Sveriges åkermark är klassificerad, den är ”betygsatt” efter hur den avkastar. Den mark som har sämst avkastningsförmåga får en etta, den som är bäst har fått tio. Den mark som är så bra att en tia inte räcker till har fått ett plustecken efter (den marken finns bland annat söder om Malmö).

Den allra bästa åkermarken som finns i landet har fått betyg 8 till 10 (finns bara i Skåne). Från kusten och inåt, från Kullaberg i nordväst till Simrishamn på östsidan finns den allra bästa åkermarken i Sverige.
Tyvärr är det just här som många vill bo.

I Malmö stad – i Lunds kommun – i Staffanstorp – i Vellinge – i Lomma. Listan kan göras lång, tillväxten i dessa kommuner sker nästan uteslutande på den bästa åkermarken. Alltför få vill bo i nordöstra Skåne, i Småland – Jämtland – i Norrland.

Ingen – ingen kan undgå att höra – märka – se – vad som håller på att hända i världen, inte ens den mest hemmablinda fanatikern kan undgå alla mörka framtidsscenarier som människan har att vänta. Världen fattas redan vatten, livsmedel, energi och råvaror. Det enda vi har för mycket av är människor, sopor, utsläpp och koldioxid. Det som redan är, och som kommer att bli ”hårdvaluta” än mer i framtiden är åkermark.
Den ger oss möjlighet att producera mat – energi till en befolkning som bara ökar.

Jag kan mycket väl hålla med Vilma Bolding om att ungdomar behöver bostäder. Ungdomar behöver flytta hemifrån men den enkla sanningen är att i sydvästra Skåne kan inte fler bo.
Lund kommer de närmaste årtionden att genomgå en våldsam utbyggnad, mycket orsakat av ESS etableringen.
Ska regionen ha någon åkermark kvar, en mark som har de absolut bästa förutsättningarna för livsmedelsproduktion som finns i landet, då måste människorna bo någon annanstans i landet. Måhända miljonprogram men inte på åkermarken, den behövs till något helt annat!

Per-Erik Nilsson