Hallandsposten publicerade följande artikel 31 augusti.

I går kväll stod det verbala slaget om den goda åkerjorden. Exploateringsmotståndarna pratade mycket – kanske mest – men när det blev dags att rösta stod de sig slätt.
Åmotsplanen gick igenom med dunder och brak.

Positionerna, liksom argumenten, är vid det här laget väl kända. I ena ringhörnan M, S, FP, KD och V som är för. I den andra LP, MP, SD och SPI som helt eller delvis säger nej till att den goda jorden mellan Laholm och Mellbystrand någon gång i framtiden förvandlas till gator och villatomter.
Och så centerpartisterna som verkar stå någonstans mitt emellan, men som – när det kom till kritan – stödde resten av den borgerliga alliansen. Alla utom en, Maria Bronelius, lantbrukare från Veinge, visade prov på civilkurage genom att sätta jord och mat före den heliga tillväxten.

Partikamraten Lena Olofsdotter stod för debattens enda egentliga nyhet när hon efterlyste en kommunal plan till skydd för åkermarken och till trygghet för dem som brukar den.
Efteråt avslöjade kommunrådet Erling Cronqvist att en centermotion är att vänta i frågan.
Det tycks vara en utbredd politisk uppfattning att exploateringen bör börja i väster där kommunen redan äger en bit mark, den enda inom det jättelika planområdet. Men i egenskap av ordförande i Laholmsbuktens va ville Lena Olofsdotter vända på kuttingen för att slippa bygga långa och överdimensionerade ledningar som kanske inte behövs på många år. Om ens någonsin.

Olofsdotter nämnde kostnaden 10-15 miljoner och var inte övertygad om att va-kollektivet skulle stå för fiolerna.
Centerbossen Ove Bengtsson såg det som ett problem att kommunen gör en översiktsplan över ett stort stycke mark som den, för att citera honom ordagrant, ”inte har någon rådighet över”.

Bollen ligger alltså till syvende och sist hos bönderna i Trulstorp, Mellby och Åmot. Vill de inte sälja så blir det inget av med den storstilade planen. Kommunen kommer inte att tvinga någon, försäkrade Erling Cronqvist.
– Stöld från de svältande, något ni får ångra, dundrade Bertil Johansson från talarstolen och tillade att han minsann alltid brukar få rätt, vilket fick en del att dra på smilbanden.
De hade hört den visan förut.
Lena Angviken (MP) var mer modest när hon påpekade att även Laholm har ett ansvar för försörjningen i världen.
Det krävdes två voteringar för att avgöra frågan. I den första sållades Bertil Johanssons återremiss (Laholmspartisten säger ja till handelsområdet vid järnvägen, men nej till resten av planen) bort med röstsiffrorna 34-6 och en som avstod. Och i huvudvoteringen blev det 32-4 till Åmotsplanens fördel sedan fem ledamöter avstått från att rösta.