Följande insändare skriven av Olle Benner medlem i DenGodaJorden var införd i Skånska Dagbladet 5 juli.

Västskåne utvecklas snabbt. Det är positivt och alla vill att det ska fortsätta. Men problemet är att all utveckling i Västskåne sker på landets bästa åkerjord, som är en ändlig resurs som behövs för kommande generationers behov.

Hur ska intressekonflikten lösas?
I grunden är detta en moralisk fråga. Klimatförändringen är positiv för det skånska jordbruket, medan Sydeuropa hotas av erosion och uttorkning. Varje år försvinner en procent av världens odlade areal. Det betyder att världens odlingsareal kan vara halverad om 70 år om inte den negativa utvecklingen bryts. Samtidigt ökar jordens befolkning. Redan svälter en miljard människor.

Vi måste också komma ihåg att jordbruket och livsmedelsproduktion är viktiga näringar i Skåne och för Skånes image. Vi bör skapa en hållbar utveckling för Skåne som symbolen för god och hälsosam mat och inte betrakta åkermark som råmark, som bara ligger och väntar på att exploateras för bebyggelse och transportleder.

Lösningen är att planera och bygga tätt i goda kollektivtrafiklägen och att lägga så mycket av nyproduktionen som möjligt i mellanbygden, t ex i Eslöv och Höör, där det dessutom finns natur, vilket är en bristvara i Sydvästskånes slättlandskap.

Den bästa åkermarken måste få ett skydd som riksintresse, inte skyddas sämre än skog och betesmark. Hög tid att ändra lagen!

Eftersom ingen myndighet idag bevakar vilken mark som exploateras, ligger ansvaret för hushållandet hos kommunerna – och de tar inte alltid sitt ansvar, utan tänker egoistiskt och kortsiktigt. Se till exempel på Staffanstorp, som planerar att exploatera 700 hektar plus-tio jord. Det måste åtminstone snabbt skapas en bindande regionalplanering för att utnyttja infrastrukturen effektivare och inte bygga på bördigaste åkermark i lägen för bilpendling.