barnen som åkte.

Med andan i halsen hann i vi med alla anslutningar innan vi blev upplockade av båt som skulle ta oss till Brottö – målet för dagen. Där finns nämligen ett kulturreservat. Vi var där för att titta på det och prata med bonden som äger marken och brukar den. Länsstyrelsen i Stockholm funderar på att göra ett kulturreservat av Lovö prästgård och vi försöker skaffa oss mer kunskap om hur detta skulle kunna göras och vad det skulle innebära för oss. Vill vi vara verksamma i och hävda ett kulturreservat? Det är spännande samtidigt som jag har många funderingar på vad det kommer att innebära.

Jag tycker att det är kul att Lovö prästgård har en sådan lång historia och att det syns i landskapet. Jag är stolt över våra beteshagar och den rika biologiska mångfald som finns här på gården. Men reservat för ju tankarna lite till att konservera och att man måste gå runt i folkdräkt, som på Skansen. Men så behöver det alltså inte vara fick vi reda på under vårt studiebesök i skärgården.

Jag och min man vill fortsätta att utveckla lantbruket på gården. Målet är ett högavkastande och resurssnålt lantbruk som tar stor hänsyn till miljön. Vi vill sälja våra produkter i närområdet. Vi vill ha en nära dialog till allmänheten både genom försäljning av gårdens produkter direkt till konsument samt genom fortsatt kunskapsförmedling om lantbruk och livsmedelsproduktion.

Kulturreservatet kan vara ett bra sätt att skydda jordbruksmarken här mot hotande exploatering. Staden breder ut sig.