I Hallands Nyheter har Leif Gustavsson i NOrdBruk skrivit följande insändare:

Enligt en rapport från Madeleine Granvik, SLU, har 13 000 hektar åker byggts bort i Skåne och Halland sedan 1970-talet. De närmaste 20 åren väntas en lika stor minskning av åkerarealen.

Kritik mot att åkermark exploateras kommer nu från en forskare på lantbruksuniversitetet, däremot hörs inget från LRF och det är anmärkningsvärt.

I SCB:s och LRF:s ”Miljöredovisning för svenskt lantbruk” nämner man att riksdagen i ett beslut från 1977 slog fast att ”brukningsvärd åkermark inte skall bebyggas om det finns annan mark tillgänglig”. Ungefär lika luddigt som kärnkraftsomröstningen.

Vi är väldigt duktiga på att prata om det hållbara samhället, vi är inte fullt så duktiga på att omsätta de vackra orden till praktisk handling. Miljön har fått ge vika för spekulationsekonomin i alla sammanhang.

Andreas Carlgren – miljöminister (C) – tar i så han spricker: ”Vi intar ledarrollen” (NA 15 juli). Carlgren tror att energiförsörjningen kan ställas om till helt förnybart 2050. Det är vackra fraser om ökad tillväxt samtidigt som belastningen på miljön minskar. Med andra ord, växa och vara grön samtidigt.

Men hur ska detta gå till om vi inte värnar den viktigaste resurs vi har? Vad ska vi odla på asfalten, Andreas Carlgren?

Dagens jordbruk är långt ifrån hållbart. Här måste till radikala förändringar. Industrijordbruket kommer inte att vara uthålligt i ett förändrat klimat.

Jorden och skogen i vårt land underlättar säkert för kommande utmaningar i fråga om livsmedel och energi, men det förutsätter att vi för en politik som inte bara tillåter att vi pratar om ”det hållbara samhället” utan också att vi för lov att konkretisera de vackra visionerna.

Världshandelsorganisationens (WTO) rapport rörande miljö och handel påpekar att ”ekonomisk integration har reducerat enskilda nationers lagstiftande makt. Den accelererande ekonomiska tillväxten är inte uthållig om det inte vidtas kraftfulla åtgärder för att minska råvarukonsumtionen och miljöförstörande utsläpp. Marknadskrafterna kan inte lösa problemen”.

Idag ser vi konsekvenserna av de senaste årens avregleringshysteri.